Klockan slår åtta och det är tydligen siesta redan. Igår var det rekordvarmt. 33-38 grader. Så när jag satt upp ena långsidan av nya hagen öppnar jag grinden och ber dem följa med. Men getterna ligger i sina sandgropar och rör sig inte ur skuggan. Lika bra man tar en paus med dem, så man inte får solsting igen. Jag har haft ont i huvudet, så idag gick jag upp tidigt för att slippa stängsla i hettan. Getterna gömmer sig också för solen. Jag har inte sett dem gräva ner sig eller sandbada förr. Det är ju sådant som fåglar gör...

Spira sträcker på halsen där hon ligger med en sten som huvudkudde. Eftersom jag lämnat grinden uppe kommer hönsen struttande.

Att hagen är öppen känns ju inbjudande men de verkar också väldigt nyfikna på getternas sandbad. Tuppen spanar på avstånd en god stund innan de kommer sättande i samlad trupp. Dock stannar de till bakom sista stenen och smyger likt indianer innan de helt öppet visar sin beundrande entusiasm.

Helt plötsligt blir Lia väldigt nyfiken på mig, hon som annars är så skygg. Fifi går och inspekterar Spiras fina sandgrop bland stenarna. Tvillingarna Torvi och Spira stångas lite..

Satt och språkade med min get i hagen en kväll. Det blir inte så ofta man tar sig tid att verkligen sitta ned och njuta av varandras sällskap. Det är redan flera veckor sedan nu. Vi satt där tills solen gick i nordan och dimman kröp upp över ängarna. Hon saknade Tjeephes. Det var ju sorgligt att han blev sjuk. Det var längesedan nu.. Ett och ett halvt år sedan minst. Men så skämtade jag lite om det där med bockarna och genast brister hon i gapskratt.

Jag har ett hål i gräsmattan. Jag grävde två. I det ena planterade jag ett äppelträd. Sen har det andra äppelträdet stått i sitt halvhål och väntat genom tid av fotbollsträningar, matcher och cuper som gjort att jag inte hunnit. Men så en afton hoppade jag ned i gropen och fortsatte gräva. Hoppade fort upp igen och hämtade järnspettet. Sten, sand och lera. Här behövs grävas ordentligt för att få träd att trivas. När det äntligen var klart kastade jag ironiskt nog tillbaka några stenar i gropen för dränering. Sen började jag fylla på med jord. Trött var jag och myggorna blev galna i den sena kvällen. Jag tappade räkningen på hur många skottkärror jord som kan rymmas i ett hål. Så plötsligt, mitt på grusgången, där jag går med skottkärran för att hämta mer jord, så bestämmer sig mina kängor för att det är godnatt och de gängar upp med skottkärran för att förgöra mig. Skottkärran är av gammal modell med ett snyggt litet rosthål på sidan och vänstra handtaget av trä är av tid och nötning splintat och på så vis aningen vässat för specialgrepp. Kängorna beslutar sig alltså för att haka ihop mitt i steget, de metalliska hakarna för snörning upp på skaftet hindrar mig således mitt i steget att fungera som en rörlig organism. Jag faller förstås pladask varje gång detta händer, men så mycket värre brukar det inte bli. Någon gång har jag tillochmed lyckats rädda de ägg jag i stunden burit på.. men denna gång var det alltså en skottkärra i nävarna, som jag spastiskt drog åt mig mitt i den omedvetna tiondels av sekund som inträffar när kroppen helt plötsligt inte kan lyda på grund av kängornas illvilja. Så där jag flyger framstupa drar jag åt mig det onda handtaget på skottkärran som träffar mig rakt i käken med dubbel kraft innan jag ligger och kvider i gruset. Jag liksom kände hur trycket på vänstra käken förvred hela skallformen så att den istället buktade ut på höger tinning. Trött och grinig och överraskad och plågad hade jag utropat ett starkt AJ! innan jag passade på att blunda och åla mig i grusgången. Men sen skrattade jag och skämdes lite när jag inser att grannen kommit och står alldeles brevid och iakttar mig och frågar vad som hänt.. Alltså, hur lejd är man?...
Nå, nu har även andra äppelträdet fått sin plats tillslut...

Jag har varit ute på motionsrunda med hunden och skådat allsköns blommor i vägkanterna. Så underbart med sommar. Fikar på baksidan. I brist på bröd tar man limpa (kanelbullar). Sitter i något som kan liknas vid en illa skött syrenberså på baksidan av min vildvuxna trädgård. Ska mjölka och sen åka till kontoret. Det är ju underbart att vara lite halvledig sådär på 40% semester ungefär. Jag målade lite med flickorna igår.. gjorde en bild till en platsannons och en liten prinsessa. Det var skönt att ha en stund hemma. Vi har mest varit på fotboll sista tiden också har vi letat lite cowboykläder.. det är kul att klä ut sig och leka lite. Vissa tycker visst att jag är gode lejd när jag rider ut på käpphästen med min cowboyhatt för att kasta sopor i tunnan. Tur att det är glest mellan husen här.. Nästa stund jag får ledigt ska jag ta tag i spaden och gräva kring äppelträden tänkte jag. Lite skoj får man väl ha emellanåt..