dunsaluns

Senaste inläggen

Av dunsaluns - Lördag 22 april 00:25

Vi har haft fasaner och jordugglor häromkring. De senare har jag glatt mig åt eftersom de håller möss borta utan att verka vilja hönsen nåt ont. Jag blir alltid glad att se dem. Ser ofta en liten falk(?) här ute också, men den verkar också snäll mot hönsen. En bit bort bor en fiskgjuse som seglar förbi ibland, men även den verkar relativt hönsvänlig.
En dag i september 2015 kom en duvhök och tog vår käre bjurholmstupp Stiv. Men vi försökte skrämma den och höll hönsen inlåsta och såg inte till den mer. Något väldigt stort örnliknande har seglat förbi men det är som bara jordugglorna och falken som verkar bo häromkring.
Men så igår, efter att ha gjort en ayurvedisk behandling uppe, gick jag ner och skulle koka lite vatten då jag ser något stort flyga förbi på låg höjd. Oj! Titta vilken stor! utbrast jag till sambon... Och en till!!
De svävade ner mot ladan där hönsen och killingarna låg i tryggt förvar för kvällen. Så satte sig den ena på en gärdesgårdsstör.
I bara strumplästen och utan jacka skyndade jag ut innan de skygga rovfåglarna skulle ge sig av. Jag hade tur och hann ända ned till vägen innan den fick syn på mig. Men den flög inte iväg direkt som jag hade trott. Så jag tassade ut på åkern över skaren för att få se den på närmare håll. Jag tänkte att den inte verkade särskilt rädd för mig eftersom den snurrade sitt stora huvud helt om och tittade rakt bortåt emellanåt. Men den tittade rakt på mig också och jag kände genast igen ansiktet med de vita fläckarna. Jag hade mött en sån förut, men den var mindre. Jag stod bara några meter ifrån den nu. En kråka bråkade och kraxade på den stora ugglan. Plötsligt lyfte den vingarna och gled lugnt mot mej. Då var den tydligen plötsligt tillräckligt nära, för i ett svagt ögonblick av självbevarelsedrift slog jag ut med armarna och "sjasade på den". Då svängde den lite och gled över ladan och bortemot tallarna med kråkan ilsket flaxande omkring sig. Kråkan var så liten i jämförelse men den kraxade kaxigt tills ugglan fräste ifrån. Jag stängde dörren till hönsgården och gick in igen.
Sambon som stått i fönstret tog reda på fakta efter att jag bekräftar att det var en Lappuggla. Höjd upp till 70 cm, vingspann 135-160 cm. Jag vet att man gärna överdriver storleken på rovfåglar eftersom även minsta hök ger ett maffigt intryck, men det här var en stor en! En annan lika imponerande fakta är att denna fågel bara väger 1 - 1,5 kg..

ANNONS
Av dunsaluns - Tisdag 18 april 00:09

... När man vårstädar och får lust att kasta ut det mesta:
Den används igen, fast nu på ett helt annat sätt. Modig och hans lilla syster Lycka har tagit några höstrån ur den nya krubban, vår barnsäng. Mamma Gullie och pappa Tjeephes står bakom.

Tjeephes och Lyckan

ANNONS
Av dunsaluns - Torsdag 13 april 05:56

Jag har allltid tyckt om att snickra. När jag var liten fick jag snickra med en kniv som hade metallstopp så att fingrarna inte skulle glida ut på bladet. Man skar sig en vidja och skalade och vässade den. Men allt som oftast försökte jag mig på att tälja gubbar, med inte så lyckat resultat.. En svala minns jag att jag fick till en gång..
Nu har jag snickrat ett trollspö åt dottern. Storebroren hade ju ett harrypotterspö, men hon ville ha ett rosa. Vi använde glitternagelack för att få det extra magiskt. De andra färgerna är allmogefärg från pyssel-och konstnärsbutiken i Skellefteå. Det är samma som jag brukar måla på stenar med. Det är lätt att blanda egna färger om man har rött, gult, blått och vitt. Jag hittade en gammal guldfärg också. Som jag fyllde i ådringen på bladen med. De var bara gula från början.
Inne i serpentinerna målade jag med lite rött som fick blanda sig med det rosa. Tilde målade också rosa. Sedan fyllde hon i inne i serpentinerna med lilarosa glitternagelack och "upphöjningarna" med genomskinligt glitternagelack.

Av dunsaluns - Tisdag 4 april 13:44

Kropp, själ och sinne är ihopkopplade. Det är det som gör oss till individer. Både kroppen, själen och sinnet behövs för att bilda en person(lighet).
Vi behöver fysisk mat som gör att celler ska kunna förnya sig och fungera. I cellandningen (?, metabolismen?) byts gammalt, förbrukat skräp ut mot nytt och fräscht material/ näring för att t.ex stärka en muskel. Celler föds och dör. På så vis byts egentligen hela den fysiska kroppen ut till slut. Det är bara generna som gör att vi ser ut ungefär som vi gjorde för några år sedan. (Det ickefysiska finns kvar genom minnen, alltså minns vi vilka vi är trots att hjärncellerna bytts ut...?)
Vidare behöver människan psykisk "näring" i form av goda upplevelser, utveckling, kärlek, minnen, dofter, smaker o.s.v
Det har visat sig att dofter är starkt kopplade till minnen. Prousts "Madelainekaka" är väl det mest uttjatade exemplet på detta. När man känner igen en specifik doft som man inte känt på flera år, kan den plötsligt kasta personen tillbaka till ett minne eller en förnimmelse av något man tidigare upplevt i samband med den doften. Dofter kan väcka djupt liggande minnen eller förnimmelser som vi inte ens visste att vi hade. Dofter kan alltså kommunicera med vårt undermedvetna. Psyket? Själen?..
Vi pratar ibland om muskelminne - när man gör en rörelse automatiskt utan att medvetet tänka på hur vi utför rörelsen. Det kan vara ganska invecklade rörelser som kroppen "lär sig" och sedan utför utan att vi behöver tänka på det.
Människan kan även ha smärtminnen som upplevs som en känslig eller smärtsam del eller punkt på kroppen där man kanske tidigare haft en fysisk skada som ytterligare förknippas med någon känsla ett negativt laddat känslosamt minne. Om kroppen utsätts för stress eller påfrestning kan detta minne triggas och man känner lättare smärta i den del som förknippas med smärtminnet än andra delar av kroppen som inte känns lika sköra.
Flera år efter en skada läkt kan smärta uppstå på samma ställe igen. Hur kan då detta ske om den fysiska kroppen förnyas hela tiden? Även av läkta sår kan ärr finnas kvar... Ärr är minnen... Syns inte ärret kan utomstående påstå att smärtan "bara är psykisk" och säga sig få bevis för det om patienten har mindre ont i situationer där hen upplever något trevligt. Men så enkelt är det inte.
Fysisk smärta kan finnas där även om den inte syns. Här luckras skillnaden mellan fysiskt och psykiskt upp, eftersom man inte vetenskapligt kan visa precis var alla minnen lagras. Det verkar som om minnen lagras inte bara i hjärnan, utan i hela kroppen.
Om sen dofter kan kommunicera med minnen och det undermedvetna så verkar det ju inte helt omöjligt att dofter skulle kunna hjälpa till att läka gamla osynliga sår (ärr) ...
...asså, jag vet inte... men jag bara tänkte...

Av dunsaluns - Lördag 1 april 09:09

Fick en hel burk torkad Chaga/ sprängticka, i utbyte mot lite ayurvedisk behandling. Hon hade hittat den på en björk häromkring i deras skog. Jag har kokat det så det liknar kaffe och haft med mig i termosen. Mycket gott!
I frysen hittade jag en stor getkaffeost som jag gjorde i augusti, som jag tinade och skar bitar ifrån som jag lade i chagakoppen. Husman bakar jag inte själv. Men ägget som var på har vår höna gjort. Jag har ett så bra jobb där jag får vara ute i naturen. Det var blankis på sjön dit vi skulle och skidspåret var söndersmält, men uppe i skogen på myrarna var det ju ett härligt glid utan backar. Solen sken och skaren höll. Sen upptäckte jag att matsäcken jag hade med var väldigt lokalproducerad, trots att det är vinter och man inte odlar något än.

Spira äter hö med sin mamma Julia. Syster Torvi har skuttat ur bild.

Av dunsaluns - Fredag 31 mars 18:54

Chokladcroissanter

Jag och Tilde fuskbakade lite.
Ugn: 220 grader
En smördeg
80g mjölkchoklad
En pizzaskärare eller vass kniv
Dela den färdiga degen i tre delar (rektanglar), som du sedan delar diagonalt så att det blir sex långsmala trianglar.
Hacka chokladen
Strö den över trianglarna (men inte för nära kanten!)
Rulla ihop trianglarna från basen. Avsluta med att vika in snibben i mitten under croissanten.
Grädda på bakplåtspappersklädd plåt.
Glömde ta tid? satt istället dreglande vid ugnsluckan i spänning över ifall de skulle "jäsa upp" nåt. Tillsist gjorde de det och då väntade jag ytterligare några minuter innan de var gyllengula och jag tog ut dem. Kanske det tog ca 15 min? 10 min?..

Av dunsaluns - Onsdag 29 mars 10:00

Jag hälsade på pappa på jobbet. Han har ett bra jobb. Min bror avverkar och pappa kör ihop med hästarna. Jag och hunden sprang i spåren och hoppade över kvistar. Det var inte så kallt men väldigt mulet och det snöade åt sidan. Tillsist hörde vi ett litet brummande och såg de mörka nordisarna skymta mellan träden. Han hade just startat motorn till kranen och börjat lasta lite. Ekipaget rörde sig bit för bit framåt i terrängen och det blev större och tyngre lass för varje stopp. Hästarna är redo att ta i och börjar nästan vilja gå så fort motorljudet minskar. De ångar omkring dem i den fuktiga vårvinterluften. Hästarna är varma. Snart ska de få lunchpaus.

Av dunsaluns - Lördag 25 mars 08:57

(Varning:ett mycket hönsigt inlägg, skrev även ett annat inlägg igår..)
Nu har tre små hönor och en tupp flyttat ända över diket och in i grannarnas lada. De är nu färdiga med sitt hönshus som är byggt nästan precis som vårt.
I somras när vi fick nya grannar skulle jag åka iväg med jobbet i tre-fyra dagar. Jag hade precis skiljt av killingen och började få mycket mjölk av getterna. Jag hade ju en väldans tur att frökenB som flyttade in, var intresserad av getterna, hönsen, örterna, ängarna, odling och gamla lantraser. Så hon mjölkade varje morgon medan jag var borta. Jag visste att de ville ha höns, så jag gick över med en blomma men tänkte ge henne två hönor och en tupp för besväret. Själv hade vi bara tre hönor förra våren, men det blev ju elva hönor och fyra tuppar nu, ett år senare. Förhoppningsvis förökar de sig lika bra hos henne. Det blev tre hönor för att få lite spridning, en svart med vitt stänk i kragen, en brunmelerad och en silverhöna. Tuppen SprättLarsson följer med tills de får kycklingar.
Kvar hemma går två vuxna ungtuppar och stämningen var lite tryckt innan de kom i ordning. Men någon vild anarki blev det inte eftersom de redan hade en tydlig rangordning mellan sig. Den svarta, storväxta tuppen tog snabbt kommandot och vaktar hönorna från den röde. De är från samma kull och jag hade hoppats att de funkar att ha dem båda kvar. Den minsta, ljusa tuppen passerar fortfarande som höna eller "ickehot" i de andras ögon, så han får gå kvar tills han växt till sig. Tanken var väl också att kunna ersätta lite konsumtion av mindre trevligt uppfött kycklingkött från affären, även om vi inte har så mycket att komma med...

Den svarte tuppen och den röde fick ju egentligen aldrig några namn eftersom jag tänkte att jag måste slakta dem. (Det blir inte roligt för hönorna om man har för många tuppar). Så den röde står väl på tur nu om det blir för bråkigt. Men de är ju så fina!...

Här en bild på den nya lilla gruppen som vi bar över till grannarna. Ikväll ska vi fixa med genbanken och intyg och så. Vi har redan haft kontakt med genbanksansvarig. Vi är alltså med i föreningen lantrashöns och korsar inte in moderna specialavlade raser i våra lant-/allmoge-raser. På så sätt kommer hönorna aldrig bli varken högproducerande äggläggare eller snabbväxande köttdjur eller vackra utställningshöns. Istället värnar vi om naturlig ruvning och att kycklingar växer upp med en mamma som kan lära dem allt nyttigt som att hitta mat ute i naturen och tvätta sig för att undvika ohyra osv. Det är friska "raser" utan egentlig rasstandard. De är ju också under väldigt lång tid anpassade till det klimat och den växtlighet som finns här i norra Sverige, så det försöker vi fortsätta att ge dem.

Presentation


Hej!
Jag tycker om att skriva och göra bilder. Här på bloggen samlar jag bilder och texter om sånt jag blir glad av. Nästan allt bloggande sker via mobilen, delvis därför kommer mina foton vara långtifrån felfria.. Gillar någon bloggen och vill läsa och

Fråga mig

0 besvarade frågor

Copyright

  Alla texter och bilder här skyddas av copyright!

 

Vill du låna en bild (tex. till din blogg)och hänvisa till mej är du välkommen att fråga :)

Att dela mina hela inlägg på facebook är ju också helt ok (eftersom de då kopplas hit till min blogg)

MEN

 Tar du/kopierar en bild/text utan lov, kommer jag hem till dej och river sönder din cykel!!.. eller nåt... >:(

 

 

Kategorier

Senaste inläggen

Länkar

Sök i bloggen

Senaste kommentarerna

Arkiv

Tidigare år

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2017
>>>

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ dunsaluns med Blogkeen
Följ dunsaluns med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se