Här är en liten serie bildrutor från länge sedan. När jag och Herr Herre bodde ien lägenhet i stan...

Jag har alltid tänkt att jag skulle fota inne i ladan när jag städat fint där. Istället blev det att fota denna vinterkväll då jag har allt annat än städat i ladan. Getterna river ständigt sådant man bygger. De är förvånansvärt starka och fingerfärdiga med hornen. De lyckas skala bort svetsat nät och stånga sig genom dörrar ibland. Höhäckar har kort livslängd. Men ni kan i alla fall få se hur man rymmer en hel farms djur i en liten hölada på 4,5 x4,5m. Till höger är det en dörr in till hönsen. De har en alkov på ca 110cm bredd och hela högersidan på ladan. Det är fönster på båda sidor av ytterdörren. Från hönsens fönster lyser det ofta rött av värmelampan. Den hänger i samma krok i taket som vattenbehållaren. När man får upp vattenbehållaren en bit så blir det inte lika mycket skräp i vattnet och det värms under lampan. Alldeles brevid lampan har jag en hylla med fyra reden ovanpå varandra. De är nära lampan för att äggen ska hålla längre om det blir kallt. Längre bort, under snedtaket finns handluckraren som oftast står öppen så de kan gå ut i en liten rastgård under tak.

På bilden är ytterdörren i vägen så man inte ser det vänstra fönstret, där Lyckan brukar kika ut. Hon har lilla kätten längst till vänster när man kommer in. Lyckan är svart.

Står man i dörröppningen ser man rakt in på den största kätten längst in. Där skulle lätt tre getter kunna bo om de höll sams. Getter är noga med rang och stångas mycket,därför är det viktigt att de i så fall bor ihop med nära någon nära släkting tex syster eller mor. Därför sover Torvi och Spira längs in, de är tvillingar och har var sin ände av boxen. Detta är viktigt att veta när de går in. Till höger ser man den isolerade väggen mot hönsen och den skräddarsydda dörren in till dem. Tillräckligt liten för att rymma foderkistan mot väggen. På foderkistan står getterna när jag mjölkar dem. Ovanför finns en liten smal hylla. Längre upp ovanför stora kätten längst in, har jag ett höloft. Det rymmer hö för en vecka eller två. Men nu har jag lite annat material där. Bla. en flyttkartong för höns. Närmast dörren till höger har jag en liten binge med korn och havre blandat. Hönsmat. Men ibland kan getterna och kaninen få lite godis därifrån. Ovanför har jag koppel till getterna. Klövtång och halsband till killingar mm.. jag brukar även hänga hönsalmanackan där. Så kan man lätt skriva hur många ägg man får varje dag och lämna statistik till genbanken..

Till vänster mellan lyckans lilla jätte och den stora kätten är Gullies kätte. Gullie är vit. Den är lagom stor tycker jag. Hon kan lätt bo där med sina killingar. (Allt går fö. under JBVs regelverk.) om man sitter i Gullies box ser man rakt ut mot foderkistan och dörren in till hönsen. Visar bild med stängt in till hönsen och en bild där dörren är öppen. Man servattenautomaten som hänger i en kedja från taket under värmelampan.

Getterna går på rad in och ställer sig på sina platser. De är noggranna. Spira till höger och Torvi springer förbi henne och går till sitt hörn längst in till vänster. Så tuggar de hö och sover där och på morgonen går de ut i vinterhagen igen...
Spira är skyggast och hon står alltid halvt under höhäcken. Men den är inte längre som den borde.. hennes gråspräcckliga syster tuggar en hötuss i andra hörnet..

Gullie står i boxen i mitten och håller koll på alla. Hon är äldst och bestämmer..
Det blev inte så vackra bilder tyvärr. Man får fota snabbt när det är närmare -20 grader. Så inte telefonen hinner lägga av..

Jag gick ut igårkväll för att ta in ett par getter för natten. Hunden följer alltid med. Hon hjälper till med att stå utvägen så getterna inte springer upp mot huset och ibland står hon vid grinden så de inte smiter ut. Jag hade tappat ut kaninen som flat skuttat ut ur ladan och bosatt sig under den. Men han kommer fram varje gång jag kommer ner,så jag kan ge honom lite korn. Men han håller sig på avstånd så jag inte ska fånga honom. Mellan han och alla trädgårdarnas buskar och fruktträd är det 100meter hav av djup snö. Så det är väl inte hela världen, så länge han håller sig vid ladan. Planen är att muta honom så jag kan fånga in honom snart igen. Jag lämnade ladudörren på glänt i hopp om att han skulle välja att hoppa in och äta hö och få varmt under tassarna, men icke... När jag kom gående med getterna efter mig såg jag att hunden stannat och nosade på nåt i snön. I mörkret såg jag bara en svart spretig klump som var halvt nersjunken och alldeles stilla i snön. Runt om kroppen var det lite spår av flax. Åh, nej! Tänkte jag, det är en av ungtupparna som dött?? Nej! Det är ju kaninen! Ledsen så tog jag en kratta för att nå ut i djupa snön och fiska upp kroppen. Den var spretig och lealös och tumlade runt i snön. Usch tänkte jag, stackas kanin! Och han har inte ens hunnit stelna... men så rörde plötsligt klumpen på ett litet huvud där i mitten. Det var en höna! Och hon levde! Jag tog henne i famnen men snö hade smält och frusit fast i fjäderdräkten ochfötterna var kalla. Hon fick komma in i köket där barnen åt kvällsmat. Efter en lång stund i min famn ätandes lite godis så var hon varm om fötterna igen och lite torrare, så fick hon komma ner till hönshuset igen. Lilla vän...
bilden på kaninen och ladan på åkern är från vintern 2018 med rekordmycket snö. Men kaninen är densamme.