vi tjuvstartade helgen med en spontan ridtur. Vi råkade få tid över till det när vi ändå skulle hämta halm hos en bonde i Blåsmark. Vi tog inte släden den här gången, bara promenad med Spöket. En lång och skön prommenad, en sån som gör att man bara sprudlar av idéer och livslust. Man får verkligen tid att prata med sin dotter och bara lyssna på skogen och så..
Min telefon dog förstås så fort jag försökte fota ute, men hann ta en bild i stallet i allafall.

Lördag morgon var det hockey som gällde. Cup igen. Viggo spelade på bra de vann åtminstone första matchen. Sen blev det ännu mera mål, men man vet inte vem som vann cupen. Det är nog lika bra med den inställningen att det ska vara roligt och fokus flyttas från "vem som är bäst". Det är kul att se vilken skillnad det kan vara på en liten pojke bara sedan innan jul. Tur han har en så duktig far som följer han och åker skridskor.

Här är en bild från i onsdags då jag följde honom för att "klappa in" PiteåHockeys vuxna spelare på deras match.

När vi kom hem hade vi fått julgranar igen. Folk i byn lämnar dem här till getternas förnöjsamhet. Resten av lördagen drönade vi bort hemma. Janne gjorde köttgryta. Sen blev det kaffe och vänner. Vi var nog trötta lite till mans.

Sedan kom en vacker söndagsmorgon med två små killingar i halmen. Det var Gullie som fått tvillingar. En flicka och en pojke. Det var ganska kallt på morgonen. Jag tände värmelampan och lät alla getter vara inne hela dagen. Trodde att bocken skulle tröttna och försöka riva hela haket. Men han var så lugn och beskedlig och stod och tittade länge länge genom gallret på de små underverken.
Nu ska jag dricka upp mitt kaffe och gå ner och se om det är dags för mormor Julia att killa snart. Hon verkade väldigt på G men inget hade hänt i morse..

Jag tog tillfället i akt och drog ut lillsläden igen. Jag och dottern var ute i mörka skogen med Spöket igårkväll. Hunden fick förstås följa. Men fastän Spöket är pigg på att dra så blir det lite tungt när jag åker ibland. Och med hennes benlängd så går snön fort upp till knäna. Men så djupt var det bara uppe vid stugan där vi vände. Jag åkte på lite och tränade lite tömkörning genom att gå brevid. Fast mest ärhon ju ändå röststyrd den här lilla ponnyn.

Tilde sitter nerbäddad och håller i tömmarna. Dunsa skuttar runt i skogen. Alldeles tyst och skönt. Turen avslutades med utredning av jättetjorvig man. Det tog ett tag, men sen var hon fin! Och Tilde som kratsade hovarna.
Nu ska jag jobba vidare med lite bilder. Ha det bra!

Det är en tung period för många. Kyla och djupsnö, skottning, blida och ishalka, brutna fotleder och trasiga bilar och tvättmaskiner, mjuka palsternackor och ruttna ägg ( av att de frusit och fått osynliga" sprickor), hosta och skörbjugg, eller åtminstone D-vitaminbrist..
Men jag faller inte dit. Alltså, jag kan inte bli deprimerad när jag ser hur magarna växer. Varje dag får jag träffa de här getdamerna och längta efter de små som snart ska komma till världen. Varje dag får jag räkna in hönsen och se hur kycklingarna växer. Och varje dag får jag läsa sagor för mina barn och krama dem. (Det bästa)
Visst får man stålsätta sig för den här månaden, men jag kan inte tycka att det är så hemskt. När man ständigt blir påmind om nya små liv, känns våren plötsligt inte så långt bort ändå. Nu får ena geten komma in på kvällarna så de båda har gott om egenplats. Det är mysigt att ta in henne och hon vet precis vart hon ska. Hon går både till och från hagen helt själv. Jag går före och öppnar. Det är ingen vits med att smita i den här djupsnön ;)

Jag och T for till Spöket en dag. Vi skulle se om det gick att spänna för och köra med den där lilla släden som jag sett vid stallet.
Ja! Det var ju bara att koppla ihop och tuta och köra. Spöket drog glatt och visade sig riktigt pigg i skaklarna. Det var kul!
Vi hade bäddat med renskinn, kuddar och filtar och T skrattade gott när Spöket travade. Men man får akta sig lite, för det är halt. Jag gick halva vägen och åkte där det var jämnare väg.
Spöket är egentligen mammas häst, men vi rider och kör med henne ibland. Hon har bott hos oss på sommaren för att hjälpa till att ta in hö mm. Hon finns med i tidigare inlägg då vi tagit in hö och varit ute i terrängen.
Ha det bra!

Jag lade upp ett inlägg på en facebookgrupp för vår lilla by. Att de fick lämna julgranar vid vår infart om de ville. Redan dagen efteråt låg det en gran på gården.
Bra! Tänkte jag och släpade ner den till getterna som glatt började gnaga av bark och barr. Bara det inte blir mer än vad jag kan hantera det här, funderade jag. Men det kom ingen mer gran på över en vecka. Men så igår när jag kom hem på kvällen låg en gran i diket. Denna gång på den sidan mot jälan, precis där jag går ner till djuren. Så idag fick de lite extra at gnaga på i snöstormen.
Den första granen är bara ett "skelett" nu.. Barken och barren innehåller många nyttiga mineraler som säkert är extra bra nu då getterna är dräktiga. De har en mineralsten också men.. På sommaren struntar de i tall och gran. Då äter de bara sly och gräs. De vet vad som är bra för tillfället.
När Gullie (den vita) var ny här och jag ville fjäska in mig lite försökte jag bjuda på både korn och frön och knäckebröd. Inget dög.. förrän jag kom med hö, då var det värt att komma fram. Hö är ju vardagsmat...
Här är bilder från första granen. Idag var det som sagt snöstorm, så det är betydligt mer snö nu.
Ikväll när jag och sonen var ute och hämtade hö i ladan, var granarna alldeles snötyngda som på ett julkort. Så nu är det kanske förbi med skridskoåkning i viken...

Tänk att det känns redan ljusare. Redan första veckan i januari känner hönorna av ljusskillnaden. Att det sedan var på vinterns kallaste dag dom jag kunde plocka in fem ägg(!) var ju inte riktigt väntat. Det var 35 minus utanför dagis.
Det är kul att se "småhönorna" krypa in i redena. Det är två unghöns som kläcktes i juni. Silverhöna och Chicken. Här är en bild på dem sedan oktober då de gick fritt ute. De höll sig gärna tillsammans med sina två kullbröder i en egen liten tonårsgrupp. Silverhöna utvecklades dock till att bli lite guld...

Sen blev det varmare igen. Vädret är ju ett kapitel för sej. Efter en dag av hemsk migrän så envisades jag med att komma ut. Även om jag inte kunde åka iväg och testa en grej med ponnyn Spöket, så fick jag åtminstone komma ut och det var så härligt! Vi var bara hemma. Jag eldade upp lite julklappskartonger och papper. Vi drog ut ett litet mål på isen, som var blank och perfekt att åka skridskor på. Sen grillade vi korv och mackor i järn vid picknickladan, i skogsdungen vid vattnet.
Det blev fort mörkt och började blåsa men barnen lekte med hundarna (grannarna kom över) och jag tände massor av ljus och lyktor i ladan, som är så gles att ljusen blåses ut i allafall om de inte är i lyktor.
Men det var mysigt och roligt. Annars brukar vi inte börja vara där förrän i slutet av februari. Men som sagt, nu blickar vi framåt mot en spännande vår.

Här ska ni få en liten presentation av tupparna. De är många nu men håller ändå bra sams. Tyvärr måste jag ju gallra ur de flesta snart, men inte är det lätt att välja bland de här stiliga prinsarna. Först ut är SprättLarsson, pappatuppen, med lång stilig svansvippa som blänker i grönt och blått. Han håller god ordning och dansar snyggt för sina damer.

Sen har vi juni-bröderna Bruno och Svartöga. Bruno är ju nästan röd och Svartöga har större svartare ögon än alla andra av de jag har nu, precis som den förste tuppen Stiv, som blev äten av en duvhök. Svartöga har även mycket benbefjädring. Bruno är lite mindre och ligger trea i rang bland de stora tupparna. Bilden är från tidigare i vinter när första snön kom. (Nu när det går fågelinfluensa så är de instängda men kan ändå gå ut i en bur med tak.)

Sen kommer några kycklingtuppar. (Som jag tror är tuppar) Den bruna spräckliga är ju grann. Bakom honom syns en fin liten en som jag hoppas är en hönkyckling. Hon är grå med bruna fjädrar på vissa ställen. Intressant färg.

Nästa tuppkyckling är svart med brun krage. Sån färg har jag alltid velat ha på mina höns.. Bakom honom står lilla orangea Orra, megahönan som ruvar fram alla våra kycklingar. Hon är liten men bra och lägger mycket ägg.

På nästa bild har vi tre småtuppar och en höna. De två "helsvarta" tupparna och den "vita" ingen är helt ren i färgerna. Lite spräckligt på alla. En av de svarta har vita prickar på bröstet och är troligen Granats unge. En av de halvvuxna hönorna ser likadan ut. Den andre, svartare, lilltuppen kan nog vara Svärtas. Vi har bara tre urhönor, men jag tog ägg från alla tre när Orra lade sig att ruva. Den gråaktiga, tredje i raden är förhoppningsvis hönkyckling, också lik en ur junikullen, som kallas Silverhöna. Så det här är lillasyster-Silverhöna.
Slutligen har vi den största lilltuppen. Han är helt gulvit med silverstänk. Kanske ganska fin men skulle ha gallrats bort redan vid födseln om han levt hos Bjurholmshönsens första ägare. De vita togs bort direkt för att inte mata rovfåglar/ rovdjur i onödan. Tydligen klarade dig de mörka djuren bättre.

Ha det bra nu så ses vi nog nästa år!

Det har blivit lite målning, men än är bilden inte klar.

I helgen har det varit hockeycup. Fördelen med att det är så ofta är ju att det inte blir så nervöst eller jätteviktigt hur mycket mål det blir. Nästa helg finns det en ny chans att vinna. Snart kanske vi kan åka skridskor på viken här hemma, för det är ju inte alltid öppet för allmänheten att åka i ishallarna. Tur att herr herre är bra på att lära ut trix, själv är man ingen stjärna på skridskor.

...och sen sist har snön kommit. Bjurholmshönsen är ute ändå. Men de protesterar inte lika vilt om man tar upp dem. Det kan ju vara skönt att sitta med tassarna i knät på matte en stund, faktiskt...

Tjeephes, lappgetsbocken äter hö. Det har kommit lite mer snö nu.
En annan dag ska jag skriva mer :) god natt