Jag gör lite bilder i tusch ibland. Om jag kopierar kan MollyMi färglägga dem flera gånger om. Nu har det blivit två nya. En med påsktema och en med sommardröm. Naturligtvis lämnar jag aldrig tanken på djur.

Solig söndag och så mycket snö så det fungerar som hagar och alla djur skulle kunna gå lösa.
Taekwondoträningen fortsätter med full entusiasm.
Jag höll på att bygga/laga i ladan för snart börjar killingtiderna. Resten av familjen kom ner med fyrhjulingen. Den är ju rolig!
Sen gick jag upp och hämtade mer nät och möttes av tilde som kommer utklättrande ur ladan med något stort (för henne) i famnen.

Jag njuter varje dag av denna vargavinter. Trots en del besvär som kylan för med sig så är jag lyckligt lottad att vara frisk nog att tackla kung Bore nuförtiden. Det gör att jag kan vara ute och svettas i -24 och se norrsken och stjärnor varje kväll och ibland även på morgnarna fastän det nu börjat ljusna tidigare., jag har sett flera ljuspelare o halogrejjer alltså ljusfenomen på vinterhimlen just den här tiden.
På dagarna är jag på jobb och undrade om jag någonsin skulle få tid att lära min dotter åka skidor. (Jag har förfrusna fötter som är väldigt känsliga för att vara stilla ute i kylan tex. om man måste stå och vänta på en liten som ska lära sig åka.) Så hittade jag de där pjäxorna i söndags och de passade! Och vad ännu bättre var; ungen kunde ju redan åka :) de har åkt på dagis så det gick ju jättebra. Jag var tillochmed tvungen att be henne vänta så att jag skulle hinna fota henne.
Vi åkte ner på isen och hon ramlade några gånger men skrattade bara hela tiden. Det var verkligen jättekul. Vi har hunnit åka två gånger också har jag och hunden varit ute hela rundan en kväll. Men idag blev det promenad utan skidor för jag och hund. Det var -30,6 i morse när jag vaknade och inte så speciellt varmt nu heller.
Men det vackra jag ser på kvällarna kan jag inte fota, då måste man ha proffskamera. Tur att jag inte har någon, då skulle jag missa allt och bara fota hela tiden.
Nu ska jag sova. God natt

I helgen har jag gjort ett tappert försök att få färdigt tapetseringen i sommarstugan. Det är inte så väldans roligt att tapetsera men äntligen börjar det se lite fint ut.
Jag har tagit pauser med att vara med barnen och så var vi ut och åt igårkväll. Idag svamlade vi bort hela förmiddagen och sen har jag hunnit vara på ugglesafari också. Jag och hunden var ute i skidspåret igen, fast det var nästan inger skidspår kvar. Allt var sönderkört av skotrar. Men jag tog mig runt och halva vägen fick vi sällskap av lappugglan? När jag kom fram till skogsbrynet där man svänger av ut mot åkrarna så satt han där i en björk. Men han flög iväg en bit så jg fick klättra med skidor o allt över några snöhögar för att fota och sen när jag kom närmare la telefonen av. Vi återvände till spåret och hade korsat byvägen då den plötsligt flög över skidspåret igen. Västerut, bra, då behöver jag inte skrämma bort den för snart svänger spåret österut och hem igen. Den satt där på ledningarna en bra bit bort och tittade när vi passerade. Men så plötsligt hoppade den ner från ledningen och flög rakt över oss, riktigt nära. Den var inte riktigt lika stor som den jag mötte ifjol men nog var den tillräckligt stor och mäktig ändå. Den flög precis över hunden som gick bakom mej men den hade ögonen på något annat framför sig. (Österut) Där hade en annan lika stor uggla dykt ner i snön och höll på med något. De satt i snön båda ugglorna och såg oss svänga och komma efter spåret. Den andra ugglan flög upp och satte sig på sin stolpe igen medan "min" uggla genskjöt oss och satte sig på en stolpe framför oss efter skidspåret. Jag saktade av, nu måste jag ju skrämma bort den igen. Jag vill ju inte störa dem för det är ju så kul att få se dem. Precis när jag kom fram till stolpen flyttade den bara till nästa. Så jag blev tvungen att "jaga" den framför mig. Hela fem gånger bytte den stolpe framför mig innan den avvek från spåret. Efter några minuter närmade jag mig hemmet och då kommer en uggla flygande över spåret igen. Från vår bockhage., då var grannarna just på väg ut på isen för att åka rundan...
Mm. Snart är tapetseringen klar. På järnspisen står en flaska linoljesåpa. Jag har ju såpskurat några varv, men man kan göra fler gånger för att få det vitt och fint..
Tur att Janne jobbar så mycket snabbare än mej, han sa att han skulle lista här inne sen. Sen ska jag försöka få ordning på muren. Jag bävar för att välja rätt färg och framförallt att få bort den gamla eller hur jag då ska göra..?? Det verkar ju vara en akrylfärg och den sitter jättehårt framme vid spisen men på murstocken är den flagad. Jag tror man ska använda en enkel limfärg som rör sig med underlaget.. Är det någon som vet får ni gärna kommentera här. Jag kommer ändå välja så giftfritt alternativ som möjligt. Sen hoppas jag innerligt att vi kan få själva skorstenen testad och fixad så det går att elda i spisen. Det var det jag längtade efter mest för ett år sedan när det började förbereda för att göra i ordning här inne... Ha det bra!
Näst Sista bilden är från en dag när spåret var som det skulle.. Sista bilden är färgflagor på murstock..

(Varning, inlägg för mitt eget minne) Haha, kom att tänka på den där evighetssagan som jag lyssnade på i ungefär ett halvårs tid om kvällarna. Jag läser nästan varje kväll, men hade kommit på idén att liksom barnen lyssna på en inspelad saga. Mmm, supermysigt.. Jag somnade ju på fläcken, varenda gång nästan. Så inte vet jag vad Gösta Berglings Saga riktigt handlar om. Men bra var den! Tillslut var jag tvungen att lämna tillbaka den till bibblan., Jag älskar bibblan. Lånar en del böcker där. Sen läser jag mina egna några varv då och då. Bibblan älskar inte mej.. Tror jag, även om jag lämnar tillbaka böckerna (efter att ha lånat om dem några varv) men kanske inte alltid riktigt i rätt tid... Jag älskar inte tid..eller ; "i tid" , men det hör till ett annat inlägg - i detta älskar jag böcker.
Men alltså den dära "Jösta Bääling" haha, vi skrattar åt det där namnet och det speciella uttalet. Ja, för min stackars herre var ju tvungen lyssna på evighetssagan han med, eftersom jag inte lyssnar med hörlurar. Men, eller jag vet ju inte om han skrattar lika gott som jag hehe. Ja för Selma Lagerlöf hade ju inte spart på orden, 14 skivor lång tror jag den var!
Men nu saknar jag den alltså.. Det var efter jag hört uppläsningen av Kalevala (Finlands nationalepos) som sändes på radio, som jag kom på att jag ville låna en ljudbok. Det lästes bara några kapitel ur Kalevala, men jag skrev om det här, för jag älskade rytmen och rösten och allt. Fantastiskt roligt att lyssna till! Och den hittade jag efter att jag lyssnat på hela "En mörderska bland oss" som jag upptäckte när jag körde bil ensam en kväll för att hämta hö. Den här vintern har jag läst "Sallys söner", "Mor gifter sig", och "bakom svenskvallen". Och nu håller jag på och läser "Kalevala" själv, då det inte fanns mer inspelat på svenska. Jag var inne på andra boken av "Harry Potter" som jag läste för Viggo, men det avtog nu i vinter. Harry Potter är jättesvår att läsa högt tycker jag. Jättelånga meningar med krångliga tillbakasyftningar. Snyggt skrivet kanske, men jobbigt att läsa högt, särskilt när man måste stanna upp ibland och förklara eller prata om något i boken. ...
Nej, jag är inte bra på att läsa. Ska jag förstå så kan jag behöva läsa om många gånger. Jag läser mest för att det är mysigt och jag blir trött och det kopplar bort allt lagom innan man ska sova. Böckerna räcker länge. Ibland läser jag bara någon sida innan jag ger upp och somnar. Så om någon frågar skulle jag aldrig komma på att svara att jag läser mycket. Men efter alla år så blir det ju ändå en del... Före Bääling var det ju den där boken jag köpte begagnad om Tiveden (gudanatt). En helt fantastisk upptäckt i min lilla värld.. Jag vet inte vad det är, jag har en väldigt konstig smak tror jag. Det mesta ratar jag, det skulle vara svårt att veta vad jag gillar. Mest har jag ändå läst faktaböcker om tex. hälsa och natur och historia (häxprocesser, mytologi mm.). Innan Tivedenboken läste jag en om "Höstgöra"(minns inte vad den hette) och så läste jag "Urfödan" som jag tyckte var intressant. Jo, just det ja, under 2017 läste jag två böcker om de svenska krigen. Först om Karl Xll och 1600-tal och sånt, sedan sista kriget som avslutades vid Ratan(?) 1809(?) nu är det ju tyvärr så att jag ju mest läser för att somna, men just de här två böckerna hade jag ju gärna haft bättre koll på. Men då ska man ju inte bara läsa när man är dödstrött. Nåja, intressant var det då, makabert och visst, nåt fastnade väl.. Vad har jag läst mer? Skriver ner lite här så jag ska minnas, jag har nämligen sällan dokumenterat eller ens sökt efter någon speciell bok. De bara ramlar över mej också läser jag och somnar. Försökte lära mig mer om kvantfysik och olika fjärilssorter i somras.. Nä, nu minns jag ingen mer bok, fast det var någon mer om samer eller nåt som jag lånade samtidigt som Urfödan. Bra, nu har jag några samlade här om jag blir intresserad igen. Väljer med omsorg och blir oftast nöjd med den bok jag valt.
Idag skissade jag lite på ett papper. Bocken. Jag saknar ritandet och skrivandet ibland, men nu är det en annan tid..

Jag Molly och Dunsa var ute på promenad idag. Vi gick runt hela byn och det är så högt med snö på åkrarna så det blir vindskydd för den som är liten. Plötsligt såg jag något i ögonvrån som kom mig att automatiskt ta armen om dotterns axel. Från hennes håll kom något platt, brett, flygande precis över snötäcket längre bort, men i riktning mot oss. Den svängde något och for över vägen framför oss, ungefär vid hunden. Stor var den. Vi hukade oss bakom snökanten och jag hann säga "ser du ugglan?". Sen flög den upp och satte sig i en björk, där den stannade tills jag tröttnade på att försöka få en bättre bild av den.
Är inte hundra procent säker på att det var en Lappuggla, bara nästan säker... Sist jag träffade en hemma på vår gärdesgård skrev jag om 22/4 2017. De är stora och fascinerande fåglar.

Här om dagen kröp temperaturen ner ända till -32,6. Getterna var inne i ladan hela dagen. Direkt jag kom från jobbet gick jag ner till dem igen. De vilade kan man säga. Hade heller inget emot att stå och ligga kvar inne på morgonen när jag kom ner som vanligt. Annars brukar de vara ivriga på att få komma ut. Men nu stod de alltså kvar i ladan hela dagen och tuggade torrhö.
Så när jag kom från jobbet kokade jag en kittel med vatten och bar ner i hinkarna. Men först i med ett par av Herr Herres nyinköpta Lipton! Ja, han hade ju kastat bort vårt andra gamla te, som han hittat i skåpen och tyckte började få för många år på nacken. Själv är jag inte så kräsen med teets ålder, däremot dricker jag inte så ofta vanligt svart te. Men nu skulle i allafall getterna få sig en slurk av nåt värmande. Jag trodde aldrig de skulle dricka te. Men ifjol så blev geten Julia lös i magen och jag testade att koka en blandning av rölleka, svart te och chaga åt henne. Jag trodde hon skulle rata det men gjorde ett försök. Getterna dricker otroligt lite i vanliga fall. De är som kameler, jag vet inte om de äter snö eller vad de gör, men vattenhinkarna får jag mest tömma själv..
I allafall så älskade Julia sitt te, som hon fick i några dagar och sen var hon bra i magen. Så nu när jag kom ner med te i ena hinken dök hon direkt på den. Jag hade en hink med vanligt vatten också, men det ville de inte ha. Spira drack också te och Torvi smakade lite. Jag tror faktiskt Gullie och Lyckan smakade också. Men, som sagt, de dricker oftast inte när jag kommer med vatten, det får jag istället bara byta ut när jag kommer nästa gång.. Lämnade ändå vatten åt dem men det frös väl så fort jag sagt godnatt och stängt ladudörren. Inne hos hönsen däremot, där frös inte vattnet till is! Där har jag en värmelampa men också en väldigt otät hönslucka. Det var ju kul att se att det höll sej så bra i så kallt väder.

(Julia är den gråspräckliga, gamla geten med ett trasigt horn. Gullie, den helvita är väldigt mycket tjockare nu än på bilden)

I förrgår insåg jag att hönsgården var tvungen att bli räddad. Taket bågnade under vikten av snön, som liksom tar spjärn mot marken (och den nu kraschade gärdesgården) och trycker upp sig som en isstod och håller kvar snön på taket. Hela det blir som en vägg på långsidan av buren. Så jag skottade bort så snön ska kunna rasa av taket och så tog jag bort mesta snön från taket och passade på att skotta upp för grinden så att den står öppen nu innan den helt fryser fast. För på vårvintern vill vi nog gärna komma ner till den andra ladan och grilla lite och ljuga runt en kaffeeld. De första bilderna visar taket på avstånd, före och efter framskottningen av hönsgården. Sen ser ni kanske hur högt med snö som ligger uppe på taket. Dunsa sitter sen på snökanten mellan hönsgården och grinden. Det blir så högt med snö så man får inte upp den på snöhögen nästan. Man står där som i en bunker med höga väggar. Och mjuk snö är det, lättare att skotta, men svår att gå i!