dunsaluns

Alla inlägg under november 2018

Av dunsaluns - 28 november 2018 23:37

Dov, stark och genomträngande, ljus och dunkel på samma gång.. Isens sång är mäktig och den hörs lika väl inne i mitt sovrum ikväll, som ute på fjärden igårkväll. I helgen som var så gick vi på isen jag och barnen. Vi hade tre övernattningskompisar, och jag hade gjort frukost åt dem nere vid picknickladan. Vi grillade mackor i järn och drack färsk oboy och kaffe. Flickorna fick släppa ut getterna som fick hö i hagen närmast där vi satt och åt, så vi fick sällskap. Pojkarna bar järn, hinkar och renskinn. Flickornas föräldrar kom och var med. Det var mysigt. Pojkarna ville gå in och spela tv-spel, vilket gjorde mig än mer säker på att de verkligen behövde lära sig ha lite ?tråkigt?. Det är livsviktigt för barnens fantasi och psyke. Då ville de gå ner på isen, så jag följde med, för jag är lite rädd för isar... men döm om vår skräck när isen brast ut i en stor valsång som startade långt ut på fjärden och fortplantade sig åt alla håll in under våra fötter och avslutade med något som närmast liknade en gevärsknall bakom udden. ?Såja, lugn barn! Det är bara isen som växer? sa jag lugnande medan jag rös av förskräckelse. Huga vilka starka makter! Viggo hade redan hunnit springa iväg, men kände sig tryggare med att isen skulle bli tjockare i och med detta. Jag var ju inte säker, men nåt måste man ju trygga dem med nät man själv håller på att pinka på sig.. jag sprang upp på gården och hämtade ner två barnsparkar så vi kunde sladda runt lite.. Det var tydligen så kul så att de ville gå på isen på kvällen efter skolan i måndags. Då var det månljust och glittrigt. Men igår var månen försvunnen. Hon ville ändå gå ut på isen efter att hon nattat sin svarta get, och sjungit för henne.. I viken mötte vi grannarna. Sen kom månen fram bakom trädtopparna och allt blev ljusare.

Av dunsaluns - 25 november 2018 00:13

Jag kan vara i skogen hur mycket som helst verkar det som.. Nu är det snöfritt men fruset i marken så man kan gå överallt. Myrarna har frusit så i princip hela skogen är framkomlig. Jag har varit ute på älgvägarna och det är så befriande. Ställen jag aldrig gått till tidigare annat än i tanken. Men samtidigt inser man att hur långt man än kommer bortom vägar och bakom berg, så är allt genomträngt av människornas ständiga rutmönster av skiften, ägande, pengar. Bara några envisa kärr och större klippor kan stå på sig och trotsa människornas raka linjer. Annars är tillochmed den bortersta skogen pengar. Den tanken är vemodig fastän hela upplevelsen är i det närmaste överjordisk. Bara tanken att man stegar fram genom världen åt vilket håll man vill, så långt man någonsin hinner innan solen står så lågt att man måste börja söka sig vägen tillbaka till vägen. Men när man kommer till den sista lilla myren innan den kända myren kan man pusta ut. Klockan är bara tre, men av dagsljuset är det bara en guldskimrande kant kvar bakom de svarta trädtopparna. Går sakta den sista biten förbi klipporna och genom slyet, upp emot kullen där det finns gropar från källare ur en svunnen tid. Folk som gått denna väg i en tid då inga vindsnurror och pappersbrukets rök kunde skönjas i horisonten. Jag lägger mig ner och tittar upp mot tallarna. Tänk om man fick somna här.. Det får man inte! Himlen mörknar. Jag hoppar över en liten bäck och går igenom de gamla boningarna. Ingenting finns kvar. Stannar till vid stenrösena. Vilka minnen ligger under dessa stenar? Månen lyser stor och röd mellan tallarna. Jag går ner på vägen och lufsar nerför den steniga backen till bilen.
Jag är såå tacksam att jag fick födas i det enda(?) land på jorden som har allemansrätt. Vad vi är lyckligt lottade! Detta är en förmögenhet som vi alla får ta del av. En skatt som vi måste vara rädda om och respektera. Våra barn kommer att behöva den, slarva inte bort den! Var rädd om skogsägarnas egendom, de har trots allt skuldsatt sig för att förvalta skogen, tänk om de tog sig friheten att vandra i ditt vardagsrum... Just idag var jag glad att ingen var ?hemma?, så jag och hunden kunde gå helt för oss själva :)

Av dunsaluns - 7 november 2018 14:50

Det är det viktigaste. Inte vad man gör eller hur man ser ut, hur bilen går, eller vilket väder det är.. det spelar faktiskt inte lika stor roll hur det går, som hur man mår..
Sanningen behöver inte ligga i det fysiska resultatet. Det finns så mycket ramar och oskrivna regelverk och sanningar. Men vilket är viktigare? Truth or Trust?...
?

Av dunsaluns - 4 november 2018 23:38

Förra helgen var vi till ÅrreNjarka

Den här helgen har vi städat och fått bort massor med saker. Molly fick en ny stor säng. Så nu är det inte mer än fullt i hennes rum. Igårkväll hade vi filmmys i hennes rum.

Presentation


Hej!
Jag tycker om att skriva och göra bilder. Här på bloggen samlar jag bilder och texter om sånt jag blir glad av. Nästan allt bloggande sker via mobilen, delvis därför kommer mina foton vara långtifrån felfria.. Gillar någon bloggen och vill läsa och

Fråga mig

0 besvarade frågor

Copyright

  Alla texter och bilder här skyddas av copyright!

 

Vill du låna en bild (tex. till din blogg)och hänvisa till mej är du välkommen att fråga :)

Att dela mina hela inlägg på facebook är ju också helt ok (eftersom de då kopplas hit till min blogg)

MEN

 Tar du/kopierar en bild/text utan lov, kommer jag hem till dej och river sönder din cykel!!.. eller nåt... >:(

 

 

Kategorier

Senaste inläggen

Länkar

Sök i bloggen

Senaste kommentarerna

Arkiv

Tidigare år

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2018 >>>

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards