- eller hur det nu var...

Hon har ju hängt med ett tag. Våran sämsta lilla get som ibland är så bäst- Lyckan- ett mirakel att hon är med oss än. Hon föddes som med otur, men härdar ut alla motgångar med lusten att leva som bränsle. Vilken envis rackare. Och trots sin egen smått fula och knotiga uppenbarelse har hon fått de finaste killingar. Jag funderade ett tag på att kalla henne Rut istället, för hennes kämpaglöd och uthärdighet och självklara sätt att ta sig an livet trots motgångar. Men hon fick namnet Lyckan ändå, fastän det kanske borde stavas med ett stort O framför har jag tänkt ibland. Hon är fantastisk. Ikväll behövde jag ett bokmärke och så skapade jag ett, med Lyckan på.

Jag har en viss förkärlek för hagar och deras utveckling. Jag skapade en gång ett hagkomplex på två hektar blandad mark och där blev så fint och artrikt. Nu bor jag på ett annat ställe och har börjat utforma naturen omkring mig. Samtidigt som jag fått det ena förhindret efter det andra. Det går segt och jag har lång tid framför mig av väntan på resultat av bete och pyssel med hagar. Jag ser dock små små guldkorn som håller hoppet vid liv. Det kan vara åkerbärsblommor, hjortronblommor eller små violer, grodor och paddor i diket eller en liten stund på filten vid bäcken. Då upplever jag det så vackert redan som jag ser att det kommer att bli. För en annan kanske bara skulle se den toviga jorden, sly, trassliga stängsel, döda kvistar och mygghål kantat med hyggen och elledningar till förbannelse. Man får välja vad man ser. Och putsa sin dröm en pinne i taget. Det är enormt tålamodsprövande då man även har en släng av enorm trötthet att hantera. Därför är jag ännu mer inställd på att den här förvandlingen av markerna kommer att ta längre tid. Jag kan helt enkelt inte jobba på som tidigare. Men jag bidar min tid och ser det jag ser. Det är en stor del av förvandlingen. Bara att lägga märke till den och vara tacksam för varje strå.
Även om jag inte orkar, så har min vision redan börjat. Sen när man ser alla arter som trivs i den blandade miljön i hagarna så får man lön för mödan. En bekräftelse på ett tyst och långsamt arbete tillsammans med djuren och växterna. Ja för jag röjer varsamt. Varje kvist har sin plats och inte en av dem bryts tanklöst eller i onödan. Fågelbon på flera ställen i hagarna vittnar om att någon delar min uppfattning om att den här platsen har potential att bli ännu ett litet paradis.. Jag har så mycket mer än getter i mina hagar. Det krävs en speciell blick för att se allt det fina..

Lappgetter. I år blev det äntligen killingar igen. Det är så roligt att se något nytt födas och få lite liv och leklust i hagen. Ja, jag har faktiskt släppt ut dem nu. De är så roliga. På den första bilden är Luna och Lill-Ernst bara en vecka gamla. Jag har varit sjuk så under de soliga påskdagarna satt jag i en skön soffa ute på bron med killingarna sovandes i famnen. Det porlade friskt i stuprören och trots tröttheten och den djupa snön efter snöstormen helgen innan, så fick man riktigt mycket vårkänslor.
Det märks att de vuxit mycket redan. Tre killingar blev det. Lyckan var först ut med helvita tvillingar och sen fick Spira en, som dottern kallar Cleopatra eftersom det ser ut som hon har kajal runt ögonen. Den killingen har även lite grå fläckar och på bilden hänger hennes öron hon är bada ett par dagar gammal där..

Jag är så nöjd för att en av de yngre hönorna, Darkknight, visar intresse för att ruva. Orra som ruvat fram de flesta kycklingar lade sig aldrig ifjol, så det blev helt enkelt ett år utan kycklingar. Och nu har flocken krympt igen då FIFA18 kastade in handduken i vintras. Bara sex hönor kvar... jag hade lämnat kvar äggen i redet för att locka fram ruvinstinkten hos bågbron av dem. Tyvärr var många av äggen redan smutsiga och kanske hade de även blivit för kalla? innan hon lade sej. Men det konstiga är att jag inte hittat några nya ägg i hönshuset sedan dess heller. Så jag kan inte lyfta bort henne och lägga in helt nya fräscha ägg... Hoppas det blir någon liten höna i alla fall.. Darkknight ligger i allas favoritrede, så igår blev det livat när Sten Stenhård försökte tränga sig in och värpa ett par gånger.. vet inte om hon höll sej istället, för hon kom liksom aldrig in helt. De gormade högljutt på varann. Idag hade PF lagt sig i översta redet. Tänk om hon också vill ruva?? Hoppas :) Hon är dock fem år gammal och har aldrig visat intresse tidigare.. men man vet aldrig... I bakgrunden ser man Fiffi och tuppen Kobra(Svartöga). Nu har jag ju nästan nämt alla kvarvarande höns vid namn: Kobra, Orra, Pinkfeet (PF), Fiffi, Sten Stenhård, Pärlan och Darkknight(hon som ruvar nu). Dom är söta:) Önskar de kunde traska ut i solen men de hittar inte, haha. De måste få en balkong så de vågar ut genom hålet. Nu har jag ju dock ingen hund som vaktar gården, så de lever ju farligt för räven...

I ladugården har jag en lillibock som heter Fingal. Han ska snart bli pappa. Lillibock kallar jag småbockar som känns som att de är killingar. Han är ju inte året än, så han är långtifrån fullvuxen och har ännu inte så kraftiga horn. Huvudet är litet som en killing också. Och luggen brukar inte vara kvar på äldre bockar som fejjar bort den när de går och är sturska bland sly och annat.. Han är inte min, Fingal.. Han är bara här på installning under ett par- tre månader. Det var någon annan som var lovad att köpa honom, men uppfödaren skjutsade hit honom i väntan på att han skulle bli såld. Mina damer blev ju glada för det. Det lade sig genast en mer harmonisk stämning över den lilla flocken när den fick manlig tillökning. Dock var han ju bara en lillibock när han kom och damerna är ju snart fem år gamla, så de var ändå inte jätteförlägna över hans närvaro.
Men jag tycker nog att han vuxit till sig lite i vinter i alla fall. Han var ju ganska skygg i början men nu är han mer nyfiken. Han är en trevlig liten bock och jag hoppas allt går bra med hans avkommor här sen. Tänk, jag kan verkligen inte fatta, jag kan inte föreställa mig hur det ska bli att äntligen få ha killingar på gården. Jag hade ju uppehåll några år, när nu livet tog en twist och en twist till och en till. Också det att Gullie dog hösten -20. Det tog ju hårt på oss, vår flockledare. Nu hoppas jag få ut en ny mjölkget av de här ättlingarna. Åh, så kul det ska bli! Hoppas jag... för jag kan ju som inte tro det..

Idag den 21/12 -2021 var det någon av mina hönor som lagt ett ägg. Ingen märkvärdig företeelse kanske, att en höna värpt ett ägg. Men med tanke på att äggläggningen till stor del styrs av dagsljuset så gav det en extra känsla av tacksamhet. Att mitt i den mörka adventstiden ändå finna tecken på vad som skall komma bortom påsk. Samtidigt som jag gick ut ur ladugården med ägget såg jag solen gå upp eller ned, eller snarare stryka sig längs horisonten. Solen ska komma tillbaka och vi ska få vår och gräs och fågelkvitter och ägg och grödor och killingar. Och nu har vi julmys och glitter och eld i spisen och pepparkakor. Det varma solljuset mellan träden lovar att den inte glömt oss. Nu ska vi vila i vintermörkret och sedan kommer den andra tiden, den men nästan glömmer, tills man får det första ägget i sin hand. Det brukar vara årets första ägg som kommer efter vintervilan, men den här gången kom det ju före nyår. Hoppas du har det bra och verkligen kan ge dig själv möjlighet att koppla av en stund och begrunda julen och vad du vill att den ska bestå av.

Getterna fick vara inne i fuset idag. Snöglopp och knappt någon plusgrad. Men mot ladugårdsväggen sitter någon som envisas med att vara ute trots att pälsen blir alldeles blöt. Såg honom senare på en mossig Sten i skogsbrynet. Sitter tätt ihopkrupen och nästan huttrar. Låtsas vara skygg när jag kommer. Sen kommer han skuttande och ber mig om mera mat. Vi går in i stalllidret där han har en liten skål. Han rusar runt fötterna på mig när jag skopar fram mer korn ur foderkistan. Så hungrig idag. Kylan gör väl sitt... jag går in till getterna. De idisslar. Deras päls är tjock och varm nu när vintern närmar sig. Jag borrar ner mina kalla blöta fingrar i raggen. Spira smakar på mina blöta handskar som jag slängt ifrån mig. Det är blöta för jag tog ihop elkablarna. Nu får det vara färdigt med elstängsel för i år. Imorgon åker nätet in. Imorgon ja, idag orkar jag inte. Nu ska jag lägga i mera ved. Ha en fin helg!