dunsaluns

Senaste inläggen

Av dunsaluns - Fredag 26 aug 08:24

Det börjar bli lite ont om mat i bockarnas hage. Getterna har en beteshage full med högt gräs som visserligen börjar gulna, men snart hoppas jag kunna släppa dit Gammelbocken, Tjeephes. Kloke däremot får inte gå med sin mamma nu när brunstsäsongen närmar sig. Så de sällskapar i gamla hagen med lilla ponnyn. Hon betar det getterna ratar. Egentligen ratar de ingen speciell växt, men de betar högre än hästar, så hon går efter och putsar.
Egentligen skulle Spöket åka hem till pappas hästar efter att vi kört in vårt hö med henne, men hon blev kvar ett par veckor till. Snart får hon nog komma hem..
På morgnarna går jag ner mot viken och har börjat såga ner sly där som jag kastar in hos bockarna. De älskar att äta sly. En och annan lövkärve sparar jag under granarna där nere. Det känns onödigt att gå runt hela ägorna och kånka lövkärvar till höladan på morgnarna. Så jag testar om de håller sig fina under granarna.
Tidigare år har jag och Viggo varit där nere och röjt en gång genom slyet. Vi följde den gamla övervuxna stenarmen. Jag tänkte att det skulle bli som en fiskeväg ner till vattnet. Jag hade förlorat hoppet om att kunna ha någon båt i den här grunda viken som bara krymper och krymper för varje år.
Men gissa vad som ligger längst ner efter vår lövtunnel nu? Jo, vår lilla båt! Det är så kul att vara ute med den och fiska. Synd bara att våra svenska fiskar är fulla av gift. Jag blir så ledsen när jag kommer ihåg det. Visste inte att det var så.. Jag som trodde att fisk var nyttigt!!?
I mitt slyröjande sparar jag alla små alar numera, eftersom det är gott att röka med alspån. Jag hade hoppats få upp några fiskar att röka, det är ju så gott ...också fick jag en fin, tidig födelsedagspresent av svärföräldrarna; ett mjärde :) det ska bli kul att testa!
Ha det bra!

ANNONS
Av dunsaluns - Måndag 22 aug 10:24

>>Det finns så mycket störrre och viktigare saker, jag vet! Men en del tankar åtekommer, ändå<<


Lyckade människor ångrar visst ingenting. Jag har länge funderat över det där. När jag var yngre ångrade jag mig ofta även om jag var väldigt eftertänksam och försiktig innan jag stängde några dörrar bakom mig, men man måste ju alltid gå frammåt för att det ska bli ett liv. Jag var alltid osäker på om jag gick på rätt väg, om det var den bästa för mig.. Jag ångrade bittert om jag gjort något dumt eller hamnat i en mindre rolig situation.

Inte var jag så gammal när jag såg en exlusiv intervju med Madonna (kanske tidigt 90-tal). Det var en vändningstid för henne när hon ville framställas som mer vuxen och var förbi tiden med tex. "Virgin". Hon var så noga med att vinklar och frågor skulle vara rätt innan hon gick med på att intervjuas. När journalisten frågade om hon ångrade något i sitt liv svarade Madonna raskt, Nej! Jag blev jätteförvånad, och fick vända hela mitt tankesätt för att förstå hur hon inte kunde ångra något av allt hon gjort, som hela världen sett. Här måste tilläggas att jag fascineras av den kvinnan även om jag inte vill vara som henne.


Hur kunde hon inte ångra något? Jag har alltid skämts för sånt jag gör och hon var ju då så mycket mer synlig. Kanske var det en PRgrej tänkte jag.. Att hon skulle förminska sig själv som artist om hon offeciellt ångrade något? Alla sunda människor måste ju ångra något?...

Fast ju mer jag har tänkt på det och under åren också försökt förlika mig med att jag alltid kommer göra skämmiga saker eller dåliga val, så har jag insett att det kanske behövs för erfarenheten och att det är viktigt att hamna i de där dåliga situationerna. Ibland känns det onödigt dumt eller utdraget, men då kanske det är för att man ska hinna betänka sin situation, ELLER att man ska vara i den så länge att man faktiskt tvingas göra något åt det! För vi har ju alltid val, även om kanske de flesta av oss drar oss för att ta till radikala lösningar. Och att de dåliga erfarenheterna gör oss mer medmänskliga.


Jag har hört fler "märkvärdiga" människor som inte ångrar något i sitt liv. "Det har gjort mig till den jag är.." säger de glatt. Det verkar sorglöst och eftersträvansvärt. Kanske krävs det för att man ska bli så där stark och självsäker och framgångsrik på olika sätt. ..."alltid följa sitt hjärta..." hur vet man vad som är en sund känsla eller bara en längtansfull nyck?


Jag vet minsann inte om jag gjort rätt val i livet. Redan i sjuan fick jag beslutsångest när jag fick veta att man skulle välja en utbildning efter nian. Jag ville bli allt, inte stänga dörrar för några möjligheter och jag har fortfarande inte bestämt mig helt... Däremot insåg jag långt senare att det inte ska vara så himla viktigt. Vaddå "Vad vill jag bli?" Varför var det ingen som frågade efter vad man redan är? Jag är ju något i allafall!

Sen kan man ju ångra saker man gjort. Det gör ont ibland, att inse hur dumt man betett sig, men där har jag lärt mig att man så snabbt som möjligt måste försöka förlåta sig själv. Det är verkligen jättesvårt, men man måste för att kunna bli lättare och göra bättre ifrån sig i fortsättningen. Oförlåtna synder tynger och smutsar sinnet och dagarna, man blir oklar, det leder till fler misstag.


..Sen är det sånt man ångrar att man inte gjort. Där man är så furnuftig så att man inte gör de där lustiga infallen, kanske i rädsla för att man ska ångra sig senare? av lättja? av blygsel? eller att det känns befängt att ens prova?... Där har vi ett par saker jag tänkte berätta att jag ångrar. Det ena är att jag inte skickade en teckning till Ivar. Och det andra är en sån löjlig sak som att jag hade velat träffa Astrid Lindgren innan hon dog. Jag visste att det var något stort som man skulle gå miste om! Även om jag kan vara blyg så vågar jag ta upp luren och ringa det där telefonsamtalet som behövs, det har gjort att jag känt att jag kan styra mitt eget öde. Jag tänkte på det nåt år innan hon dog. Jag insåg att jag måste träffa henne, jag har nog inte chansen så länge till... och så var det försent.. Hur kunde det bli så? Det var bara det att hon berättar så det känns djupt ner i hjärtat. Tänk så många hon berör, precis som mej. Jag uppskattar hennes verk lika mycket nu som när jag var liten och det har säkert påverkat mig mer än man kan ana.. Det är förunderligt ändå att jag kan höra hennes röst från barnkammaren om kvällarna, när hon läser ur sina böcker tills mina barn somnar. Vilken människa hon var! och är????.. om man hade fått träffa henne i verkliga livet kanske hon hade kunnat smitta av sig ett litet, litet uns av sin rikedom till min lilla hjärna....


Ivar. Pappas morbror blev sjuk, han bodde i trollhättan, över 150 mil från sitt hemställe. Jag tyckte om Ivar, han hälsade på hos farmor när jag var liten. Han var så lik sin far när man ser på nåt gammalt foto. Långa och kraftiga med vitt hår och ett brett vänligt ansikte. Han hade förstås också växt upp på Lillberget, som jag. De flyttade dit (till sin farfars gård) 1945, som jag skrev om i inlägget "Mjölkarvet". Ivar tyckte mycket om arbetshästar. De hade väl haft det när han var ung och bodde på gården. Jag tror till och med han brukade åka och titta på hästar där nere i södra sverige, även om han aldrig ägde någon sen han flyttade (när han träffade sin fru). Så jag minns att han ringde till pappa då, i slutet. Pappa jobbar ju med arbetshästar på heltid på Stall-Lillberget. Jag gick på Serie-och bildberättar-programmet på högskolan i Gävle då, och höll just på med en affisch till "Nordsvenska hästens dag" på Grans naturbruksskola i Öjebyn. Och jag minns så väl att jag tänkte att jag måste hinna skicka en av teckningarna till Ivar. Teckningar av nordsvenskar förstås, som han tyckte om. Jag ville det, och jag hade flera månader på mig. Men det blev inte av. Det var väl inget viktigt, inget han saknade heller, men jag ville bara ... 


(Bilden: min teckning på ett bleknat utkast av affischen)

 

ANNONS
Av dunsaluns - Tisdag 16 aug 12:33

lättlunh: mangold och sallad från palnteringslådan. Ärtor hemifrån och stekost från getterna. Mallig

Av vasslen har jag gjort bröd som vi kan rosta till frukost. Blåbär finns det gott om i skogen, skulle vilja plocka varje dag. Hönorna har satt igång och börjat värpa bättre också sen jag var i fjällen, undrar vad Herr Herre gjorde för trick?
Vi har plockat färska örter till maten och börjat ta potatis från landet. Så fastän man tycker att man misslyckas med allt så får man ändå någon slags lön för mödan som man trots allt lagt ner.
I år blev jag lika förvånad över hur god potatisen var. Det fanns inte amandine att köpa i år, så jag köpte gourmandine istället. Eget utsäde fick jag så lite av eftersom de var sämre på lagring än tex.ajax, som jag också odlat. Så gourmandine var det alltså vi tog upp nu. Supergod! Bara smälter i munnen.
Tydligen så har getmjölken också förändrats nu i augusti, eller sen jag bytte till ny beteshage. Den smakar nästan inget getigt alls, så nu är den mer populär att dricka igen. Några dricker den ju ändå alltid :) också blir det förstås mer mjölk nu också när killingen är avskild. Han får inte gå med sin mamma nu eftersom de blir könsmogna så tidigt. Men han har gott sällskap av sin far Tjeephes, som visar sig vara oväntat snäll mot lille Kloke.

Kycklingarna har vuxit och ser ut som minihöns. De går som en flock för sig och en kväll såg jag att de gått och lagt sig under bron istället för i hönshuset. De äldre hönorna är snabba på att toffla till ynglingarna när de kommer för nära, så än dröjer det nog lite innan de uppnår sina platser på sittpinnarna. Dagtid går de ändå in och provsitter lite, men på natten är de oftast förvisade till luckan. Den lilla grå är min favorit, hon har så speciell färg, och den andra som syns ska heta Chicken, har V sagt. Chicken är också en höna, de andra får nog va namnlösa kanske, om det ska måsta bli gryta av dem till vintern. För många tuppar kan man inte ha på så litet utrymme. Men än är det sommar kvar, eller åtminstone gräs och utevistelse, så då har man råd med lite överskott. Gården är stor nog för dem.
Nu är jag sjuk och dricker kamomillte som jag har plockat i sommar. Det har inte varit lika överflödigt med kamomill som de sista tre åren, men vad kan man begära?

 

Av dunsaluns - Torsdag 11 aug 05:35

för några dagar sedan hämtade vi en liten roddbåt. Det var jättekul! Jag har velat ha nån liten båt eller kanot ända sedan vi flyttade hit.
Igår medan jag var på jobbet så tog Herrherre och frökenT. ett par små kastspön och rodde ut med båten. Det dröjde inte länge förrän de fick en gädda. Så när jag kom hem fick jag dubbelpanerad gädda. Det var faktiskt riktigt gott.
Filea gäddan och skär i bitar, (ta bort så mycket ben som möjligt). Salta. Vänd bitarna i mjöl, sedan i ägg och avsluta med ett lager ströbröd. Fräs dem i smör i en stekpanna tills de ser goda ut.

Jag var så glad när vi hämtade den där båten. Barnen fick följa mej att ro till ett ställe där man lättare kan dra upp den. Det var skönt i vattnet, hade det inte blivit så sent skulle vi ha badat. Och nu, bara tre dagar senare har det varit ruggväder och jag känner mig krasslig. Undrar om det kommer någon mer badchans i år?.. Sen om det blir höst och kallare kan man ju ändå vara ute och ro om det inte blåser så mycket. Det brukar vara så fint och skönt att glida omkring med båt även om vattnet blivit för kallt att bada i.

Ha det bra!

Av dunsaluns - Söndag 7 aug 20:56

skvimp, skvimp.. Det sjunger i metallbägaren när mjölkstråle efter mjölkstråle strilar ner. Hur många "tag" krävs det för att få ihop en liter? Jag vet inte. Ibland är det lätt, ibland går det långsamt och man undrar vad barnen har för sig där inne i huset och att de borde få sin frukost snart. Tänk om jag hade så nära från mjölkladugården som mormor Eva.

Det var inte min mormor, utan min farmors mamma. När farmor var liten bodde de på en liten avstyckad gård nedanför Lillberget, där jag (bara!) fyrtio år senare kom att växa upp).

Mormor Eva gick över gårdsplanen och kikade in genom köksfönstret för att se hur det gick med barnen där inne innan hon gick och mjölkade nästa ko. Hon hade bara två, men det var inte dåligt det. När hon var barn och bodde i Åbyn hade de haft getter. De gav mycket mindre med mjölk och jämt fick Eva och hennes systrar ränna efter dem när de smet över till grannarnas gröna marker. Själv hade de inte så mycket att välja på. De var fattiga och hade inte råd med någon ko. Hö till några getter om vintern, kunde de slå i diken och såna ställen där bönderna lät dem ta.

Så nog hade hon fått det bra nu Eva. Och getter skulle hon för sitt liv aldrig få för sig att skaffa så länge hon kunde "fö en kåo".
Det behövde hon inte heller. 1945 efter det att "farfar" dött (min farmors farfar), flyttade de upp på Lillberget som varit en rätt ansenlig norrbottensgård (andra röken som byggdes i byn). Som mest hade de -- kor i den gamla ladugården från 1600-talet(?) där jag satt själv, i timmar, i dunklet och sjöng för griskultingarna när jag var liten...
Vilka minnen kan en byggnad bära??

Eva hade fyra systrar som spreds för vinden åt var sin landsända. De fick det också bättre ställt som vuxna, vad historien förtäljer. Men deras mor hade ett hårt och strävsamt liv. Man begriper inte hur en liten människa kan vara så stark. Ida hette hon, och hon är en saga för sig ( min farmors mormor alltså). Det rymms inte att sammanfatta i det här inlägget. Men tänk att hon och jag mjölkar samma sorts getter och kanske, kan man känna en slags samhörighet med alla de mödrar som genom historien flytt verkligheten en stund med pannan lutad mot en varm kokropp och låtit händerna vant jobba i ljudet av mjölkstrilar och ett evigt idisslande. Tänkte de tankar som liknade mina? De hade också barnen ensamma inne i köket, samtidigt som värmen och mjölken gav en trygghet som skänkte ett visst lugn i vardagen?..

(Något fler skulle behöva idag?...)

("Ursäkta röran" texten är som ett utkast, något av en skiss, precis som bilden)
Ha det bra alla fina människor!

Av dunsaluns - Lördag 6 aug 18:56

snart är jag hemma igen. Huset folktomt men hagarna fulla

Av dunsaluns - Fredag 5 aug 23:38

Jaha, hur kan hon ränna till fjälls då när hon har getter att mjölka och barn att se efter och kycklingar att räkna på kvällarna. Jo, jag har hjälp av världens bästa nya granne som mjölkar och världens bästa herre som sköter de andra djuren och barnen och allt och världens bästa hunddam som tar med hunden på husvagnstrip igen och världens bästa mamma som låter barnen sova över när pappan är upptagen och världens bästa syster som tar dem på bio!
Jag är på resa med mitt jobb och väldigt tacksam för all hjälp! Vi har haft fina dagar här och sett mycket vackert även om vi inte kan tillryggalägga några långa sträckor. Fjällen är enormt stora! Men jag känner att jag vill hit igen. Det är nog det vilda landskapet som lockar, samtidigt som det är just vildheten som gör det så svårframkomligt och oåtkomligt. Jag önskar att jag kunde stanna tiden en månad eller nåt, då tror jag man skulle känna sig flinkare och snärtigare på att bestiga höjder om man kunde träna varje dag. Får se när man kommer sig till fjälls igen. Jag har en viss längtan men bara att vara här under sommarhalvåret, jag är tyvärr ingen skotermänniska.
På vintern är det ju mer som en öken av snö, mycket svårare att leva i och hålla livsvärmen.
Tidigare i mitt liv trodde jag att jag skulle bli en sån som skulle fjällvandra på alla lediga stunder. Jag älskade fjällvärlden med sina små söta björkar och lämlar och jokkar, men tid, kropp och pengar satte alltid hinder för att det skulle bli av. Dessutom förstod jag efter ett tag att det var skogen och inte fjällen som var mitt rätta element. Även om fjällvärlden är så mycket mer ursprunglig än de tall-odlingar vi har som mest..
Jag har varit förvånad över att kunna hitta så många olika arter av blommor och svampar och blad här överallt. Jag undrar om den ena bilden här under är tätört? (Någon som läser detta kanske kan svara ?)

Jag undrar också vad den här lilla vanliga örten heter. Den är gråaktig och ser ut att få lilaaktiga blommor högst upp. Tyvärr blev bilden lite suddig. Jag fotar ju bara snabbt med kameran.

Av dunsaluns - Torsdag 4 aug 23:06

Japp, här är jag framför en liten jokk. Det trodde ni inte va?

Presentation


Hej!
Jag tycker om att skriva och göra bilder. Här på bloggen samlar jag bilder och texter om sånt jag blir glad av. Nästan allt bloggande sker via mobilen, delvis därför kommer mina foton vara långtifrån felfria.. Gillar någon bloggen och vill läsa och

Fråga mig

0 besvarade frågor

Copyright

  Alla texter och bilder här skyddas av copyright!

 

Vill du låna en bild (tex. till din blogg)och hänvisa till mej är du välkommen att fråga :)

Att dela mina hela inlägg på facebook är ju också helt ok (eftersom de då kopplas hit till min blogg)

MEN

 Tar du/kopierar en bild/text utan lov, kommer jag hem till dej och river sönder din cykel!!.. eller nåt... >:(

 

 

Kategorier

Senaste inläggen

Länkar

Sök i bloggen

Senaste kommentarerna

Arkiv

Tidigare år

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4 5 6 7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2016
>>>

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ dunsaluns med Blogkeen
Följ dunsaluns med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se