Jag satt uppe vid skrivbordet när det började trampa och krasa av snö på mitt hus. Jag hade inte hört någon bil så jag undrade om det var någon på bron. Men det var uppe på taket alldeles ovanför mitt huvud som det lät. Mellan hustaket och bortslet ryms precis ett litet vindsfönster. Det syns inte utifrån för all snö som far ner. Där i tunneln mellan takraset och fönstret skuttade ekorren förbi. Den sprang runt några gånger och den stannade upp och knackade på rutan. Jag lade ut nötter åt den på brotaket. Men jag tror den blev för rädd av ljudet av fönstret.

Vira är en modig docka som älskar vintern och snön. Hon har blågrå overall med huva och en halsduk och bälte med en blomma i mörkt gråblått garn. Håret är fluffigt och vintervitt. Hennes årstid är nu och hon tycker bara att vintermörkret är mysigt när man kan se stjärnhimlen och ett och annat norrsken på klara kvällar. Dessutom är vinterljuset om dagarna så magiskt vackert när det bildas sken i pastelliga färger mot snön. Eller solens guldiga glöd Millan träden. Hon tycker om att åka skidor, skridskor och att leka, ibland springer hon så fort att huvan glider av..

Idag den 21/12 -2021 var det någon av mina hönor som lagt ett ägg. Ingen märkvärdig företeelse kanske, att en höna värpt ett ägg. Men med tanke på att äggläggningen till stor del styrs av dagsljuset så gav det en extra känsla av tacksamhet. Att mitt i den mörka adventstiden ändå finna tecken på vad som skall komma bortom påsk. Samtidigt som jag gick ut ur ladugården med ägget såg jag solen gå upp eller ned, eller snarare stryka sig längs horisonten. Solen ska komma tillbaka och vi ska få vår och gräs och fågelkvitter och ägg och grödor och killingar. Och nu har vi julmys och glitter och eld i spisen och pepparkakor. Det varma solljuset mellan träden lovar att den inte glömt oss. Nu ska vi vila i vintermörkret och sedan kommer den andra tiden, den men nästan glömmer, tills man får det första ägget i sin hand. Det brukar vara årets första ägg som kommer efter vintervilan, men den här gången kom det ju före nyår. Hoppas du har det bra och verkligen kan ge dig själv möjlighet att koppla av en stund och begrunda julen och vad du vill att den ska bestå av.

Jag har svårt att vända hem igen. Jag vill se hur det ser ut efter nästa krök. Hur stor är myren? Vad finns bakom nästa udde? Hur långt kan man se om man klättrar upp på srenblocken. Är det där verkligen en Sten eller ett djur?
Möjligen har detta med min fantasi att göra. Men jag har svårt att låta bli att gå längre bort. Det värst är att ibland mörknar det fort. På vintern när man åker skidor är det lite lättare att spåra sig hem. Nu måste man minnas hur man gick. Det finns smala sund mellan myrarna där man tar sig över torrskodd om man lyckas hoppa på rätt tuvor. Myrarna breder ut sig som stora sjöar. Jag går efter strandkanten och över en liten ås, in i en högtidlig lövsal. Här finns lämningar efter människor. Stora stenar är murade på varandra till något. Det ser ut som en jättestor upphöjd eldstad. Eller är det ett altare? Fantasin är gränslös .. Längre bort finns en liknande stenhög. Den är murad med ett stort hål i mitten. Det ser ut som en liten ugn. Myren är stor men den beordrats biten har bildat en liten sjö. Runt sjön ligger vita svanfjädrar här och där i den gula mossan. Där ligger också röda små pärlor utströdda. Tranbären är så vackra. De är också goda trots att de har en väldigt kärv smak.. jag äter upp dem och går hem igen.

Hönorna fick en ny hage igår. Getterna är överallt. Jag knackar med mitt stämjärn. En fågel har byggt bo på stugväggen. Alla bara chillar..

Där uppe hänger en boxarsäck. Ett par boxarhandskar en åkmadrass för vinterbruk (/golvträning) och ett par hantlar. Sen tog jag med en vattenflaska och en högtalare. Kvällssolen strilar in mellan de gamla väggbrädorna. Göken gal och myggor surrar där ute. Men de hittar mig inte här uppe i mitt tillhåll. Jag gillar ju tystnaden och naturens egna ljud, men ibland vill jag spela hög musik också, det bryter av och skapar emellanåt behövliga kontraster...

Mitt fönster. Innan jag somnade lyste himlen upp av ett klart norrsken. När jag vaknade sprang tre ekorrar runt utanför...
Solen lyser och koltrasten sjunger så vackert. Nu har det kommit fler fåglar som kvittrar i träden. Och ekorrarna tjattrar ibland.
Jag skottade upp i hagen så att getterna inte skulle kunna gå på skaren över stängslet. De har fått komma ut och springa av sig på gården ibland i vinter. Men nu kunde de få njuta av att vara ute större del av dagen. Solen gassade. Jag tog en promenad med hunden på landsvägen. Hörde tranor och andra fåglar. En korp kom emot oss efter vägen. Det är en lång raksträcka på några km. När han såg mig tänkte han svänga av över trädtopparna. Men då jag lade mig platt på vägen vände han snabbt och flög över oss istället. De är så roliga korparna. Vi satt kvar där. Än kan man inte riktigt gå i skogen. Det är för mycket snö. På vägen hör man bilar komma på flera km avstånd, så det är ingen fara, förrän de passerar... Det var en an härlig dag. Min farmor och hennes man kom förbi och gick kaffe vid grillplatsen. Sen tog jag skidorna och swishade rakt genom skogen. Det är kul när man börjar hitta och kan gena rakt överallt. Men man måste akta sig lite för de blötaste myrarna redan nu känner jag.. för det rinner smältvatten under snön. Det är härligt med vårvintern.
Torvi står på stenröset. I tallen ovanför, spelar en talgoxe. Han sitter ovanför fågelholken. Dunsa skäller på Lyckan i hagen så hon ställer sig på bakbenen och bockar mot staketet. Ekorrarna springer ur bild när de jagar varandra runt uthusen.