Om du läste förra inlägget så kommer fortsättningen här.
Jag lyckades ta mig ut och det gick faktiskt bra att binda en krans av enriset som låg i snickarboden trots att det legat så länge. Det hade inte hunnit vissna bli sprött och barra. Jag gick i liret och letade fram avbitare och sekatör. Den bästa sekatören hittade jag inte, jag minns att jag tog rätt på den efter att vi plockat enriset. Att jag tänkte lägga den på ett bra och strategiskt ställe? men nej.. Jag släppte ut getterna ur fuset. Lyckan rejsade runt ute I snöyran, jag började skotta mig fram till snickarboden, Torvi började härja i mörkret i liret. Hon hade hittat några kärvar med vårsly som jag torkat för vintern. Jag tog ut en åt dem var och gömde resten. Jag kom in i snickarboden och märkte att enriset var mjukt och formbart, Torvi kom in och slet tag i lite enris så att det for ut på golvet. Det luktar gott för dem, så de vill gärna smaka, men jag tror det är för vasst för dem. De fick några avhuggna kvistar från julgranen istället. Sen var jag otrevlig nog att stänga dörren till snickarboden medan jag gjorde en krans. Efteråt skottade jag mig in till glashuset. Jag bar dit allt överblivet enris i två stora trälådor så det är grönt och fint där även på vintern. Där är en låda oskördad broccoli kvar och en kruka med grönkål som såg ut att leva. Jag tände smålamporna och tänkte att det skulle vara mysigt att elda där inne och dricka glögg om man lade en duk på bordet och tog ut lite getskinn och fårskinn att sitta på. Jag tänkte fota. Men getterna kom in i glashuset och plötsligt låg nåt på mattan som jag inte fattade var det kom ifrån. Det visade sig vara en uppochnervänd kruka och en massa jord. Sedan var det bara en ynka stam kvar av grönkålen. Jag bad getterna utrymma lokalen och sopade upp och stängde. Sen hängde jag upp kransen på dörren, tog in lite ved, tände en brasa i köksnoran och kokade knäck. Sen blev det lugnt hela kvällen.

Jag är äntligen ledig. Veckorna har bara rusat förbi. Allt, i alla kategorier som jag jobbat med under året skulle plötsligt slutföras just de här dagarna, inte för att det var tidsbestämt, men för att det föll sig så. Helt otroligt. I början av december kom företaget FuGen på att de skulle driva ytterligare en kampanj för att få bygga ut världens största vindkraftspark bakom mitt hus. Jag har knappt hämtat mig från förra gången då jag skrev till kommunen och samlade in namnlistor och oroade mig. Tillslut bestämde jag mig bara för att de inte kommer bli nåt. Jag hann engagera mig i det, nu igen. Men den här gången vågade jag säga vad jag tyckte direkt till politikerna och de andra herrarna. Jag vet ju nu att det är hundratals som tycker som jag. Den här gången är det fler som hjälper mig? Så då blev det möten och samtal mitt i advent. Plötsligt igår föll dock en massa bitar på plats helt oväntat. De ringde från doktorn och hade äntligen fått provsvar så jag kunde få ut en tillfällig medicin. Försäkringsbolaget skickade äntligen pengar så att jag kunde betala 50tusen för en räkning som var kvar från åsknedslaget på midsommar. Jag och juristen har lyckats få underlag och sista (förhoppningsvis) skrivelsen till FK för ett ärende till en av våra kunder. Vi har hållit på med det sedan januari och det ska ta ca fyra månader egentligen. De ringde från banken och vi gjorde klart företagskonto, så att jag kan koppla betalningar till det för Pennspår och att jag börjar massera på deltid efter nyår. ( jag har fortfarande kvar 75% jobb på kontoret) Jag jobbade hemifrån igår och lyckades göra klart allt jobb och gå ut och hämta mig en julgran. Så nu är det jul här i vårt hus och jag vaknar med ett leende på läpparna. Snön yr och idag ska jag koka knäck. Det ligger till och med klappar under granen. Jag gjorde en kväll drygt ett kilo Taylor Tareks köttbullar till jullunchen på jobbet. De blev goda. Så sen gjorde jag 2kg köttbullar till knytkalas på julafton hos mamma med alla syskon och syskonbarn. Handlade 9 liter julmust igår.
Ikväll kommer mina älskade ungar. De kommer att klämma och surra om paketen under granen. Förra helgen gjorde vi pepparkakshus små pepparkaksbodar som står på en bricka i köket. Det blev ingen julgrötsafton hos mig i advent detta året. Jag har jobbat mycket och valt att inte hetsa mig till saker som jag egentligen vill ha gjorda. Dock, har jag kvar en massa enris i snickarboden till kransar som jag tänkte göra innan vintern slog till med full kraft. Nu har jag sovit ut. Så nu ska jag ta spaden ute i snöyran och skotta mig in i snickarboden och se om det ens är möjligt att göra nåt av det. Kanske skottar jag mig in i lusthuset när jag ändå är igång. Eller så sitter jag kvar här och myser och känner att ingenting MÅSTE göras?