Lite bilder på killingarna. Geten skulle visst heta Hedda eller Hedvig, och bocken vet jag inte säkert. De är Lappgetter. Jag undrar på gårdsnamn om de ska ha stamtavlor. Myrlandet som Mellanboda har kallats av en författare. Vi är bara åtta åretrunthushåll här. Eller Skogstorvan, som jag nämnt tidigare.

Asså, Torvi är som ett kinderägg. Nu kom det två överraskningar idag när jag kom ut i fuse på kvällen. Helt färdiga och nystöpta. Två starka, fina killingar som inte ens var helt torra än. Tilde har nog aldrig klätt sig så snabbt, hon hade inte ens sockar i stövlarna. Det var en getkilling och en bockkilling, Tilde satt och höll i getkillingen som fortfarande var lite fuktig och gärna ville ha lite värme. De hade redan ätit bra och var på benen då jag kom. Så fantastiska varelser.
Lyckan var förstås lite avundsjuk och gick och spankulerade på avstånd. Hon blev väldigt intresserad när jg började göra iordning i Torvis box. Lyckan gick in där och ville vara där. Jag satte in nytt hö och bytte vattenhink och hängde upp en värmelampa ganska högt i boxen. Sen fick jag stänga för att Lyckan inte skulle vara där. Då kollade hon på Torvis killingar igen. De går lösa i ladugården men hon vågar ju inte gå ända fram ändå. Sen gick hon till sin egen box och stack in huvudet mellan spjälorna som för att se efter ifall inte hon också hade fått några killingar. Det hade hon inte. Men hon är rund som en ballong. Jag och Tilde bar in killingarna i Torvis box och hon följde med. Där fick de hö och lite varmare men det tar ju ändå en stund att slita sig och gå in och sova. De vilar under höet som Torvi står och tuggar på. Tilde ville ha den nya lilla geten till sin och kalla den Hedda eller Hedvig.
Jag är så glad för Torvis skull. Första året, 2018, fick hon en killing som hette Fina. De var så underbara ihop och låg alltid tillsammans och kramades på natten, även sedan Fina blivit ett år gammal. Men tyvärr dog Fina och Torvi var så ledsen. Sen hade vi inga killingar förrän 2022 och då fick Torvi en stor fin bock som bara levde några timmar. Först hade hon varit så avundsjuk och tjurig när Lyckan och Spira fick sin killingar, men sen så dog hennes. Hon fick ha den hos sig över ett dygn för att hon skulle fatta vad som hänt men ändå gick hon sedan och letade och ropade efter den. Stackars Torvi. Idag har hon fått två välskapta nya killingar som hon tar så väl hand om. Hon verkar själv må väldigt förhållandevis bra efter förlossningen. Såklart hann vi inte vara med. Fast jag kände att hennes ligament var uppmjukade i morse och juvret fyllt. Jag trodde dom skulle komma lite senare men det kändes ju som hon skulle kolla inom tre dagar tänkte jag. Och Lyckan står i sin box, tjock som en ballong och tuggar hö i sin missunnsamhet. Hon får nog sina innan helgen.

När det blir vår uppe i myrlandet får knytt och oknytt hoppa mellan tuvorna för att inte bli blöta om fötterna? Nu är det ju vårvinter, men snart är blötvåren här och det börjar porla, kvittra, kuttra och kurra överallt i skogen.

Nu hade jag ingen passepartout som passade. Men jag är så glad att jag äntligen målat något klart. Det ger mig en sådan glädje och inspiration. Får väl skaffa en ny passepartout eller byta ram bara. Ha en fin helg.

Väldigt god mat från skogen?

Getkött är verkligen gott tycker jag.
Dock måste jag leda av benet för att ben från vuxen get ska rymmas i grytan. Så fiolen mister sitt skaft. Jag har haft lappgetter sedan 2007 (med ell uppehåll 10-14) och jag tycker det är lyxigt att få så fint kött av djur som betar örter, sly och löv i skogen. Man förstår varför matkulturen här uppe baseras mycket på kött och mjölk här uppe där det är lite kargt och kort odlingssäsong. Getter kräver mycket mindre mat och vatten än en ko. Det kallades förrfattigmansko eftersom de ändå gav mjölk.

Recept:
1 getlår
2 stora fälkålar
4 vitlöksklyftor
6 schalottenlökar
6 dl buljong (jag blandar kyckling och grönsaks-)
2 dl vitt vin
Tre ordentliga knippen färska örter, jag tar timjan, fransk dragon och salvia.
Smör att steka i
Salt och svartpeppar

Jag ledar av benet och tar bort nedre delen samt lite hinnor.
Saltar hela steken och steker snabbt och hett i smör runt hela steken så att den blir gyllenbrun och får en yta. Bara nån minut, den är rå under ytan. Pepprar köttet lite.
Steken vilar medan jag svettar upp scharlottenlök, fänkål, vitlök i smör utan att bryna.
Sedan häller jag buljong och vin i grytan och lägger i steken med kryddorna.
In i ugnen på 225 grader i 20 min, sedan 160 grader i två timmar.

Nu är helgen slut.. Herr X kom hit och lämnade två rara barn. Vi drack kaffe och åt varm sockerkaka direkt från ugnen. Jag myste lite med barnen och sedan lade de sig för att sova och jag hängde tvätt. Då kom den plötsligt flygande -jag som väntat hela helgen. Lille Robin.
?Den är inte klar än, men jag är glad att den kom?

Om du läste förra inlägget så kommer fortsättningen här.
Jag lyckades ta mig ut och det gick faktiskt bra att binda en krans av enriset som låg i snickarboden trots att det legat så länge. Det hade inte hunnit vissna bli sprött och barra. Jag gick i liret och letade fram avbitare och sekatör. Den bästa sekatören hittade jag inte, jag minns att jag tog rätt på den efter att vi plockat enriset. Att jag tänkte lägga den på ett bra och strategiskt ställe? men nej.. Jag släppte ut getterna ur fuset. Lyckan rejsade runt ute I snöyran, jag började skotta mig fram till snickarboden, Torvi började härja i mörkret i liret. Hon hade hittat några kärvar med vårsly som jag torkat för vintern. Jag tog ut en åt dem var och gömde resten. Jag kom in i snickarboden och märkte att enriset var mjukt och formbart, Torvi kom in och slet tag i lite enris så att det for ut på golvet. Det luktar gott för dem, så de vill gärna smaka, men jag tror det är för vasst för dem. De fick några avhuggna kvistar från julgranen istället. Sen var jag otrevlig nog att stänga dörren till snickarboden medan jag gjorde en krans. Efteråt skottade jag mig in till glashuset. Jag bar dit allt överblivet enris i två stora trälådor så det är grönt och fint där även på vintern. Där är en låda oskördad broccoli kvar och en kruka med grönkål som såg ut att leva. Jag tände smålamporna och tänkte att det skulle vara mysigt att elda där inne och dricka glögg om man lade en duk på bordet och tog ut lite getskinn och fårskinn att sitta på. Jag tänkte fota. Men getterna kom in i glashuset och plötsligt låg nåt på mattan som jag inte fattade var det kom ifrån. Det visade sig vara en uppochnervänd kruka och en massa jord. Sedan var det bara en ynka stam kvar av grönkålen. Jag bad getterna utrymma lokalen och sopade upp och stängde. Sen hängde jag upp kransen på dörren, tog in lite ved, tände en brasa i köksnoran och kokade knäck. Sen blev det lugnt hela kvällen.

Jag är äntligen ledig. Veckorna har bara rusat förbi. Allt, i alla kategorier som jag jobbat med under året skulle plötsligt slutföras just de här dagarna, inte för att det var tidsbestämt, men för att det föll sig så. Helt otroligt. I början av december kom företaget FuGen på att de skulle driva ytterligare en kampanj för att få bygga ut världens största vindkraftspark bakom mitt hus. Jag har knappt hämtat mig från förra gången då jag skrev till kommunen och samlade in namnlistor och oroade mig. Tillslut bestämde jag mig bara för att de inte kommer bli nåt. Jag hann engagera mig i det, nu igen. Men den här gången vågade jag säga vad jag tyckte direkt till politikerna och de andra herrarna. Jag vet ju nu att det är hundratals som tycker som jag. Den här gången är det fler som hjälper mig? Så då blev det möten och samtal mitt i advent. Plötsligt igår föll dock en massa bitar på plats helt oväntat. De ringde från doktorn och hade äntligen fått provsvar så jag kunde få ut en tillfällig medicin. Försäkringsbolaget skickade äntligen pengar så att jag kunde betala 50tusen för en räkning som var kvar från åsknedslaget på midsommar. Jag och juristen har lyckats få underlag och sista (förhoppningsvis) skrivelsen till FK för ett ärende till en av våra kunder. Vi har hållit på med det sedan januari och det ska ta ca fyra månader egentligen. De ringde från banken och vi gjorde klart företagskonto, så att jag kan koppla betalningar till det för Pennspår och att jag börjar massera på deltid efter nyår. ( jag har fortfarande kvar 75% jobb på kontoret) Jag jobbade hemifrån igår och lyckades göra klart allt jobb och gå ut och hämta mig en julgran. Så nu är det jul här i vårt hus och jag vaknar med ett leende på läpparna. Snön yr och idag ska jag koka knäck. Det ligger till och med klappar under granen. Jag gjorde en kväll drygt ett kilo Taylor Tareks köttbullar till jullunchen på jobbet. De blev goda. Så sen gjorde jag 2kg köttbullar till knytkalas på julafton hos mamma med alla syskon och syskonbarn. Handlade 9 liter julmust igår.
Ikväll kommer mina älskade ungar. De kommer att klämma och surra om paketen under granen. Förra helgen gjorde vi pepparkakshus små pepparkaksbodar som står på en bricka i köket. Det blev ingen julgrötsafton hos mig i advent detta året. Jag har jobbat mycket och valt att inte hetsa mig till saker som jag egentligen vill ha gjorda. Dock, har jag kvar en massa enris i snickarboden till kransar som jag tänkte göra innan vintern slog till med full kraft. Nu har jag sovit ut. Så nu ska jag ta spaden ute i snöyran och skotta mig in i snickarboden och se om det ens är möjligt att göra nåt av det. Kanske skottar jag mig in i lusthuset när jag ändå är igång. Eller så sitter jag kvar här och myser och känner att ingenting MÅSTE göras?