Det pratas om Healing och att utvecklas som människa. Man möter andra människor genom hela livet. Först blir man både älskad och förstörd av sina föräldrar och bråkar och knyter starka kärleksfulla band med sina syskon och förvirras av relationer med andra släktingar och vänner. Sedan växer man upp och har än mer komplicerade relationer med andra vuxna. För det mesta har man väl ändå en god relation till de flesta men en och annan hjärtesorg eller själslig törn vågar jag påstå att de flesta människor här på jorden ändå har. Sen ska man helas. Man kan vara hälsosam och hitta bättre sätt att leva på utvecklas och se alla törnar som lärdomar. Men man hör ibland folk prata om att bli hel igen, läka det man gått igenom. Blir man hel då? Jag menar, livet fortsätter ju, livet är ju allt det där, alla lärdomar och ickeperfekta relationer. Inte kan man väl bli hel så länge de pågår?inget är ju statiskt heller. Så under tiden man helar sig så hinner ju en hel del hända här i världen och varje minut så måste man ändå göra nya val och sätta ena foten före den andra i vald riktning. Inget blir som det en gång varit, så hur kan man prata om att bli hel igen?
När jag blir hel igen, då ska jag?
Det är en förvandling, men den blir aldrig klar. Du blir inget annat än det du är i nuet. Om du kan må bättre än det du gör just nu så finns det redan, det är bara att vänta in efter att du vilat eller vad du nu behöver. Men du blir inte samma som före du blev sjuk. Visst kan man bli helad i den bemärkelsen att man kan må bättre. Men om man någonsin blir helt hel vet jag inte. Kanske när man dör? För själva livet verkar vara en ständig metamorfos som aldrig upphör. Man blandas med andra och omvandlas och inbland är det ena bra ibland det andra. Ta hand om dig och vänta inte på den dagen då du är komplett.