Tjoho! Idag fick jag plöjt! Hästarna Palt och Villmar följde med pappa hit och plöjde upp vårt potatisland. Jag sprang runt med grepen och kastade gödsel i fårorna så att det blev nerplöjt i jorden.

Jag var precis hemkommen från jobbet som inneburit en övernattning. Så jag hann hämta barnen och fixa lite innan han kom med hästlastbilen. Sen var jag helt svettig och trött. Men då fanns det en härlig familj där inne så vi hade mys i soffan. Skönt att va hemma alla igen.
Nu fattas bara harvning och moylning innan man kan börja sätta potatisarna.
Precis innan pappa kom så hittade jag ett par övervintrade palsternackor i landet. De hade börjat grönska igen så jag räddade dom. Om de nu överlever så kan de ge mig nya frön :) Palsternackor blommar andra året nämligen, så har man tur kan det bli egna frön till nästa år.

Jag har allltid tyckt om att snickra. När jag var liten fick jag snickra med en kniv som hade metallstopp så att fingrarna inte skulle glida ut på bladet. Man skar sig en vidja och skalade och vässade den. Men allt som oftast försökte jag mig på att tälja gubbar, med inte så lyckat resultat.. En svala minns jag att jag fick till en gång..
Nu har jag snickrat ett trollspö åt dottern. Storebroren hade ju ett harrypotterspö, men hon ville ha ett rosa. Vi använde glitternagelack för att få det extra magiskt. De andra färgerna är allmogefärg från pyssel-och konstnärsbutiken i Skellefteå. Det är samma som jag brukar måla på stenar med. Det är lätt att blanda egna färger om man har rött, gult, blått och vitt. Jag hittade en gammal guldfärg också. Som jag fyllde i ådringen på bladen med. De var bara gula från början.
Inne i serpentinerna målade jag med lite rött som fick blanda sig med det rosa. Tilde målade också rosa. Sedan fyllde hon i inne i serpentinerna med lilarosa glitternagelack och "upphöjningarna" med genomskinligt glitternagelack.

Tiden går så fort! Städning, tvättning, disk och högar av vuxenläxa... Här sitter jag och Lalah i den starka eftermiddagssolen, i ladugluggen. En fantastisk liten höna som just börjat värpa små ägg.
Man måste stjäla såna här stunder ibland. På väg mellan skruvdragare och hockeyträningsföräldramöten...

Tänk att det känns redan ljusare. Redan första veckan i januari känner hönorna av ljusskillnaden. Att det sedan var på vinterns kallaste dag dom jag kunde plocka in fem ägg(!) var ju inte riktigt väntat. Det var 35 minus utanför dagis.
Det är kul att se "småhönorna" krypa in i redena. Det är två unghöns som kläcktes i juni. Silverhöna och Chicken. Här är en bild på dem sedan oktober då de gick fritt ute. De höll sig gärna tillsammans med sina två kullbröder i en egen liten tonårsgrupp. Silverhöna utvecklades dock till att bli lite guld...

Sen blev det varmare igen. Vädret är ju ett kapitel för sej. Efter en dag av hemsk migrän så envisades jag med att komma ut. Även om jag inte kunde åka iväg och testa en grej med ponnyn Spöket, så fick jag åtminstone komma ut och det var så härligt! Vi var bara hemma. Jag eldade upp lite julklappskartonger och papper. Vi drog ut ett litet mål på isen, som var blank och perfekt att åka skridskor på. Sen grillade vi korv och mackor i järn vid picknickladan, i skogsdungen vid vattnet.
Det blev fort mörkt och började blåsa men barnen lekte med hundarna (grannarna kom över) och jag tände massor av ljus och lyktor i ladan, som är så gles att ljusen blåses ut i allafall om de inte är i lyktor.
Men det var mysigt och roligt. Annars brukar vi inte börja vara där förrän i slutet av februari. Men som sagt, nu blickar vi framåt mot en spännande vår.

Fick slut hö. Som väntat, men jag ville inte åka iväg och hämta hö i den hemska kylan. Jag har ett litet lager i ladan av höet vi gjorde själva. Gullie verkade frusen, hon är lägst i rang av getterna så jag tog in henne i fähusetladan så hon skulle få äta och värma sig ordentligt.
Redan när man öppnar höladan känner man doften av sommar.

När man gör hö för hand med lie och varsamt räfsar ihop och hänger upp på hässjor. Lastar för hand ner i en liten ponnykärra och sen varsamt hänger upp det inne i höladan. Då håller gräsen och örterna ihop mer än om de sprättas och balas med maskiner. Blommor, blad och små frön blir kvar i höet och är gott åt djuren. Skillnaden här beror förutom hanteringen också på att höet inte är odlat, det är ogräs helt enkelt och därför fullt av olika nyttigheter och inte bara några utvalda näringsrika sorters gräs. Det är alltså magrare men perfekt för lantrasdjur, som mår bättre av detta än av kraftigt foder som odlas mest för högproducerande mjölk eller köttdjur. Mina djur ska inte vara högproduktiva, de ska vara sunda. De välfärdssjukdomar vi får i västvärlden "smittar av sig" på djuren, många mår bra av magrare mat. (Utom kanske de som är avlade för att kräva mycket).

Jag insuper doften. Mest är det älggräset som känns. Den blommiga söta sommardoften. Mjölkört trillar också ur säcken och jag tar upp några blad av rödklöver och kråkvicker. En del blåser iväg över skaren. Jag tar upp en gulvit blomma så den inte ska bli nedtrampad i snön och förfaras. Jag vet ju att den är god och bra, det är älggräsblomman.
Den innehåller salicylsyra. .. Och jag som har en sån envis huvudvärk.. Tuggar lite på en blomma. Hittar en till, och en nässelstjälk som sparats åt hönsen. Nä, inte idag. Jag stoppar in en liten bukett i magfickan och går upp till huset och kokar te..

Hon är ju jättesöt! Edith. Efter marknaderna har jag tagit det mer lugnt med både Pennspår och uppkoppling på nätet. Försöker passa på att ta hand om hemmet familjen och mig själv lite. Men snart hör jag av mig igen. Ha det bra!

vi tog en tur i gråskogen, Högberget, klapperstensfält, Klippan, Lillmyren och bumlingarna. Det var knappt ljust när vi for. Väl uppe på berget mörknade det på ordentligt och innan vi var nere och över bäcken tillbaka till bilen var det riktigt mörkt.

Vi kröp uppför klipporna för att inte halka. På hemvägen fick Tilde rida på min rygg. Hon klamrade sig fast bra och vi kanade på fötterna lite för att inte halka. Det fanns vita fläckar med is lite här och var.

Fast vi tyckte ju inte själva det kändes så mörkt när vi drack vår choklad.

Innan vi for hade vi bakat lite.

När vi kom hem åt vi middag med pappan och sen läste vi ur Vintersaga

igår svidade man om... Våra vänner skulle giftas...
Sprayade håret så det dammade i hela huset. Också fläta... Och fläta.. Och fläta.. Det skulle vara en inbakad fläta som går från ena tinningen och följer hårfästet ner till motsatt axel. Det ska flätas ganska hårt, samtidigt som man ska lämna utrymme för håret ovanför att kännas luftigt och stort. Sedan drar man i alla flätans bågar så att den blir lösare och tjockare. Till sist fäster man upp på vissa ställen med hårnål så att den inte rasar ner under kvällen. Jag är inte så bra på att fläta, men skam den som ger sig. Den skulle ju ändå se slarvig ut, fast den var tvungen att göras om några gånger. I med några kvistar brudslöja. Måla om ansiktet, på med finklänning, örhängen och tiocentimetersklackarna. Sen slog jag dem i taket efter en visit i kyrkan.
Min herre var bestman och jag har aldrig sett honom så uppklädd. Aldrig.

Vi åkte med Viggo till min bror i stan, som tog kort på oss innan vi drog vidare.

[Bild]

Jag tycker om kontrasten: På morgonen efter att jag mjölkat och satt en ost att löpa, så tog jag på mig kängorna och gick ner med bågsågen och sekatören till stranden för att såga sly till bockarna. Det hade regnat och var högre vatten, så det blev lite slafsigt. Men skorna höll tätt :) Banade väg för mig och hunden genom det höga halvvissnade gräset tvärsöver åkern. När jag kom hem bytte jag mina blöta skor, trasiga jeans och väl insvettade tröja, mot nya, skira guldörhängen och klänning med spets.
Och tänka sig. Jag fotade mig själv. Det är ju inte så ofta man får känna sig fin.

[Bild]

[Bild]

[Bild]

...och här sitter jag nu, röd om nosen, bakis och lycklig, med glansig urvattnad blick. Nej, jag mår faktiskt prima, men nog märks det att man varit på kalas.