Här är ett exempel på hur en tillsynes overklig klump med färg kan bearbetas med nya lager färg och skuggor så att formen framträder utan att det blir en rörigare bild. Det är en ekorre som kurar ihop sig i sitt bo. Boet ska jag måla sen. Ekorren är skissad i blyerts. Sedan suddar jag linjerna för att inte smutsa vattenfärgerna. Jag målar konturerna bit för bit med en tunn pensel varefter jag suddar nästa parti av skissen. Sedan börjar jag färglägga. Lager på lager med olika nyanser av brun, som jag blandar med varandra och med mörkblått för de mörkaste skuggorna. Tunna, snabba streck blir som hår. Sist av allt har jag lagt på vit gauchefärg för highlights. Det får ett lite plastigare intryck än bara akvarell kanske, men jag tycker att det blir en mjukare framtoning av bilden med dessa vita highlights. Det gör inte direkt målningen mer verklighetstrogen, men det är heller sällan avsikten med mina bilder. Jag vill förmedla en känsla och målar symboler och uttryck. Vita highlights ger en viss sötma tycker jag.

Lite bilder på killingarna. Geten skulle visst heta Hedda eller Hedvig, och bocken vet jag inte säkert. De är Lappgetter. Jag undrar på gårdsnamn om de ska ha stamtavlor. Myrlandet som Mellanboda har kallats av en författare. Vi är bara åtta åretrunthushåll här. Eller Skogstorvan, som jag nämnt tidigare.

Todays endless story. Sometimes things just don?t work out as planed. Trying again and again, never give up. Even though I thought the last failiure was the end, it never is, everything is eternal. Sometimes life commands us to rest. Back off and witch from a distance. And so be it. Waiting in patience is a rare skill these days. But I try to accept it. Then I just take another breath and try again. Some day there will come a better result than yesterdays. Keep on breathing and hoping ? (and do not condamn the ?empty? time, it is crucial)?

Asså, Torvi är som ett kinderägg. Nu kom det två överraskningar idag när jag kom ut i fuse på kvällen. Helt färdiga och nystöpta. Två starka, fina killingar som inte ens var helt torra än. Tilde har nog aldrig klätt sig så snabbt, hon hade inte ens sockar i stövlarna. Det var en getkilling och en bockkilling, Tilde satt och höll i getkillingen som fortfarande var lite fuktig och gärna ville ha lite värme. De hade redan ätit bra och var på benen då jag kom. Så fantastiska varelser.
Lyckan var förstås lite avundsjuk och gick och spankulerade på avstånd. Hon blev väldigt intresserad när jg började göra iordning i Torvis box. Lyckan gick in där och ville vara där. Jag satte in nytt hö och bytte vattenhink och hängde upp en värmelampa ganska högt i boxen. Sen fick jag stänga för att Lyckan inte skulle vara där. Då kollade hon på Torvis killingar igen. De går lösa i ladugården men hon vågar ju inte gå ända fram ändå. Sen gick hon till sin egen box och stack in huvudet mellan spjälorna som för att se efter ifall inte hon också hade fått några killingar. Det hade hon inte. Men hon är rund som en ballong. Jag och Tilde bar in killingarna i Torvis box och hon följde med. Där fick de hö och lite varmare men det tar ju ändå en stund att slita sig och gå in och sova. De vilar under höet som Torvi står och tuggar på. Tilde ville ha den nya lilla geten till sin och kalla den Hedda eller Hedvig.
Jag är så glad för Torvis skull. Första året, 2018, fick hon en killing som hette Fina. De var så underbara ihop och låg alltid tillsammans och kramades på natten, även sedan Fina blivit ett år gammal. Men tyvärr dog Fina och Torvi var så ledsen. Sen hade vi inga killingar förrän 2022 och då fick Torvi en stor fin bock som bara levde några timmar. Först hade hon varit så avundsjuk och tjurig när Lyckan och Spira fick sin killingar, men sen så dog hennes. Hon fick ha den hos sig över ett dygn för att hon skulle fatta vad som hänt men ändå gick hon sedan och letade och ropade efter den. Stackars Torvi. Idag har hon fått två välskapta nya killingar som hon tar så väl hand om. Hon verkar själv må väldigt förhållandevis bra efter förlossningen. Såklart hann vi inte vara med. Fast jag kände att hennes ligament var uppmjukade i morse och juvret fyllt. Jag trodde dom skulle komma lite senare men det kändes ju som hon skulle kolla inom tre dagar tänkte jag. Och Lyckan står i sin box, tjock som en ballong och tuggar hö i sin missunnsamhet. Hon får nog sina innan helgen.

När det blir vår uppe i myrlandet får knytt och oknytt hoppa mellan tuvorna för att inte bli blöta om fötterna? Nu är det ju vårvinter, men snart är blötvåren här och det börjar porla, kvittra, kuttra och kurra överallt i skogen.

Man får pressa sig fram, som en räv genom gärdesgården.
Nu började det flyta på med mycket kunder men nej, då ska man få feber och må dåligt i flera dagar. Vaknade tidigt på morgonen med huvudvärk. Jag vaknar på morgonen och ligger kvar i sängen. Plötsligt orkar jag göra något att äta och det känns bättre. Men varje gång jag äter så smäller jag hastigt och fullkomligt av i soffan. Vaknade mitt på dagen med feber och värk. Men igår lyckades jag ta mig ut en stund och glo på solen. Några talltitor visslade glatt och skuttade omkring i träden. De är väldigt söta och man blir så glad av att höra småfåglarna i tallarna samtidigt som vårsolen lyser på skaren så att det glittrar sagolikt. Jag tror man blir fortare frisk av sånt där. Men sen störtade jag i soffan igen. Då och då får jag frossa och jag går ingenstans utan yllefilten.

Ibland drömmer jag mycket. I perioder känns det som om jag jobbar på och lever i flera världar samtidigt. Jag vaknar ibland och vet att jag varit i flera drömmar under samma natt och jobbat på med olika uppgifter. Aldrig åskådare alltid uppdragstagare. Inatt vet jag att jag hade ansvaret över en hund och vi hade en lång vandring eller resa tillsammans med en massa andra hundar och människor och jag var tvungen fixa saker på olika platser och få den där hunden till att gå fot hela tiden. Jag hade andra drömmar pararellt. Jag skulle anordna någon slags prov eller sammankomster i lokaler bland annat. Sen minns jag dem inte. Drömmarna. Jag måste blunda och ligga kvar och inte röra mig om jag ska minnas. Ändå tynar de bort i rasande fart. Man vaknar inte helt utvilad?
Jag har andra drömjobb också. Som att massera ryggar och måla teckningar och sälja sagor. De är mer tillfredsställande och härliga jobb. Det har är så roligt att jag har börjat jobba med sånt igen och att ha nöjda kunder som kommer tillbaka.

Det har varit en fin vecka och en fin helg. Mycket jobb, matlagning och en liten drink, små promenader i solen och lite vila och bakning. Idag fyller min son 15 år. Det är helt otroligt. Han har blivit så stor och klok och rolig. Fast det har han ju som alltid varit. Han fyller år när ljuset börjar återvända och vi går över kanten från fimbulvinter till vårvinter med hoppingivande solsken och en och annan pippi som blottar sin ljuva stämma. Inte än riktigt. De fåglar jag hörde i helgen under Storforsens avlägsna dunder, var fortfarande bara hackspettar som gnisslade och trummade lite. De har sina gömmor. Men här kommer solen trots att kölden är hård än emellanåt och man mest bara bär ved och vill gå i ide. Jag kan inte annat än glädjas åt ljuset och förundras över dess effekter på de naturscener som utspelar sig. Vi bor i en vacker del av världen och även om jag kan tröttna på avstånd och bilkörning ibland så kan jag så ofta njuta av himlens alltidiga förändring och naturliga ljusfenomen som briljerar där inga gatlyktsljus når fram att störa dem.
Jag studerar gärna ljuset men är ännu så obevekligt långt ifrån att kunna måla det på ett någorlunda tillfredsställande sätt. Därför har jag nu hakat upp mig rejält på teckningen som jag höll på med. Hur ska jag någonsin komma överens med den grotestka solavbildning jag påbörjat? Bara måla vidare och pilla på med vatten och färg.
Jag fortsätter väl fota solsken i hopp om att finna bor och bättring på min skapelse så länge, tack för att solen lyste även idag då.
God natt