Det blev lagom detta år. Från ett tjugotal kycklingar 2017 till inga kycklingar i hettan 2018 och sen en misslyckad höstkyla istället ( ett kusligt år) också årets resultat- 5 vuxna höns. Tyvärr miste vi en av småhönorna i slutet på sommaren. En liten kyckling försvann i gräset i början av sommaren.. men det är sånt som händer.. jag tror ändå mina höns mår bäst av att leva naturligt och frigående större delen av året. Vi fick två gula kycklingar som såg ut att bli vita, de blev lite spräckliga men i mina ögon väldigt ljusa. En grå höna med mycket mörkare anlag än de flesta kring ögon och öron, det tycker jag är väldigt fint. Hon är som gråsvart iställetför rosaröd. Mörka ben och varje fjäder har ett mönster av grå-vita ränder/böjar..

En höna är svart och kompakt och väldigt fin som hon är. Kul att ha fler svarta i flocken. De gamla två svarta hönorna har något brunt på sig. Svart var en önskad färg av hon som ursprungligen hade bjurholmshönsen -Elsie.
De här hönorna är inte helt fullvuxna än, de har tex fortfarande liten kam. Kammarna kan växa ganska olika på den här rasen. Jag hoppas kammarna slutar växa, både för att det är fint och för att de inte lika lätt förfryser eller skadar dem då.

Den tredje hönan kom ut mörk, nästan helsvart men jag anade fort att hon skulle få sån där prickar på halsen som KajsaGranat. Men de här vita prickarna bredde ut sig och blev ett häftigt mönster precis som på den grå hönan jag beskrev ovan, fast mycket tydligare. Hon låg i redet idag när jag hade städat lite. Hon blev obekväm med kameran. Det var ju dumt av mig att störa henne. De här små hönorna har just börjat värpa ägg. Det är bra för oss just nu när de vuxna hönsen har ruggat och har vintersemester från värpandet. På hyllan ovanför ligger Fifi, hon är äldre och tam.. Den spräckliga hönan syns kanske bättre på översta bilden, där hon tittar ut.

Efter jag hade städat kom gamlingarna in och satte sig på pinnarna. Vintersemester var det. Under bajsbrädan har jag ett stort sandbad åt dem, som jag fyllde med sandjorden jag grävde upp på gården när jag skulle plantera äppelträd. Det var ju då jag slogs med skottkärran i ett tidigare inlägg..
Gamlingarna sitter på sina pinnar : längst till vänster sitter Orra, ljusbrun/ljusfux,hon som alltid ruvar fram kycklingar. Brevid henne står FIFA-18, svart med röda fjädrar på halsen. Brevid tuppen ligger PF- pinkfeet, hon är svart med lite spräckligt brunt på huvud o hals. Tuppen heter Kobra(Svartöga) och längst i högra hörnet sitter Lia, grå med lite röda fjädrar på halsen.
Bröderna bus aktar sig för stortuppen. Kobra är snäll men hård. Snart åker nog någon av dem i en gryta nära mej. Den vitare är lite kaxig. Men nog är de fina ändå.

Jag och mina systrar gick med var sin dotter på promenad med Spöket och våran hund.. Julia är hemma från Skåne, så nu skulle hennes dotter få rida på lilla schettisen. Julia har en stor häst hemma i Skåne. Hon har alltid ridit och tom. kvalat in till SM i hoppning. Elina har också ridit mycket och tävlat. Men tänk, Julias lilla tjej red ut ur stallet, sen tog det stopp. Hon gnällde och ville inte rida mer. Hon gick iväg, och jag retades med Julia och sa att det där aldrig blir nån ridtjej. Julia fick nåt ilsket i ögona. Min dotter, som är sex år, fick ta hästen medan de andra försökte valla ettåringarna. Men det var inget träns på hästen så hon fick styra med ett grimskaft.. Elinas lilltjej fick rida bakom Tilde i slutet och hon var såå nöjd. Elina gick brevid och höll i henne. Julia lånade Elinas barnvagn och gick före och muttrade att hennes unge var felprogramerad och att det måste ha skett en förväxling på BB..
Jag tror ändå alla hade ganska mysigt på den lilla promenaden..

Det prasslar till när jag går förbi. Det rasslar av de starka snabba klorna mot den frasiga barken. Ekorren gömmer sig. Jag och hunden tittar nyfiket. Jag går runt trädet och lyckas fotografera honom. Mitt uppe på ett berg. Var kan han bo? Här är ju lite kargt.. Ekorren gör det den vet att den ska göra. Den frågar ingen. Den bryr sig inte om ifall vi tycker dess beslut och handlingar är bra eller dåliga. Den klarar sig ändå... Den behöver inte oroa sig. Men kanske är det ändå rätt tufft att vara ekorre på vintern...

Så åkte jag tåg en dag. Från Kiruna till Luleå.. det finns så mycket vackert när man åker genom landet. Från snö till höstgula skogar. Solen sken och jag längtade alldeles förskräckligt ut i både vidderna och snåren och skogar och de blanka sjöarna.. Jag kunde ha klivit av tåget redan i Murjek om det nu inte vore så att jag var på resa i jobbet. Men direkt jag kom hem så åkte jag och Tilde till lilla shettisen spöket och tog en liten tur i skogen. Hon är ju världens snällaste, den lilla kraken. Men Tilde har knappt ridit på ett år för Spöket var först halt en omgång men sen fick hon nåt fel i munnen och har magrat en hel del. Veterinären har raspat ner en tand som hade vuxit för lång så nu börjar hon bli bättre och de andra har också börjat om att rida lite. Men lilla hästen har ju inga muskler kvar på rumpan så hon ser ut som en liten ko.. duktig är hon och det var kul att se att Tilde kunde ta in henne och borsta och fixa och rida och styra själv. Det är fint att få ha en sån snäll ponny..
Ikväll snöade det här hemma, så vi fick gå ut och fånga lite snö på tungan. Tilde gjorde en minisnögubbe och sen gick vi bort till badplatsen och kände på vattnet. Det var iskallt..

Jag hittade några bilder från sommaren. En tillbakablick innan vintern kommer...
Jag gick ut och fotade lite blommor och bin och några av alla sorters fjärilar vi har fått här. Plötsligt när de är tillbaka inser man att, så var det när man var liten.. låg man i gräset fladdrade det alltid förbi någon fjäril, och man hade sju sorters blommor inom en armslängd.. När vi flyttade hit växte bara vass och älggräs på åkern. Men efter jag blev frisk i kroppen och började om att ha djur och slå lite hö och ta sly så har det börjat förändras. Så även om det inte är några sällsynta superindikatorer så ser man ju att mångfalden frodas. Det är så roligt. Såg jag en blomma förut aktade jag den noga och hoppades att den fick stå kvar i frid och fröjd. Nu har jag råd att plocka många buketter av enkla men ack så fina ängsblommor. Jag gick runt och fotade, i diket, olika klöver, kråkvicker, humlor, smörblommor, älggräs, rödfibblor, flockfibblor och blåvingar och andra sorters små fjärilar som flög ur bild. Jag gick ner till ladan och fotade pupporna där inne. Varje morgon när jag har mjölkat sitter minst en ny fjäril som just krupit ur sin puppa och väntar i fönstret på att jag ska släppa ut den i sin allra första sommarmorgon. Och där ute väntar smarriga nässlor och vackra, rosa, vänderot (valeriana?) och väntar på dem.. Hönsen solar sig utanför och jag går över lilla trollbron och genom grinden in till getterna. Sitter på bron med dem och myser en stund. Tilde och hennes kompis kommer springande och frågar om de får gå till grannen och leka. De hittar en snäll höna. Och lite surblad att tugga på..

Vi åkte ut till fäboden i helgen med getterna och några hönor också hunden förstås. Vi sov där hela familjen två nätter och så kom ett par av mina syskon och hälsade på. Mina föräldrar och några fler syskonbarn kom också. Det är bra att va en stor familj <3 <3 <3

Klockan slår åtta och det är tydligen siesta redan. Igår var det rekordvarmt. 33-38 grader. Så när jag satt upp ena långsidan av nya hagen öppnar jag grinden och ber dem följa med. Men getterna ligger i sina sandgropar och rör sig inte ur skuggan. Lika bra man tar en paus med dem, så man inte får solsting igen. Jag har haft ont i huvudet, så idag gick jag upp tidigt för att slippa stängsla i hettan. Getterna gömmer sig också för solen. Jag har inte sett dem gräva ner sig eller sandbada förr. Det är ju sådant som fåglar gör...

Spira sträcker på halsen där hon ligger med en sten som huvudkudde. Eftersom jag lämnat grinden uppe kommer hönsen struttande.

Att hagen är öppen känns ju inbjudande men de verkar också väldigt nyfikna på getternas sandbad. Tuppen spanar på avstånd en god stund innan de kommer sättande i samlad trupp. Dock stannar de till bakom sista stenen och smyger likt indianer innan de helt öppet visar sin beundrande entusiasm.

Helt plötsligt blir Lia väldigt nyfiken på mig, hon som annars är så skygg. Fifi går och inspekterar Spiras fina sandgrop bland stenarna. Tvillingarna Torvi och Spira stångas lite..

Satt och språkade med min get i hagen en kväll. Det blir inte så ofta man tar sig tid att verkligen sitta ned och njuta av varandras sällskap. Det är redan flera veckor sedan nu. Vi satt där tills solen gick i nordan och dimman kröp upp över ängarna. Hon saknade Tjeephes. Det var ju sorgligt att han blev sjuk. Det var längesedan nu.. Ett och ett halvt år sedan minst. Men så skämtade jag lite om det där med bockarna och genast brister hon i gapskratt.