vi har varit på en lång tripp genom landet och tillbaka. Vi har varit i körsbärsdalen och blivit jagade av Tengilmän i skogen och varit på bröllop i Skåne och sett ett grannland och blivit fängslade i buren i ett tåg och skrikit i vargklämman och skjutit bovar som rånade tåget och vi har ätit våfflor i Bullerbyn och mjölkat getter i trönö och lärt känna en underbar släkt och ätit god mat och sovit i bilen och på hotell och köpt vapen i katthult och sett revolverdueller och dynamitsprängningar, och skrattat i en dusch i Torsåker och nästan simmat oss genom Stockholms regnoväder och festat natten lång och dansat disco med farmor ...och många fler och mycket mer... Men det orkar jag inte berätta mer om nu. Godnatt!

Min lillasyster Julia ska giftas! Jag fick lite inspiration och började måla en tavla. Julia har ju ridit och tävlat mycket i hoppning så jag fick en romantisk ide om Julia- den rödhåriga och prinsen på den vita springaren "Två nedslag".
För han har sagt att han vill ha en häst som ska heta "Två nedslag" som han kan tävla i hoppning med. Då kan de ju ropa ut:
"..och vinnare är Arvid Med Två nedslag!" Hahaha

saker har hänt sen sist jag skrev. Det har varit minst sagt hektiskt. Jag slog ju bl.a hö som jag hässjade. Men hässjorna föll under tyngden av ösregnet mer än en gång. En hel hässja ligger kvar på marken efter att jag återuppbyggt den och den regnat sönder igen. Hö ska lukta friskt och gott, inte vara gult och grått och lukta lite kompost :(
Så även om höet blir odugligt har jag lagt ner tre gånger mer jobb med att hässja nu..
Men jag ska inte deppa ihop för det. Kanske kan jag slå lite gräs som jag faktiskt inte hann slå, när vi kommer hem från vår resa. Kanske, om jag inte har för fullt upp med att fixa hönshuset :) Jo, för det händer roliga saker också. (höns)
Idag till exempel, så fyllde lilla MollyTildeMi två år :) så vi har haft tårtkalas hela dagen. Med mycket folk. Det blev ett roligt och bra kalas, som Alma(i katthult) sa..
Och även om hundra frön jag satt inte vill gro i sommar så kan vi vara glada för att vi kanske snart ska hälsa på i Katthult, om allt går enl. planerna. Och det är många som var intresserade av min bok, så nu måste jag beställa nya på tryckeriet! Och så ska jag göra klart lite bilder till min systers bröllop. Det ska bli så kul!
Men nu ska jag bara sitta på rumpan och ta det lite lugnt och iaktta livet innan det rusar förbi..

Under hässjan hade mamma mus ett litet bo med nio små söta musungar. En del tycker det ser äckligt ut. Det kan jag också tycka på ett sätt, men å andra sidan ser det ut som små hundvalpar med tjocka små vällingmagar som söker värme mot varandra. Modersnerven ser bebisar här..

Födelsedagsbarnet. Det var en helt perfekt dag med barnen. Först var vi själva en lugn stund på morgonen. Sen kom syster och sedan alla andra folk jämt fördelat över dagen. Vi hade baljbad på altanen i värmen innan det började åska. Tilde huttrade men satt envist kvar i badet när vi bar in allt som inte fick regnas på...

Nu äntligen finns min saga som bok!
Fick paket med pocketarna från tryckeriet här om dagen och jag var tvungen att öppna det redan i bilen.

Inlagan är illustrerad med svartvita bilder som jag målat. Den är ca 100 sidor. (Priset är nu 140:- + ev frakt)

Nu vill jag bara skriva en till bok om de här vittrorna. Det finns en massa stoff i anteckningsböckerna. lite opassande att Vintersagan blev klar just i Juli kanske..men det är kul ändå. Jag vill förstås skriva vad de här figurerna har för sig på sommaren också...
Också vill jag göra klart en annan saga som har arbetsnamnet "När Tildes mamma blev sjuk". Den är inte alls så här "overklig" förutom att Tilde har en osynlig hund som bara hon kan se. Han heter Svipp, som Olles hund i Bullerbyn, för Tilde vill så gärna ha en sån där klok hund som Svipp. Den osynlige hunden följer med Tilde till morfar när hennes mamma plötsligt blir sjuk. Morfar är inte så van med barn, men det visar sig att hon måste stanna hos honom i ett par veckor...
Jag tror jag har skrivit motsvarande ca 40 sidor på den sagan.. Men jag får se om/ när jag hinner...

Ha det bra!

Så klart föll en del text bort på förra inlägget..
De tittade nyfiket på när hon började klättra men visar inget intresse av att utmana henne i "herre på täppan" klättrar någon av oss högre upp så skuttar bocken iväg. Men det är onödigt att utmana honom så kan jag tycka..
Det bästa är väl som vanligt att ignorera.
Sen rekommenderar jag inte heller att låta småbarn gå in i en kätte hos vilket djur som helst. Jag anser att jag hade bra koll på situationen och att djuren och barnet är vana vid varandra. Hon tycker det är kul men hon är inte överexalterad. Om allt går lugnt till väga och jag vet att bocken absolut inte är aggressiv eller för rädd...
Man behöver inte alltid "visa vem som bestämmer" hela tiden. Ömsesidig respekt är också viktigt..

i djurvärlden är det väldigt enkelt. Så enkelt att vi människor måste tänka bort våra egna överflödiga tankar för att kunna känna känslan.
Respekt.
Bocken är lite skygg av sig. Han kommer bara ända fram till mig om jag mutar honom lite och han gillar inte när jag håller på med honom även om han går ganska snällt med på att jag leder runt honom eller fixar lite i pälsen. Har jag inget godis skuttar han undan och är han mer sprallig så stångar han i luften på avstånd, som ett ynkligt försök att värja sig.
Nån gång har han till och med stångat lätt mot min hand när han tror att jag ska fånga honom. Det är svårt att veta riktigt vad man ska göra i vissa situationer. Någon gång när han varit mycket sprallig och kaxig har jag lugnt och försiktigt tagit honom i fötterna och vänt ner honom platt på marken. Då har han blivit förnärmad men lugn som en filbunke..
Men jag tror att det kanske är bäst att ignorera så gott det går. Jag vill ju inte att han ska börja styra och ställa och skrämma barnen. De måste lära sig att ha respekt för bocken och hornen, men utan att vara rädda. Han har aldrig böjt ner hornen mot barnen, hans första reaktion brukar ju vara att skutta undan. Det är nog bara jag som utgör någon form av utmaning och hot för honom. (?)
Tilde (snart 2år) går in i kätten med lite korn i näven som han gärna vill ha. Han är lite tveksam på henne. Hon går orädd rakt fram och säger "hej jet!" och räcker fram handen. Hon snubblar lite och han blir skvättig som vanligt. Men han låter henne definitivt komma närmare än vad de äldre barnen skulle kunna. Med dem eller en vuxen skulle han ha sprungit undan mer.

Hon kan till och med stå sådär på sidan och hålla honom på nacken utan att han har full uppsikt, som han ju har om man står nos mot nos.
En del säger att djur gör såhär för att "han märker att hon är liten". Men är djur alltid snälla med små? Beror det på hennes avsikter? Hon vill verkligen att han ska äta kornet, men hon har ingen tanke på att verka hans klövar eller ens koppla honom.
Hon bär ingen inre stress över att få fast honom. Är det det han känner? Eller att hon verkar så osmidig och svag att hon omöjligt kan utgöra ett hot? Men samtidigt aktar han sej ju lite för henne, han kastar sig ju inte över henne för att få tag i kornet..

Vid ett tillfälle trängde hon in honom för mycket så han blev stressad och han sänkte hornen. Hon kände hornet med handen och hejdade sig tvärt och vände sig frågande mot mig. Trots att hans gest var så liten. Jag vill ju inte att hon ska bli rädd heller så då fick hon några nya korn i handen och han kom snart fram och smakade på dem. Han "försökte" inte mer och var varken rädd eller kaxig. (Skulle han vara mer påflugen skulle hon inte få mata honom, då lär han sig att man kan ta hur som helst från henne)...

Vi tog ut getterna. (Jag provade ha dem inne under natten bara för att de kanske skulle slippa lite mygg.)
De skuttade på stenarna och stångades och busade.

När Tilde kom dit och började klättra blev de genast försiktiga och höll sig på andra sidan röset.

mer än så hann jag inte innan lien började trilskas. Årven bröts bakåt när jag slog i en sten. Det gick att lossa skruvarna men den blev inte riktigt sig själv igen :/
Och jag som hade tänkt slå dubbelt så mycket i år..

Man ser geten som en vit fläck där borta i hagen.

Jag tänkte i princip slå hö av allt som inte är gethage och potatisland. Men jag blir glad över varje strå jag lyckas samla ihop, så det är ingen större press på att hinna allt. Jag får se hur mycket jag har lust med/ hinner/ orkar helt enkelt... Just där jag började idag har det blivit mycket tistlar och brännässlor också. Det är inte kul att få tistlar i höet men jag slår dem för att de inte ska ha det så bra på min åker. Sen handplockar! jag bort dem ur gräset innan jag lägger det på hässjan. Några (ganska många säkert) smiter väl med men de plockar jag väl bort i vidare hantering. Höet ska ju en del vändor genom händerna innan det når en mule. Kvar på åkern vill jag ju inte ha tistlarna. Så högen jag rensat ur, slänger jag nog på soptippen eller eldar eller nåt..

Det ser inte jättefint ut där jag gått fram, för jag sparar vissa sjok med örter jag tycker om. Jag tänker mig att de får stå kvar och få lite övertag över de jag kapar av. Växa ifred och fröa av sig..
Klöver är en sån välkommen gäst på vår åker. De hade vi inte mycket av förr. Då var det mest älggräset, med sina pudriga gulvita blommor.
Älggräset har tyvärr inte börjat blomma. Egentligen borde jag vänta ett par veckor innan jag slår, men vi ska bort på en resa och jag vill ha god tid på mig att få färdigt. Man vet ju inte hur vädret blir heller. Men vill man ha riktigt ängshö med fin artrikedom ska man vänta tills blommorna och gräsen får chans att fröa av sig..

Och bocken ligger och idisslar på sin "trollebro". Inte bekymrar sig han över att få in mat till vintern. Geten är desto mer tacksam när jag kommer ner. Hon kramas och pussas och slickar i ansiktet och öronen och armarna. Jag inser snart att jag är visst extra salt och god idag. För man börjar visst svettas så fort man ens tänker tanken på att göra hö...
Nu ska jag se om lien funkar bättre i en annan vinkel, jag har skruvat om den lite igen.

Ha en skön juli!

citrontimjan (tror jag det hette) och torkade äppelskivor i en mugg kokat vatten. En massa goda färska frukter och bär. Smet iväg till en kompis efter att barnen kommit isäng. Vi pratade om allt möjligt. Det blir inte så ofta vi ses. Men vi har allt fler gemensamma intressen så det finns mycket att gå igenom när vi ses.
Hon hade hittat en bra örtbok på biblioteket(!) som hon visade mig, fast hon inte vet att det är vad jag gått och funderat på de senaste dagarna. Vi är tydligen intresserade av samma saker. Och ska man summera vårt pladder på något sätt så kan man väl säga att vi inte riktigt har tid med ett yrkesliv, för det finns för mycket annat intressant att jobba med hemma och i skogen.. Man ska ju ändå hinna med säsongerna om man vill göra sånt. Jag har redan missat björksavssäsongen och kanske även granskottssäsongen i år..
...också den där vilda jakten på lugn och ro, haha...
Det är skönt att ha någon man inte behöver skräda orden för, det gör inget om man säger lite fel ibland, inga onödiga missförstånd :)

Jag hoppas ni har det lika bra som jag. Godnatt