in med alla i värmen.. Eller värme och värme, det är väl minusgrader även inne i ladan dit djuren får komma nu när det sjunker ner mot -30. Idag har vi eldat i pannan och kunnat ha ca 50 grader varmare inne än ute. Det var jätteskönt. Jag var tvungen klä mig i bara linnet och (pyjamas)-byxorna. Vi drog fram madrasser och knuffade undan ett stort köksbord så vi, varma och glada kunde träna innegymnastik mellan varven ner i källaren för att lägga i mera ved och skräp och plankstumpar.

När det är så kallt gäller det att ha mycket förbränning även i djurens magar. Getterna har fått både hö och lövkärvar i större mängd än vanligt. Maten i magen värmer dem. Men det ska vara grov mat som kräver stor "process" att bryta ned. Då bildas värme.

Snurre Sprätt, kaninen, hoppar glatt mellan kättarna när jag tar in getterna. Jag kan tänka mig att det både är skönt med värmen och kul med sällskapet för honom. Ja, för det blir faktiskt stor temperaturskillnad i den lilla ladan av bara en get och en bock.

Jag lade in lite extra halm. Bocken är inte lika glad åt sällskapet som Snurre själv. Han tycker väl att han tar för mycket av det goda, så han stångar lite mot honom och försöker mota bort honom ibland. Men det är svårt att stånga ner mot marknivå och Snurre skuttar så lätt undan. Han verkar både nonchalant och obrydd om bockens stora horn.

Bakom den isolerade väggen sitter hönorna i sin alkov. De har det lite varmare eftersom att jag nu har tänt värmelampan som hänger där. De tål egentligen också kylan bra eftersom de är Bjurholmshöns, men de är ju så få så och den lilla utegångsluckan är inte isolerad. De brukar faktiskt gå ut varje dag. Men imorse gick jag ner och öppnade deras lucka som vanligt, sen fixade jag omkring där nere en stund innan jag var på väg att gå upp till huset igen och då nöp mig kylan så i kinderna att jag tvärt beslutade för att stänga hönornas lucka igen. Jag hade ju sett hur Orra flera gånger ställde sig i öppningen men vände på klacken och gick in igen. Bjurholmshöns brukar visst vara ute även i -20 grader men nu fick det vara stängt.

In igen och elda, och få lite kaffebesök igen. Det är så kul att folk vill titta förbi trots vår ständiga röra. Sen avslutade jag dagen med de sista förberedelserna för morgondagens "redovisning" (miniföreläsning) om ayurveda som jag studerat under några kurser i höst.
Ha det bra och håll er varma!

För ett par helger sedan var jag och tvååringen ute med Spöket i skogen. Det bar av över stock och sten. Ibland fick hon hoppa av så att hästen skulle kunna hoppa över ett dike.

I början gick vi efter en gammal väg som annars bara används som slädväg på vintern. Men sedan dök vi in i terrängen för jag ville gå till några platser där jag brukade gå mycket förut. Upp på åsen gick det ganska bra att komma, även om det var ganska stenigt och knöligt under mossan. När jag stannade för att fixa med sadeln en gång, satt ryttaren i mossan och smakade på några lingon.

Över några gamla slåttermyrar var det så blött och snårigt så vi fick vända ett par gånger. Det blev en avstigning igen när jag och hästen hoppade över ett dike och gick för att se hur marken var längre fram.

Det gick inte att komma ända fram. Fastän den här ponnyn är helt fenomenal. Hon kan gå där jag kan gå, hon blir aldrig stirrig för konstiga underlag och drar sig i det längsta för att skutta när hon har en liten ryttare på ryggen. Ändå är hon pigg och rask.
Men det var för blött. Det hade regnat så mycket dygnet innan också. Kanske går det nu, när det frusit på?.. Vi får väl ut och rida snart någon gång igen.

Är det någon som vet vilka små svampar jag hittade i mossan?

mina tre befjädrade damer är minsann inte gjorda av socker. En av anledningarna till att skaffa Bjurholmshöns var att de inte är så känsliga för väder och vind. Jag öppnade luckan... Men inte vill ni väl gå ut idag? De har visserligen tak över buren, men marken var ju alldeles full av vattenpölar. Getterna fick sitt hö inne. De verkade nöjda. Getterna brukar ju alltid gå ute i hagen, men idag skulle de ändå bara stå inne i stugan i skydd för regnet, resonerade jag och lämnade dem i sina kättar i ladan. När jag kliver ut genom ladudörren är det inte långtifrån att jag trampar på en höna. De har redan hunnit ut i plasket alla tre. De bryr sig inte ens om att vara under taket. Tack vare den milda hösten finns det fortfarande mycket att picka i sig ute. Men Svärta och Orra ruggar och har inte så mycket fjädrar på kroppen. Och jag som har både skor och jacka drar mej ändå för att plaska ut i gethagen med hö. Orra går in och betar under ett bord och Granat sprätter i sanden alldeles nära mej. De ser inte ut att ha några planer på att gå in. I samlad trupp spatserar de ner mot diket.

Mot bordet har jag lutat några störar och lite granris. Där under kan de gömma sig för rovfåglar..

Under den lilla trollebron står de också i skydd för regnet

ikväll hade jag äran att få gå ut med min son på ridtur. Det var dimmigt och fuktigt i luften. När vi tog in spöket från hagen satt han på. Fast jag såg att hon var fuktig i pälsen så sa han att han ville rida barbacka, " jag kan ju rida såhär! Vi behöver ingen sadel".. Och det kändes helt rätt, vi skulle bara promenadrida och det var längesen han red.

Jag tycker det är lättare att få kontakt med hästen om man rider barbacka. I allafall om det är en liten häst. V är en liten sexåring och ändå känns det som han snart har vuxit ur ponnyn.

Spöket bor på gården där jag växte upp, så jag vet många sköna stigar i skogen. De där skogarna är mitt verkliga hem. Det är helt underbart att få tillbringa tid där i den grå, dimmiga, mörka skogen med honom.

Vi hann bara en liten bit innan det blev för mörkt för att fota. Jag tänkte egentligen att han bara kunde åka med och jag skulle leda hästen. Det skulle inte behöva vara en prestation av honom. Men när han tog tyglarna gick det ju jättebra! Han tränade skänkla och till och med trava själv. Men det bästa är i allafall att bara få vara där ute i skogen och dela tystnaden och vara med varandra.
God natt

Och lilla svärta som är nästan naken. Hon ruggar den lilla stackars hönan. Inte är det kul när systrarna vill gå ut en frostig morgon då kung Bore blåser nordanvind. Men det är tur för henne att det blivit lite mildare igen så hon kan spatsera omkring i höggräset hon med..

jag har haft en ledig helg. Den startade med ett litet migränanfall på fredag eftermiddag så jag var mycket utvilad på lördagen när jag vaknade. Och jag hade bestämt mig för att ta en riktigt ledig helg och bara se vad som händer.

[Bild]

Det har varit mycket varmare än förra veckan och här om kvällen var jag och tvååringen ute på "ridpromenad" med hunden och shettisen i skogen runt Trolltjärn. Det var så härligt! Vi frös inte det minsta. Det blev bara mörkt så fort, tur att man hittar bra på barndomsstigarna ;)

[Bild]

Idag vaknade jag tidigt av att jag låg och funderade/planerade lite roliga saker som kommer snart, julmarknad och så. Så det var lika bra att gå upp. Efter frukost gick jag och barnen ut till djuren innan jag levererade lite böcker. Sen träffade vi lite roliga lekkompisar en stund.

[Bild]

Vi kom hem och gick runt nere i gethagen och samlade lite ponnymockor i skottkärran. De tippades i potatislandet. Vi spelade samtidigt lite fotboll med getterna och vallade höns. Och Viggo dresserade hunden med levergodis.

[Bild]

[Bild]

[Bild]

Frostig morgon
Himlen är röd
Vi skyndar oss att ta upp all potatis
Innan den blir alldeles död.

Det är helt fel säsong för att få killingar. Men det struntar vår get i. Jag tror inte hon killar inatt men det är inte långt borta. Juvret är inte spänt och hon är inte svullen bak och inga slappa "ligament".. Men man har ju varit lurad förr. Jag har vant mej vid att tro att hon ska få en killing när som helst. I två månader! Har jag tittat ut genom fönstret så fort jag får chansen, för att se om det är tre getter i hagen. Nu har det blivit vardag, så jag lär ju bli förvånad på riktigt när den väl beslutar sig för att komma.

Vattnet i getternas hink är nu fruset varje morgon. Men hönornas vatten klarar sig än. De har ju isolerat hus, men inte isolerad lucka. Jag måste nog bygga om den lite. Också ska jag köpa en värmelampa. Min händige sambo har satt in eluttag i ladan, så snart har jag till och med lyse där inne. I vintras hade vi ficklampor men nu ska det bli lyx.
På tal om lyx: damen som passar vår hund ibland. ( tex. I fredags när jag överraskade sambon med restaurangbesök och hotellvistelse) hon skickade med mig hem en hel hink med små äpplen. Dottern var i himmelriket och har under dessa dagar hunnit smaka på de flesta äpplena. De var tänkta till getterna, men några blev paj och båt följde med sonen på skolan. Kaninen smaskar på dem förtjust och getterna äter dem i ett nafs. Ja, till och med hönorna har ätit äpplen. Våra magar måste va glada nu.

Hönorna struttar glatt ut i frosten och går i vattendiket med sina bara ben. Om de får komma ut och gå lösa vill säga. De har varit instängda och hänvisade till hönsgården nu ett tag, sen vi hade besök av en hungrig pippi. Jag har plockat färskt gräs till dem varje dag och de har fått ogräs (rens från landet) att sprätta omkring i, i uteburen. Nu måste jag ge dem höboss, men jag är rädd att ge dem hö, samtidigt som jag vet att de vill ha det. Jag är rädd att de ska svälja nåt långt, hårt strå som fastnar i krävan. Än vet jag så lite om höns. Men jag tänker i allafall köpa en påse ärtor till dem nu när jag ska iväg och shoppa värmelampa. Köp och köp...
Nä, nu är det god natt! Sov gott!

Dottern vill gärna följa med ner till djuren. När vi kommer hem från dagis och jobb brukar vi ibland gå ner en sväng innan vi går in.
Jag klämmer lite på Gullies mage och hoppas att det snart kommer en liten killing. Tilde är så stolt när hon kan klättra högst upp på stenröset.

Vi tittar in i ladan, där kaninen nu håller till de flesta dagar. Både Snurre och Tilde är ivriga när dörren till hönshuset öppnas. Där inne står en nyfiken Granat och undrar om vi kommer med nåt gott samtidigt som hon skyggar lite både för oss och kaninen. Tilde tvekar och hönan skrockar och kaninen verkar osäker. Alla tre är nyfikna och ivriga och rädda för varandra så det blir som ett litet stopp i dörröppningen.

Snurre passar på att ta för sig av hönornas frön.
Än värper de, bjurholmshönsen. Fast de bara är tre stycken så får vi nåt ägg nästan varje dag. Orra, den guldbruna, lilla hönan är faktiskt flitigast på att värpa, fast hon är minst.

Vi har plockat mat ute i det stora potatislandet också. Jag satte morötter där trots att vi har en ganska tung jord som inte är optimal för morötterna. Men något blir det i alla fall. Jag har ju verkligen inga gröna fingrar och förhållandena har varit lite dåliga ända sedan vi plöjde upp i våras. Pappa kom hit och plöjde med hästarna och harvade lite. (Du kan läsa det inlägget HÄR) Det skulle harvas mer sen när det hade torkat upp, men det blev aldrig av eftersom det var en sån blöt och kall sommar. Så jag gick bara runt och försökte hacka sönder gräskockorna med spaden innan jag ändå satte igång att plantera, det blev ju ändå ganska sent och ogräset hade inte svårt att få fäste igen, särskilt inte i mitten av Juli då vi var borta i två veckor.

Tiden går för fort! Jag hinner inte ta vara på allt. Jag skulle ha plockat fler örter och tagit in mer sly till getterna och idag hade jag velat hinna åka till skogen och plocka blåbär som ännu inte hunnit bli tagna av frosten.

Jag såg en massa jättefina blåbär förra helgen, när vi var ute i skogen med syster yster och hennes hund. Ibland måste man ta det lungt och bara vila också, fast det är svårt. Idag har jag burit ner allt hässjevirke till höladan i skogsdungen. Snart är vintern här, så det är hög tid med... typ,allt.. Höet är ju också en slags plockmat, så man får väl vara nöjd med vad man hunnit plocka in. Jag undrar om jag någon gång kommer att lära mig ta vara på allt på ett tillfredställande sätt eller om jag alltid kommer att tycka att man borde göra så mycket mer.. Det får bli som det blir.. Skönt att det är vinter snart..
.... Då börjar det bli dags för julmarknader med mina pennspår...