I Förra inlägget från snickarboden hadejag sällskap av både getterna och hunden. Men sedan dess har getterna blivit förpassade till hagen och hunden är inte kvar.
Jag samlade lite ris för att piffa upp bron med en krans. Kom på att jag skulle göra den i snickarboden så gör det inget att det blir lite skräpigt..
Jag noterade att det kändes lite konstigt att inte ha djuren omkring mig när jag var in riset, ståltråden och tängerna i snickarboden. Inte ens en nyfiken liten höna.. Plötsligt blev jag överraskad av hur jag själv lade märke till det. Men det var ju inte det viktiga. Nu skulle jag bara snöra ihop den här kransen. Jag började ta ut ris och binda om med tråden. Då hörs plötsligt ett dovt litet dunsande av små tassar som kommer upp på bron. Kaninen skuttar in i snickarboden och frågar vad jag för där inne. Han ber mig komma och fylla på lite pellets i hans skål. Men jag binder vidare på min krans. Kaninen nosar nyfiket runt och skuttar fram och tillbaka, ut och in.. Han smakar lite på mina röda blåbärsris. Han var så snabb och svår att fånga på bild. Antingen för nära eller så hinner man bara få med en baktass.
Jag hade visst glömt att jag hade Rävis. Det är alltid kul med lite besök.

Min vän har gått hädan. Nästan tolv år gammal. Dunsa, min hund, har varit pigg och glad in i det sista. På bilden ligger hon på bron till den lilla stugan på min gård. Hon fick en tumör i nosen som blödde lite då och då. Vi var till veterinären i våras efter att hon nyst ovanligt mycket en lång tid. Hon hade inte noskvalster. Under sommaren fick hon lite näsblod ibland. Men en dag var det mer och jag ringde veterinären och fick en tid. Sista dagarna var hon glad och som vanligt och det kändes sorgligt att behöva ta ett sådant beslut. Men det hade börjat besvära henne mycket och jag ville inte att hon skulle hinna bli jättedålig. När jag svänger upp för infarten när jag kommer hem brukade hon alltid kliva upp från sin bädd på bron och sträcka sömnigt på sig och komma och möta mig. Hon var ute och myste på hela dagarna. Hon hade koll på hönsen, getterna och kaninen. Vi tog turer i skogen..
Lilla vän? Jag sjöng en stund för henne. Min fylgia..

En regnig söndag när man öppnar ladugårdsdörren, sitter en liten där i ljuskäglan. Den har trillat ner från sitt bo i taket på övre våningen... Den va så liten, men den satt där alldeles mitt framför mej. Utanför singlade svalorna omkring mellan regndropparna i jakt på mera mat åt de små i boet.

Uppe i taket var mycket riktigt ett svalbo

Jag klättrade upp på höladan och såg tre ansikten sticka ut ur boet.

Jag hittade en stege, med några decennier på nacken, som jag reste mot takstolen. Men den var lite svajig så jag klättrade inte ända upp. Tänk om jag hade kunnat lägga tillbaka fågelungen. Den är ju stor nog att börja träna att flyga, men den behöver ju mat av sina föräldrar.
Det var långt ner till golvet på marknivå, där den satt under mej och den ynkliga stegen. (Man ser den som en prick på nedre bilden)

Jag klättrade ner igen och satte mig på en stol på höladan och lyssnade på regnet som tilltog mot plåttaket.
Tjipp, tjipp tigger den sina föräldrar om mat. De större svalorna flög in med mat åt syskonen i boet. Jag måste nog hämta upp den i alla fall tänkte jag...

Hönorna fick en ny hage igår. Getterna är överallt. Jag knackar med mitt stämjärn. En fågel har byggt bo på stugväggen. Alla bara chillar..

Hon fick komma in en stund på inspektion. Hon såg lite suspekt ut i hönshuset. Som att hon släpade med vingarna och var tung i rumpan. Jag har sett det förr på andra hönor, så jag blev lite orolig för henne. Hon blev så förvånad över inomhusmiljön så hon glömde alldeles bort att vara slö eller vinglig. Efter ett tag flurandes på köksgolvet, bar jag ut henne igen. Den verkade hon som vanligt igen....
Haha, kolla bilderna. Hon kan ju verkligen konsten att de sig omkring..

Tänk att en liten famn hö kan ge så mycket glädje. Hela flocken dyker på den med tuppen i spetsen. Han kuttrar uppmuntrande och bjuder hönorna på allsköns godsaker han hittar i prasslet. Krafs krafs. Alla vill vara med.

Här kommer ett inlägg till er som odlar. Stort eller smått.. alla kan vi göra nåt, och det är bra, oavsett kaliber.. själv fuskar jag så tillvida att jag köper ekologiska kryddor i kruka på matbutiken och sätter i odlingslådan. Där har speciellt persilja en förmåga att breda ut sig och trivas ända in på frosthösten. Jag odlar förvisso en del och har djurens avkastning till hjälp i hushållet och nyttjar det gödsel som blir för att göra nåt nyttigt av. Men hade jag gått djupare i min egen ambition så hade jag definitivt börjat fröodla. Kanske är det just på grund av detta som jag håller mig till potatis. Alltså för stor del av min ambition är att göra gott av det kretslopp jag har. Potatisen är lättskött och man får dessutom automatiskt utsäde till nästa år. Superbra självhushållargröda. Jag gjorde just en god grönsakssoppa och tog lite persilja ur frysen. Så kom jag på att om om man skulle vara duktig och fröså persilja så skulle man få börja snart. Men då var det ju det med att köpa frön...
För övrigt är det så sorgligt att en av de få som sålde hållbara fröer i Sverige fick sin butik/lager uppeldat! Hon blev så bestört efter flera års kämpande med fröerna så hon gav upp. Snälla någon! Återuppta detta viktiga arbete! Själv har jag inte tid.. Precis, alla vill att någon annan ska ta tag i det.. Men det vore väl bra om vi kunde hjälpas åt. Jag vet att många hobbyodlare håller på att ha ihjäl sig med alla frösättningar, omplanteringar osv.. men det borde bytas fler plantor grannar emellan eller inom kommuner. Så slipper alla göra allt, men det behöver ändå inte bli så kommersionellt. Fröer är så skört och så kraftfullt. Fröer är proppfulla av prana- livskraft, kraft vi behöver från mat mm. för att få ork. Fröet behöver spridas och växa i god jord. Det är så skört att hållbara fröer bara ska hållas av några få distributörer. Ett lager brinner och gener från fröer som vi kommer behöva i framtiden är borta för alltid. Tänk om vi kunde lämna en morot i jorden ett extra år och därmed få den att blomma. Eller pilla ut fröerna från några tomater extra och dela med oss till grannen. Jag tänker fortsätta att experimentera med ostar och mjölksyra och getmjölk, om framtida lycka med djuren står mig bi. Just nu är det avlägset. Olika Omständigheter har gjort att jag detta år knappt kunde göra något hemodlat/ hemslaktat eller hemmjölkat. Knappt så att hönsen lagt ägg. Jag hoppas att jag kommer på fötter med detta igen, efter ett år av att riva ner det jag under så många år byggt upp. Jag hoppas att jag någon gång kommer lika långt på detta, mitt nya ställe på jorden. Så att jag kan få ett nytt fungerande kretslopp här. Såklart har det redan börjat i viss mån, men det tar tid att lära känna en ny jord... Så ja, någon gång kanske jag till och med kan fröodla lite själv, men snälla ni som också har ett brinnande intresse för såna här saker. Prova att ge dig på att samla frö av en gröda och lär er mer om detta! Vi kommer behöva fröer... sista bilden är allt hemgjort, sallad, ärtskidor, tomat, ägg från hönsen och inlagd salladsost av getmjölk. Jag saknar det...