Trasiga lakan kan man göra mycket av.. Tilde och hennes kompisar gör små presenter till varandra, jag blev lite inspirerad. Jag ville visa henne hur snabbt man bara kan sy ihop nåt. Bara testa och köra.. inte nåla så noga?

Jag är så glad att min dotter vill virka med mig. Hon köpte lila och svart garn i lördags och jag köpte ett ljusgrönt. På bilden blir det lite annan färg pga kameran. Hon hade inte världens tålamod och jag hade ännu sämre kanske. Jag var väldigt trött, vilket sedan visade sig vara en annalkande dunderförkylning. Hon ville virka små djur. Jag har ju gjort det en hel del sådana tidigare i livet så jag försökte visa henne. Det mesta kan man göra om man börjar med en magisk ring. Jag försökte visa henne samtidigt som jag försökte lära mig själv igen. Det gick sådär. När jag skulle börja räkna på andra varvet av ringen för att göra utökning tappade båda orken. Hon ville inte behöva räkna hela tiden. Vi får fortsätta en annan gång helt enkelt. Men hon ville ändå virka något, så jag visade henne hur man håller nålen och hur man gör när man vänder, så att man kan virka flera varv på samma start. Alltså först bara virka en lång mask och sedan vända och börja virka i öglorna så att det byggs på varv för varv. Tillslut blir det ju en liten provlapp eller en mer enhetlig textilbit som kan bli början på något annat. Det blev smalare och smalare för varje varv så jag sade att hon måste göra lösa luftmaskor varje gång hon vände. Hon hade redan tröttnat på mig så jag sade det bara utan att visa så utförligt, hon testade och hon bara fortsatte att virka och upptäckte hur hon kunde virka i en annan ögla så att det plötsligt blev bredare igen. Det är ju helt fantastiskt med virkning att man bara kan sticka in nålen lite var som och så bara fortsätta bygga på med öglor. Hon visste inte riktigt hur man skulle göra men det var svårt att lägga ifrån sig och gå och borsta tänderna. Bara ett varv till?
Nu är hon hos sin pappa den här veckan och virkningen ligger kvar som en melankolisk men hoppingivande, söt liten påminnelse om att det mest perfekta inte alltid är det vi förväntar oss. Men glädjen i att upptäcka hur mycket man faktiskt kan skapa om man bara vågar och hoppas och bara fortsätter virka eller göra tills det blir något. ? Den är så söt?