dunsaluns

Senaste inläggen

Av dunsaluns - Torsdag 13 dec 22:49

Stjärnklara kvällar i skidspåret. -30. Stora lappugglor som följt med riktigt nära, flugit över mitt huvud och satt sig på en stolpe längre fram efter spåret, för att sen flyga över mig igen när jag passerat. Skarpa, färgglada gnistrande ljuspelare, olika norrsken och ljusfenomen varje kväll i början på året. Extremt mycket snö. En morgon när jag kom ut i gethagen i våras, det var fortfarande nattsvart, så lystes halva himlen upp till dagsljus för en sekund. Ett konstigt sken från en rosa källa. Senare fick jag veta att det varit en komet. Snön smälte bort i en rasande fart. Extrem värme. Så en dag i somras såg vi jättehöga berg av guldkantade bulliga moln. Aldrig sett något liknande i verkligheten, miltals av änglakullar av guld. Och ett sånt ljus. ?Oj, så där ser det ut i himlen? var det någon som sa.. en stund senare byttes de ut mot skarpa låga svarta vågor av moln som drev hotfullt över himlen. Stora hårda regndroppar mot rutan, smattrande regn. Jag fotar ju inte himlen så mycket, bilderna brukar aldrig göra verkligheten rättvisa. Himlen och dess speciella ljus är för komplexa för att låts sig fångas på bild. Ändå hittar jag de här bilderna i min rulle från 2018 från januari till nu. De häftigaste ljusfenomenen är inte med tyvärr. Jag har inget år fått se så mycket i himlen. Undrar om det kan bero på att vädret varit mer extremt eller varför det varit så mycket spektakel just i år...

ANNONS
Av dunsaluns - Onsdag 28 nov 23:37

Dov, stark och genomträngande, ljus och dunkel på samma gång.. Isens sång är mäktig och den hörs lika väl inne i mitt sovrum ikväll, som ute på fjärden igårkväll. I helgen som var så gick vi på isen jag och barnen. Vi hade tre övernattningskompisar, och jag hade gjort frukost åt dem nere vid picknickladan. Vi grillade mackor i järn och drack färsk oboy och kaffe. Flickorna fick släppa ut getterna som fick hö i hagen närmast där vi satt och åt, så vi fick sällskap. Pojkarna bar järn, hinkar och renskinn. Flickornas föräldrar kom och var med. Det var mysigt. Pojkarna ville gå in och spela tv-spel, vilket gjorde mig än mer säker på att de verkligen behövde lära sig ha lite ?tråkigt?. Det är livsviktigt för barnens fantasi och psyke. Då ville de gå ner på isen, så jag följde med, för jag är lite rädd för isar... men döm om vår skräck när isen brast ut i en stor valsång som startade långt ut på fjärden och fortplantade sig åt alla håll in under våra fötter och avslutade med något som närmast liknade en gevärsknall bakom udden. ?Såja, lugn barn! Det är bara isen som växer? sa jag lugnande medan jag rös av förskräckelse. Huga vilka starka makter! Viggo hade redan hunnit springa iväg, men kände sig tryggare med att isen skulle bli tjockare i och med detta. Jag var ju inte säker, men nåt måste man ju trygga dem med nät man själv håller på att pinka på sig.. jag sprang upp på gården och hämtade ner två barnsparkar så vi kunde sladda runt lite.. Det var tydligen så kul så att de ville gå på isen på kvällen efter skolan i måndags. Då var det månljust och glittrigt. Men igår var månen försvunnen. Hon ville ändå gå ut på isen efter att hon nattat sin svarta get, och sjungit för henne.. I viken mötte vi grannarna. Sen kom månen fram bakom trädtopparna och allt blev ljusare.

ANNONS
Av dunsaluns - Söndag 25 nov 00:13

Jag kan vara i skogen hur mycket som helst verkar det som.. Nu är det snöfritt men fruset i marken så man kan gå överallt. Myrarna har frusit så i princip hela skogen är framkomlig. Jag har varit ute på älgvägarna och det är så befriande. Ställen jag aldrig gått till tidigare annat än i tanken. Men samtidigt inser man att hur långt man än kommer bortom vägar och bakom berg, så är allt genomträngt av människornas ständiga rutmönster av skiften, ägande, pengar. Bara några envisa kärr och större klippor kan stå på sig och trotsa människornas raka linjer. Annars är tillochmed den bortersta skogen pengar. Den tanken är vemodig fastän hela upplevelsen är i det närmaste överjordisk. Bara tanken att man stegar fram genom världen åt vilket håll man vill, så långt man någonsin hinner innan solen står så lågt att man måste börja söka sig vägen tillbaka till vägen. Men när man kommer till den sista lilla myren innan den kända myren kan man pusta ut. Klockan är bara tre, men av dagsljuset är det bara en guldskimrande kant kvar bakom de svarta trädtopparna. Går sakta den sista biten förbi klipporna och genom slyet, upp emot kullen där det finns gropar från källare ur en svunnen tid. Folk som gått denna väg i en tid då inga vindsnurror och pappersbrukets rök kunde skönjas i horisonten. Jag lägger mig ner och tittar upp mot tallarna. Tänk om man fick somna här.. Det får man inte! Himlen mörknar. Jag hoppar över en liten bäck och går igenom de gamla boningarna. Ingenting finns kvar. Stannar till vid stenrösena. Vilka minnen ligger under dessa stenar? Månen lyser stor och röd mellan tallarna. Jag går ner på vägen och lufsar nerför den steniga backen till bilen.
Jag är såå tacksam att jag fick födas i det enda(?) land på jorden som har allemansrätt. Vad vi är lyckligt lottade! Detta är en förmögenhet som vi alla får ta del av. En skatt som vi måste vara rädda om och respektera. Våra barn kommer att behöva den, slarva inte bort den! Var rädd om skogsägarnas egendom, de har trots allt skuldsatt sig för att förvalta skogen, tänk om de tog sig friheten att vandra i ditt vardagsrum... Just idag var jag glad att ingen var ?hemma?, så jag och hunden kunde gå helt för oss själva :)

Av dunsaluns - Onsdag 7 nov 14:50

Det är det viktigaste. Inte vad man gör eller hur man ser ut, hur bilen går, eller vilket väder det är.. det spelar faktiskt inte lika stor roll hur det går, som hur man mår..
Sanningen behöver inte ligga i det fysiska resultatet. Det finns så mycket ramar och oskrivna regelverk och sanningar. Men vilket är viktigare? Truth or Trust?...
?

Av dunsaluns - Söndag 4 nov 23:38

Förra helgen var vi till ÅrreNjarka

Den här helgen har vi städat och fått bort massor med saker. Molly fick en ny stor säng. Så nu är det inte mer än fullt i hennes rum. Igårkväll hade vi filmmys i hennes rum.

Av dunsaluns - Söndag 28 okt 09:09

Lunch på jobbet salt, stekt getost.

Till middag hemma. Getlår med potatis och kålrabbi.

Till Herr Herre. Stekt getost med nötter och honung.

Torvi och Fina äter blåbär..

Av dunsaluns - Tisdag 23 okt 13:43

Tillslut lär man känns sig själv och vet att ibland behöver man lämna utrymme. Det känns frustrerande när saker hänger upp sig och hinder kommer i vägen. Planeringen ändras och livets väg får fina små kurvor. Jag har försökt att inte vara så ivrig och sätta igång med allt, men än ska jag visst vänta och se vilka andra möjligheter som dyker upp. Lika bra att vila i tillit. Det blir spännande att se vad som finns bakom nästa krök, för just nu står det lite stilla. Till och med när jag tänker att jag ska måla så går det inte. Jag sänker ribban, backar, sätter ner penseln och försöker igen. Det blir i det närmaste streckgubbar. Men om jag skruvar ner ambitionen på noll och låter penseln fara som den vill? Då kanske jag lär mig något nytt ur tomrummet? Tyvärr hade jag redan målat konturerna. Nästa gång ska jag låta färgerna leka fritt i tomrummet, då kanske det blir nåt bra..

Här om dagen gjorde jag istället en tuschteckning som jag ska kopiera så att Molly får färglägga den sen. Hon tycker om såna färgläggningsbilder. Men jag längtar till att göra något mer innerligt, något som blir fint om man ändå ska hålla på... men man får väl va nöjd med det som blir...
Man måste väl få lite utrymme ibland för att få perspektiv på tillvaron och välja vad man ska fokusera på.. Inget nytt kan komma om man inte ger plats...

Av dunsaluns - Tisdag 16 okt 23:28

Ikväll följde Viggo med mig att natta djuren. Vi kollade först till hönsen. Det är framförallt de små kycklingarna som behöver lite extra tillsyn. Vatten i sin kopp och så. Jag tände värmelampan för att kunna se något och hällde ut lite köttiga matrester på golvet. Alla började äta, utom jag och Viggo. Dunsa hade redan sprungit tillbaka hem. Men fattas det en kyckling? sa jag, de ska ju va fem. Jamen då fattas det ju två sa Viggo, för det är bara tre. Jag lyfte lite på hönan och kollade runt. Nä, har hon varit ute med dem idag då? Också tar de sig inte in sen, för luckan sitter så högt så det kan vara svårt för dem att klura ut hur de ska komma in... åh, nej, tänk om någon har ätit upp dem? Men det är ju bara kallt på nätterna så de kanske sitter där ute i mörkret och fryser någonstans. Men eftersom de inte pep skulle det ju vara omöjligt att hitta dem. Kycklingarna som var inne pep däremot mycket där de sprang omkring och letade mat och drack vattten om varandra.
Ja! Vi tar ut Orra! Hon kommer ju att gå in till de pipande kycklingarna igen och då hinner kanske de andra haka på i mörkret. Jag tog ut en lagom missnöjd Orra och ställde henne i hönsgården. Hon skränade ilsket när jag tog upp henne. Sen muttrade hon tyst när jag ställt ner henne i mörkret där ute. Inte hittade hon in genom gluggen! Och inte ville hon göra nåt större väsen av sig när hon hamnade ute i farliga natten. Men vad synd.. jag får försöka fånga henne i mörkret och sätta in henne igen då.. men då hörde jag små pip alldeles nära. På framsidan av ladan alldeles vid dörren in till getterna kom de fram. De hade nog hört sin moders muttranden och nu kom de fram ur sin gömma. Jag hörde dem men kunde inte riktigt se dem. Men så ställde jag dit Orra, precis i ljuskäglan som föll från dörren och då fick jag se dem. Orra skuttade in i ladan med dem och så kunde vi öppna så de fick gå in till de andra. Tjoho! Viggo fick värma den ljusa för den var som lite slö.
Sen skulle vi hämta getterna. Men då ville inte Spira komma ut, jag vände och gick för att hämta henne och då kom förstås alla utom Lyckan in i hagen igen.. mnåh..
Då gick vi tillbaka och Viggo fick med sig en kornburk och han lockade och då kom de som raketer. Han fick stå där inne och locka och öppna och stänga dörrarn till kättarna och sen gav han Torvi och Spira godis fastän dom alla kände att det var lite läskigt. För Spira är mest skygg men samtidigt dominant mot sin tvillingsyster och hennes killing. Sen gick vi äntligen in och drack pärondricka och läste ur Suneboken med Lillasyster.
Bilden får illustrera två försvunna kycklingar. För vi har tyvärr mist vår favorithöna, Tildes höna- Lalah. Och den här röda tuppen har antingen flyttat eller blivit tillfångatagen. För jag hittar inte honom nu. Men här om dagen stod han och tjoade i ett gethus så det skalv i plåten. Hans andra höna är dock inne i hönshuset på sin pinne..
... också Spira, den besvärliga, skygga skönhetsgeten.

Presentation


Hej!
Jag tycker om att skriva och göra bilder. Här på bloggen samlar jag bilder och texter om sånt jag blir glad av. Nästan allt bloggande sker via mobilen, delvis därför kommer mina foton vara långtifrån felfria.. Gillar någon bloggen och vill läsa och

Fråga mig

0 besvarade frågor

Copyright

  Alla texter och bilder här skyddas av copyright!

 

Vill du låna en bild (tex. till din blogg)och hänvisa till mej är du välkommen att fråga :)

Att dela mina hela inlägg på facebook är ju också helt ok (eftersom de då kopplas hit till min blogg)

MEN

 Tar du/kopierar en bild/text utan lov, kommer jag hem till dej och river sönder din cykel!!.. eller nåt... >:(

 

 

Kategorier

Senaste inläggen

Länkar

Sök i bloggen

Senaste kommentarerna

Arkiv

Tidigare år

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2018
>>>

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ dunsaluns med Blogkeen
Följ dunsaluns med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se