Vart tog helgen vägen? Jag var så trött så jag orkade knappt göra något. I lördags fick jag lite sovmorgon. Sen kom några grannar och ville hälsa på Spöket. Flickorna fick rida. Satt med alla djur och pratade. Jag blev borta en stund, sen var klockan plötsligt halv två! Och jag och sonen cyklade till badstranden. Tilde är förkyld och kan inte bada nu när det äntligen finns både sol och tid. På kvällen skulle sambon ut med några vänner. Jag var rädd att få en tråkig kväll för mig själv, då ungarna snart skulle gå och sova. Men istället stuvade jag ner dem i rockarden med ett par täcken och så körde vi ut på en mystur.

Vi har tränat balanskonster på ponnyn. Jag har rensat ogräs ur trädgårdslandet som mest ser ut som en vanlig vall-åker nu. Men äntligen har skott av de olika fröna jag satte, börjat kika upp ut jorden. Halva landet är potatis och en stor del är korn, resten gick jag och rensade och hittade små, små morötter, palsternackor, kålrötter, rödbetor, rädisor, blomsterbönor och olika lökar. Det blir nog inte mycket mer än blast av det mesta tyvärr.

Kålrabbin hade inte tagit sig alls i landet. Men i en planteringslåda har det kommit upp två stycken små. Tyvärr har nog fröna flutit omkring där i regnet som var, för de står lite för nära varandra. Precis som fänkålen i samma låda, så de är jättesmå.
Det har varit en del ogräs där också, bland annat ett som liknade en potatisplanta först. Den var lite lurvigare men jag lät den stå kvar. Igår tog jag in ett blad av den och luktade...
Det är ju tomat!!!! Jag har aldrig odlat tomater! Men nu har jag tre fina tomatplantor (?!!) i lådan för kålrabbi, fänkål, ärtor och squash. Om värmen blir kvar slår det snart ut blommor på dem också, men sen blir det väl kallt och de dör utan att ha gett några tomater.. Eller kan man flytta dem till en kruka och ta in????

I eftermiddag när jag rensade i landet gick jag och tömde skräpet i hönsburen. De blev jätteglada. Sen kunde jag ändå inte låta bli att öppna dörren och släppa ut dem fritt. Nu när jag hade så bra uppsikt över dem.
Sen fick vi en massa välkommet besök, alla kom samtidigt. Det var systrar och bröder och farfar och mormor och kära vänner. Efter det skulle jag och och Tilde gå ner och stänga om hönsen som inte syntes till någonstans. Vi stängde uteburen och gick in för att stänga luckan men där satt inga hönor på sina pinnar. Så det var bara att gå och öppna dörren igen.
De hade flugit över staketet in till getterna och gick där och pickade och krafsade helt nöjda fastän klockan var över sju. De förra hönsen gick alltid in redan klockan fem på eftermiddagen.
Imorgon är det första dagen i förskoleklassen för Viggo, så vi pratade lite om morgonrutiner och busstider innan de trötta små kom isäng. Sen gick jag ner och stängde om hönsen som lyckligtvis hittat hem allihopa. Också klämde jag en sista gång på min lilla get, som har en spännande bula på magen. Kan inte låta bli! Så spännande!
Sen kom dimman upp från viken som ett tjockt täcke.

Jag vet! Jag skriver bara om samma ämne hela tiden! Jag pratar om mina djur och misslyckade växter. Snart skriver jag om nåt annat. Jag lovar! ... Om inte geten får en killing förstås.. Nä, jag borde lämna allt en dag och åka iväg och höra vad någon annan har att säga, bara vara tyst om mitt eget. ...

när vi tagit in höet(förra inlägget) släppte jag ut Spöket för att beta i gethagen. Sen gick jag och hämtade getterna som varit instängda medan vi körde genom deras hage med höet. Dom blev mäkta förvånade när de upptäckte den hornlösa, nonchalanta lilla ponnyn.

Bocken snorklade och skenade iväg, men min lilla favoritget (Gullie) var desto modigare. Hon gick till och med efter Spöket och spanade försiktigt.

Shettisen stallade glatt in sig i det lilla gethuset redan första natten.

Den numer bostadslöse bocken Tjeehpes, solar på bron. Getterna ligger jämt på den där bron, som jag byggde för att kunna köra ponnylass med hö över.

Hönsen fick komma ut i sin lilla utegård. Jag har byggt den med plåttak över, som skydd för både hök och regn. När det känns som att de fattat var de bor och inte är lika rädda längre, samt är noga införstådda i var de ska lägga sina ägg, då ska dörren till stora vida världen öppnas för dem. Frihet.

Ponnyn kom och tittade på de nya djuren i hagen (hönsgården är lite inne i gethagen). Hon är varken rädd för höns, getter eller broar, men hönsen gömde sig noga för henne, under order av Stiv, som tar tuppämbetet på högsta allvar.

i måndags var lilla Spöket ledig och vi kunde äntligen få in höet i ladan.

Tilde red och Viggo låg över höet så att det inte tippade av. Jag lastade av och på och efter ett tag kom grannpojken och fick vara med. Pojkarna höll hästen när jag lastade av. Det blev många små lass. Hon är ju inte mycket större än en lappget den där ponnyn.
I slutet var vi alla ganska trötta, jag tror det syns på bilden. Hästen står nere i gethagen och inne i skogen skymtar man själva höladan.

Det var mina hässjor vi tog in ifrån. Men en del av de äldre hade hunnit bli förstört i regnet. Eftersom vi skulle vara borta halva juli så hade jag börjat med höet extra tidigt, på ett år då hötiden kom extra sent. Hoppas det blir bättre nästa år..
Det är en lycka att kunna hämta eget väldoftande hö ur ladan på vintern. Även om det inte blev så mycket. Löv är också en rikedom att ha sparat till vintern.

Stiv är våran nya tupp, han gal trotsigt så att vi inte ska ta miste på vem som är herre i hönshuset, fastän han är lite rädd för oss.

(Kajsa) Granat ligger på tredje våningen och tänker värpa ett ägg.

Orra går fram och kikar uppåt redena. Sen skuttar hon upp på plankan och tar sats...

...för att hoppa upp på trean och jaga ut den värpnödiga Granat ur redet...

Granat ska veta sin plats, tycker Orra, som är lika gammal men hunnit fostra ett par kycklingkullar redan. Ändå är det Granat som är minst rädd för oss och vågar komma nära för att äta och dricka och till och med smita ut i stallet och spankulera.

Den äldsta hönan heter Svärta. Hon håller sig helst i bakgrunden. Hon har värpuppehåll och trivs bra i "sandlådan" under bänkskivan.
Men även om detta är Bjurholmshöns, en gammal svensk lanthönsras som inte är några högproducenter, så har vi hunnit få fem ägg på fem dagar av de två yngre hönorna (Orra och Granat) och det var mycket goda ägg!

Ja, de ska få en ny planka upp till sittpinnarna! Fast de är ganska bra på att hoppa och flyga. Finfina djur det här :) ... Nöjd hönsmamma! ?
Närmast i bild: Granat, Stiv,Orra, och Svärta.
(Hade jag hämtat dem en dag tidigare hade jag fått med en grå också, men räven(?) hann före ?)

höet var ju en riktig följetång i år. I alla fall här i norr. Det dröjde ända till augusti innan det gick att få in torrt hö. Mina hässjor kanske ni har läst om. De räcker inte till mina djur i åtta månader. Jo, så tröstlöst lång räknar jag att vintern är, när det kommer till hö. Utöver mitt eget, vill jag ha små balar med torrhö. För en stor rund bal skulle hinna bli dålig innan allt är uppätet. Det bästa är om jag kan lyfta dem för hand så jag får upp dem på höloftet eller bort till ladan.
Men då har jag turen att ha en far som jobbar med hästar. Och i måndags hade höet vänts och torkats på marken så det var dags att bala och köra in. Jag åkte dit och lyfte hö och nu är vintern räddad både för han och mej. Så skönt!
Viggo var också med, och min bror och hans familj. Den minsta sov i traktorn.
När jag kom upp på gården, mitt barndomshem, var pappa just på väg att leda upp tre av sina nordsvenska brukshästar till beteshagen. Dom har ganska stora rumpor så pappa syns inte på bilden.
Från vänster: Vilmar, Palt och Valtra

Palt rullar sej.

På världens bästa shettis, Spöket. Vi har varit ut med henne med Viggo och förra sommaren bodde hon hos oss en vecka. Men för några dagar sedan var det äntligen dags för Tildes premiär som ryttare. Inte en dag för tidigt om vi skulle fråga flickebarnet självt.

igår gick jag och Tilde ut i shorts, linne och storstövlar. Kommer det en sån regnfri dag på en sådan sommar så gäller det att passa på.
Vi gav vatten åt kaninen och jag stängde in henne med honom i den stora getkätten medan jag krånglade ut buren.
Tilde tjatade om att få komma ut även om proceduren bara tog en minut. Jag bar fram två stora hässjestolpar och en lie. Det fanns en liten gnista hopp om att hinna slå ett par höstrån att spara till vintern. Det har ju regnat så hiskeligt på mina tidigare åtaganden. Och torrhö finns inte att köpa så långt ögat når. Jag satte Tilde i buren, så hon lekte med kaninen medan jag letade rätt på järnspettet så att jag skulle kunna sätta upp stolparna och åtminstone hänga upp lien. Det är en farlig tingest att ha liggande i gräs..

Nu var det bara brynet till lien som fattades, jag gick en lov för att se om jag stuckit in det i den senaste hässjan eller om det var i ladan. Det är ca 100 meter att gå mellan varje ställe. Tilde blev otåligt och jag hittade inte brynet. Man behöver verkligen brynet ofta när gräset är såhär gammalt och segt och lien är slö.
Tilde gnällde medan jag försökte få upp en stolpe att hänga upp lien på i den steniga åkern. Då svänger Viggo och grannpojken ner till oss med sina cyklar i full fart och undrar om de får åka och bada. Utan vuxen? Eller nej, med en storebror?
Åh, jag vill inte det, fast jag vet att grannbarnen får, så tillslut blir det så att Viggo ska gå och hämta ett badlakan. Jag funderar om jag ska gå med dem och övervaka det hela eller om jag bara är en händig mamma då. Istället ropar jag förmaningar när de sticker iväg med badlakanet som de ber att få hjälp med för att det blir svårt att cykla. Tilde vill följa med pojkarna och när jag vänder mig om ser jag att getterna smiter mitt framför näsan på vallhunden, som är den enda som tar åt sig när jag ropar argt åt dem.
Jag fångar in dem och stänger grinden. Tilde blir ropar att hon vill gå in till getterna. Bocken buffar lätt upp grinden med rumpan och de smiter igen. Jag måste hämta något gott att locka dem med och stänger grinden mera noggrant. Sen går jag in i ladan igen när jag ändå passerar och ser mig om efter brynet. Då hör jag has och knak när bocken trycker sig ut genom grinden. Jag tar in getterna i ladan och går för att sätta i elsladden medan jag ropar åt Tilde att jag kommer snart. Hon har gått barfota och satt sig inne i gethagen på bron och pysslar med något i springorna. Efter lite letande hittar jag elkablarna i det höga gräset men de har vuxit fast så jag får slita mycket innan jag kan börja koppla ihop dem för att få ström ner till hagen. Tilde är på väg upp till mig när jag går ner för att hämta ut getterna ur ladan igen. Vi möts någonstans vid kaninburen så jag ber henne prata med kaninen lite. Det tycker hon ju om. När jag kommer ut med getterna ropar hon glatt att det går bra att rida på hunden.

Snart hör jag hur bocken frustar förskräckt och skenar iväg och bestämmer sig för att inte försöka öppna grinden mer den dagen.
Tilde vill in till getterna igen och de ska ändå få sitt vatten och själv längtar jag efter en paus på denna slåtterdag. Så jag sätter mig på bron och kramas med geten som slickar mina salta armar. Tilde går bort och tittar till gethuset medan bocken studerar henne.
Då kommer främmandet!
Jag har bjudit på tårtkalas för ett par som båda fyllt år. Tårtan som jag skrev om i förra inlägget.
Så vi går upp för att fika, men först måste jag bara stövla iväg till grannarna och hämta hem Viggo.

Det blev ett härligt tårtkalas med baljbad på altanen. Dagen vänder. Direkt efter att de åkt hem hittar jag brynet där jag letade från början, i den förra hässjan. Och sen reste jag en ny hässja. Och ringde och frågade en bonde om de hade något torrhö att sälja ... Det hade han inte...

Så klart föll en del text bort på förra inlägget..
De tittade nyfiket på när hon började klättra men visar inget intresse av att utmana henne i "herre på täppan" klättrar någon av oss högre upp så skuttar bocken iväg. Men det är onödigt att utmana honom så kan jag tycka..
Det bästa är väl som vanligt att ignorera.
Sen rekommenderar jag inte heller att låta småbarn gå in i en kätte hos vilket djur som helst. Jag anser att jag hade bra koll på situationen och att djuren och barnet är vana vid varandra. Hon tycker det är kul men hon är inte överexalterad. Om allt går lugnt till väga och jag vet att bocken absolut inte är aggressiv eller för rädd...
Man behöver inte alltid "visa vem som bestämmer" hela tiden. Ömsesidig respekt är också viktigt..