Fick slut hö. Som väntat, men jag ville inte åka iväg och hämta hö i den hemska kylan. Jag har ett litet lager i ladan av höet vi gjorde själva. Gullie verkade frusen, hon är lägst i rang av getterna så jag tog in henne i fähusetladan så hon skulle få äta och värma sig ordentligt.
Redan när man öppnar höladan känner man doften av sommar.

När man gör hö för hand med lie och varsamt räfsar ihop och hänger upp på hässjor. Lastar för hand ner i en liten ponnykärra och sen varsamt hänger upp det inne i höladan. Då håller gräsen och örterna ihop mer än om de sprättas och balas med maskiner. Blommor, blad och små frön blir kvar i höet och är gott åt djuren. Skillnaden här beror förutom hanteringen också på att höet inte är odlat, det är ogräs helt enkelt och därför fullt av olika nyttigheter och inte bara några utvalda näringsrika sorters gräs. Det är alltså magrare men perfekt för lantrasdjur, som mår bättre av detta än av kraftigt foder som odlas mest för högproducerande mjölk eller köttdjur. Mina djur ska inte vara högproduktiva, de ska vara sunda. De välfärdssjukdomar vi får i västvärlden "smittar av sig" på djuren, många mår bra av magrare mat. (Utom kanske de som är avlade för att kräva mycket).

Jag insuper doften. Mest är det älggräset som känns. Den blommiga söta sommardoften. Mjölkört trillar också ur säcken och jag tar upp några blad av rödklöver och kråkvicker. En del blåser iväg över skaren. Jag tar upp en gulvit blomma så den inte ska bli nedtrampad i snön och förfaras. Jag vet ju att den är god och bra, det är älggräsblomman.
Den innehåller salicylsyra. .. Och jag som har en sån envis huvudvärk.. Tuggar lite på en blomma. Hittar en till, och en nässelstjälk som sparats åt hönsen. Nä, inte idag. Jag stoppar in en liten bukett i magfickan och går upp till huset och kokar te..

sista texten på förra inlägget föll bort. Det var en massa dravel men också receptet på dessa utsökts godbitar:

24 Dumlekakor

200g rumsvarmt smör
3dl vetemjöl
1 dl socker
2tsk vaniljsocker
1tsk bakpulver
12 dumlekolor delade på mitten
24 bitar noblesse

Knåda ihop alla ingredienser och rulla 24 st bollar som du placerar i kakformar på en plåt. Tryck ner en halv dumle i varje.
Grädda 10 min i 200 grader
Lägg snabbt på en noblessechoklad på varje kaka medan de är heta.

Kyl snabbt ett fat kakor på bron medan du kokar te och kaffe! Då kan man äta dem snarast :)
Det gick verkligen snabbt och enkelt att göra dessa med hjälp av två duktiga barn.
OBS! Om du kyler på bron, se till argument är inne och att det är mörkt ute så hönsen har gått in till sej!

Jag är inte den bästa på att räkna ut hur mycket mat som kommer att gå åt. Igår hade vi våra söta vänner här på besök och jag föreslog att de kunde stanna och äta med oss. Det blev ganska mycket kokt potatis över. Jag hade även en liten skål kokt potatis i kylen.
Där stod även lingonen kvar, okokta men rensade. Lingon och potatis... Jo, det fanns ju en hel låda med nyupptagen potatis, så jag tog ur de fulaste potatisarna ur lådan och snickrade till dem så de blev fräscha. Rå potatis kan man göra palt av och kokt potatis kan man göra kroppkakor av. Det blev ett mellanting. Ingen lök ingen kryddpeppar och inga ägg. Bara potatis mjöl och salt, också kokade jag lingonen med lite syltsocker och stekte bacon till. Mmm..

Det var uppskattat :) skönt med söndag, men tyvärr var herr herre tvungen att åka till jobb efter middagen. Jag plockade undan och gick ner för att se till de små kycklingarna som var ute idag för första gången. De hade säkert gått ut tidigare med sin hönsmamma om deT inte vore så högt till hönsluckan. De behöver kunna hoppa och flaxa lite om de ska ta sig ut.

Jag hade istället öppnat dörren som leder ut i ladan så de kan gå ut den vägen. Det blir lite hopp och flax sen när de ska ut ur ladan men den öppningen blir ju jättestor... De verkar ju inte ha nån vidare självbevarelsedrift tänkte jag när jag gick förbi sen. De var helt dolda i det höga gula gräset, men man hör ju på långt håll deras evinnerliga pipande... Jag tände värmelampan för att se bättre. Med en skål potatisskal med mjölk kom de allihop fram och jag kunde räkna till åtta. Då har alla överlevt första dagen ute och lyckats ta sig uppför "stubbarna" som utgör den primitiva trappan in till ladan. Snart kan de nog ta den vanliga hönsluckan, nu när de fått smak på att vara ute i det fria. De är ju ändå tre veckor nu. ( på bilderna nedan något yngre)

lättlunh: mangold och sallad från palnteringslådan. Ärtor hemifrån och stekost från getterna. Mallig

Av vasslen har jag gjort bröd som vi kan rosta till frukost. Blåbär finns det gott om i skogen, skulle vilja plocka varje dag. Hönorna har satt igång och börjat värpa bättre också sen jag var i fjällen, undrar vad Herr Herre gjorde för trick?
Vi har plockat färska örter till maten och börjat ta potatis från landet. Så fastän man tycker att man misslyckas med allt så får man ändå någon slags lön för mödan som man trots allt lagt ner.
I år blev jag lika förvånad över hur god potatisen var. Det fanns inte amandine att köpa i år, så jag köpte gourmandine istället. Eget utsäde fick jag så lite av eftersom de var sämre på lagring än tex.ajax, som jag också odlat. Så gourmandine var det alltså vi tog upp nu. Supergod! Bara smälter i munnen.
Tydligen så har getmjölken också förändrats nu i augusti, eller sen jag bytte till ny beteshage. Den smakar nästan inget getigt alls, så nu är den mer populär att dricka igen. Några dricker den ju ändå alltid :) också blir det förstås mer mjölk nu också när killingen är avskild. Han får inte gå med sin mamma nu eftersom de blir könsmogna så tidigt. Men han har gott sällskap av sin far Tjeephes, som visar sig vara oväntat snäll mot lille Kloke.

Kycklingarna har vuxit och ser ut som minihöns. De går som en flock för sig och en kväll såg jag att de gått och lagt sig under bron istället för i hönshuset. De äldre hönorna är snabba på att toffla till ynglingarna när de kommer för nära, så än dröjer det nog lite innan de uppnår sina platser på sittpinnarna. Dagtid går de ändå in och provsitter lite, men på natten är de oftast förvisade till luckan. Den lilla grå är min favorit, hon har så speciell färg, och den andra som syns ska heta Chicken, har V sagt. Chicken är också en höna, de andra får nog va namnlösa kanske, om det ska måsta bli gryta av dem till vintern. För många tuppar kan man inte ha på så litet utrymme. Men än är det sommar kvar, eller åtminstone gräs och utevistelse, så då har man råd med lite överskott. Gården är stor nog för dem.
Nu är jag sjuk och dricker kamomillte som jag har plockat i sommar. Det har inte varit lika överflödigt med kamomill som de sista tre åren, men vad kan man begära?

för några dagar sedan hämtade vi en liten roddbåt. Det var jättekul! Jag har velat ha nån liten båt eller kanot ända sedan vi flyttade hit.
Igår medan jag var på jobbet så tog Herrherre och frökenT. ett par små kastspön och rodde ut med båten. Det dröjde inte länge förrän de fick en gädda. Så när jag kom hem fick jag dubbelpanerad gädda. Det var faktiskt riktigt gott.
Filea gäddan och skär i bitar, (ta bort så mycket ben som möjligt). Salta. Vänd bitarna i mjöl, sedan i ägg och avsluta med ett lager ströbröd. Fräs dem i smör i en stekpanna tills de ser goda ut.

Jag var så glad när vi hämtade den där båten. Barnen fick följa mej att ro till ett ställe där man lättare kan dra upp den. Det var skönt i vattnet, hade det inte blivit så sent skulle vi ha badat. Och nu, bara tre dagar senare har det varit ruggväder och jag känner mig krasslig. Undrar om det kommer någon mer badchans i år?.. Sen om det blir höst och kallare kan man ju ändå vara ute och ro om det inte blåser så mycket. Det brukar vara så fint och skönt att glida omkring med båt även om vattnet blivit för kallt att bada i.

Ha det bra!

dagen lilla lunch, mitt i slåttervärmen. Jag var inte så hungrig men sugen på nåt gott. Några skivor getost och en bunt stackars små blad som lyckats växa i min planteringslåda. Jag är minsann kvinnan med de minst gröna fingrarna på jorden tror jag. Men osten fick jag åtminstone till. Mjölkar båda getterna nu, fastän det är lite olika med hur mycket man får ut av Gullie. Saltade lite när jag bröt ostmassan den här gången och jag tror det var bra att få in saltet i stekosten. Känns som det behövdes mindre mängd salt för att få till god sälta på det sättet. Och salt vill man ha när man är ute och svettas mycket. Förra inlägget blev lite konstigt skrivet, för då satt jag bara och tog en liten vätskepaus, precis som nu. Snart ska jag ut och slå hö igen. Vill få upp åtminstone två små hässjor innan jag är nöjd.
Men det är så mycket med allt hela tiden, bara att bära fram virket till en ny hässja tar ju tid och ork. Så det går inte fort. Igår morse kokade jag en panna kaffe och ställde på borde med en lapp: "kaffe kokt idag varsågod". Om det kommer nån slipper de vänta så länge för att få sig en kopp och det blir smidigare för mej att verka trevlig om kaffet är klart. Men alla var nog och badade..? Det var mest jag och tuppen.
Ha en skön sommar ni me!

Stekosten passar väldigt bra med mynta. Idag hade jag ingen mynta hemma, men grönkål var också väldigt bra till.

Bjurholmshönan Granat och tuppen SprättLarsson vankar omkring på sina domäner och undrar lite vad jag sysslar med. Han spankulerar och vaktar sina kycklingar mot fasantuppen som stryker omkring. Man hör fasanens hesa rop runt om gården på dagarna. Och i morse hittade jag en av hans långa randiga stjärtfjädrar på stigen ner till ladan.

idag var vi ute på upptäcksfärd i grannkommun. Vi åkte pariserhjul och åt sockervadd. På väg hem stannade vi till på affären och köpte citroner och snus. Jo, citroner blev det för löpen de hade beställt hade visst inte kommit, eller hur det var,,(?). Nå, jag hade för mig att man kunde "löpa" osten med citron istället för löpe. Och när jag kom hem googlade jag ett recept på panir eller paneer, en slags indisk ost som används mycket i matlagning.
Mjölken ska visst koka när man häller i citronsaften.. Jag tror jag vevade runt för mycket i rädsla för att mjölken skulle bränna fast, för det lilla som skiljde sig var väldigt tunnt, finfördelat och grynigt. Jag ville ha mer citron men det tog slut så jag tog en annan syra; äppelcidervinäger. Efter en stund öste jag upp allt i en duk och det fick rinna av under press. Det blir nog ingen hård ost ändå. Jag lade den i saltvatten i en burk i kylen. Ska prova att steka den imorgon. Men nästa gång ska jag inte vispa så där mycket...

Denna ost blir kompakt och knarrig att tugga på. Samerna satte den i kaffet, ibland tillsammans med torkat renkött, det var kompakta kalorier för folk som verkligen behövde det. Men den är inte onyttig för det. Sedan har den ätits i stugorna som ett gott tillbehör i kaffet när man fick besök. Man stoppar i en bit i hett kaffe och väntar en stund så att den blir lite mjukare och suger åt sig kaffesmaken. Passar också utmärkt i te! efter egen erfarenhet. Dricker man inte kaffe eller te är den god att äta som den är. Lite gräddig i smaken, oftast inte så mycket getsmak (beroende på vad geten ätit) härligt tuggmotstånd, och väldigt mild eftersom jag inte saltar den alls. Jag har även testat att hyvla den och äta på vasslebrödet som jag gör efter "ostkoket", då har jag strött över lite salt på osten för mer smak. Den var jättegod med rabarbermarmeladen som jag skrev om förra veckan.

Så här gör jag:
Värmer mjölken till 37 grader och sätter i löpen och rör om lite snabbt. Sen bort med sleven.
Den får löpa ganska länge. Jag lämnar den i ca 45 minuter.
Sen ska man se att ostmassan stelnat och skiljt sig från vasslen. Då skär jag ett tredimensionellt rutmönster med hålsleven. Sen har jag sönder kuberna till småbitar för att få en "hålfri" ost.
Sen lämnas det en liten stund till så ostmassan skiljer sig ytterligare från vasslen.
Sedan gör jag en eftervärmning nästan till kokpunkten medan jag föser ihop ostmassan nere i grytan tills den börjar fästa/ klibba ihop till en fin liten boll. Det får inte koka! Bara nästan..
Ös upp ostbollen och eventuella lösa ostmassebitar till en ostform eller kökssil så att den kan rinna av ordentligt. Tryck till den med hålsleven så att den lägger sig rätt i formen och vasslan kommer ut bättre.
Får gärna stå några timmar om mm kan hålla sig från att smaka.
En del gräddar osten i ugn efter att den runnit av. Bara ca 175 grader tills den är lite färgad och fin.
Men jag har oftast mer brått än så att få smaka och bjuda.
(Hittar inte bilderna på själva ystningen och "ostbollen" så jag kanske lägger upp det sen)

Lycka till!

  Här är en bild på "bollen" av ostmassan som man först ihop under uppvärmning..