Jag är så glad för att jag äntligen målat nåt vettigt, något som inte bara är klotter eller testa på färger. Jag målade en fjäril till min kompis, sen ville jag ha en själv, så jag målade en till nästan likadan. Jag brukar inte måla likadana teckningar annars, men nu blev det så. På bilden här nedan har jag skrivit Pennspår över ryggen på fjärilen bara för att märka den när jag lägger ut på nätet. Jag har lagt ut den på Pennspår?s facebooksida. Det är så roligt att jag kan måla litegrann nu. Hoppas det håller i sig och blir mer. Jag skulle vilja göra nya almanackor att sälja med Pennspår. Men min dator och skrivare dog i åsknedslaget jag hade i somras, så jag kan inte scanna in bilderna. Det är viktigt att ha en scanner som tolkar och läser in färgerna bra och inte justerar dem. Jag vill ju ha de färger jag själv valt i målningen.

Här är ett stup, en återvändsgränd eller en avsats att hoppa ifrån, mot ny mark. När jag kommer fram till stupet ser jag att det inte är så långt ner, det är små avsatser och klippor hela tiden. Jag klättrade omkring ett ta g och hittade små skrymslen och grottor mellan de branta klipporna. Om man vågar titta över kanten så finner man nya saker? Jag sitter på kanten och vilar och njuter av utsikten. Det är kul att leka

Jag har kommit på en skiss. Jag micklar med nya tekniker i målandet och det är verkligen frustrerande att förlita sig på att de här fläckandet ska bli nåt vettigt tillslut. Det är ju som att börja om från början i utvecklingen. Jag kom i alla fall på en ny bildidé, men det är lite svårt att förklara den med en blyertsskiss. Jag är glad ändå att det värpte tillsist, jag kände mig jätteinspirerad under dagen men inget kom ut.
Men jag hade en bulldeg på jäsning så jag blev inte helt lottlös på kvällen. Sent omsider kommer inspirationen igång men då hinner man ju bli så trött..
Jag tänkte mig en gråtande flicka i en mörk eller dunkel skog. Också plötsligt så dyker tusentals små lysmaskar / småänglar upp och bara finns där. De kommer med hjärtan till henne. De är symboliska, de ska vara som tusen stjärnor? För så är det - vi är inte ensamma?
Mest försöker jag komma på olika motiv med talande ljus..
Lysmaskar, haha, det påminner mig om lyskompisar som vi hade som plastleksaker på sent 80- eller 90-talet. Lyskompisar? Ja, det var för att vi var små 1986 och då gjorde de små söta leksaker när de sanerade efter Tjernobylolyckan haha, skoja. Humorn i den här trötthjärnan..