Jag och mina systrar gick med var sin dotter på promenad med Spöket och våran hund.. Julia är hemma från Skåne, så nu skulle hennes dotter få rida på lilla schettisen. Julia har en stor häst hemma i Skåne. Hon har alltid ridit och tom. kvalat in till SM i hoppning. Elina har också ridit mycket och tävlat. Men tänk, Julias lilla tjej red ut ur stallet, sen tog det stopp. Hon gnällde och ville inte rida mer. Hon gick iväg, och jag retades med Julia och sa att det där aldrig blir nån ridtjej. Julia fick nåt ilsket i ögona. Min dotter, som är sex år, fick ta hästen medan de andra försökte valla ettåringarna. Men det var inget träns på hästen så hon fick styra med ett grimskaft.. Elinas lilltjej fick rida bakom Tilde i slutet och hon var såå nöjd. Elina gick brevid och höll i henne. Julia lånade Elinas barnvagn och gick före och muttrade att hennes unge var felprogramerad och att det måste ha skett en förväxling på BB..
Jag tror ändå alla hade ganska mysigt på den lilla promenaden..

Det prasslar till när jag går förbi. Det rasslar av de starka snabba klorna mot den frasiga barken. Ekorren gömmer sig. Jag och hunden tittar nyfiket. Jag går runt trädet och lyckas fotografera honom. Mitt uppe på ett berg. Var kan han bo? Här är ju lite kargt.. Ekorren gör det den vet att den ska göra. Den frågar ingen. Den bryr sig inte om ifall vi tycker dess beslut och handlingar är bra eller dåliga. Den klarar sig ändå... Den behöver inte oroa sig. Men kanske är det ändå rätt tufft att vara ekorre på vintern...

Nu är mina långa flätor borta. Jag fick hår runt ansiktet istället för i midjan. Det hänger ju bara ner, så uppe vid ansiktet är det mest platt håret. Men nu är det uppklippt och en aning lugg. Och jag vågar inte fråga mig själv om jag ångrar mej. Jag har nästan aldrig tid att gå till frissan, så det brukar bli att ?toppa? drygt en decimeter en eller två gånger per år... men nu blev det lite mer...

Så åkte jag tåg en dag. Från Kiruna till Luleå.. det finns så mycket vackert när man åker genom landet. Från snö till höstgula skogar. Solen sken och jag längtade alldeles förskräckligt ut i både vidderna och snåren och skogar och de blanka sjöarna.. Jag kunde ha klivit av tåget redan i Murjek om det nu inte vore så att jag var på resa i jobbet. Men direkt jag kom hem så åkte jag och Tilde till lilla shettisen spöket och tog en liten tur i skogen. Hon är ju världens snällaste, den lilla kraken. Men Tilde har knappt ridit på ett år för Spöket var först halt en omgång men sen fick hon nåt fel i munnen och har magrat en hel del. Veterinären har raspat ner en tand som hade vuxit för lång så nu börjar hon bli bättre och de andra har också börjat om att rida lite. Men lilla hästen har ju inga muskler kvar på rumpan så hon ser ut som en liten ko.. duktig är hon och det var kul att se att Tilde kunde ta in henne och borsta och fixa och rida och styra själv. Det är fint att få ha en sån snäll ponny..
Ikväll snöade det här hemma, så vi fick gå ut och fånga lite snö på tungan. Tilde gjorde en minisnögubbe och sen gick vi bort till badplatsen och kände på vattnet. Det var iskallt..

..här är bilder från inlägget jag just skrev om sommarhagen.. Jag blir så glad när fjärilarna trivs. Jag är noga med att inte riva ner pupporna som hänger i ladugluggen och lite var stans där inne. Till och med på en spik. Varje morgon på sommaren släpper jag ut någon nässelfjäril genom fönstret efter att jag mjölkat. Men det finns många andra fjärilar ochså mycket ängsnätfjäril, olika guldvingar och blåvingar och en massa andra som jag inte vet namnet på...

Jag hittade några bilder från sommaren. En tillbakablick innan vintern kommer...
Jag gick ut och fotade lite blommor och bin och några av alla sorters fjärilar vi har fått här. Plötsligt när de är tillbaka inser man att, så var det när man var liten.. låg man i gräset fladdrade det alltid förbi någon fjäril, och man hade sju sorters blommor inom en armslängd.. När vi flyttade hit växte bara vass och älggräs på åkern. Men efter jag blev frisk i kroppen och började om att ha djur och slå lite hö och ta sly så har det börjat förändras. Så även om det inte är några sällsynta superindikatorer så ser man ju att mångfalden frodas. Det är så roligt. Såg jag en blomma förut aktade jag den noga och hoppades att den fick stå kvar i frid och fröjd. Nu har jag råd att plocka många buketter av enkla men ack så fina ängsblommor. Jag gick runt och fotade, i diket, olika klöver, kråkvicker, humlor, smörblommor, älggräs, rödfibblor, flockfibblor och blåvingar och andra sorters små fjärilar som flög ur bild. Jag gick ner till ladan och fotade pupporna där inne. Varje morgon när jag har mjölkat sitter minst en ny fjäril som just krupit ur sin puppa och väntar i fönstret på att jag ska släppa ut den i sin allra första sommarmorgon. Och där ute väntar smarriga nässlor och vackra, rosa, vänderot (valeriana?) och väntar på dem.. Hönsen solar sig utanför och jag går över lilla trollbron och genom grinden in till getterna. Sitter på bron med dem och myser en stund. Tilde och hennes kompis kommer springande och frågar om de får gå till grannen och leka. De hittar en snäll höna. Och lite surblad att tugga på..

En helg i mitten av september åkte jag ner till några kära vänner i Söderhamn. Det började med en ystningakurs hos getfarmerskan 2015. Sen har vi varit ner och sovit över hos Annika på Krype fäbod samma sommar då vi skulle åka till Skåne, det är ju ?på vägen till Skåne? för oss. I fjol var jag nere på ett småbrukarkonvent som var särdeles intressant. Det hölls på CFL i Söderhamn av några som gått småbrukarlinjen där. ?Fred med jorden? kallades mötet och det var många olika föreläsare. Nu i år fick jag chansen att träffa dessa och fler lika människor igen på denna helg. Framförallt fick jag hälsa på Brita i Brinken som haft getgård i så många år. Hon har ett 70-tal getter och omkring 30-40 får. Alla getter har ett eget namn, generation efter generation. Jag tror inte ens hon sorterar födelseår och begynnelsebokstav. Hur mins hon alla? Vi åkte och hälsade på hennes gamla mor. Vi packade lite kött som kommit tillbaka från slakteriet. Vi förberedde lite mat, dillkött och vaniljsås och ostar som skulle med till mötet. Flera av deltagarna hade med sig mat från sina gårdar. Odlade grönsaker, äppelpaj, fisk och B bjöd alla talare på ett paket korv av sorten ?tack o bock? som var gjord av fyra tackor och en bock. Hon har många goda korvsorter. Men mest har hon god ost. En annan av damerna jag känner där var i te med, men hon hade kokat en fantastisk soppa som värmdes över elden på söndagen då hela församlingen höll till på krype fäbod och besökte Anders odlingar och ateljé. Viktiga saker diskuterades om hur mat framställs idag och hur det skulle kunna bli hållbart. Odling och uppfödning av djur i samverkan med skogsnäringen och hur man kan få bra avkastning och samtidigt binda mer kol i jorden och få en gladare miljö och hälsosammare produkter. Vi diskuterade på vilket sätt fäbodar och dess omgivande miljö borde skyddas och varför hus i stan blir k-märkta, men fäbodar räknas som frididshus och byggs om för lyxkonsumtion, samtidigt som man i samma område till och med tvingas sluta med fäbodbruket till förmån för de som vill ha flugfri landsbygd, ett sommarställe som bara ska finnas där och vara vackert och markerna ska visst hålla upp sig själva.. Några frågor togs med vidare till riksdagen och en talare höll på med UNESCOs världrsarvslista och vi samtalade om olika argument där..
på sista bilden ser man det lilla mejeriet i trönö. Jag tycker det är så mysigt hemma hos B i hennes timrade hus som är fullt av roliga lappar, ordspråk, bilder, minnen och brev på väggarna. Jag blir ju lite rörd i hjärtat när jag ser min tavla på det lilla bordet vid vedspisen. Brevid en bild från fäboden och ett stort bockhorn..
Mycket intressant och mysig helg<3