... När man vårstädar och får lust att kasta ut det mesta:
Den används igen, fast nu på ett helt annat sätt. Modig och hans lilla syster Lycka har tagit några höstrån ur den nya krubban, vår barnsäng. Mamma Gullie och pappa Tjeephes står bakom.

Tjeephes och Lyckan

Jag hälsade på pappa på jobbet. Han har ett bra jobb. Min bror avverkar och pappa kör ihop med hästarna. Jag och hunden sprang i spåren och hoppade över kvistar. Det var inte så kallt men väldigt mulet och det snöade åt sidan. Tillsist hörde vi ett litet brummande och såg de mörka nordisarna skymta mellan träden. Han hade just startat motorn till kranen och börjat lasta lite. Ekipaget rörde sig bit för bit framåt i terrängen och det blev större och tyngre lass för varje stopp. Hästarna är redo att ta i och börjar nästan vilja gå så fort motorljudet minskar. De ångar omkring dem i den fuktiga vårvinterluften. Hästarna är varma. Snart ska de få lunchpaus.

(Varning:ett mycket hönsigt inlägg, skrev även ett annat inlägg igår..)
Nu har tre små hönor och en tupp flyttat ända över diket och in i grannarnas lada. De är nu färdiga med sitt hönshus som är byggt nästan precis som vårt.
I somras när vi fick nya grannar skulle jag åka iväg med jobbet i tre-fyra dagar. Jag hade precis skiljt av killingen och började få mycket mjölk av getterna. Jag hade ju en väldans tur att frökenB som flyttade in, var intresserad av getterna, hönsen, örterna, ängarna, odling och gamla lantraser. Så hon mjölkade varje morgon medan jag var borta. Jag visste att de ville ha höns, så jag gick över med en blomma men tänkte ge henne två hönor och en tupp för besväret. Själv hade vi bara tre hönor förra våren, men det blev ju elva hönor och fyra tuppar nu, ett år senare. Förhoppningsvis förökar de sig lika bra hos henne. Det blev tre hönor för att få lite spridning, en svart med vitt stänk i kragen, en brunmelerad och en silverhöna. Tuppen SprättLarsson följer med tills de får kycklingar.
Kvar hemma går två vuxna ungtuppar och stämningen var lite tryckt innan de kom i ordning. Men någon vild anarki blev det inte eftersom de redan hade en tydlig rangordning mellan sig. Den svarta, storväxta tuppen tog snabbt kommandot och vaktar hönorna från den röde. De är från samma kull och jag hade hoppats att de funkar att ha dem båda kvar. Den minsta, ljusa tuppen passerar fortfarande som höna eller "ickehot" i de andras ögon, så han får gå kvar tills han växt till sig. Tanken var väl också att kunna ersätta lite konsumtion av mindre trevligt uppfött kycklingkött från affären, även om vi inte har så mycket att komma med...

Den svarte tuppen och den röde fick ju egentligen aldrig några namn eftersom jag tänkte att jag måste slakta dem. (Det blir inte roligt för hönorna om man har för många tuppar). Så den röde står väl på tur nu om det blir för bråkigt. Men de är ju så fina!...

Här en bild på den nya lilla gruppen som vi bar över till grannarna. Ikväll ska vi fixa med genbanken och intyg och så. Vi har redan haft kontakt med genbanksansvarig. Vi är alltså med i föreningen lantrashöns och korsar inte in moderna specialavlade raser i våra lant-/allmoge-raser. På så sätt kommer hönorna aldrig bli varken högproducerande äggläggare eller snabbväxande köttdjur eller vackra utställningshöns. Istället värnar vi om naturlig ruvning och att kycklingar växer upp med en mamma som kan lära dem allt nyttigt som att hitta mat ute i naturen och tvätta sig för att undvika ohyra osv. Det är friska "raser" utan egentlig rasstandard. De är ju också under väldigt lång tid anpassade till det klimat och den växtlighet som finns här i norra Sverige, så det försöker vi fortsätta att ge dem.

När börjar du mjölka efter killningen?.. En månad? Två? Tre? Jag vet inte.. när det känns dags... Hur ofta verkar man klövarna? Ingen aning.. -när de verkar långa...
Hur väljer man vilken tupp som är lämplig att spara och när det är dags att gallra bort de andra? ...tja, hönorna säger väl till? ..det märker man...
Allt faller på plats om man bara gör sitt bästa och har lite förtröstan. Litar lite mer på sig själv. Ibland måste man stanna upp och få riktigt lugnt omkring sig för att faktiskt kunna känna. Då kommer fler svar och man hittar lättare rätt.
Idag sa Lyckan att det var ok att jag tog en skvätt
- nymjölkat

Pinkfeets miniägg! Nu är vi äntligen självförsörjande på ägg :) och igår plockade jag in två miniägg (längst fram i korgen) som troligtvis kommer från "kycklingarna" som kläcktes i september. Pinkfeet, som fick sitt namn samma morgon är ganska misstänkt eftersom hon höll sig kring redena mycket.
Inte nog med detta; det har ju dock visat sig att jag begick ett roligt misstag när jag trodde att alla utom två var tuppar. Det var bara en tupp och sex hönor!! (Kycklingarna).
Nu har jag kokat ägg till frukost. Två barnägg och två vuxenägg ;) så nu ska vi äta "ägg som Ronja" till frukost, alltså inte stekt ägg utan kokt och bara som det är. (Har du sett filmen Ronja Rövardotter, då hon har matsäck med sig sin första dag i skogen?...)
Sen bär det av ut på äventyr.
... Men tänk att Pinkfeet, Lia, Lala och alla de andra som jag trodde var tuppar... Sqweee :D... Alltså bjurholmshönsen.. Så mycket glädje, så lite problem.

i helgen har alla ungar varit ute och skuttat i snön. Äntligen! Gullies små ynkliga killingar har fått lite fart och sprungit med de andra. På bilden åker de dock på släden med Tilde. Jag hade dragit ner flera höbalar till ladan, så jag fortsatte med det sista höet ut till hagen. Släppte alla lösa och vips är de ändå i fållan.

Den svarta lilla getkillingen heter Lycka och den vita bockkillingen heter Modig. Det är alltså Gullies killingar, som nu är två veckor.

Här ovan ser man en bit av Julia och hennes killingar Spira och Torvi. Dom är vilda och svåra att fånga på bild. Nedan har vi Spira och Lycka utanför getkojan i vinterhagen. Julia och Torvi står i den mörka dörröppningen.

När det blir många barn i hagen flyr Julia i utkanten och drar Spira och Torvi med sig. Men snart är de nyfikna killingarna tillbaka och skuttar på oss.

Det känns bra att kunna ta ut dem allihop och blanda dem till en riktig flock. Här kommer Gullie med Spira och Torvi efter. Längst bort står Modig, hennes egen killing. Sist en bild från igår, när kusinerna var med. Det är roligt att se på när de små springer runt. Sitter man tyst och stilla så kommer de fram och busar eller myser på en själv. Men de är svåra att fånga på bild. Foto nr 1,2 och 4 är taget av grannen Louise.

Jag såg väl att hon var på väg. Satt med Julia igårkväll och hon var så kärvänlig och visade alla tecken på att killa. Men Julia gör som hon vill och låtsas verkligen som ingenting fast jag såg... Till slut gick jag in. Klockan närmade sig elva och jag tänkte att klockan fyra inatt kommer dom....
Skyndade mig ut halv sex och då slickade hon det sista på sina nyfödda killingar. De gick omkring i boxen och såg så starka ut. Oj, vilka friska starka gossar! Men nej, det visade sig vars flickor. :)

Precis som Gullie fick hon en ljus och en mörk, fast den är inte svart. Båda är spräckligare än Gullies killingar. De är ju två dagar äldre men det märktes då inte i morse. De ligger och vilar och flickan är så smal och har hård konkurrens av sin bror, som mamman bryr sig mycket mer om. Men kanske tar det sig med omsorgen om dottern tillslut..

vi tjuvstartade helgen med en spontan ridtur. Vi råkade få tid över till det när vi ändå skulle hämta halm hos en bonde i Blåsmark. Vi tog inte släden den här gången, bara promenad med Spöket. En lång och skön prommenad, en sån som gör att man bara sprudlar av idéer och livslust. Man får verkligen tid att prata med sin dotter och bara lyssna på skogen och så..
Min telefon dog förstås så fort jag försökte fota ute, men hann ta en bild i stallet i allafall.

Lördag morgon var det hockey som gällde. Cup igen. Viggo spelade på bra de vann åtminstone första matchen. Sen blev det ännu mera mål, men man vet inte vem som vann cupen. Det är nog lika bra med den inställningen att det ska vara roligt och fokus flyttas från "vem som är bäst". Det är kul att se vilken skillnad det kan vara på en liten pojke bara sedan innan jul. Tur han har en så duktig far som följer han och åker skridskor.

Här är en bild från i onsdags då jag följde honom för att "klappa in" PiteåHockeys vuxna spelare på deras match.

När vi kom hem hade vi fått julgranar igen. Folk i byn lämnar dem här till getternas förnöjsamhet. Resten av lördagen drönade vi bort hemma. Janne gjorde köttgryta. Sen blev det kaffe och vänner. Vi var nog trötta lite till mans.

Sedan kom en vacker söndagsmorgon med två små killingar i halmen. Det var Gullie som fått tvillingar. En flicka och en pojke. Det var ganska kallt på morgonen. Jag tände värmelampan och lät alla getter vara inne hela dagen. Trodde att bocken skulle tröttna och försöka riva hela haket. Men han var så lugn och beskedlig och stod och tittade länge länge genom gallret på de små underverken.
Nu ska jag dricka upp mitt kaffe och gå ner och se om det är dags för mormor Julia att killa snart. Hon verkade väldigt på G men inget hade hänt i morse..