dunsaluns

Alla inlägg under april 2017

Av dunsaluns - 29 april 2017 10:54

Här försöker jag länka en musikvideo av Northern Indians -John och Josef. Jag tyckte det var kul att de valde att göra en låt på svenska den här gången. Politiskt och skönt :) snart åker de ut på turné runt om i bygderna i hela landet, väl värt att kolla om de ska spela på en plats nära dig. Och jag tror de skulle ge ut ett helt nytt album med denna låt och fler låtar på svenska snart.

https://www.facebook.com/northernindians/videos/816845988466081/

Av dunsaluns - 24 april 2017 11:15

Jag bläddrar i gamla texter jag skrivit och hittade den här från 2012 09 20 (Bilden på Eo från Vintersagan får illustrera människornas girighet och hur mammon breder ut sig):

 


  


en tanke:

Jag borde köpa en ny lampa. En liten lampa till ett fönster där uppe på övervåningen. Ett litet fönster i TV-rummet. För oss: inte finrummet. Vi skulle nog hellre kalla det mysrummet.
   
Hade egentligen inte bestämt vilka färger vi skulle ha där. Rummet är nytt med vitmålade väggar. I resten av huset har vi mycket mörka tapeter.
   
Nu har jag hittat en fin lampa som skulle passa, en enkel modell med enkel skärm i en varm och skön färg. Men man köper foten och skärmen var för sig, så priset blir lite mer än det man först trodde. Fot: 249 kr. Skärm 69 kr.
   
Jaha, tänker snåltarmen, dom tänker visst lura mej!… få se då… lampan kostar alltså 318 kr! är den värt det?? Ja, ska jag söka efter en annan billigare lampa, eller köpa den här som jag faktiskt vill ha? trots dess luriga pris..
   
Grejen är den att denna lampa faktiskt redan är billig. Vakna upp! Det är inget dyrt varuhus jag pratar om. Faktum är att jag blivit så van att se reklamannonser och priser från lågprisvaruhusen som jag innerst inne inte gillar, att jag plötsligt reagerar på ett helt vanligt lagom lågt pris.
   
Vi svenska konsumenter har blivit så bortskämda av lågpris som tvingar folk i andra länder att leva på sjukt dåliga villkor. Tänk efter vad du själv skulle begära för att bygga den där lampan. För det första skulle det ta arbetstid bara att designa den, sen ska det köpas in material, exempelvis textil till skärmen, och någon ska ha betalt för att tillverka och färga textilen. Sladden ska inköpas från någon, och du behöver ha någon som kan el tillräckligt bra för att kunna tillverka säkra elprodukter.
   
Ingår det sen också i lampans pris att någon faktiskt uppfunnit denna makalösa sak? Är man beredd att betala för att någon arbetat flera hundra timmar med att ta fram en uppfinning som gör att du för några hundringar får ljus i ditt hus? Det är ju otroligt!
   
Jag förstår om man kanske tycker att detta är ett löjligt resonemang eftersom tacksamhet för dylikt sedan länge rationaliserats bort. Vi är inte längre ett folk som tackar Gud för vårt dagliga bröd.

Dessutom faller väl mitt resonemang lite av den anledningen att vinsten av en vara ändå inte är rättvist fördelad över dem som tillverkat den. Jag tror t.ex att designern av produkten har mycket större lön ändå, än den som monterar delarna på fabriken..
   
Men tanken med mitt resonemang handlar i grund och botten om att vi borde betala för vad sakerna är värda. Här är det inte ocker på designersmycken som jag förespråkar. Men varför ska vi FÅ så mycket billigt för att folk i andra länder ska utarmas ännu mer?
   
Alla svenskar är inte heller rika, därför är det kul med lågprisvaruhus som kan erbjuda oss "fattiga" svenskar nya gardiner för en hundring. Men så bra! och rättvist!
   
Av den hundringen ska 20 kr gå till moms ca 40 kr till skatt och sociala avgifter. Butiken ska även kunna betala sina anställda och alla andra egna kostnader samt frakt av varan och naturligtvis egen vinst osv. Vad blir kvar till den som sydde gardinerna? efter det att denne betalat tyg, nål och tråd..
   
Detta är inget reportage, och jag har tyvärr inte några riktiga faktauppgifter i ämnet.

Det är mer en tankeställare och en vädjan till folk att vakna upp eller tänka efter innan man höjer ögonbrynen och klagar på priser. Det är hårt att vara konsument om man inte är rik, jag vet. Men det är inte producenternas fel (de har också familjer att försörja). Jag skulle helst vilja skylla på vår egen/allas inställning: Alla ska ha hög standard och äga fina bilar datorer, välpyntade hus och kläder osv. men någon långt bort i öst måste hjälpa mej att betala priset..


Konsumera mera!

Landets ekonomi mår inte bra av sådana bakåtsträvande tankar. Men gäller detsamma om vi skulle fortsätta konsumera lika mycket pengar fast på färre varor? Säg, att alla skulle få betalt för sitt jobb..om vi t.ex lät sy upp kläderna här i Sverige.. Tänk om vi skulle börja betala vad sakerna egentligen är värda .. hm
.. jag vet inte om det skulle gå ihop.. skulle vi ha råd att leva på våra löner då?
OM INTE: Så lever vi långt över våra tillgångar och på ett sätt som känns såå fel!

Till sist:
 Upplys mig kära du! om jag har fel. Jag är ingen ekonom och undrar bara: Vad händer?! Vad har konsumenter för ansvar???

Av dunsaluns - 22 april 2017 00:25

Vi har haft fasaner och jordugglor häromkring. De senare har jag glatt mig åt eftersom de håller möss borta utan att verka vilja hönsen nåt ont. Jag blir alltid glad att se dem. Ser ofta en liten falk(?) här ute också, men den verkar också snäll mot hönsen. En bit bort bor en fiskgjuse som seglar förbi ibland, men även den verkar relativt hönsvänlig.
En dag i september 2015 kom en duvhök och tog vår käre bjurholmstupp Stiv. Men vi försökte skrämma den och höll hönsen inlåsta och såg inte till den mer. Något väldigt stort örnliknande har seglat förbi men det är som bara jordugglorna och falken som verkar bo häromkring.
Men så igår, efter att ha gjort en ayurvedisk behandling uppe, gick jag ner och skulle koka lite vatten då jag ser något stort flyga förbi på låg höjd. Oj! Titta vilken stor! utbrast jag till sambon... Och en till!!
De svävade ner mot ladan där hönsen och killingarna låg i tryggt förvar för kvällen. Så satte sig den ena på en gärdesgårdsstör.
I bara strumplästen och utan jacka skyndade jag ut innan de skygga rovfåglarna skulle ge sig av. Jag hade tur och hann ända ned till vägen innan den fick syn på mig. Men den flög inte iväg direkt som jag hade trott. Så jag tassade ut på åkern över skaren för att få se den på närmare håll. Jag tänkte att den inte verkade särskilt rädd för mig eftersom den snurrade sitt stora huvud helt om och tittade rakt bortåt emellanåt. Men den tittade rakt på mig också och jag kände genast igen ansiktet med de vita fläckarna. Jag hade mött en sån förut, men den var mindre. Jag stod bara några meter ifrån den nu. En kråka bråkade och kraxade på den stora ugglan. Plötsligt lyfte den vingarna och gled lugnt mot mej. Då var den tydligen plötsligt tillräckligt nära, för i ett svagt ögonblick av självbevarelsedrift slog jag ut med armarna och "sjasade på den". Då svängde den lite och gled över ladan och bortemot tallarna med kråkan ilsket flaxande omkring sig. Kråkan var så liten i jämförelse men den kraxade kaxigt tills ugglan fräste ifrån. Jag stängde dörren till hönsgården och gick in igen.
Sambon som stått i fönstret tog reda på fakta efter att jag bekräftar att det var en Lappuggla. Höjd upp till 70 cm, vingspann 135-160 cm. Jag vet att man gärna överdriver storleken på rovfåglar eftersom även minsta hök ger ett maffigt intryck, men det här var en stor en! En annan lika imponerande fakta är att denna fågel bara väger 1 - 1,5 kg..

Av dunsaluns - 18 april 2017 00:09

... När man vårstädar och får lust att kasta ut det mesta:
Den används igen, fast nu på ett helt annat sätt. Modig och hans lilla syster Lycka har tagit några höstrån ur den nya krubban, vår barnsäng. Mamma Gullie och pappa Tjeephes står bakom.

Tjeephes och Lyckan

Av dunsaluns - 13 april 2017 05:56

Jag har allltid tyckt om att snickra. När jag var liten fick jag snickra med en kniv som hade metallstopp så att fingrarna inte skulle glida ut på bladet. Man skar sig en vidja och skalade och vässade den. Men allt som oftast försökte jag mig på att tälja gubbar, med inte så lyckat resultat.. En svala minns jag att jag fick till en gång..
Nu har jag snickrat ett trollspö åt dottern. Storebroren hade ju ett harrypotterspö, men hon ville ha ett rosa. Vi använde glitternagelack för att få det extra magiskt. De andra färgerna är allmogefärg från pyssel-och konstnärsbutiken i Skellefteå. Det är samma som jag brukar måla på stenar med. Det är lätt att blanda egna färger om man har rött, gult, blått och vitt. Jag hittade en gammal guldfärg också. Som jag fyllde i ådringen på bladen med. De var bara gula från början.
Inne i serpentinerna målade jag med lite rött som fick blanda sig med det rosa. Tilde målade också rosa. Sedan fyllde hon i inne i serpentinerna med lilarosa glitternagelack och "upphöjningarna" med genomskinligt glitternagelack.

Av dunsaluns - 4 april 2017 13:44

Kropp, själ och sinne är ihopkopplade. Det är det som gör oss till individer. Både kroppen, själen och sinnet behövs för att bilda en person(lighet).
Vi behöver fysisk mat som gör att celler ska kunna förnya sig och fungera. I cellandningen (?, metabolismen?) byts gammalt, förbrukat skräp ut mot nytt och fräscht material/ näring för att t.ex stärka en muskel. Celler föds och dör. På så vis byts egentligen hela den fysiska kroppen ut till slut. Det är bara generna som gör att vi ser ut ungefär som vi gjorde för några år sedan. (Det ickefysiska finns kvar genom minnen, alltså minns vi vilka vi är trots att hjärncellerna bytts ut...?)
Vidare behöver människan psykisk "näring" i form av goda upplevelser, utveckling, kärlek, minnen, dofter, smaker o.s.v
Det har visat sig att dofter är starkt kopplade till minnen. Prousts "Madelainekaka" är väl det mest uttjatade exemplet på detta. När man känner igen en specifik doft som man inte känt på flera år, kan den plötsligt kasta personen tillbaka till ett minne eller en förnimmelse av något man tidigare upplevt i samband med den doften. Dofter kan väcka djupt liggande minnen eller förnimmelser som vi inte ens visste att vi hade. Dofter kan alltså kommunicera med vårt undermedvetna. Psyket? Själen?..
Vi pratar ibland om muskelminne - när man gör en rörelse automatiskt utan att medvetet tänka på hur vi utför rörelsen. Det kan vara ganska invecklade rörelser som kroppen "lär sig" och sedan utför utan att vi behöver tänka på det.
Människan kan även ha smärtminnen som upplevs som en känslig eller smärtsam del eller punkt på kroppen där man kanske tidigare haft en fysisk skada som ytterligare förknippas med någon känsla ett negativt laddat känslosamt minne. Om kroppen utsätts för stress eller påfrestning kan detta minne triggas och man känner lättare smärta i den del som förknippas med smärtminnet än andra delar av kroppen som inte känns lika sköra.
Flera år efter en skada läkt kan smärta uppstå på samma ställe igen. Hur kan då detta ske om den fysiska kroppen förnyas hela tiden? Även av läkta sår kan ärr finnas kvar... Ärr är minnen... Syns inte ärret kan utomstående påstå att smärtan "bara är psykisk" och säga sig få bevis för det om patienten har mindre ont i situationer där hen upplever något trevligt. Men så enkelt är det inte.
Fysisk smärta kan finnas där även om den inte syns. Här luckras skillnaden mellan fysiskt och psykiskt upp, eftersom man inte vetenskapligt kan visa precis var alla minnen lagras. Det verkar som om minnen lagras inte bara i hjärnan, utan i hela kroppen.
Om sen dofter kan kommunicera med minnen och det undermedvetna så verkar det ju inte helt omöjligt att dofter skulle kunna hjälpa till att läka gamla osynliga sår (ärr) ...
...asså, jag vet inte... men jag bara tänkte...

Av dunsaluns - 1 april 2017 09:09

Fick en hel burk torkad Chaga/ sprängticka, i utbyte mot lite ayurvedisk behandling. Hon hade hittat den på en björk häromkring i deras skog. Jag har kokat det så det liknar kaffe och haft med mig i termosen. Mycket gott!
I frysen hittade jag en stor getkaffeost som jag gjorde i augusti, som jag tinade och skar bitar ifrån som jag lade i chagakoppen. Husman bakar jag inte själv. Men ägget som var på har vår höna gjort. Jag har ett så bra jobb där jag får vara ute i naturen. Det var blankis på sjön dit vi skulle och skidspåret var söndersmält, men uppe i skogen på myrarna var det ju ett härligt glid utan backar. Solen sken och skaren höll. Sen upptäckte jag att matsäcken jag hade med var väldigt lokalproducerad, trots att det är vinter och man inte odlar något än.

Spira äter hö med sin mamma Julia. Syster Torvi har skuttat ur bild.

Presentation


Hej!
Jag tycker om att skriva och göra bilder. Här på bloggen samlar jag bilder och texter om sånt jag blir glad av. Nästan allt bloggande sker via mobilen, delvis därför kommer mina foton vara långtifrån felfria.. Gillar någon bloggen och vill läsa och

Fråga mig

0 besvarade frågor

Copyright

  Alla texter och bilder här skyddas av copyright!

 

Vill du låna en bild (tex. till din blogg)och hänvisa till mej är du välkommen att fråga :)

Att dela mina hela inlägg på facebook är ju också helt ok (eftersom de då kopplas hit till min blogg)

MEN

 Tar du/kopierar en bild/text utan lov, kommer jag hem till dej och river sönder din cykel!!.. eller nåt... >:(

 

 

Kategorier

Senaste inläggen

Länkar

Sök i bloggen

Senaste kommentarerna

Arkiv

Tidigare år

Kalender

Ti On To Fr
          1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2017 >>>

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards