Det började med en morgon med bokstavligen guldkanter på allt jag såg framför mig. Solen gjorde guldglitter i viken och lyste på allt så det lyste kring konturerna. Jag försökte fota men det ger ju ingen rättvisa åt verkligheten. Hönsen är instängda tills jag är klar och har stängt getladan.

Sen var det fotbollscup. V var taggad för årets första match. Det är så kul att se! De spelade mot Storfors, som hade hemmaplan. Det slutade noll noll men var en rolig och spännande match.
Andra matchen var inte förrän flera timmar senare, så vi for hem ett tag eftersom jag är ganska så förkyld och Viggo fick följa med Karl hem och de hann vara på loppis och köpa var sitt lejon medan jag och Tilde vilade med en saga i hagen.
Andra matchen började med ett mål av Ville. Viggo gjorde flera anfall och skott på mål. Både han och Ted var mycket framför målet och Teds boll skruvade sig på mållinjen och for ut igen. Sen skjuter Viggo retur i ribban och den var även i stolpen, men inte i mål. Viggo satte dock ett jättesnyggt mål i krysset. Han hann även springa ikapp tre av motståndarna och sparka bort en lovande målchans för dem. Matchen var mot Munksund och slutade 2-1 till IBFF.
Sista matchen mot Älvsbyn var också spännande och Älvsbyborna var vassare än vanligt och hade flera anfall. Viggo tog av dem bollen och dribblade förbi flera stycken innan han passade till Ville som sköt på mål men tyvärr missade. Matchen slutade 1-3 till Älvsbyn. Viggo gjorde IBFFs mål, när han dribblade förbi dem nästan till hörnlinjen och sköt mål snett därifrån.
Härligt Viggo!!
När vi kom hem stekte vi upp pannkaka från dagen innan. Viggo duchde och jag bakade en kaka. Sen spelade vi Seqence och åt fudgekaka med grädde. Efter det kändes det som vi behövde en sista dos frisk luft så vi gick ut och Viggo spelade fotboll för sig själv medan jag och Tilde plockade ägg och tog in getterna. De börjar känna till rutinerna, alla utom lille Blixten, Lyckans bockkilling som är lite vildare och springer undan. Dunsa är jätteglad att få hjälpa till att valla in honom. Men snart ska han nog gå fint i koppel han med..
vi pratade lite med grannarna som var ute med sina höns. Nu ska de snart komma över på kaffe. Gårdagen avslutades i storsängen med sagan ?När Bäckhultarn for till stan? av Astrid Lindgren. Tilde tyckte den var så rolig så Viggo ville också höra den, men de somnade båda som stockar. Och jag med, så jag bloggar idag istället.

Jag njuter varje dag av denna vargavinter. Trots en del besvär som kylan för med sig så är jag lyckligt lottad att vara frisk nog att tackla kung Bore nuförtiden. Det gör att jag kan vara ute och svettas i -24 och se norrsken och stjärnor varje kväll och ibland även på morgnarna fastän det nu börjat ljusna tidigare., jag har sett flera ljuspelare o halogrejjer alltså ljusfenomen på vinterhimlen just den här tiden.
På dagarna är jag på jobb och undrade om jag någonsin skulle få tid att lära min dotter åka skidor. (Jag har förfrusna fötter som är väldigt känsliga för att vara stilla ute i kylan tex. om man måste stå och vänta på en liten som ska lära sig åka.) Så hittade jag de där pjäxorna i söndags och de passade! Och vad ännu bättre var; ungen kunde ju redan åka :) de har åkt på dagis så det gick ju jättebra. Jag var tillochmed tvungen att be henne vänta så att jag skulle hinna fota henne.
Vi åkte ner på isen och hon ramlade några gånger men skrattade bara hela tiden. Det var verkligen jättekul. Vi har hunnit åka två gånger också har jag och hunden varit ute hela rundan en kväll. Men idag blev det promenad utan skidor för jag och hund. Det var -30,6 i morse när jag vaknade och inte så speciellt varmt nu heller.
Men det vackra jag ser på kvällarna kan jag inte fota, då måste man ha proffskamera. Tur att jag inte har någon, då skulle jag missa allt och bara fota hela tiden.
Nu ska jag sova. God natt

Kände mig så deppig idag. Kunde jag då inte gå och låna nåt muntrare än bortglömda, dammiga, 30-talsromaner som inte ens fanns på biblioteket här i grannbyn, utan jag var tvungen att åka in till stan för, och rota fram ur deras källarlager..
Vad skulle jag med de här gamla böckerna till, inte kan de väl muntra upp mej, tänkte jag på väg ut till bilen, medan 4-åringen glatt fingrande på sitt nya "halsband" pladdrade förnöjt om hur hon hittat alla spökena i spökjakten där inne på bibblan. Jo, de har visst en läslovsvecka på biblioteken nu under höstlovet, som innebär lite aktiviteter för barn i alla åldrar. Halsbandet" är ett sånt där "nyckelband" med reklamtryck för läsmonster.
Jag har så länge tänkt att jag ska leta upp uppföljaren på min favoritbok, men just nu var det rätt länge sedan jag läste "kvinnor och äppelträd" av Moa Martinsson sist. Varför hade jag inte kikat runt och valt något mer lättsamt och framförallt lite modernare? Det var väl typiskt mej! Jag blir så trött på mej själv ibland...
Men i brist på annat laddar jag med "Sallys söner" när jag sen går till kojs. Och jag säger bara Tack Moa! Vilken genuin röst och vilka levnadsporträtt och vilken tröst! Fult och vackert, bekant vardag och en främmande tid. Gnetande, sorg och förstulna ögonblick av livsnjuteri. Hur kan detta beröra mej på detta sätt?? Det känns inte ens dammigt. Här sprudlar levande människor ut genom texten, som bara rinner undan av farten.
Jag var rädd att det skulle bli en besvikelse, har bara läst 18 sidor än men nä. Jag är redan inne på fyra generationer av Sally. När något är äkta, kan det tydligen tala rakt genom sekler utan att hindras av de detaljer som avslöjar tid.
Tänk bara om Moa hade levat så jag hade kunnat tacka henne för detta!
Då får man väl passa på då, att tacka dem som lever medan man kan. Det finns ju väldigt många omkring en som man faktiskt har mycket glädje av! Tack till er också!

Idag tog jag och barnen upp lite mer potatis, nästan allt. Men vi blev så trötta så vi har kvar några "kålar".. Sen blev det palt. Det tycker vi om :)
Gick ner till höladan och hämtade ett par säckar hö. Kastade in lite hos getterna som fortfarande går på sista betet nere vid viken.
Spira och Torvi fick dock vara utan sin mamma idag. De var i vinterhagen med bocken. Han var lite läskig tyckte dom. Men han var inte överdrivet besvärlig. Tydligen brunstar de inte just nu. Jag hade ju lite uppsikt ändå, bortifrån potatislandet. Jag tror man ser dem på översta bilden längst ner i vinterhagen med den röda kojan. De får gå där lite innan jag släpper in de andra tänkte jag. Så kanske jag vet sen i vilken ordning de ska killa.

Jag kastar in lite hö hos Julia, Gullie och Lyckan också. Även om de är duktiga på att hitta nåt att gnaga på även nu när gräsen vissnat och de flesta löven fallit av. De är fantastiska getterna! Snacka om resursekonomi! Här tror jag ingen havredryck i världen kan mäta sig miljötänksmässigt.. Den diskussionen kanske jag ändå spar till en annan gång. Men skärp er alla storföretag som smutskastar svenska animaliska produkter, när ni tar "fakta" från miljöbovar i andra länder. Vi ska vara rädda om svenskt jordbruk, det är det vi kan påverka. Jag gillar vegetariskt och att det finns alternativ, men inte lurendrejeri.
... Efter pakten såg vi film "dumma mej 2" och Robin Hood. Också kom herr herre hem från sitt bortajobb. Mysigt! Men vi var alla trötta :)

Förra veckan sov vi nere i ladan. Vår tredje lada, där allt hö nu ligger i väntan på vintern. Vi gick på stan och köpte en ny sagobok. Sen tog jag ned täcken och filtar och sov med barnen i höet. Det var perfekt temperatur för att sova ute. Det fläktade lite från det öppna fönstret och springorna i ladan, men det blåste inte på oss eftersom vi låg i en krater av löshö. Så härligt!

Grattis till min syster som fyller år! Vi gjorde lite olika små presenter till henne. Jag tog fram en äggkartong och rev av etiketten, men det blev ju lite tomt så jag bad 4åringen göra nåt snyggt med sitt nya scrapbooking-kit som hon köpt för sina egna födelsedagspengar när vi var på resan söderut (till Jämtland). Efter kortet togs målade hon på lite mer glitterfärg runt om.
Jag gick ut och matade och släppte ut hönsen och när jag kom in hade hon klippt och klistrat en hel del. Fint <3

[Bild]

[Bild]

[Bild]

Det är inte så ofta en mor blir lämnad helt åt sitt öde. Alltid är det något som ska förberedas eller plockas undan eller någon som ska tas omhand. Förra veckan jobbade jag ohyggligt mycket (även om det är på en mycket trevlig arbetsplats) Min syster hämtade barnen och sen fick jag inte tillbaka dem när jag gick av mitt pass klockan 15:00!! Jag ringde mamma och hon sa att nu kommer inte barnen hem utan de sover över hos dem. Kom å ät glass i jävre om du vill.. Det är ganska långt till jävre och jag skulle ju hem och göra middag och ta ut hunden... Fast det visade sig att det fanns ingen kvar att höra middag åt. Så vi blev helt fria hunden och jag. Egentligen borde jag... 1000 saker på min lista. Men istället tog jag med hunden upp på Larssonsberget, förbi Eliasgrottan och upp på toppen där jag lade mig på klipphällarna och vilade ett bra tag. Ingen tid att passa. Utsikt över infjärden och en massa andra byar efter älvfåran och ut över markbygdens skogar, bergen och det flackande landskapet bortemot havet..
Solen och den raska promenaden värmde fortfarande medan vinden svalkade och blåste bort myggorna. Hunden undrade lite varför jag bara låg där. Men till slut reste jag mig och började gå mot mellerstberget och mjösjöberget. Jag gick runt och letade efter vattenhål i skrevorna och hoppade över djupa bergssprickor.
Så småningom vände jag om och gick neråt igen. Hade jag inte varit så trött redan innan hade jag nog vandrat hur länge som helst. Men jag hade dubbelpass att gå upp till dagen därpå och så... Hunden var förvånansvärt duktig på att klättra/hoppa mellan de branta klipporna. Det är kul att hon kan följa. Men det var inte så mycket korpar som det brukar vara..