dunsaluns

Senaste inläggen

Av dunsaluns - Fredag 18 maj 00:25

Jag har två bilder som är tagna med tolv dagars mellanrum. Utsikt över samma hage fast med olika vinklar.

Tänkte först att rubriken skulle vara, det eviga året. Allt går runt runt. Den blomstertid nu kommer.. det är så gudomligt vackert och varför, varför gråter då alla mammorna (inte alla) när psalmen sjungs av förväntansfulla barnaröster på skolavslutningarna? Ja, för ?allt kött är hö, och blomstren dö?.. och detta vet den som har levat. Vi sörjer ju inte de blommor som ska vissna till hösten, men ack det sköna i att få se barnen växa upp och att det går för fort. Alldeles för fort allting. Vi påminns om hur längesedan det var man själv stod där och rabblade sångtexten medan man bara väntade på sommarlovet och friheten där ute bakom de fladdrande björkbladen. En evig frihet. Det är kontrasterna som framkallar känslorna tror jag. För inte grät jag på mina egna skolavslutningar minsann, det där fjolleriet begrep jag mig inte på. Men ska man känna att man lever så ska man... Ska man kunna njuta av livet och kunna öppna ögonen för dess skönhet, måste man vara beredd att få en kvist i ögat då och då. För det stannar aldrig, aldrig upp, inte ens för de vackraste iakttagelser. Det är verkligen omöjligt att fånga ögonblick. Tiden har satt sådana funderingar i huvudet på mig ända sedan vi gick i trean eller fyran och gick på en teaterföreställning om tiden. Sedan jobbade vi med tiden som tema i klassrummet och vi skulle skriva: Tid är... Jag kom inte på något sant att skriva. Fröken försökte hjälpa mig med någon, som jag tyckte, banal halvsanning om en såpass komplex fråga. Jag blev inte nöjd. Men hängde väl ändå upp min teckning och text om ?tiden? i korridoren på Blåsmarksskolan. Den var inte klar tyckte jag. Jag hade inte gjort klart vad tiden var.. Så småningom kom jag fram till en liten teori om pararella universum som skapas igen och igen, nästan som en kopia på detta nu men som bara överlever ett ?nu?, alltså en slags nolltid. Efter varje sådan nolltid, när nästa ska ta vid har förhållandena förflyttat sig så lite så att det nya ?nuet? blir en framtid av det gamla. Allt återskapas därför blir det möjligt att förändra. Därför kan till och med tankar bli en förändrande faktor. För när materien upphör är tanken lika stark som verkligheten. I nästa ögonblick är vi helt nya igen, med en liten liten förändring. Det är också därför allt kan hända, man kan förändras åt olika håll beroende på hur krafterna verkar i nästa återskapande. Vore det inte så skulle ju allt vara förutsägbart. Vi skulle redan veta vilken bana livet följer.
Jag trodde också att om man klöv atomer in i det ytterst minsta, skulle man finna universum och galaxer.
Det har visat sig att det teoretiskt går att göra tidsresor i rymden. Men också att i atomkärnornas innersta delar, på kvantnivå, kan partiklar befinna sig på flera platser samtidigt. Dessa partiklar färdas i banor kring andra partiklar och deras kraft håller dem ihop. Beror detta antagande om partikelns förmåga att befinna sig på olika platser samtidigt på att det faktiskt finns olika dimensioner och att det skulle kunna finnas även i andra avseenden, eller beror det på att vår tidsmätning är för klumpig för så små mätningar? Kanske har vi ännu inte kunnat fastställa nolltiden....

Ska vi ha fötterna på jorden bör vi hålla oss till årscyklerna. Solen kommer tillbaka. Gräs börjar växa, varje år blir det nya killingar och hönsen lägger ägg i överflöd. Det är en återkommande ?evighet? som kan ge oss tröst i kaoset. Mat och värme ska finnas för oss. Men det eviga året kan man kanske inte heller ta för givet? Det mer förgängliga är det som verkligen förändras helt naturligt. Barn växer upp, de ska förstås vidare. Man vill inte tro att det käraste man har också är tid. Men tiden förändrar verkligen allt. Tur att då kärleken är lite mer stillsam, den far ju ändå inte fram lika obevekligt och föränderligt. I kärlek kan man vila medan tiden virvlar fram..

ANNONS
Av dunsaluns - Torsdag 19 april 21:19

Vad mer kan man säga? Våren är här trots snödjupet.

ANNONS
Av dunsaluns - Torsdag 19 april 11:44

Häller upp en kopp kaffe. Ska gå igenom lite ayurvediska läxor. Snön tinar utanför. Tiden går. Solen gassar. Inatt var det plusgrader och idag är Spira beräknad att killa. Hon visar inga tecken så klart. De är luriga de små liven. Var hos min bror igår och de har lamning. Där verkar det vara tydligare tecken på tackorna. Ett par lamm var bara tre timmar gamla. Och med tanke på hur de såg ut så har jag kommit till mina getter nästan alla gånger de killat, bara minuter efter att allt är klart. De har ofta varit blöta och blodiga fortfarande, men ingen förlossning får man då vara med om.. lyckligtvis så har det alltid gått bra och plötsligt är det bara en get till i hagen. De är så färdiga.. vilka mirakel man omges av...
Livet. Det är förunderligt vad man kan fastna för olika saker och vart man hamnar och hur det leder vidare. Igår var Viggo ute med sina kompisar och delade ut teckningar till grannarna. På teckningarna stod det: glad påsk! Jag tyckte det var kul, fast den tiden är förbi. Så kul att de struntar i det, jag skulle, som granne, bli glad ändå..
Det är synd att tid är pengar. Att det har blivit så. Förut var tid förkovran. Det är det väl än? Men inte tror jag man dör rikare, eller jo kanske? Kanske blir man så gammal och klok att man dör rik... Vad är vi och vad är vi gjorda av och för och vad är egentligen viktigt att lägga sin energi och ekonomi på? Jag vill ha ett hållbart liv, men det är inte så enkelt som det låter. För det är inte hållbart att leva utan pengar och uppfostra barn utan dito om man lever i en värld där nästan allt är beroende av pengar. Det är inte heller hållbart att följa normen och leva av och för pengar och ekonomi som baseras på förbrukande av själseldar och naturresurser. Men det hjälper inte med all mindfullness i världen om man vill få mat på bordet, än har vi kroppar som måste ta del av det jordiska. Så där krävs en fin balansgång och en stark självinsikt. Vad är min uppgift? Jag vill inte gärna tro att jag är född till jorden för att köpa plast..
Livsavgörande beslut. Just nu grubblar jag, det är kanske inte livsavgörande, men det känns ganska viktigt. Jag vill inte missa en chans, men jag borde kanske vänta, det vore nog det förnuftigaste. Fast jag längtar så mycket till att göra förändringen så jag är redan där i tanken. Jag inbillar mig att det skulle vara ett mer hållbart sätt än som jag gör nu. Men det är ändå ett kliv som måste tas, bara det inte förtas! Man kanske borde stanna upp och se sig för? Hur ska det gå? Ja, visst är livet spännande. Man vet ju aldrig hur det ska gå, hur mycket man än stannar upp..
Jag har tagit bort måndagstiden för att måla för ett bra tag sedan. Jag har inte råd att måla om jag inte har fokus på vad jag ska jobba med. Och att det verkligen ger utdelning. I början hade jag det, när jag gjorde boken och allt växte och jag kunde göra mer undan för undan tills skrivaren kraschade och de slutade tillverka lika bra. Det finns många idéer som ligger och väntar, men man måste ha råd medan man jobbar. Får jag det kan jag måla eller skriva igen, men inte just nu. Det blev bara dyrt med nya skrivare och saker runt omkring, det tog för mycket energi även om det gick ekonomiskt. Jag ville inte lägga den energin på maskineriet, när det är själva skapandet som är min grej. Jag kommer aldrig sluta på riktigt. Det är en del av mig som så mycket annat. Men nu la jag det åt sidan för att jobba och vara med familjen. Man ska veta sin livsuppgift. Jag är en mamma. Tiden när barnen är små är för dyrbar för att slarvas bort. Fastän jag njutit varje sekund av moderskapet så rinner tiden iväg. Det finns inget verktyg för att fånga dagen! Det måste jag vänja mig av vid att försöka göra! Viggo är redan halvvägs till 18 år!!! Det skrämmer mej faktiskt lite. Jag är rädd att jag ska sakna barnen, de blir ju ungdomar och flyger ut..
Jag pratade med en slags vän igår. Jag känner henne egentligen inte annat än på facebook, men hon har också genbanksdjur som lappgetter och bjurholmshöns. Jag skulle teckna en gris till henne. Linderrödssvin. Fast lite cartoonigt. Vi pratade lite och kom överens om ett ord som stämmer så bra in på grisar och deras blick och sätt att vara. Inte bara självsäkra, utan heltsjälvklara!
De bökar i leran, gör sin livsuppgift fullt ut, så långt deras liv varar. Grymtar lite. Tilltalar man dem kan de hastigt rycka upp huvudet ur leran med ett slafs, och så ser de där självklara ögonen rakt in i ens själ. Bara sådär. Man skulle va lite mer som en gris.. bara veta sin livsuppgift sådär, helt självklart.

Av dunsaluns - Måndag 9 april 13:15

Jag är trött. Bältros.
Solen skiner, jag ska hälsa på nere i hagen. Det funkar bra med getflocken. De små hittar in i kojan när de är ute. Där kan de ligga på en mjuk varm bädd. De vuxna bara äter och äter. Hoppas höet räcker tills snön far bort! Såå mycket snö kvar. Tur att solen jobbar flitigt.

Av dunsaluns - Tisdag 27 mars 22:00

Torvi fick en getkilling.

Av dunsaluns - Söndag 25 mars 22:55

Jag har gjort en ayurvedisk konsultation åt en god vän. Det är kul när man blir mer säker på vad det handlar om. Samtidigt är kunskapen så otroligt stor, så man känner sig liten. Men jag är så glad att jag får tillgång till att lära mig mer. Hittade en bok om yoga på biblioteket. Finns så mycket att lära. Människokroppen, nej människan och allt vad den är, är underskattad...

Av dunsaluns - Måndag 19 mars 22:00

Jag gör lite bilder i tusch ibland. Om jag kopierar kan MollyMi färglägga dem flera gånger om. Nu har det blivit två nya. En med påsktema och en med sommardröm. Naturligtvis lämnar jag aldrig tanken på djur.

Av dunsaluns - Onsdag 14 mars 06:23

Solig söndag och så mycket snö så det fungerar som hagar och alla djur skulle kunna gå lösa.
Taekwondoträningen fortsätter med full entusiasm.
Jag höll på att bygga/laga i ladan för snart börjar killingtiderna. Resten av familjen kom ner med fyrhjulingen. Den är ju rolig!
Sen gick jag upp och hämtade mer nät och möttes av tilde som kommer utklättrande ur ladan med något stort (för henne) i famnen.

Presentation


Hej!
Jag tycker om att skriva och göra bilder. Här på bloggen samlar jag bilder och texter om sånt jag blir glad av. Nästan allt bloggande sker via mobilen, delvis därför kommer mina foton vara långtifrån felfria.. Gillar någon bloggen och vill läsa och

Fråga mig

0 besvarade frågor

Copyright

  Alla texter och bilder här skyddas av copyright!

 

Vill du låna en bild (tex. till din blogg)och hänvisa till mej är du välkommen att fråga :)

Att dela mina hela inlägg på facebook är ju också helt ok (eftersom de då kopplas hit till min blogg)

MEN

 Tar du/kopierar en bild/text utan lov, kommer jag hem till dej och river sönder din cykel!!.. eller nåt... >:(

 

 

Kategorier

Senaste inläggen

Länkar

Sök i bloggen

Senaste kommentarerna

Arkiv

Tidigare år

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2018
>>>

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ dunsaluns med Blogkeen
Följ dunsaluns med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se