så igår skottade jag då ur getladan. Allt hö och strö och avfall som samlats i kättarna ska komposteras direkt i odlingslådor och på potatisland. På kvällen kom pappa och harvade med unghästen Vilja. Man kan se mer av hans hästar på Stalllillberget.se eller "stall Lillberget " på Facebook .

Man ser att ladudörren står öppen fortfarande för att vädra ut allt urkigt damm där inne. Jag har lagt en del av ströet (gammalt hö/halm/pink o getbajs) bredvid landet i år, jag tänkte att jag skulle lägga det ovanpå landet. Kanske blir det mindre ogräs då?...
I planteringslådorna gör jag tvärt om, där gräver jag ner det och sätter frön i ett lager jord ovanpå. Det spånigaste sparar jag till en speciell låda. Tex potatis blir inte bra av att gödslas med spån har jag hört. Jag tror det var nåt starkt ämne i trät som gör att potatisen får skorv. Men jag vet inte säkert om det är så, så ni får gärna rätta mig eller informera mig om andra växter som gillar/ ogillar spån. I spånet finns hönsbajs och kaninbajs. Får se om nåt klarar av att växa i det. Hönsgödsel är ju starkt, men nåt vill jag ju göra av det. Lite har jag lagt vid äppelträdet också tänkte jag att kanske vinbärsbuskar och rabarber vill ha?. Måttligt.... Under vintern skottar jag ut i en traktorskopa för att det inte ska gödsla marken på åkern. På våren när skopan är full tar jag upp det till odlingslådan. Jag vill ju inte odla brännässlor på åkern. Det är vad som brukar hända om det blir kvar för mycket näring nånstans...
Det blir många vändor med skottkärran. Tilde har en egen miniskottkärra som hon hjälper till med. Så nu är man trött i kroppen och undrar om man ska orka odla nåt också haha..
God natt****

Vi har en liten höna som heter Orra. Hon ligger platt som en pannkaka över sju ägg ute i ett rede. Hon är så duktig, snart har hon legat där i en vecka. För några dagar sedan såg jag henne glatt skutta ut i hagen. Jaha, tänkte jag, nu har hon tröttnat, det blev väl inget av av den ruvningen. Men sen på kvällen när jag kom ner så låg hon där platt igen.

De kan tydligen ta ganska långa raster ibland, för att äta och "göra sin toilette" de vet hur länge de kan vara borta utan att äggen blir för kalla.
Jag har inte velat störa henne men var tvungen lyfta upp henne snabbt ett par gånger bara för att se om någon har varit dit och värpt fler ägg inne hos henne. De är smarta de där djuren, om de inte vill ruva skälv lägger de gärna sina egna små ägg under någon som orkar ruva fram dem. Ja, för det kom inga ägg i redena så jag undrade var de hade tagit vägen. Nu lägger ju inte Orra något eftersom hon koncentrerar sig på ruvningen, men varför slutade de andra två att lägga?
De går ju fritt ute och de håller gärna till i gethuset inne i hagen där det är mycket att sprätta i och mjukt och trevligt att göra sig en liten grop. En kväll när jag gjort allt klart där nere och skulle gå in, klättrade jag över gärdesgården och kollade in i gethuset. Getterna är nästan aldrig där inne nu när våren har kommit. Jo, i en liten lastpall som låg på höet hade det ju blivit fyra små mysiga "rutor" och i ett av dem var ett tydligt hönsbo med två ägg i.
Hönorna hade gått in till sig för kvällen, så jag stängde och lade nytt mjukt hö i redena där inne. Tänkte att de skulle få vara inlåsta tills de värper i redena igen. Jag känner igen äggen och vet vilken höna som lagt dem. Både Svärta och Granat hade lagt i gethuset ett var. Under Orra ligger ägg från alla tre.
Morgonen därpå var Granat förtvivlad. Jag hade stängt dörren!! Och till och med täppt för hennes hemliga krypgång (som bara hon använder) Granat vankade av och an och jag fick allt lite dåligt samvete.

Man ser killingen på stenarna i bakgrunden. På den översta bilden ser man det lilla gethuset i hagen.

Åh, jag kanske skulle öppna ändå.. Fast då värper hon ju säkert på fel ställe... Men då kom jag på att jag skulle kolla om de möjligtvis redan värpt ägg på morgonen inne i redena, för vore det så, så är det ju fritt fram att gå ut och sprätta. Så jag gick in i hönshuset och kikade i alla reden och även under ruvhönan. Och vips hade Granat rundat mig och gått ut i ladan, när jag kollade runt hönsdörren stod hon på ladudörrens högs tröskel och insöp liksom i slow motion synen av friheten innan hon tog sats och skuttade ut. .. Sådärja.. Inget mer dåligt samvete.. Men undrar var äggen kommer hamna nu, de har ju alltid varit så duktiga på att gå in och värpa oavsett hur långt bort de gått för att picka..

Hon pilade raka vägen runt knuten, bort till hålet in i hagen, skuttade raskt över diket och in i gethuset där hon förbryllad gick runt och letade efter den mysiga lastpallen som jag ställt undan...
Nåja... Det roliga nu är att Orra ruvar och har vi tur så kommer det någon kyckling omkring den fjärde juni eller så, ( 21 dagar) hoppas bara det blir någon höna. Jag har hört att 70% av alla som kläcks är tuppar. Och det stämmer med sist vi hade kycklingar. Då var det oplanerat så jag hade inte riktigt koll på äggen, det var många hönor och alla ville lägga i ruvredet. Det slutade med 2ruverskor(!) 9 ägg 4kläcktes 3 tuppkycklingar 1 hönkyckling. Det var då jag hade dvärgkockin, nu har jag bjurholmshöns.
Jag undrar om jag måste göra någon smart lösning på hur de små ska kunna gå ut och in, det är ju så högt upp till plankan som leder in i hönshuset.. Får nog sätta dit en tillfällig extraspång...
... Små djur, små bekymmer...
Tjeephes (bocken) håller på att riva grindarna, men det är en annan historia..
Ha en bra fredag!

nu tror jag killingen är tre dagar gammal. Gullie har mycket mjölk och allt fungerar bra. Men första dygnet äter ju inte en ensam killing så mycket. Ena sidan av juvret såg spänt ut och jag minns bara hennes mormor som fick alldeles för mycket mjölk. Så jag lättade på trycket lite och tog ur två dl. Det märktes knappt på henne. Inne i stugan satt barnen och skulle till skolan. Jag värmde upp mjölken och satte i en nypa kardemumma, gjorde två miniportioner och ringlade över sirap. Det var jättegott!
Råmjölken är den första mjölken som kommer och den är extra rik på proteiner och näringsämnen och väldigt viktig för ungen att få i sig. (Men eftersom getter och kor är mjölkdjur får de ofta mer mjölk än vad en kalv/killing behöver. Dessutom är ju geten utrustad för att kunna föda två killingar). När man värmer proteinrik mat stelnar den och är det en vätska blir den dallrig som en pudding eller äggvita. Kalvdans är en efterrätt som man brukar göra i ugn. Men det är även bra att spara lite råmjölk i frysen om det skulle knipa någon gång..
Här är lite killingbilder. Nu ska jag iväg och mjölka, sen lördagsjobb! Jag som är lyckligt lottad att ha ett jobb förlagt bara på dagisvänlig tid. Men ibland blir det lite extra :) ha det bra allihopa!

nu har det hänt mycket, jag blev förstås klar med utställningen men jag har inte hunnit skriva. Jag gjorde en ost och tänkte just skriva ett inlägg om det när jag skulle ut och mjölka tisdag morgon. Men efter att jag mjölkat Julia gick jag ut för att kasta hö åt Gullie. Jag kastar bara in ett par tussar åt henne och bocken innan Julia släpps ut. Jag hivade hötussen och ropade på Gullie, men hon kom inte. Jag ropade igen och så fick jag syn på henne, men hon kom inte. Hon stod helt stilla bakom ladan med en liten miniatyr. Va?!!!! Jag fick brått att öppna grinden och gå in och se om det var sant... Jo, där var en helt nyfödd killing, alldeles blötfortfarande. Och jag som suttit och mjölkat i godan ro, kanske hade jag precis missat förlossningen?
Det hade gått bra i allafall. Jag tog in dem i ladan, flyttade kaninen till uteburen och bocken och julia smet och syntes inte till, så jag fick leta dem, sen gick jag ner till Gullie med vatten och silade mjölken, diskade mjölkgrejorna och väckte barnen så de fick se lilla "bebisen" innan skolan, kom ihåg Viggos gympaväska och de sista tavlorna jag skulle ha med mig, och vända på osten flytta om tvätten och deklarera momsen. Puh! Ja, fast det sista gjorde jag på kvällen...
Viggo hade årets första fotbollsträning samma dag och det gick jättebra!
Det känns skönt att allt är klart. Men lite trött är man nog :)

Orkar inte skriva så mycket idag. Men pappan fyller år så jag kan i alla fall säga stort grattis till min älskade och stoltsera med bilder på våra ungar.. Ha det bra!

gissa om hönorna blev glada för dagens överraskning?.. Ett paket som började kuckla och röra sig när de förtjusta tittade ut genom fönstret.

Det blev kärlek nästan innan första ögonkastet för Orra.

Sen var hon mallig och hoppade upp på sin pinne

SprättLarsson (En fin bjurholmstupp) gör entré ute

Han har mycket olika färger och svansen skimrar i grönt när det lyser på den

De sover ute, getterna. Åtminstone ligger de ute på sina hötappar på morgonen när jag kommer ut. Och är det fuktigt runt om, kan höet vara helt torrt i avtrycket efter dem.

Hönorna möter mig utanför ladan. Jag hade visst glömt stänga dörren till hönsgården. Ofta får den stå öppen, men just nu har hönorna börjat röra sig så långt från hönsgården och är ute hela dagen, samtidigt som de syns bra mot snön och den nakna marken och jag inbillar mig att rovfåglarna letar sig nya jaktmarker nu på våren. Så jag hade tänkt ha dörren stängd då jag är på jobbet åtminstone tills de har blivit fler fjäderfän i flocken.

Granat kommer nyfiket springande.

Orra håller sig smart gömd under bordet, kojan som jag och barnen gjorde åt dem

Muntert kluckande och sprättande traskar de runt utan tanke på att gå in och gömma sig. Inifrån ladan hör man Julia bräka. Jag går in och mjölkar henne innan hon släpps ut med de andra. Då får också Snurre Sprätt komma ut ur Gullies kätte och springa lös i ladan hela dan. Alltid när jag kommer ner sen, sitter han uppe på foderkistan där Julia brukar lämna några korn.
Snart ska Snurre få komma ut från sitt vinteride. Det märks verkligen att våren är på väg. I diket porlar det och allt förändras väldigt fort. Trots att man inte kunde tro det för bara några veckor sedan så är våren och sommaren snart här på riktigt. Det ska bli härligt!

under påsken har vi både hunnit vara lite sjuka och varit ute en hel del. På lördagen åkte vi häst till grillkåtan igen. (Jag tog ingen mobil med mig, men det såg ut ungefär som på inlägget nedan.) det har verkligen börjat tina ordentligt. Hemma vid vår picknicklada, bortanför gethagen är det barmark. Men än kan man släpa dit storkälken över skaren. Sen använder vi den som bord eller extra sittbänk eller att sova på ;)

Vi fann hönorna i skogsbrynet. De hade gladeligen gått genom halva hagen för att picka och krafsa i diken och torrt fjolårsgräs. Ännu bättre blev det med födosök när vi kom ner och började steka pannkaka på mourikkan. Granat var så modig till slut att hon klättrade upp på tegelstenarna runt elden och norpade en het potatis direkt ur mourikkan. Hunden såg avundsjukt på när hönorna sprang och jagade varann.

Viggo slet av sig täckbyxorna och bäddade ner sig på renskinnet med filt och en kudde. Det var riktigt varmt i solen.