Rörig dag. Det har varit blåsigt och jag är lite trött och frusen. Det tog lång tid att komma igång. Men nu är jag äntligen på plats vid skrivbordet. Inte ens yogamattan känns inbjudande. Jag gick ut och öppnade åt hönsen och gav dem lite matrester och pratade med dem. De är ganska otama. Nästan hela flocken är utbytt efter att de flesta gamla hönor är borta och den nya Anki från ifjol inte riktigt är i flocken än trots att hon är mamma till de två tupparna och två små söta svarta.. Kvar av de äldre är bara Fiffi som är guldbrun och Darknight. Men eftersom Anki inte riktigt var helt lugn i gruppen så blev det lite splittrat. Nu hoppas jag ändå det blir lugnare när jag ger dem mer tid och tupparna växer upp och blir trygga i sin roll, det går framåt? Jag har fått dem att komma nära och vänja sig vid mig mer och mer, med lite spagetti och gammalt bröd. Det känns skönt att prata med dem även om ledartuppen är lite feg och knäpp, men det blir bra. Jag måste ha tålamod med allt. Och jag kommer ner i mig själv mer. Kanske kan jag ta mig till några klipphällar eller någon bäck som i förra inlägget snart. Men jag är för lat idag. Jag har lärt mig den hårda vägen att jag måste lyssna på kroppen då.
Jag är ändå glad att jag tog mig hit till skrivbordet till sist. Även om jag säkert inte får något vettigt gjort idag så kanske jag kan öva på att rita och måla och framförallt öva på att ta tag i penseln och bara göra?
Det är stökigt och allt men jag ska ta vara på det jag KAN göra av den här dagen. Jag får se det som en vinst varje gång penslarna blir använda.
För några veckor sedan var jag snäll med mig själv och köpte nya färger till akvarellen. Jag gör nästan aldrig det. Men nu behöver jag i allafall inte vara snål med färgerna. Det är en annan sak med min kreativitet, jag måste ge den utrymme och energi, jag kan inte bara kräva att det ska komma ut tavlor om jag inte tillåter mig att slösa tid på att misslyckas eller slösa pengar på färg.
Jag blev väldigt inspirerad på Valborgsmässoafton, då jag kände mig sjuk så jag stannade hemma på kvällen och då fick jag ju tid att måla. Då tog jag upp oljefärgerna och oj vilken energi jag fick av det. Det var väldigt jobbigt men jag blev så glad efteråt. Jag måste lära mig hur det där fungerar så att jag blir bättre på att rida på vågorna av olika sorters energi..
Det jag framförallt har lärt mig är att jag måste vara snäll och tålmodig mot det kreativa. Jag försöker också tänka på hur jag gjorde som barn, då jag lekte och skapade mycket mer än nu..

Lite bilder på killingarna. Geten skulle visst heta Hedda eller Hedvig, och bocken vet jag inte säkert. De är Lappgetter. Jag undrar på gårdsnamn om de ska ha stamtavlor. Myrlandet som Mellanboda har kallats av en författare. Vi är bara åtta åretrunthushåll här. Eller Skogstorvan, som jag nämnt tidigare.

Asså, Torvi är som ett kinderägg. Nu kom det två överraskningar idag när jag kom ut i fuse på kvällen. Helt färdiga och nystöpta. Två starka, fina killingar som inte ens var helt torra än. Tilde har nog aldrig klätt sig så snabbt, hon hade inte ens sockar i stövlarna. Det var en getkilling och en bockkilling, Tilde satt och höll i getkillingen som fortfarande var lite fuktig och gärna ville ha lite värme. De hade redan ätit bra och var på benen då jag kom. Så fantastiska varelser.
Lyckan var förstås lite avundsjuk och gick och spankulerade på avstånd. Hon blev väldigt intresserad när jg började göra iordning i Torvis box. Lyckan gick in där och ville vara där. Jag satte in nytt hö och bytte vattenhink och hängde upp en värmelampa ganska högt i boxen. Sen fick jag stänga för att Lyckan inte skulle vara där. Då kollade hon på Torvis killingar igen. De går lösa i ladugården men hon vågar ju inte gå ända fram ändå. Sen gick hon till sin egen box och stack in huvudet mellan spjälorna som för att se efter ifall inte hon också hade fått några killingar. Det hade hon inte. Men hon är rund som en ballong. Jag och Tilde bar in killingarna i Torvis box och hon följde med. Där fick de hö och lite varmare men det tar ju ändå en stund att slita sig och gå in och sova. De vilar under höet som Torvi står och tuggar på. Tilde ville ha den nya lilla geten till sin och kalla den Hedda eller Hedvig.
Jag är så glad för Torvis skull. Första året, 2018, fick hon en killing som hette Fina. De var så underbara ihop och låg alltid tillsammans och kramades på natten, även sedan Fina blivit ett år gammal. Men tyvärr dog Fina och Torvi var så ledsen. Sen hade vi inga killingar förrän 2022 och då fick Torvi en stor fin bock som bara levde några timmar. Först hade hon varit så avundsjuk och tjurig när Lyckan och Spira fick sin killingar, men sen så dog hennes. Hon fick ha den hos sig över ett dygn för att hon skulle fatta vad som hänt men ändå gick hon sedan och letade och ropade efter den. Stackars Torvi. Idag har hon fått två välskapta nya killingar som hon tar så väl hand om. Hon verkar själv må väldigt förhållandevis bra efter förlossningen. Såklart hann vi inte vara med. Fast jag kände att hennes ligament var uppmjukade i morse och juvret fyllt. Jag trodde dom skulle komma lite senare men det kändes ju som hon skulle kolla inom tre dagar tänkte jag. Och Lyckan står i sin box, tjock som en ballong och tuggar hö i sin missunnsamhet. Hon får nog sina innan helgen.

Väldigt god mat från skogen?

Getkött är verkligen gott tycker jag.
Dock måste jag leda av benet för att ben från vuxen get ska rymmas i grytan. Så fiolen mister sitt skaft. Jag har haft lappgetter sedan 2007 (med ell uppehåll 10-14) och jag tycker det är lyxigt att få så fint kött av djur som betar örter, sly och löv i skogen. Man förstår varför matkulturen här uppe baseras mycket på kött och mjölk här uppe där det är lite kargt och kort odlingssäsong. Getter kräver mycket mindre mat och vatten än en ko. Det kallades förrfattigmansko eftersom de ändå gav mjölk.

Recept:
1 getlår
2 stora fälkålar
4 vitlöksklyftor
6 schalottenlökar
6 dl buljong (jag blandar kyckling och grönsaks-)
2 dl vitt vin
Tre ordentliga knippen färska örter, jag tar timjan, fransk dragon och salvia.
Smör att steka i
Salt och svartpeppar

Jag ledar av benet och tar bort nedre delen samt lite hinnor.
Saltar hela steken och steker snabbt och hett i smör runt hela steken så att den blir gyllenbrun och får en yta. Bara nån minut, den är rå under ytan. Pepprar köttet lite.
Steken vilar medan jag svettar upp scharlottenlök, fänkål, vitlök i smör utan att bryna.
Sedan häller jag buljong och vin i grytan och lägger i steken med kryddorna.
In i ugnen på 225 grader i 20 min, sedan 160 grader i två timmar.

Om du läste förra inlägget så kommer fortsättningen här.
Jag lyckades ta mig ut och det gick faktiskt bra att binda en krans av enriset som låg i snickarboden trots att det legat så länge. Det hade inte hunnit vissna bli sprött och barra. Jag gick i liret och letade fram avbitare och sekatör. Den bästa sekatören hittade jag inte, jag minns att jag tog rätt på den efter att vi plockat enriset. Att jag tänkte lägga den på ett bra och strategiskt ställe? men nej.. Jag släppte ut getterna ur fuset. Lyckan rejsade runt ute I snöyran, jag började skotta mig fram till snickarboden, Torvi började härja i mörkret i liret. Hon hade hittat några kärvar med vårsly som jag torkat för vintern. Jag tog ut en åt dem var och gömde resten. Jag kom in i snickarboden och märkte att enriset var mjukt och formbart, Torvi kom in och slet tag i lite enris så att det for ut på golvet. Det luktar gott för dem, så de vill gärna smaka, men jag tror det är för vasst för dem. De fick några avhuggna kvistar från julgranen istället. Sen var jag otrevlig nog att stänga dörren till snickarboden medan jag gjorde en krans. Efteråt skottade jag mig in till glashuset. Jag bar dit allt överblivet enris i två stora trälådor så det är grönt och fint där även på vintern. Där är en låda oskördad broccoli kvar och en kruka med grönkål som såg ut att leva. Jag tände smålamporna och tänkte att det skulle vara mysigt att elda där inne och dricka glögg om man lade en duk på bordet och tog ut lite getskinn och fårskinn att sitta på. Jag tänkte fota. Men getterna kom in i glashuset och plötsligt låg nåt på mattan som jag inte fattade var det kom ifrån. Det visade sig vara en uppochnervänd kruka och en massa jord. Sedan var det bara en ynka stam kvar av grönkålen. Jag bad getterna utrymma lokalen och sopade upp och stängde. Sen hängde jag upp kransen på dörren, tog in lite ved, tände en brasa i köksnoran och kokade knäck. Sen blev det lugnt hela kvällen.

Torvi provar ut ett regnskydd. Jag testar mig fram och gör små minihus som regnskydd åt getterna. De ska byggas lite stadigare och täckas mer tjärpapp eller presenning som häftas fast. Men den här gången tänkte jag testa att göra ett billigare alternativ till gethus, av sånt jag har hemma. De ska snart flytta till en annan hage också.. men som vanligt hoppar de upp på stenarna när det regnar och de har ännu inte upptäckt vitsen med småhusen.
Getter har väldigt stark hierarki. Det är därför jag bygger många små hus. De samsas inte och ligger nära så som till exempel får kan göra. Getterna kan göra det med en dotter möjligtvis. Men det finns alltid risk att de som står lägst i rang får vara utanför gethuset. Så nu med flera små krypin så borde alla få hålla sig torra.

Vi har haft rätt somrigt ändå i juni tycker jag. Innan värmen kom på riktigt kunde vi elda och äta middag i glashuset på kvällarna. Jag satt där ganska mycket i början, sen blev det för varmt. Hönsen har en inhägnad precis intill. Så man kan glo på dem lite och tappa tidsuppfattningen. Barnen fick sitt sommarlov och vi åkte och fikade och strosade på hembygdsmuseet Svensbylijda. I slutet av maj byggde jag en ny odlingslåda att skotta ut vinterns härligheter ur fuse och hönshus i. Där satte jag en massa frön, men de har varit sena till att gro trots att jag vattnat i brist på regn. Soligt har det varit och barnen har kunnat bada och cykla med kompisar trots att jag fortfarande inte har semester. Jag och Tilde var upp i Jävrefyren och fikade på Beas restaurang i hamnen. Det var soligt men blåsigt. Getterna har plingar med sina skällor ute på gårdsplanen där det funnits mer gräs att beta än i hagen. De har grävt sandgropar att svalka sig i, så det dammade i gruset.
Såsmåningom kom ett efterlängtat regn:
Igår kom midsommarafton med besked. Ca klockan 6 på morgonen vaknade vi av en enorm smäll. Nedslagskartan visade fem åsknedslag runt min gård på samma sekund. Den största 80 kiloampere. Hela huset skakade och låset på proppskåpet uppe utanför sovrummet flög upp och välte ut staffliet. Luckan för propparna på kallvinden hade flugit iväg flera meter och elaggregatet nere till gethagen hade sprängts till intet, det fanns helt enkelt inte kvar och hinken som hade hängt över, var sprängd till formen av en prästkrageblomma.
Idag är det midsommardag och jag kokar kaffe ute på elden istället, då all inkommande ström är avstängd tills en elektriker synat förödelsen. Svalorna singlar och hönsen kluckar. Myggen har visst regnat bort. Inte fick jag gräset klippt, men veden har jag nästan hunnit in med klart. Det börjar duggregna lite. Man ser hönsen inifrån utedasset, de samlar ihop sig för att hoppa in i hönshuset. Därinne hörs ett skrockande av Fiffi som gick in före de andra för att värpa ett ägg. Svalorna snappar smidigt sina byten i luften. Alla fåglar kvittrar. Det är en mulen och fin midsommardag..

Ja, de har varit ute tidigare i vår också, men det är först nu det börjar grönska här uppe så att det kan bli tal om betessläpp på riktigt. De äter blad av Björk och annat löv, gräs och blåbärsris.. Jag ser över hagen och fyller på med ris på rishagarna, rätar upp stängsel som farit illa under snön och drar till eltrådarna. Getterna är glada att få vara ute. Än är det inte så mycket mygg heller, det är skönt.