nu gör vi bara det viktigaste.

Det jag inte hinner göra idag, det får jag göra imorgon...
Såg att det stod så nånstans. När migränen slår till tvingas man leva på det förnuftiga sättet...
(En viktig sak kan ju vara att sitta tyst i en lada och höra på när djuren tuggar sitt kvällshö...(?))

Vi var ute och såg oss om efter stenar i en backe när vi plötsligt hör ett skrik. Högre upp på slänten under en liten tall ligger stenhuvudet och stirrar och ropar tyst i hundra år

Nere i ett röse intill ligger en annan dödssten och jämrar sig.

Det gav mig lite idéer inför halloween

jag har haft en ledig helg. Den startade med ett litet migränanfall på fredag eftermiddag så jag var mycket utvilad på lördagen när jag vaknade. Och jag hade bestämt mig för att ta en riktigt ledig helg och bara se vad som händer.

[Bild]

Det har varit mycket varmare än förra veckan och här om kvällen var jag och tvååringen ute på "ridpromenad" med hunden och shettisen i skogen runt Trolltjärn. Det var så härligt! Vi frös inte det minsta. Det blev bara mörkt så fort, tur att man hittar bra på barndomsstigarna ;)

[Bild]

Idag vaknade jag tidigt av att jag låg och funderade/planerade lite roliga saker som kommer snart, julmarknad och så. Så det var lika bra att gå upp. Efter frukost gick jag och barnen ut till djuren innan jag levererade lite böcker. Sen träffade vi lite roliga lekkompisar en stund.

[Bild]

Vi kom hem och gick runt nere i gethagen och samlade lite ponnymockor i skottkärran. De tippades i potatislandet. Vi spelade samtidigt lite fotboll med getterna och vallade höns. Och Viggo dresserade hunden med levergodis.

[Bild]

[Bild]

[Bild]

jag längtar tills det lossnar, när det kan komma ut. Just nu får jag inte till det.
Något grumlar mina sinnen och förmågan att formulera mig i text och bild. Jag har blivit lite förkyld. Det är svårt att samla tankarna och göra en djupdykning in i något jag inte kan se. Jag vet att det finns där, ett hav av fantasi, men jag kommer inte riktigt åt det. Jag vet att jag kan så mycket bättre än såhär.
Förr målade jag inte alls i sådana här perioder. De blev ofta långa. Nu gör jag ett försök, men resultatet är nästan nedslående för mig. Motivet finns där, och petigheten, men ingen finess och känsla. Undrar om det är då man ska sluta och kasta bort bilden? Det gör jag nästan aldrig. Jag hoppas in i det sista att de här karaktärerna inte föddes till sitt pappersliv förgäves. Jag ska försöka få dem att blomma.

jag plockade av kornet idag. Jag fick hjälp av hönsen. De är så trevligt sällskap.

Det är glest mellan stråna och sent att skörda, men de höll ju aldrig på att mogna. Det får bli vad det vill av allting. Även om det blev tunt och fjuttigt så är det ändå kul att få ta in några minikärvar, eller buketter kanske man skulle kalla dem. Det blev mer än det som är på bilden, men inte är det fett, haha, tur att det finns att köpa. Det här självhushållet hade nog svultit ihjäl redan på vinterns andra vecka annars. Men först skulle vi i allafall ha ätit squashsoppan som jag gjorde i förmiddags. Vi hade fått så stora squash nu i slutet på september också lyckades jag gräva fram några stackars små sharlottenlökar. Det är andra gången jag gör den soppan, den är god :)

Frostig morgon
Himlen är röd
Vi skyndar oss att ta upp all potatis
Innan den blir alldeles död.

Det är helt fel säsong för att få killingar. Men det struntar vår get i. Jag tror inte hon killar inatt men det är inte långt borta. Juvret är inte spänt och hon är inte svullen bak och inga slappa "ligament".. Men man har ju varit lurad förr. Jag har vant mej vid att tro att hon ska få en killing när som helst. I två månader! Har jag tittat ut genom fönstret så fort jag får chansen, för att se om det är tre getter i hagen. Nu har det blivit vardag, så jag lär ju bli förvånad på riktigt när den väl beslutar sig för att komma.

Vattnet i getternas hink är nu fruset varje morgon. Men hönornas vatten klarar sig än. De har ju isolerat hus, men inte isolerad lucka. Jag måste nog bygga om den lite. Också ska jag köpa en värmelampa. Min händige sambo har satt in eluttag i ladan, så snart har jag till och med lyse där inne. I vintras hade vi ficklampor men nu ska det bli lyx.
På tal om lyx: damen som passar vår hund ibland. ( tex. I fredags när jag överraskade sambon med restaurangbesök och hotellvistelse) hon skickade med mig hem en hel hink med små äpplen. Dottern var i himmelriket och har under dessa dagar hunnit smaka på de flesta äpplena. De var tänkta till getterna, men några blev paj och båt följde med sonen på skolan. Kaninen smaskar på dem förtjust och getterna äter dem i ett nafs. Ja, till och med hönorna har ätit äpplen. Våra magar måste va glada nu.

Hönorna struttar glatt ut i frosten och går i vattendiket med sina bara ben. Om de får komma ut och gå lösa vill säga. De har varit instängda och hänvisade till hönsgården nu ett tag, sen vi hade besök av en hungrig pippi. Jag har plockat färskt gräs till dem varje dag och de har fått ogräs (rens från landet) att sprätta omkring i, i uteburen. Nu måste jag ge dem höboss, men jag är rädd att ge dem hö, samtidigt som jag vet att de vill ha det. Jag är rädd att de ska svälja nåt långt, hårt strå som fastnar i krävan. Än vet jag så lite om höns. Men jag tänker i allafall köpa en påse ärtor till dem nu när jag ska iväg och shoppa värmelampa. Köp och köp...
Nä, nu är det god natt! Sov gott!

Nu är det en mellantid. Har färdigställt lite idag så nu är det dags att få en snilleblixt till nästa verk. Det sitter i skissen. Idén och skissen måste vara bra från början för att det ska bli en fin bild.. Men nu har jag flera halva idéer samtidigt för det är mycket som ska göras innan jul. Så jag brainstormar lite för att veta vad jag ska börja med.. Skriva, rita, måla, trycka? Beställa kuvert? Porträtt eller julkort? Jag är sugen på en ny oljemålning, men det måste nog vänta. Nu gäller det att fokusera och jobba på. Bara man inte har så bråttom att man hoppar över det viktigaste, skissen..
Ha det fint!

Dottern vill gärna följa med ner till djuren. När vi kommer hem från dagis och jobb brukar vi ibland gå ner en sväng innan vi går in.
Jag klämmer lite på Gullies mage och hoppas att det snart kommer en liten killing. Tilde är så stolt när hon kan klättra högst upp på stenröset.

Vi tittar in i ladan, där kaninen nu håller till de flesta dagar. Både Snurre och Tilde är ivriga när dörren till hönshuset öppnas. Där inne står en nyfiken Granat och undrar om vi kommer med nåt gott samtidigt som hon skyggar lite både för oss och kaninen. Tilde tvekar och hönan skrockar och kaninen verkar osäker. Alla tre är nyfikna och ivriga och rädda för varandra så det blir som ett litet stopp i dörröppningen.

Snurre passar på att ta för sig av hönornas frön.
Än värper de, bjurholmshönsen. Fast de bara är tre stycken så får vi nåt ägg nästan varje dag. Orra, den guldbruna, lilla hönan är faktiskt flitigast på att värpa, fast hon är minst.

Vi har plockat mat ute i det stora potatislandet också. Jag satte morötter där trots att vi har en ganska tung jord som inte är optimal för morötterna. Men något blir det i alla fall. Jag har ju verkligen inga gröna fingrar och förhållandena har varit lite dåliga ända sedan vi plöjde upp i våras. Pappa kom hit och plöjde med hästarna och harvade lite. (Du kan läsa det inlägget HÄR) Det skulle harvas mer sen när det hade torkat upp, men det blev aldrig av eftersom det var en sån blöt och kall sommar. Så jag gick bara runt och försökte hacka sönder gräskockorna med spaden innan jag ändå satte igång att plantera, det blev ju ändå ganska sent och ogräset hade inte svårt att få fäste igen, särskilt inte i mitten av Juli då vi var borta i två veckor.

Tiden går för fort! Jag hinner inte ta vara på allt. Jag skulle ha plockat fler örter och tagit in mer sly till getterna och idag hade jag velat hinna åka till skogen och plocka blåbär som ännu inte hunnit bli tagna av frosten.

Jag såg en massa jättefina blåbär förra helgen, när vi var ute i skogen med syster yster och hennes hund. Ibland måste man ta det lungt och bara vila också, fast det är svårt. Idag har jag burit ner allt hässjevirke till höladan i skogsdungen. Snart är vintern här, så det är hög tid med... typ,allt.. Höet är ju också en slags plockmat, så man får väl vara nöjd med vad man hunnit plocka in. Jag undrar om jag någon gång kommer att lära mig ta vara på allt på ett tillfredställande sätt eller om jag alltid kommer att tycka att man borde göra så mycket mer.. Det får bli som det blir.. Skönt att det är vinter snart..
.... Då börjar det bli dags för julmarknader med mina pennspår...