Nu regnar och blåser det för fullt. Det har det gjort i ett par dagar och i fredags var jag uppe tidigt och plockade upp lite potatis ur landet innan regnet kom. Ska sortera den här potatisen lite och se vilka jag skadade vid upptaget. De ska inte vara med på vinterförvar i matkällaren utan bli palt direkt.

Fredag kväll tog jag in getterna i kättarna och gick bort till bockhagen och hämtade bocken. Han har ett enkelt vindskydd där, så han fick det lite mer ombonat i kojan i vinterhagen. Men igår släppte jag ut alla igen. De gick och betade i duggregn och lite blåst. På kvällen fick de komma in igen och jag hämtade mer hö ur höladan.

Idag regnar och blåser det så mycket så det är ingen idé att ta ut dem. När jag gick för att fylla hösäcken i höladan igen så låg det något där inne! Åh, nej! Vad är det här nu då? En död katt mitt på allt hö. Men det visade sig bara vara en väldigt sovande katt, för den vaknade strax och glodde på mig en stund innan den flög ut genom fönstergluggen i andra änden av ladan. Säkert var den bedövad av allt smatter av regn mot plåttaket. Jag förstår henne, det är väldigt mysigt att ligga och sova där inne. Hoppas bara inte hon blev ute i regnet för länge.
En tupp stod inne i ladan och åt korn i skydd för stormen, när jag kom tillbaka med hösäcken. Kaninen är också där inne nu och mumsar hö. Tuppen gick ut igen men hoppade upp i en låda med hö under plåttaket i hönsgården. Nästan hela hönsgården är full av vatten och än är det visst länge kvar innan det slutar. Ändå kom några kycklingar ut i regnet och började beta gräs innan jag gick upp för att koka te. Man byter till mjukisbyxor och ullsockar och tänder ett ljus och sitter där resten av söndagen...

Kallt och rått. Nu åker en extra ylletröja på, tidigt på morgonen innan solen hunnit värma. Spira möter mig vid grinden, som jag fick klar sent igårkväll ute i mörkret. Den blev förstås vind så jag ska försöka ändra lite innan jag sätter dit klinkan. Det blir ju sådär när tid är en bristvara och man bygger av återanvända gamla pinnar..

Hagen är ny, men så fett bete är det ju ändå inte såhär på höstkanten. Ändå får Gullie mycket mjölk. Idag minskade jag ett snäpp till på mjölkningen. Avsiningen får ta sin tid. Då är det mindre risk för mastit och vi får en skvätt god höstmjölk varje dag. Spira springer ner till ladan och hoppar upp på "hönskojan" där Lyckan står. De river ner pinnarna på hönskojan, de jag inte tagit själv. De trampar ner det höga gräset som är bra för hönsen att gömma sig i. Men vilken rovfågel vågar sig hit nu när getterna vaktar hönsen?

Torvi står vid ladudörrren och knackar på. En nyfiken Silverhöna sitter i det immiga fönstret. Torvi ger upp och går över trollebron bort till sin mamma (Julia) på andra sidan.

Två personligheter. Den första är Lia, kullsyster med Lalah, den helsvarta - Tildes och tupparnas favorit. Men Lia själv är grå, med alldeles röd hals, mycket vacker, men ganska liten. Alla ur den sista kullen från ifjol var små känns det som, jag tror de växte sämre eftersom de kom ut när det började bli kallt och växte upp på vintern. Men Lia har ändå varit en riktigt bra mor till de tre små kycklingar hon ruvade fram. Hon var inte hög i rang så andra hönor trängde sig in i redet där hon ruvade och de värpte nya ägg där. Lyckligtvis hade jag ruväggen märkta och kunde plocka bort nytillskott, men dessvärre gjorde trängseln i redet så att några ägg trillade ut och blev förstörda. Men hon var ju ruvhöna nr 3 så det fanns gott om kycklingar ändå. Hon är i allafall en fantastisk liten mor..

Granat (Kajsa Granat) är en av de tre första bjurholmshönsen jag köpte. Hon är svart med vita stänk på hals och bröst och en bra värphöna. Hon ruvar aldrig även om hon låtsas att hon vill det ibland på våren. I morse när jag skulle mjölka fann jag henne i en getkätte i ladan. Jag fick öppna så hon förnärmat kunde spatsera ut efter en ensam natt i ladan. Jaa, så går det, sa jag.. Hon vill ju alltid upp på höloftet längst in i ladan. Igår var Tilde upp och kröp efter henne där uppe när hon smet dit framför näsan på oss, och nu var jag tvungen att klättra upp och se så hon inte lämnat något ägg efter sig. Jo, där uppe var bäddat några riktigt fina värpgropar i resterna av vinterns halm längst in. Hon är ju jätterolig. En gång i vintras när jag tog hö därifrån i säcken för att bära ut till getterna så visste jag inte att Granat hunnit smita upp på loftet. Jag tog in hösäcken till gethagen och började fördela ut hö. Under tiden brukade killingarna passa på att hoppa på hösäcken. De busade och hoppade men det var något som inte stämde, de kluckade istället för att bräka! Jag fattade ingenting. Tillslut insåg jag att det låg en höns i säcken! Jag öppnade och mycket riktigt, där kom en tilltufsad Granat utfarande... Senare på dagen skulle jag ge mera hö och tog fram den där säcken igen. Då föll ett ägg ut ur säcken...
En dag när vi satt vid picknickladan och stekte pannkaka och potatis i mourikkan så kom hönorna nyfiket spatserande över skaren i den skinande aprilsolen. Granat kom och kollade vad vi gjorde medan Svärta och Orra var mer intresserade av att sprätta i det gula gräset som tinat fram i diket. Efter en stund upptäckte Granat att mourikkan var källan till den goda doften av stekt mat. Så hon gick fram till elden och gick upp på stenarna som utgör den enkla eldstaden och så tog hon en het potatis! Måste ha varit varmt om fötterna! Barfota i snön som hon var...

På begäran gör jag nu ett nytt försök att lägga upp bilden på den fina äggkartongen som Tilde pysslade ihop för några inlägg sedan (7/7?)

Mjölken tar inte slut. Geten behöver vila innan nästa killingar kommer. Egentligen så skulle jag kunna mjölka bra länge till, men jag kommer att göra ett längre uppehåll i år. Åter igen börjar gräsen gulna och torka och mjölken blir så mild och god som en kos. Nu dricker jag den gärna kall som den är. Kanske är det därför det alltid är så svårt att sluta? Jag kommer sakna den.. Men jag har åtminstone börjat ta mindre mängd nu, fast det tar emot.. Idag tog jag bara ca 7dl tror jag, men det dricker vi lätt upp..
Gullies mjölk skummar alltid mer än Julias och jag inbillar mig att den är godare också. Vet inte om det kan vara så. Men Gullie är ju så bra på att stå stilla och inte dra iväg åt nåt konstigt håll när man ska gå med henne. Fina Gullie- min guldget (Lappget- Gullie är sydsamiska för guld)...

Sveriges största fors(?) med massor av småforsar och fall runt omkring. Men vem har kunnat bygga vallarna i forsen?! Och hur länge stoppar de där stockarna?

[Bild]

[Bild]

[Bild]

[Bild]

[Bild]

Komans som i romans.. Igår målade jag på den här bilden. Den är inte klar än men har jag tur kan jag fortsätta idag. Ha en bra dag!

De här mysfisarna tänker sig få åka ut med lilla roddbåten och kasta i ett mjärde.