Solig söndag och så mycket snö så det fungerar som hagar och alla djur skulle kunna gå lösa.
Taekwondoträningen fortsätter med full entusiasm.
Jag höll på att bygga/laga i ladan för snart börjar killingtiderna. Resten av familjen kom ner med fyrhjulingen. Den är ju rolig!
Sen gick jag upp och hämtade mer nät och möttes av tilde som kommer utklättrande ur ladan med något stort (för henne) i famnen.

Här om dagen kröp temperaturen ner ända till -32,6. Getterna var inne i ladan hela dagen. Direkt jag kom från jobbet gick jag ner till dem igen. De vilade kan man säga. Hade heller inget emot att stå och ligga kvar inne på morgonen när jag kom ner som vanligt. Annars brukar de vara ivriga på att få komma ut. Men nu stod de alltså kvar i ladan hela dagen och tuggade torrhö.
Så när jag kom från jobbet kokade jag en kittel med vatten och bar ner i hinkarna. Men först i med ett par av Herr Herres nyinköpta Lipton! Ja, han hade ju kastat bort vårt andra gamla te, som han hittat i skåpen och tyckte började få för många år på nacken. Själv är jag inte så kräsen med teets ålder, däremot dricker jag inte så ofta vanligt svart te. Men nu skulle i allafall getterna få sig en slurk av nåt värmande. Jag trodde aldrig de skulle dricka te. Men ifjol så blev geten Julia lös i magen och jag testade att koka en blandning av rölleka, svart te och chaga åt henne. Jag trodde hon skulle rata det men gjorde ett försök. Getterna dricker otroligt lite i vanliga fall. De är som kameler, jag vet inte om de äter snö eller vad de gör, men vattenhinkarna får jag mest tömma själv..
I allafall så älskade Julia sitt te, som hon fick i några dagar och sen var hon bra i magen. Så nu när jag kom ner med te i ena hinken dök hon direkt på den. Jag hade en hink med vanligt vatten också, men det ville de inte ha. Spira drack också te och Torvi smakade lite. Jag tror faktiskt Gullie och Lyckan smakade också. Men, som sagt, de dricker oftast inte när jag kommer med vatten, det får jag istället bara byta ut när jag kommer nästa gång.. Lämnade ändå vatten åt dem men det frös väl så fort jag sagt godnatt och stängt ladudörren. Inne hos hönsen däremot, där frös inte vattnet till is! Där har jag en värmelampa men också en väldigt otät hönslucka. Det var ju kul att se att det höll sej så bra i så kallt väder.

(Julia är den gråspräckliga, gamla geten med ett trasigt horn. Gullie, den helvita är väldigt mycket tjockare nu än på bilden)

I förrgår insåg jag att hönsgården var tvungen att bli räddad. Taket bågnade under vikten av snön, som liksom tar spjärn mot marken (och den nu kraschade gärdesgården) och trycker upp sig som en isstod och håller kvar snön på taket. Hela det blir som en vägg på långsidan av buren. Så jag skottade bort så snön ska kunna rasa av taket och så tog jag bort mesta snön från taket och passade på att skotta upp för grinden så att den står öppen nu innan den helt fryser fast. För på vårvintern vill vi nog gärna komma ner till den andra ladan och grilla lite och ljuga runt en kaffeeld. De första bilderna visar taket på avstånd, före och efter framskottningen av hönsgården. Sen ser ni kanske hur högt med snö som ligger uppe på taket. Dunsa sitter sen på snökanten mellan hönsgården och grinden. Det blir så högt med snö så man får inte upp den på snöhögen nästan. Man står där som i en bunker med höga väggar. Och mjuk snö är det, lättare att skotta, men svår att gå i!

Igår morse hoppade Gullie raskt upp på foderkistan som vanligt, för att mjölkas. Men oj vad yster hon var. Viftade ivrigt på svansen och bräkte med omedelbart svar av bocken utifrån hagen.
Hon stod stilla och snällt och lät sig mjölas. Men hon viftade mycket på svansen. Jag stannade upp en stund och tittade länge på henne.
Jadu, lilla gumman. Jag sa ju till Viggo igårkväll att snart skulle det vara slut på getmjölk, men vem kunde ana att det skulle ske så snart.
Hon bräker och viftar.
Ja, lilla vän, kom då ska du få gå ut i hagen. Så öppnades dörren ut i den svarta novembermorgonen. En vit get skuttar ut så skällan sjunger. I början på april har vi nog en säker killning :)

(Kortet är inte från idag för Spira i bakgrunden är redan ute hos bocken)

Det är mörkare om kvällarna och kallt ner mot noll. Ändå sitter många av hönsen och sover på "balkongen". Det är en trälåda ute under taket i hönsburen. Hur vet man då om alla är hemma? Jag känner igen de svarta hönorna även i mörkret. Men så insåg jag att jag inte sett Lalah på länge. Den enda helsvarta, Tildes favorit.

Jag gav mig ut att leta lite extra här om kvällen. Lyste med ficklampa i gethusen och under ladan. Bar in varenda liten småtupp i hönshuset så hon inte skulle ha beblandat sig med ungdomarna på balkongen. Alla höns inne utom Lalah, och tomt i buren..
Jag lyste runt i jakt på åtminstone en hög fjädrar i det frostiga gräset. Plötsligt föll ljuset på en läskig, naken fjäderlös, blank massa bakom en vägg. Det visade sig vara ett gäng slemmiga, hudfärgade svampar som jag blev så rädd för.
Bocken och smågetterna sprang hela tiden i vägen för mej. Han hade brakat grindsdörren och dragit med sig töserna ut på jakt efter fler damer. Men faktiskt så var det ingen idé att laga grinden i mörkret. De fick väl gå där och spankulera runt ladan bäst de ville. Mat och sovplats fanns det ändå inget bättre än i hagen därifrån de kom.
Så nästa morgon när jag då sitter där med nytt nät att klä dörren med. Då dyker hon upp. Högt skorrande och resonerande för sig själv trampar hon rakt mot diket brevid grinden. Lalah! Men va kul! Du lever. Nu blir vi ju alla glada! Men nu ska jag minsann följa dig och se vart du går till ditt gömställe. Hon gick ner till diket för att dricka en skvätt. Jag tittar efter vart jag ska spika fast nästa krampa och när jag tittar mot henne igen är hon puts väck! Jag går runt och tittar, nä, inte ett knyst, inte ett spår.
Sen har jag inte sett henne på ett dygn igen. Men så dök hon plötsligt upp helt ensam ute vid buren idag. Alla de andra var inne och kalasade på matrester som jag burit in hos dem. Troligen var det därför hon kom fram och började gorma.
Jag bjöd henne på lite havre. Hon var ovanligt skväträdd och hoppade till med ett litet rop varje gång jag gav henne nya korn. Sen skrek hon upprört och sprang in i hönshuset. Hon har lite ruggig stjärt. På ryggen har fjädrarna fått chans att växa ut lite mer. Ända sen slutet på sommaren har hon tappat fjädrar på ryggen, vilket brukar bero på att den hönan är tuppens favorit, alltså att han par sig med henne lite för ofta för att ryggfjädrarna ska hålla. Nu har hon tydligen bestämt sig för att det får vara nog. Kanske är det hela me too-grejen som fått henne att våga sätta ner foten ordentligt. Jag stängde dörren till buren efter henne i alla fall. Jag kände mig som en förrädare, men om hon nu ligger och ruvar under ladan eller nåt annat kallt ställe så kommer hon hinna förfrysa sig så illa innan det kläcks några kycklingar. Ja, det är ju det de brukar syssla med om de håller sig undan så där.. Vi har inte haft några kycklingar som kläckts ute. Men det är inte så säkert att det är det heller, de brukar hålla sig till bättre årstid för sånt där bjurholmshönsen..
Både skönt och förvånande att kunna berätta för barnen att hon inte alls var död, som annars är mest troligt om de inte kommer in med de andra på kvällen..
Hoppas nu att hon finner sig tillrätta och stannar inne och värmer fötterna. Vi tycker ju om Lalah <3

(Bild: jag o Lalah njuter av marssolen)

Idag tog jag och barnen upp lite mer potatis, nästan allt. Men vi blev så trötta så vi har kvar några "kålar".. Sen blev det palt. Det tycker vi om :)
Gick ner till höladan och hämtade ett par säckar hö. Kastade in lite hos getterna som fortfarande går på sista betet nere vid viken.
Spira och Torvi fick dock vara utan sin mamma idag. De var i vinterhagen med bocken. Han var lite läskig tyckte dom. Men han var inte överdrivet besvärlig. Tydligen brunstar de inte just nu. Jag hade ju lite uppsikt ändå, bortifrån potatislandet. Jag tror man ser dem på översta bilden längst ner i vinterhagen med den röda kojan. De får gå där lite innan jag släpper in de andra tänkte jag. Så kanske jag vet sen i vilken ordning de ska killa.

Jag kastar in lite hö hos Julia, Gullie och Lyckan också. Även om de är duktiga på att hitta nåt att gnaga på även nu när gräsen vissnat och de flesta löven fallit av. De är fantastiska getterna! Snacka om resursekonomi! Här tror jag ingen havredryck i världen kan mäta sig miljötänksmässigt.. Den diskussionen kanske jag ändå spar till en annan gång. Men skärp er alla storföretag som smutskastar svenska animaliska produkter, när ni tar "fakta" från miljöbovar i andra länder. Vi ska vara rädda om svenskt jordbruk, det är det vi kan påverka. Jag gillar vegetariskt och att det finns alternativ, men inte lurendrejeri.
... Efter pakten såg vi film "dumma mej 2" och Robin Hood. Också kom herr herre hem från sitt bortajobb. Mysigt! Men vi var alla trötta :)

Igår hittade jag en hög med fjädrar, och mitt i den låg min finaste lilla blå höna. Så är det..
Den är kläckt i sommar och jag såg direkt att den var min favorit av 18 kycklingar.. Också nu, när hon är nästan värpmogen och börjar se ut som en höna, då ska hon inte få finnas.. Det var nog en rovfågel som blev skrämd av ponnyn, för det var plockat fint men inte taget en enda tugga. Mitt framför lillhuset i gethagen där Spöket brukar stå..
(Båda hönor är samma på båda bilder. Två fina flickor från Orras kull, som i övrigt var många tuppar)
Bjurholmshöns#

Ännu ett inlägg om hagar. När allt gräs gulnade och de långa energifattiga stråna ratades och man tillslut började lägga in hö på en åkerplätt som skulle betas, måste man ge upp och inse att säsongen är slut och det är dags att plocka in lösa hagar och vintra hela geteriet till hödiet..
Men så var det ju ändå rätt så mycket grönt kvar nere vid stranden, så för ett par veckor sedan så flyttade getterna ner dit igen. De blev upplivade och gick friskt lös på buskar och återväxt. Här fanns det ju mycket mat för ett gäng getter!
De får komma in i ladan på nätterna.
Nu har det varit ösregn i två dagar så de har faktiskt, tyvärr varit helt installade två dagar eftersom det inte är jättebra regnskydd i den hagen.. Ikväll kom de dock ut en stund på bete medan jag, Tilde och spöket rastade hunden. Tilde red genom skogen, vi gick ner och tittade till båten. Där nere på andra sidan stängslet gick getterna och letade något strå och löv här och där. Det är som om två dagar räcker för att förvandla tiden från höst till vintermånad. Vi har varit lite förkylda och i karantän, så vi har varit mer nere hos getterna och myst i skogen. Det behövs ibland, annars är det mest fullt ös hela tiden så jag inte hinner skriva här heller..