Idag den 21/12 -2021 var det någon av mina hönor som lagt ett ägg. Ingen märkvärdig företeelse kanske, att en höna värpt ett ägg. Men med tanke på att äggläggningen till stor del styrs av dagsljuset så gav det en extra känsla av tacksamhet. Att mitt i den mörka adventstiden ändå finna tecken på vad som skall komma bortom påsk. Samtidigt som jag gick ut ur ladugården med ägget såg jag solen gå upp eller ned, eller snarare stryka sig längs horisonten. Solen ska komma tillbaka och vi ska få vår och gräs och fågelkvitter och ägg och grödor och killingar. Och nu har vi julmys och glitter och eld i spisen och pepparkakor. Det varma solljuset mellan träden lovar att den inte glömt oss. Nu ska vi vila i vintermörkret och sedan kommer den andra tiden, den men nästan glömmer, tills man får det första ägget i sin hand. Det brukar vara årets första ägg som kommer efter vintervilan, men den här gången kom det ju före nyår. Hoppas du har det bra och verkligen kan ge dig själv möjlighet att koppla av en stund och begrunda julen och vad du vill att den ska bestå av.

Jag vill så mycket måla bilder, tavlor, sagor... Kan fortfarande inte. Idag kunde jag i alla fall skriva med tydliga bokstäver när jag verkligen försökte. Det krävs en form av disciplin. Men det kan avspeglas på annat också, dagsformen. Jag klottrade lite. Nåt vill man ju göra även om man inte kan måla fint. Jag tänker att det får vara som det är... De här teckningarna. Vad ska man med dem till? ..illustrera bloggen. Deras varande är självuppfyllande. Något till synes onödigt för vårt medvetande, men kanske har det någon mening i alla fall... Det roade mig och det roade min dotter en liten stund idag. Kanske får man förstå att vara tacksam för det...

Jag sitter på ett café dagen till ära, och skriver i min lilla bok. Jag tänkte skriva och rita i den lite. Men mest bläddrar jag och funderar.. hittar texter som jag inte minns att jag har skrivit.
För övrigt så säljer jag fortfarande Pennspår. Alltså jag har kvar julkort, såna här skrivböcker och ska just beställa fler pussel av mina målningar. Dock har jag inte lyckats lyfta penseln och skapa nya målningar. Jag saknar det och anser att det är något jag kan locka tillbaka om jag bara har tålamod. Tillsvidare får jag nöja mig med hafsiga tankefragment och sketchiga streck. You can?t rush love..

Beställ en skrivbok. Skriv på Messenger/ meddelande till Pennspår, som finns på facebook. Det finns olika skrivböcker med mina olika motiv och med eller utan linjering..

Det är så lätt, att i all välmening springa efter och förmana eller på annat sätt försöka rädda dem som så dåraktigt försätter sig själva i oönskade situationer eller känslor. Du kan inte rädda dem från sig själva. Kanske finns hopp om att tala dem tillrätta/ visa dem medmänsklighet eller Inge hopp, om de är villiga att lyssna och faktiskt står kvar vid dig. Bara då, och med ditt hjärtas fullaste intention, har du möjlighet att påverka. Men löper de sin kos, spring inte efter!
Varje steg du tar i livet, är början på ett nytt mönster. Väven är evinnerlig. Därmed inte sagt att alla mönster nödvändigtvis måste upprepa sig. Men även detta bör du se som ditt ansvar; vilket mönster skapar du för dig och dåren, om du börjar springa efter?
Det finns ett ordspråk som lyder: ?Tok gjorde som Galen bad? (Det betyder att den är tokig som tar order av någon som är galen.)
Den som agerar dåraktigt eller på ett sätt du inte tycker är bra, ska du inte följa. Följ inte dennes resonemang, väg, beteende, plan etc. Du kan fortfarande interagera och prata med personen. Man kan alltid vara artig och förhålla sig respektfull. Men haka inte på dåligt beteende. Tag avstånd från dårens sätt att agera på olika plan. Säg åt hen vad du tycker men spring inte efter och predika, böna eller be.
Låt den köra i diket som har behov av det för sitt eget lärandes skull. Alla har sin egen vilja, och sin egen läxa att lära. Springer en dåre ut på en motorväg utan att se sig för, tjänar det ingenting till om du springer efter och ropar att det är fel. Chansen är lika stor att det blir du själv som blir överkörd. Du kan förhala en händelse för en person men inte se till att den personen inte sätter sig där ingen, eller sätter dig eller någon annan där igen. Inte sällan uppstår sån här dårskap i olika slags relationer. En person uppför sig ibland dåraktigt för att få uppmärksamhet eller kärlek. Du kan aldrig älska någon mer för att den uppför sig konstigt. Att älska en person ligger djupare än så. Att kasta sig från balkongen för att testa någons kärlek är dåraktigt. Ställ dig inte under balkongen. Att ställa sig under balkongen bekräftar inte din kärlek, det bekräftar att du följer en dåre vad hen än ber dig att göra. Du blir en galens slav- en riktig Tok. Älska varandra kan ni göra ändå, utan att vara Tok och Galen.
Andra dårar spelar högt på jobbet. De kanske har ett högt tempo men dåligt med riskanalys eller tvärt om. Om du ser att det går åt pipsvängen, säg till. Säg det direkt till personen; vi måste ta en annan väg, vi måste jobba mer hållbart osv.. Är det din chef kanske du kan påverka och om inte... så kanske det inte är rätt arbetsplats för dig?. Spring inte efter och försök vara till lags om det är ett koncept du inte tror på. Att springa efter dårar i affärssammanhang blir dessutom ofta totalt olönsamt i längden. Det finns alltså ingen vinning, varken ekonomiskt, själsligt eller energimässigt.
Tillbaka till exemplet med den som kastar sig från balkongen: den väljer ett sätt att kommunicera, som inte är hälsosamt. Vi är alla dårar ibland och vi ska inte nedvärdera dessa människor. Vi är dem alla. Vi ska bara ta avstånd från dåliga beteenden och kommunikationsvägar. Ställ dig inte under balkongen och vänta. Gå och ge hen en kram och förstå och acceptera henne/honom med öppet hjärta utan att döma.
Eller ange dina kriterier för en lyckad affärsuppgörelse. Låt dig inte luras av ett snyggt paket om du faktiskt vet innehållet. Glöm inte ditt mål och vad vägen dit kostar. Kom ihåg att de kommunikationsvägar ni tar bildar mönster...
Man lär sig det här snabbt om man försöker fånga en liten bock som springer som en galning. Det finns inte en chans att få honom lugnare av att springa efter. Men står man och väntar in honom, vill han tillslut komma och lyssna. Det finns bara en väg om du ska ut i hagen med de andra; du måste komma till dörren, låta mig ta på koppel och sedan släpper jag dig lös när vi kommer innanför grinden. Ingen panik ingen som jagar någon. Det här är bara så som det måste gå till. Annars får det vara. Med lite tålamod så går det som smort sen.

Jo, det var en sak bara; offra dej inte!
Jag skrev i förrförra inlägget att -alla har något att ge. Visst är det så att man ska dela med sig av sig själv och bry sig om andra- det är jätteviktigt. Men minst lika viktigt är att du verkligen innerst inne önskar göra det. Inte bara för att du då är en god människa (som kommer till himlen-ish) utan att det är bara då du verkligen har råd att dela med dig och skapa en win-win-situation.
Om du delar med dig, bryr dig om eller på något sätt offrar dig för någon annan utan att innerst inne önska det själv, hamnar du på minus. Det måste finnas åtminstone en vinst i att det är en så stor glädje för dig själv att göra detta för den andra personen så att det uppväger det du själv offrat. Annars dränerar du dig själv och riskerar att bli bitter för att du gett bort all din energi utan att få den gratis tillbaka av andra. Det blir en Förlust för dig själv som ingen annan än du är skyldig till. Du riskerar att skylla på andra för att du själv gett bort din energi, ekonomi, engagemang eller vad det nu kan vara. Detta är något av det svåraste vi har att balansera med i vår ständiga interaktion med den yttre världen och våra medmänniskor. Ja, vi ska hjälpa varandra, men vi får bara göra det med en genuin vilja. Jag tror att vi minst lika ofta gör saker för att andra vill det, bara för att vi tror att det förväntas av oss eller för att vi är rädda för att inte vara tillräckligt bra som medmänniska. Men börjar man tumma på sin egen vilja i vad man önskar göra (för en annan individ) så hamnar man snart på minus och måste ta hjälp av andra för att komma upp på fötter igen. Det är inte heller fel att ta hjälp av andra, men ofta hamnar man ju där för att man ville ge mer än vad man hade för att inte ta mer än man ger. Och så slutar det bara med att man måste erkänna att man behöver få också... Vi säger ibland åt folk, - bränn inte ut dig, ingen kommer att tacka dig när du hamnar där... och det är så sant.
Ofta förväxlas detta med egoism och det kan vara svårt att se skillnaden. Speciellt om man kommer från en viss typ av uppfostran. Uppfostran som välvilligt lär ut ett sätt att anpassa sig efter andra och sätta andra i första rummet för att vara en god människa och samhällsmedborgare. Det är väldigt bra att se andras behov och vara medkännande och hjälpsam. Men att sätta andra före dig själv är komplext.. I princip kan man göra det, men då bara om du kan göra det med glädje. Då skänker handlingen dig en kärleksfull känsla som i alla lägen gynnar dig, och det är det mest fullkomliga. Men om du gör handlingen för att du känner att du är en dålig människa om du inte gör den, trots att du på något plan egentligen inte har råd, energimässigt eller annat, så försätter du dig själv i en energiskuld och ofta så får du inte en genuint kärleksfull känsla av att ge då. Det blir mer som något man bockar av en lista på sådant man borde göra eller -nu har jag minsann varit duktig eller - nu har jag minsann bjudit till åt henne.., där står du kanske sen med en förväntning på en motprestation som hon inte alls är skyldig dig. Eller så förväntar du dig en guldstjärna för gott uppförande. Vad händer om du inte får den? Känner du missmod av att ingen uppskattar det du gjorde så är handlingen ironiskt nog gjord ur ett egoistiskt perspektiv. Gjorde du det av egen genuin glädje skulle det räcka som belöning för dig, för den kärleksfulla känsla som följer en sådan handling kommer bara ur sanning, annars infinner den sig helt enkelt inte. Det är även få som skulle vilja ha din hjälp om de visste vilken uppoffring det är för dig också..
Lura inte dig själv att du är godare än du är. Acceptera och älska dig själv trots att du inte kan vara alla till laga jämt. Bara då kommer du närmre att orka göra mer bra saker som smittar av sig på andra.
Bygg inifrån! Du kan inte bära andra om du inte själv har båda fötterna intakta. Vårda då dina egna fötter för dina medmänniskors skull.

- en bit riven eco gurkmeja
-en tärnad avocado
-en massa frusen hackad grönkål
-en skvätt äppeljuice
- en tsk algpulver/spirulina

Akta! Gurkmejan färgar av sig så att dina fingrar och allt blir gult!
För mer smak och förbränning kan man ha i ingefära.. Gurkmeja är kärv/ bitter och torkar upp inflammationer, slem och svullnad. Grönkålen är full av c-vitaminer och andra vitaminer, fibrer och bla. Folsyra som kan vara extra viktigt för kvinnor att få i sig. Algerna/spirulina är också fullproppad av goda vitaminer, mineraler och antioxidanter och verkar lite utrensande. Jag köpte den från början för hudens skull. Algerna sänker även surhetsgraden i kroppen. Det gör även avocadon (och broccoli). Trots alla dessa nyttigheter och bitterämnen smakar det sött och gott tack vare äppeljuicen. Man kan späda med vatten för att få det till en riktig smoothie. Men jag mixar alltid med lite vätska först, för att mixern ska komma åt alla bitar. Grönkålen idag var frusen, så man måste vänta tills gröten blivit ljummare att äta. Man ska aldrig äta så kall mat. Det hämmar förbränningen... Mmm

We need to be angels- Save a soul, start with your own...
Jag har skrivit det förr, men det är i princip samma igen: Vi måste vara den som ser den lilla människan. Bakom varje ansikte finns en själ som har sitt att leva med. Alla har något att ge. Ett leende eller en klapp på axeln kan betyda så otroligt mycket. Varje sak du väljer gör ringar på vattnet.

Getterna fick vara inne i fuset idag. Snöglopp och knappt någon plusgrad. Men mot ladugårdsväggen sitter någon som envisas med att vara ute trots att pälsen blir alldeles blöt. Såg honom senare på en mossig Sten i skogsbrynet. Sitter tätt ihopkrupen och nästan huttrar. Låtsas vara skygg när jag kommer. Sen kommer han skuttande och ber mig om mera mat. Vi går in i stalllidret där han har en liten skål. Han rusar runt fötterna på mig när jag skopar fram mer korn ur foderkistan. Så hungrig idag. Kylan gör väl sitt... jag går in till getterna. De idisslar. Deras päls är tjock och varm nu när vintern närmar sig. Jag borrar ner mina kalla blöta fingrar i raggen. Spira smakar på mina blöta handskar som jag slängt ifrån mig. Det är blöta för jag tog ihop elkablarna. Nu får det vara färdigt med elstängsel för i år. Imorgon åker nätet in. Imorgon ja, idag orkar jag inte. Nu ska jag lägga i mera ved. Ha en fin helg!