dunsaluns

Senaste inläggen

Av dunsaluns - 5 juli 2020 00:29

Jag kan inte klippa gräset. För det första för att jag inte har någon gräsklippare. För det andra skulle jag köpa en, men då var örtesängen redan så utvuxen så jag började ana dess värde. Där finns kattfot, blåklocka, mängder med rölleka och ormrot, ögontröst, låsbräken mm. Bara några meter därifrån finns värdefulla växter som klotpyrola och skogsorkiden jungfru Marie nycklar.. Det ironiska i allt är att mellan dessa arter har jag en hel vildvuxen plätt med förrymda, invasiva arter som lupin, jättebalsamin, kirskål, någon stor ormbunke, spirea mm.
Det är med blandade känslor jag studerar växtligheten här på gården. Fast nog överväger lyckan över de fina inhemska örterna.

I dikeskanterna växer mycket tätört, sileshår och fler jungfru Marie nycklar.. också ett gäng tistlar som jag ryckte bort idag. De får visst finnas, bara de inte brer ut sig så förskräckligt. Detsamma gäller lupiner och annat oknytt som sprider sig så pass att alla andra blommor trängs bort, redan hotade arter.. Jag drar upp lupinerna med roten. De är odlade växter som inte värnar om biologisk mångfald. De blir fina i en bukett på köksbordet istället. Sedan eldar jag upp dem eller låter dem ruttna i en plastpåse för att inte sprida fröna ännu mer. De är tvååriga men sprider sig ohämmat med sina frön om man inte plockar dem. De är även en ärtväxt som binder kväve i marken så att även om man tar bort dem så kanske inte våra sällsynta ursprungliga arter trivs, de som ofta ska ha mager mark..

Sileshåren ser man knappt om man inte böjer sig ner och studerar dem. Men tänk vad vackra de är när eftermiddagssolen lyser igenom dem.. Så mycket fint det finns om man har tid att titta. Några bilar körde förbi i 100 knyck när jag satt i diket och fotade. Hunden stod uppe på vägen och väntade. De saktar av och undrar vad jag sysslar med. Det kan de gott få göra...

Av dunsaluns - 25 juni 2020 23:56

Jag visste inte att jag skulle tycka det var så mysigt i lusthuset. Jag vet inte om det är ett växthus eller ett lusthus, det fungerar lite som både och..
Men det kom en sådan hetta så vi gömde oss i den gamla lilla sommarstugan istället. Där inne var det svalt och skönt. Vi åt chips och spelade spel.
Jag har inte gjort färdigt i alla rum, och resan till det stora möbelhuset har jag skjutit upp av olika anledningar. Jag tänkte köpa en hel del där. Soffa, gardinstänger, ramar till viggos rum och speglar till Tildes. Gardiner har jag köpt några, tunna vita, som jag testat mot tapeten i sovrummet. Det blir nog bra. Jag har mycket planer men, Man får ta allt som det kommer... Jag försöker att inte stressa iväg med allt. Måste vara försiktig i hettan också. I vanliga fall tycker jag om när det är varmt. Men nu kokar hjärnan och jag blir ofta som sjuk av värmen, även om jag är inne på ett kontor och jobbar. Ikväll har jag och Tilde badat medan Viggo var på träning. Det var så skönt att simma omkring i sjön. Nästa vecka har jag semester två dagar. Det verkar bli svalare då, men vi får väl se..

Av dunsaluns - 14 juni 2020 22:36

Sommarlovet började stort. Viggo hann med sju bad under helgen. Skolavslutning, kompisar och en dundervinst i fotboll. Tar inte med bilderna med kompisarna..

Av dunsaluns - 4 juni 2020 06:29

Nu har kaninen kommit ut ur sin bur. Jag såg honom skumpa omkring på gården förra morgonen. Jag blev lite orolig för honom, men hann inte få tag på honom innan jag skulle till jobbet. Då han hörde getterna i hagen sprang han dit och genom de stora maskorna i nätet. Tydligen vill han vara inburad i en gethage igen, för han är där inne hela tiden nu. I ett inlägg från den 8/3 har jag visat att han bodde i gethagen. Men inte trodde jag han skulle stanna innanför sånt stängsel sommartid. Han är en märklig gammal herre den där Snurre Sprätt..

Av dunsaluns - 27 maj 2020 22:24

Nu har getterna fått en ny hage. De sprang runt och flurade överallt. De är ju nya på stället och lite stingsliga. Två av dem har klockor på, så jag inte ska tappa bort dem om de hamnar i skogen..

Lyckan

Torvi

Spira

Gullie

Gullie

Av dunsaluns - 24 maj 2020 11:41

Förra veckan såg jag att svartvit flugsnappare flyttat in i fågelholkarna här. Jag har sett rödhake och bofink och bergfink och trastar och talgoxe mm. Jag satt mot ladugårdsväggen och vilade mig och gladde mig åt att någon före mig tagit hand om fågelholkarna så att så många fåglar flyger runt och kvittrar. Så igår den 23 maj, lade jag märke till ett bekant kvitter. Något som påminde mig om barndomens somrar med sand mellan tårna, solsken och damm. Jo visst, där singlade ladusvalorna omkring över gårdsplanen och satte sig på eltrådarna. Jag vet inte om de hittar in genom hålen i väggen på höladan. Jag undrar om jag måste gå och öppna dörrarna där uppe. De skiter visserligen på golvet uppe på höladan.. Jag tycker om att vara där uppe själv, och skulle gärna använda utrymmet som tillhåll för både mej och barnen, så man borde väl låta bli att bjuda in skitare.. Jag kan se dem på nära håll från sovrumsfönstret, när de sitter på ledningarna. Bakom ladan klättrar en ekorre i en björk...  Förmodligen kom de första svalorna några dagar före jag såg dem. De hade lämnat spår på mitt sovrumsfönster. Möjligtvis har de ett bo här under nocken..

Av dunsaluns - 16 maj 2020 08:54

Jag för stålstiftet fram över papperet som en vilsen yxa som hugger sig fram på måfå i genom en snårskog. Ingen ledning ingen inspiration men ett kraftfullt instrument som kan tillfoga stora intryck på omgivningen...
Men vad ska jag med all kraft och ambition när jag inte kan forma en väg genom snårskogen? När orden inte kan riktas till en vacker prosa? Utan allt bara skär fram, ristande i underlaget när tuschet tar slut i stiftet och fiber ur pappret reser sig i protest mot det intetsägande..
Viljan finns där , och faktiskt så finns där också en mening, dold i snårskogens alla gömmor finns strukturen till densamma. Man får inte röja för mycket och inte för litet. Hugger man bort all vegetation för att blottlägga meningen blir det fult. Banalt och formlöst. Likt en japansk trädgårdsmästare måste skulpteringen ske där orden växer fram av sig själva, i en egen form och i precis rätt följd. Så som naturen är skapad, med sin perfekta assymetri.
Inte kan jag nå de höjderna av skrivande nu. Jag älskar skrivandet allt för mycket. Har saknat det. Är rädd att jag förlorat det. Har för lite tid i mitt liv för att vänta in och kunna ge mig hän åt det. Förmodligen håller jag det för hårt. Likt ett barn trycker en livlig kattunge mot sitt bröst. Rädd att mista och på så vis frånta sig själv all tillgång till djupare kontakt med djuret.
Mitt skrivande är ett skyggt djur. Det försvann in i snårskogen. Jag valde stålstiftet för att locka fram det genuina. En känsla. Något att ge sig hän till.. Jag vill för mycket.
Det var längesedan jag tog en tur i de djupa skogar och vindlande trappor och gångar som utgör min fantasi. Där är härligt att förvilla sig. Att komma på avkrokar och läsa ristningar i bark och klipphällar. Att följa fåglar, bäckar eller undersöka små ståndaktiga pistiller i mossan. Oändlig är den. Så svår att manövrera. En dag i mitt mänskliga liv för kort, min koncentration för svag för att kunna insupa och nedteckna en endaste av dess små detaljer i sin absoluta helhet. Jag tappar greppet. Pennan faller ur handen när jag behöver skrapa på barken eller hålla mig fast. Var ska jag börja? Jag har redan lämnat så mycket osagt innan jag kom hit. När jag backar, går på avstånd för att skapa perspektiv och bilda formulering med ord. Förvandlas den perfekta fantasin till en ogenomtränglig snårskog. Redan övervuxen och svårtillgänglig, sedan tanken just innan.
Fantasin är inte av denna världen. Vore den det skulle den väl kunna mäta sig i världens värden och bli formbar och förklarlig. Något som poeter behärskar och kan tolka till språk. Böcker. Konkreta sätt att konsumera dess överdådiga frukter. Något dyrt och värdefullt. Även i den värdsliga världen. Konst.
Men mitt stålstift skrapar banalt mot mitt papper. Ingen frukt finns att plocka i min snårskog. Än har jag inte skrivit mig fram med min stålstiftsyxa, så att jag behärskar tolkningen;den som måste göras innan frukter anses skördade eller stenar slipade...

Presentation


Hej!
Jag tycker om att skriva och göra bilder. Här på bloggen samlar jag bilder och texter om sånt jag blir glad av. Nästan allt bloggande sker via mobilen, delvis därför kommer mina foton vara långtifrån felfria.. Gillar någon bloggen och vill läsa och

Fråga mig

0 besvarade frågor

Copyright

  Alla texter och bilder här skyddas av copyright!

 

Vill du låna en bild (tex. till din blogg)och hänvisa till mej är du välkommen att fråga :)

Att dela mina hela inlägg på facebook är ju också helt ok (eftersom de då kopplas hit till min blogg)

MEN

 Tar du/kopierar en bild/text utan lov, kommer jag hem till dej och river sönder din cykel!!.. eller nåt... >:(

 

 

Kategorier

Senaste inläggen

Länkar

Sök i bloggen

Senaste kommentarerna

Arkiv

Tidigare år

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2024
>>>

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards