Gick lite i skogen idag. Det var lagom varmt men man får ha långärmat och en mössa för att slippa värsta myggen. Efter en stund kom ett regn, bara lite lagom så myggen gömde sig.
Jag såg att tätörten blommade. Det är den blålila blomman med ljusgrön det bladrosett. Oftast ser man bara bladen, men idag såg jag flera som blommade. Bladen är feta och lite klibbiga. Den äter insekter. Den kallas tätört för att man använde bladen att starta upp mjölksyrekulturer med, eller alltså, man startade upp ett fil/ surmjölk/ långmjölk. När man gör ny fil sen behöver man bara en skvätt från den förra omgången för att starta igång rätt mjölksyreprocess i bunken. Men då sägs det att om det blir åskväder kan filen bli förstörd, syran fungerar inte som den ska. Då måste man ut och leta en ny tätört och börja om från början. Jag vet inte precis hur man startar en fil med en tätört. Det tillhör gammal utrotningshotad lära. Jag hörde någon som talade om att lägga den på ett tefat med bara en liten skvätt mjölk för att få igång den. Jag testade en gång men jag misslyckades nog och kastade bort det. Jag brukar starta upp fil med köpesfil i första omgången. Norrskensfil. Det blev mer och mer långfil av det hela efter varje ny batch. I köpesfil odlar de ett par kända mjölksyrastammar i död, pastöriserad mjölk. När jag gör fil låter jag alla hundratals naturligt förekommande bakteriestammar i mjölken frodas från spenvarm till rumstemp i ca 18 timmar. Kanske trycks då vissa stammar undan när köpefilen gör entré?. Den har ju redan ett litet överskott på bakterier och det vill man ha för att vara säker på att man startar igång med goda bakterier som får övertag direkt. Man ska ha så färsk, nyköpt fil som möjligt för att få pigga bakterier.
Tätörten är så fin där den står, så ståtlig och skör på samma gång...  

- eller hur det nu var...

Hon har ju hängt med ett tag. Våran sämsta lilla get som ibland är så bäst- Lyckan- ett mirakel att hon är med oss än. Hon föddes som med otur, men härdar ut alla motgångar med lusten att leva som bränsle. Vilken envis rackare. Och trots sin egen smått fula och knotiga uppenbarelse har hon fått de finaste killingar. Jag funderade ett tag på att kalla henne Rut istället, för hennes kämpaglöd och uthärdighet och självklara sätt att ta sig an livet trots motgångar. Men hon fick namnet Lyckan ändå, fastän det kanske borde stavas med ett stort O framför har jag tänkt ibland. Hon är fantastisk. Ikväll behövde jag ett bokmärke och så skapade jag ett, med Lyckan på.

Jag har en viss förkärlek för hagar och deras utveckling. Jag skapade en gång ett hagkomplex på två hektar blandad mark och där blev så fint och artrikt. Nu bor jag på ett annat ställe och har börjat utforma naturen omkring mig. Samtidigt som jag fått det ena förhindret efter det andra. Det går segt och jag har lång tid framför mig av väntan på resultat av bete och pyssel med hagar. Jag ser dock små små guldkorn som håller hoppet vid liv. Det kan vara åkerbärsblommor, hjortronblommor eller små violer, grodor och paddor i diket eller en liten stund på filten vid bäcken. Då upplever jag det så vackert redan som jag ser att det kommer att bli. För en annan kanske bara skulle se den toviga jorden, sly, trassliga stängsel, döda kvistar och mygghål kantat med hyggen och elledningar till förbannelse. Man får välja vad man ser. Och putsa sin dröm en pinne i taget. Det är enormt tålamodsprövande då man även har en släng av enorm trötthet att hantera. Därför är jag ännu mer inställd på att den här förvandlingen av markerna kommer att ta längre tid. Jag kan helt enkelt inte jobba på som tidigare. Men jag bidar min tid och ser det jag ser. Det är en stor del av förvandlingen. Bara att lägga märke till den och vara tacksam för varje strå.
Även om jag inte orkar, så har min vision redan börjat. Sen när man ser alla arter som trivs i den blandade miljön i hagarna så får man lön för mödan. En bekräftelse på ett tyst och långsamt arbete tillsammans med djuren och växterna. Ja för jag röjer varsamt. Varje kvist har sin plats och inte en av dem bryts tanklöst eller i onödan. Fågelbon på flera ställen i hagarna vittnar om att någon delar min uppfattning om att den här platsen har potential att bli ännu ett litet paradis.. Jag har så mycket mer än getter i mina hagar. Det krävs en speciell blick för att se allt det fina..