dunsaluns

Alla inlägg under augusti 2017

Av dunsaluns - 27 augusti 2017 20:39

Mjölken tar inte slut. Geten behöver vila innan nästa killingar kommer. Egentligen så skulle jag kunna mjölka bra länge till, men jag kommer att göra ett längre uppehåll i år. Åter igen börjar gräsen gulna och torka och mjölken blir så mild och god som en kos. Nu dricker jag den gärna kall som den är. Kanske är det därför det alltid är så svårt att sluta? Jag kommer sakna den.. Men jag har åtminstone börjat ta mindre mängd nu, fast det tar emot.. Idag tog jag bara ca 7dl tror jag, men det dricker vi lätt upp..
Gullies mjölk skummar alltid mer än Julias och jag inbillar mig att den är godare också. Vet inte om det kan vara så. Men Gullie är ju så bra på att stå stilla och inte dra iväg åt nåt konstigt håll när man ska gå med henne. Fina Gullie- min guldget (Lappget- Gullie är sydsamiska för guld)...

Av dunsaluns - 25 augusti 2017 16:35

Sveriges största fors(?) med massor av småforsar och fall runt omkring. Men vem har kunnat bygga vallarna i forsen?! Och hur länge stoppar de där stockarna?

[Bild]

[Bild]

[Bild]

[Bild]

[Bild]

Av dunsaluns - 23 augusti 2017 05:51

Komans som i romans.. Igår målade jag på den här bilden. Den är inte klar än men har jag tur kan jag fortsätta idag. Ha en bra dag!

Av dunsaluns - 19 augusti 2017 22:43

De här mysfisarna tänker sig få åka ut med lilla roddbåten och kasta i ett mjärde.

Av dunsaluns - 19 augusti 2017 22:30

Förra veckan sov vi nere i ladan. Vår tredje lada, där allt hö nu ligger i väntan på vintern. Vi gick på stan och köpte en ny sagobok. Sen tog jag ned täcken och filtar och sov med barnen i höet. Det var perfekt temperatur för att sova ute. Det fläktade lite från det öppna fönstret och springorna i ladan, men det blåste inte på oss eftersom vi låg i en krater av löshö. Så härligt!

Av dunsaluns - 19 augusti 2017 22:15

Hittade en tätört igår. Eller flera, såg jag sen, så då plockade jag ett par rosetter, för det vore spännande att se om man kan göra fil av dem.
Någon sa att man kunde riva tätört med rivjärn och hälla över en kopp spenvarm mjölk, direkt efter mjölkning. En annan sa att man skulle gnida ovansidan av bladet i en bunke så att saften pressas ut, och sen fylla på med nymjölkad spenvarm mjölk.
Men tätörten hinner ju torka ihop till ett litet snärt innan det är morgon och dags för mjölkning igen. Så jag vet inte om det blir nå fil av det hela. Jag menar, har den torkat ihop är det ju inte mycket växtsaft kvar som kan göra sin verkan? Jag mosade i alla fall återstoden och hällde över lite varm mjölk i en kopp. Nu står den i kylen, men det verkar inte hända så mycket. Kanske man skulle ha låtit sen stå framme längre?
Kan ju vara att själva växten var lite gammal o trött också... Vi var egentligen ute och plockade hjortron och blåbär och ljung. Vi fick väl en handfull av varje ungefär ;)
.. Får se nu om det kommer med någon bild. Det har inte gått att ladda upp bilder på senaste tiden. Och inte heller har det gått att uppdatera appen..
Ha det bra!

Av dunsaluns - 15 augusti 2017 23:13

Ett offer är något i daglig talan, som närmast kan liknas vid "en stackare". Ordet har tappat sin innebörd. Ännu en del av det mänskliga livet som tycks falla bort i denna epok av "framåtsträvande". Vi har svurit oss fria från att behöva kännas vid innebörden av offer eftersom vi lever allt längre ifrån det gudomliga, grundläggande och naturliga. En gång trodde man på antingen Gud eller naturen, man ansåg dem motsäga varsndra. Nu vill människan inte veta av nått av dem, de stör nutidsmänniskans sätt att leva. Vår strävan efter framtid kan inte dras med rutiner, upprepningar, bakterier eller (bevare mig väl) underkastelse. Tror vi att det är en svaghet? Tror vi att vi blir lyckligare av att ha makt över allt?
Sacrament.
Vem vill offra sig? Vem vill offra något? Alla vill sträva och ha allt. Vari finns värdet om inget offras? Varje god saga behöver sin antagonist. Annars blir inget meningsfullt. Då finns vi bara om vi har tillräckligt många likes på instagram..
Utan uppoffringar blir vi tomma! Vi kan inte tillgodogöra oss vår historiskt ofantliga välfärd om vi är bedövade av mättnad. Det är inte gudarna som behöver våra offer, det är vi som behöver offra! Vi behöver försaka för att kunna känna tillfredsställelse. I alla tider har folk offrat eller försakat eller av bl.a religiösa skäl avhållit sig från olika saker. Men nu, bara för att moderniteter gör att vi kan, så tror vi att vi har råd att njuta av allt jämt. Det har vi inte, varken emotionellt eller ekonomiskt. Då menar jag inte monetärt utan ekonomi som i hushållning, hushållning med resurser och värden av olika slag. Själen svälter. Någon annan betalar västvärldens utsvävningar, vi går inte fria bara för att vi skänker pengar till Världsnaturfonden eller rädda barnen en gång i månaden. Folk är övergödda och har näringsbrist. Det är inte bara de fattigaste som får betala. I de flesta fall faller en stor bot på de ofödda. Ett ofint sätt att förvalta den rikedom vi förvärvat och givits. När talas det om hur viktig försakan är? När lärde vi våra barn vad det innebär? Får de inte det, tappar de en del av sin fantasi. Och de tappar bort värdet. Att kunna värdera saker och ting, utan det spelar inget någon roll. Vi behöver offra något ibland för att kunna känna lyckan..

PS. Det fungerar inte att lägga in bilder, försökte skicka flera bilder till de senaste inläggen, men deg blir nåt fel med uppladdningen. Borde jag då köpa en ny telefon? Eller ska jag försaka allt mitt surfande? ;)

Av dunsaluns - 11 augusti 2017 10:34

I onsdags for vi till Eliasgrottan igen. Jag och Viggo var där och sprang söndagkväll. Men nu var Tilde också med. Och det gick då inte mycket långsammare för det! Hon var ju snabb lillan. Klättrade och gnetade som en stenget. På vissa ställen är det riktigt högt och brant och svårt att klättra. En bit ovanför själva grottan blir det lättare väg och jag tog fram mobilen för att fota Viggo medan Tilde fortsatte i rask takt uppför och ur bild. Vi hade ficklampa och ljus med oss så vi kunde krypa ner i det kolsvarta hålet där stortjuven Elias en gång gömde sina skatter. Grottan har varit större förr, men jag tror den är ca 12 meter lång och drygt 1,5 meter bred. Det känns spännande att vara där nere. Den här gången var det fortfarande regnvatten under marken från dygnet innan, så grottans väggar var fuktiga och man hörde lite dropp, annars tror jag alltid det har varit torrt när vi klämt oss ner genom öppningen. Sen gick vi ända upp på toppen av Larssonberget (som vi kallar eliasberget)

[Bild]

[Bild]

[Bild]

Presentation


Hej!
Jag tycker om att skriva och göra bilder. Här på bloggen samlar jag bilder och texter om sånt jag blir glad av. Nästan allt bloggande sker via mobilen, delvis därför kommer mina foton vara långtifrån felfria.. Gillar någon bloggen och vill läsa och

Fråga mig

0 besvarade frågor

Copyright

  Alla texter och bilder här skyddas av copyright!

 

Vill du låna en bild (tex. till din blogg)och hänvisa till mej är du välkommen att fråga :)

Att dela mina hela inlägg på facebook är ju också helt ok (eftersom de då kopplas hit till min blogg)

MEN

 Tar du/kopierar en bild/text utan lov, kommer jag hem till dej och river sönder din cykel!!.. eller nåt... >:(

 

 

Kategorier

Senaste inläggen

Länkar

Sök i bloggen

Senaste kommentarerna

Arkiv

Tidigare år

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2017 >>>

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards