Jag är så glad att se några fjärilar av denna sort hemma på gården idag. Jag har nästan aldrig sett någon sådan fjäril i hela mitt liv. Någon amiralfjäril har jag sett då och då och sorgmanteln såg jag även idag i solen mot ladugårdsdörren. De är lätta att känna igen med sin mörka rödaktiga färg och vit kant på vingarna. Citronfjäril, nässelfjäril och några andra sorter såg jag också. Men det var kul att det var flera påfågelögon, då kanske de blir fler nästa sommar. Undrar om gräsmattan blir klippt mer detta år.. De dagar det fladdrar så många fjärilar kring blommorna så drar man sig för att dra igång åbäket..

Fortsätter att peta på fläckarna med färg.. det är små skisser med torkade färgfläckar på varandra.. Jag har målat med en koppar-glitterfärg och guldfärg. De glittrar och är väldigt svåra att fota.. jag är ute efter att träna på att måla ljus, så motivet kommer lite som det vill och är inte så genomtänkt. På den röda bilden är det en siluett av en älg. Jag är inte bra på att måla älgar, men jag tyckte mig se en älgrumpa i en av fläckarna, så jag fyllde bara i? det blir som det blir, men kanske ändå man lär sig något?

Det regnar igen? någon typ av regn eller molnighet har förgyllt hela detta års semester. Jag tycker om regn. Det spolar rent och man får vila. Regn är skönt?
Jag har så länge haft svårt att måla, än har jag inte några intressanta eller fina motiv på lut, än har jag inte inspiration eller tid eller ro att ge mig tid.. sen har jag tyckt att det är så banalt också. Dessa teckningar som jag ritar med tunn alvarellpensel. Det är ett så direkt och precis och informativt sätt att måla. Jag vill att färgerna ska göra mer av jobbet och att jag ska våga förbättra och utveckla mitt målande. Men jag är ofta för feg eller för okunnig. Jag har aldrig haft någon utbildning eller ens introduktion i akvarellmålning, ändå är ju det det medium jag använt mest. Jag är lite trött på mitt sätt att måla och på min feghet. Jag har testat lite med trädet jag gjorde förra våren. Men nu tänkte jag sätta mig och experimentera med färger lite igen. Jag har svårt med tålamodet märker jag då det kommer till att måla med flödig färg. Jag har ju tålamod när det kommer till att sitta och pilla på samma teckning och skuggor och detaljer i timmar,dagar, veckor.. men att vävnad på att färg ska torka är ju benkittlande? jag måste upp och gå hela tiden.. men jag kommer inte ge upp, det känns som att jag är något på spåren. Jag har länge varit ute efter att få in mer känsla i bilderna och naturfenomen/ljus, dimma, stjärnor, blänk mm. .. en bild på en början på ännu en alvarellteckning och dess pill, jämfört med en miniskiss på ljus med flödig färg..

Torvi provar ut ett regnskydd. Jag testar mig fram och gör små minihus som regnskydd åt getterna. De ska byggas lite stadigare och täckas mer tjärpapp eller presenning som häftas fast. Men den här gången tänkte jag testa att göra ett billigare alternativ till gethus, av sånt jag har hemma. De ska snart flytta till en annan hage också.. men som vanligt hoppar de upp på stenarna när det regnar och de har ännu inte upptäckt vitsen med småhusen.
Getter har väldigt stark hierarki. Det är därför jag bygger många små hus. De samsas inte och ligger nära så som till exempel får kan göra. Getterna kan göra det med en dotter möjligtvis. Men det finns alltid risk att de som står lägst i rang får vara utanför gethuset. Så nu med flera små krypin så borde alla få hålla sig torra.

? jag jobbar? ingen semester än? det är skönt? jag tycker om det här vädret. Jag vill måla.. men det blir inget ordentligt som jag sitter länge med. Jag väntar på att något motiv som jag tycker om ska dyka upp i min fantasi, något som jag kan tänka mig att sitta längre med.

Jag säljer skissböcker och skrivböcker med motiv som jag målat på framsidan . Jag använder skissböckerna själv. De ryms bra i handväskan så man kan klottra och skriva när helst andan faller på..

Vi har haft rätt somrigt ändå i juni tycker jag. Innan värmen kom på riktigt kunde vi elda och äta middag i glashuset på kvällarna. Jag satt där ganska mycket i början, sen blev det för varmt. Hönsen har en inhägnad precis intill. Så man kan glo på dem lite och tappa tidsuppfattningen. Barnen fick sitt sommarlov och vi åkte och fikade och strosade på hembygdsmuseet Svensbylijda. I slutet av maj byggde jag en ny odlingslåda att skotta ut vinterns härligheter ur fuse och hönshus i. Där satte jag en massa frön, men de har varit sena till att gro trots att jag vattnat i brist på regn. Soligt har det varit och barnen har kunnat bada och cykla med kompisar trots att jag fortfarande inte har semester. Jag och Tilde var upp i Jävrefyren och fikade på Beas restaurang i hamnen. Det var soligt men blåsigt. Getterna har plingar med sina skällor ute på gårdsplanen där det funnits mer gräs att beta än i hagen. De har grävt sandgropar att svalka sig i, så det dammade i gruset.
Såsmåningom kom ett efterlängtat regn:
Igår kom midsommarafton med besked. Ca klockan 6 på morgonen vaknade vi av en enorm smäll. Nedslagskartan visade fem åsknedslag runt min gård på samma sekund. Den största 80 kiloampere. Hela huset skakade och låset på proppskåpet uppe utanför sovrummet flög upp och välte ut staffliet. Luckan för propparna på kallvinden hade flugit iväg flera meter och elaggregatet nere till gethagen hade sprängts till intet, det fanns helt enkelt inte kvar och hinken som hade hängt över, var sprängd till formen av en prästkrageblomma.
Idag är det midsommardag och jag kokar kaffe ute på elden istället, då all inkommande ström är avstängd tills en elektriker synat förödelsen. Svalorna singlar och hönsen kluckar. Myggen har visst regnat bort. Inte fick jag gräset klippt, men veden har jag nästan hunnit in med klart. Det börjar duggregna lite. Man ser hönsen inifrån utedasset, de samlar ihop sig för att hoppa in i hönshuset. Därinne hörs ett skrockande av Fiffi som gick in före de andra för att värpa ett ägg. Svalorna snappar smidigt sina byten i luften. Alla fåglar kvittrar. Det är en mulen och fin midsommardag..

Min lilla, söta Tilde. Livet går upp och ner, fram och tillbaka.. vi har aldrig en perfekt dag och varje hinder finns där för att lära oss hoppa högre. Man blir ledsen, så fruktansvärt ledsen ibland. Kan inte förstå varför livet måste vara så orättvist. Men trots att den största trösten ligger i att vi lär oss mer för varje motgång så behöver vi ändå förstå att vi människor aldrig var ämnade att begripa allt. Livet är en gåta, men för kort att gråta. Se det vackra även i det som är förgängligt. För inget är någonsin egentligen beständigt. Lär dig älska livets växlingar och se skönheten i fallna löv.
???
Allt kött är hö och blomstren dö och tiden allt fördriver. Blott Herrens ord förbliver...
???
Allt kött är hö, allt flyktar här och snart förvissna gräsen. Hos dig allena, Herre, är, ett oförgängligt väsen.
???
Låt dig tröstas av guds livskraft som är kärleken och det vackra som består i liv och död. Jag älskar dig min MollyMi