Vi bär alla på förutfattade meningar om andra. Mer eller mindre. Det krävs nog en gnutta för att man överhuvudtaget ska kunna bilda sig en uppfattning om sin omvärld. Men det missbrukas friskt och folk dömer varandra och andras förehavanden och gärningar alldeles för lättvindigt. Det verkar som om det tycks mer och mer viktigt "att våga stå för vad man tycker" med mer betoning på "vad man tycker" än "att våga stå för". Det blir alltså populärt att tycka högt och tydligt och allt mindre hänsyn tas till om man vet något om det man uttalar sig om eller om det ens är viktigt.
Huvudsaken man syns och hörs och tycker något, även om man trampar på någon av okunnighet. Blir det alldeles för galet kan man ju ändra sig i nästa sekund och tycka något annat. Ingen hänsyn tas till att skadan redan kan vara skedd, särskilt om man uttalar sig om andra människor och vad de gjort eller inte.
Att "tala är silver och tiga är guld" är helt ute, på gott och ont.
Tyck vad ni vill.
Men tänk efter, och var snälla! Det finns alltid en orsak till varför folk gör som de gör...

   Sitter uppe ovanligt tidigt och alldeles ensam i köket. Ute är det svart som natten, men inte kallare än två plus. Det känns ju bra när man ska ut med djuren innan dagis och jobb. !! . Ja nu är det jobb igen efter föräldraledigheten. Jag har faktiskt längtat. Det ska bli skönt med rutiner igen. Fastän jag gillar min frihet så känner jag mig ganska virrig och oskärpt i hjärnan. Nu börjar jag nästan gruva och undra hur jag ska fixa detta med lillhjärnan. Jag kommer säkert glömma hämta på dagis nr 2 eller råka ta med mig lillasystern till jobbet eller nåt. Voj voj...
Men det blir mjukstart idag :) jag ska sätta fart på ett beställningsjobb i målarverkstan, det blir kul! Jag ska lägga upp målningen här efter jul eftersom det är en julklapp. Men nu måste jag sörpla i mig teet och sticka iväg.
Ha en bra dag!

En luggsliten paprika friade till en bortglömd broccoli och vips var karusellen igång. De gamla ostskärvorna skramlade ihop sig tillsammans med tre ägg och lika många deciliter mjölk. Ett för sällskapet, ungt bacongäng hoppade in och smittade av sig med sin glada sälta. Pajdegen var helt med på tonerna. Precis som de små timjanbladen som minglade runt bland alla inbjudna.
Tillochmed den övergivna gräddskvätten ville vara med i dansen. Bara en liten mozzarellabit blev ratad, men då handlade det bara om en nödvändig, övre åldersgräns. I övrigt var det en lyckad förening.

Det finns en saga, djupt, djupt inne i mitt förflutna, ett minne av en fantasi, som förde mig långt, långt bort.

Till en skog, till ett berg, där jag kände att jag hörde hemma.
Dit kunde jag gå närhelst jag ville. Där fick jag vara precis som jag ville. 
.....
....Men vem har tid att färdas till sådana platser? Och till vilken nytta?

Titta in i min drömskog på webben Skogín, där du kan läsa om korpflickan...

Efter det att vi klättrade upp på berget (förra inlägget) och såg en massa korpar som bodde där, har de kommit flygande runt mig varje dag! Jag älskar korpar. De är magiska. Jag ser hur de kastar sig ut från stupen och glider över taken i byn där min lilla flicka börjat på dagis, alldeles nedanför berget. De flyger vidare över byarna och pratar lite med varandra, stannar upp mitt i byn,vid affären och ser sig om en stund. Sen flyger de hem till mig (!) och ropar mot vinterhimlen. Jag står ute på åkern och förundras.

Jag har saknat korparna så mycket sen vi flyttade hit till strandmarken, långt ifrån djupa skogar och korpberg. Vi har bott här i sju år, men nu hör jag dem plötsligt så fort jag går ut på bron. 

De ropar förstås på mig, så mycket begriper jag ju, men vad vill de?

Idag har jag och Viggo hittat grottor på ett berg. Vi kallar det Eliasberget eftersom det finns en Eliasgrotta där, uppkallad efter socknens stortjuv på 1800-talet. Det fanns massor av branter och stora stenblock. På vissa ställen fick vi till och med hjälpa hunden!
Under blötsnön var det isigt, särskillt i branta öppna sluttningar. Där fick vi kana på rumpan på hemvägen för att inte ramla.
Men det gick som en dans. Femåringen satte av som en bergsget genom skogen. Han struntade totalt i de slippriga rötterna och stenarna som täckte stigen. Utan knot kom vi tillslut upp på bergets topp. Vi hade stannat och läst några skyltar och tittat på grottan och några trolska stenblock här och där så det tog nog drygt en timma innan vi var uppe ändå. Väl uppe fanns en underbar utsikt och en skön bivack där vi satte oss i skydd för vinden och åt en hel påse kanelbullar (som jag bakade igår) och drack grönt chaite med mycket honung i. Ibland blir varm choklad lite för mastigt och vi gillar båda te med honung lika bra.
Medan vi satt där såg vi flera korpar flyga åt olika håll. Det är verkligen ett riktigt korpberg. Jag älskar de stora svarta fåglarna. Några flög nära precis ovanför oss.
Behöver jag säga att vi var riktigt nöjda med vårt lilla äventyr..

Tyvärr har jag ingen bild på själva grottan och klipporna. Men nån gång skulle jag vilja krypa ner i den riktiga grottan och fota. Jag har aldrig varit ner där. Ingången är väldigt trång och går rakt ner i berget under en stooor utskjutande stenbumling. Ja, det skulle ju ha suttit bra med en bild av det hela ... Då har jag i alla fall en anledning att gå dit nån mer gång :)
Godnatt

Vi har en liten kanin som äter barn. Han är totalt livsfarlig efter att ha fått smak på Viggos finger här om dagen då han matade honom med morötter. Jag mockar lite nästan varje dag åt kaninen och ger vatten och foder och fyller på höhäcken. Men jag har varit tvungen att hänga den högt eftersom han började sitta i den och bajsa. Tyvärr verkade det inte spela någon roll. Den barnätande mördarkaninen BrasseLasse gör precis som han vill

Jag och hunden gick ner på åkern där jag skruvade fast en grind. Hunden sitter ofta framför öppningen och vakar medan jag bygger. Hon spanar upp mot vägen och bilen, där lilla Tilde vilar middag med öppen dörr.
Snart är vindskyddet färdigt :) då fattas bara en pargrind, så kan kreaturen flytta in sen.

Vindskyddet kikar upp bakom gärdesgården. Det är nästan bara taket kvar nu. Det blir spännande, jag får ännu mindre tid på mig att bygga nu. Snart slutar föräldraledigheten. Vi har redan börjat inskolningen på dagis. Men har vi tur blir det getter här innan jul :)

Ja, det är ju ganska snett och knaggligt. Men man får inte vara för noga om nåt ska bli av när man är så okunnig som jag och måste bygga snabbt. Också har jag sänkt takbjälken, så panelen följer inte riktigt samma lutning. Virket är av olika dimensioner eftersom jag försöker att använda upp sånt som ligger här hemma i första hand. Lusten att hålla på där nere kring ladan är väl inte jättestor längre, jag har ju hållt på så länge. Men jag gnetar på och hoppas och längtar tills jag snart ska bli klar.

Ha en bra kväll!

Jag sitter och målar på en beställd julklapp, så tyvärr kan jag inte visa den här förrän efter jul. Men jag har en annan bild här som jag målat förut, den här frostiga tiden på året. Den finns som julkort på Pennspår, men den finns även som tavelmotiv. FROST heter den. Här är direktlänk till julkorten.

Godnatt på er där ute ***