När man kommer hem efter jobbet alltså.. två kycklingar hade kläckts. Vi gav dem lite kall gröt som hönan åt upp, sen släppte vi ut alla getterna och sprang ner och släppte in dem i strandhagen och ända ner till där vi sågat ner lite löv åt dem..

Tar upp getterna ur hagen på kvällen. Det är mörkt när man passerar ladan och går över den lilla bron. Gräset är mjukt på stigen genom hagen. Mellan träden i skogsdungen skymtar ljusa fläckar som börjar röra sig och bräka lite tyst. (Jo, för getterna här bräker inte så där högt och grovt som får gör. Getbräken är betydligt mildare för örat och de pratar med olika tonlägen.)
Ibland hör de mig inte om det susar i de stora gamla granarna. Och då kan de bli rädda och någon snorklar till så alla blir på helspänn tills jag säger att det bara är jag.
?Kom då, så får ni komma!? Ropar jag uppmuntrande för att få igång dem att komma med mig längs stängslet bort till grinden längst ner i gamla hagen. Jag öppnar den och de kommer skuttande över kanten. En efter en. De går en bit in i hagen men stannar och stirrar i mörkret medan de väntar att jag ska stänga grinden, sen följer de mig i en klunga bort till ladan. Det spelar ingen roll att de går iväg en bit eller till och med att jag glömde sätta i kontakten igen för att få ström ner till ladan. Så det är alldeles mörkt. Men en efter en hoppar de in och jag känner igen dem i mörkret så att var och en får komma i sin kätte. Lyckan knackar på dörren som slår igen av vinddraget. Hon är förstås sist lilla Lyckan. Höstvinden viner i knutarna och bankar i dörren. Lyckan kommer in i sin kätte och alla lägger sig tillrätta och idisslar. De är som lite mörkrädda ibland, men här inne är de trygga. De kan höra varandra ganska nära. (Men de vill ju inte vara så nära varann så alla skulle kunna vara i samma box, knäppgökarna..) tryggt med hö och vatten och en mjuk bädd. Hela flocken på plats. Inget att oroa sig för. På andra sidan väggen sitter alla hönsen på sina pinnar och har sagt godnatt för längesen. Orra ligger själv kvar i sitt rede och ruvar sina åtta ägg..
De har allt de behöver och strävar inte efter så mycket mer. De har sina intriger, men kan somna tryggt en kväll som denna, trots septembernattens kalla vindar. Det händer ju att man önskar man vore en get...
Jag tycker om den här bilden på MollyMi och getterna från strandhagen för ett år sedan. Närmast har hon sin Lyckan, den lilla svarta..

... går fem getter hem från betet..

Hur man får ett bra grepp om sin get när man ska verka klövar :D
Ha en smal bänk mot en vägg och en kort kedja alt. karbinhakar fästa i väggen. Fäst geten och om den sprattlar håll din kroppsvikt försiktigt men stadigt så geten blir lite fastklämd mellan dig och väggen. Låt getens knä vila på ditt. Var försiktig så att du inte översträcker getens knä eller på annat sätt skadar den. Tryck tex inte för hårt mot getens mage. Håll stadigt. Släpp inte. Låt ev. geten sprattla lite med benet men släpp inte, följ med i rörelsen. Den bör känna att du inte ger upp förrän du fått göra det du ska. Till slut vilar den gärna mot ditt knä. Klipp ev lite, eller allt som ska klippas. Är geten mycket rädd eller sprattlig kan du nöja dig med att krafsa lite med sekatören på klöven och sen släppa geten igen när den lugnat sig tillräckligt. Kräv mer nästa gång. Är geten lugn är det bara att klippa. Nästa bild visar vilka delar som ska klippas bort.
Blir geten nervös och dramatisk, behåll lugnet, den kan knappast göra sig mycket illa så länge den är kort kopplad och du sitter så den inte kan ramla ner. Ibland lägger sig nervösa getter ner i avsaknad av bättre idéer. Ev. Kan man då lugnt låta den ligga kvar och börja klippa lite på plats. Ge inte upp! Vänligt men bestämt :D

Olika sätt som getter kan smita på fast man har staket med eltråd.

Bruta:
I teorin skulle man ju kunna göra alla tre ingredienserna själv. Jag fick lära mig baka tunnbröd av min mamma när jag var 13 år. Då bakade vi hemma på Lillberget i en timrad bagarstuga som är flera hundra år gammal. När vi köpte vårt ställe här i långnäs var jag så nöjd att det fanns ladugård, vedhus, sommarstuga och bagarstuga med fungerande ugn. Jag har gjort mjukkakor där innan jag fick barn. Sen fick jag för ont i kroppen för att baka och elda och diska tråg och arbeta deg. Ugnen är lite smalare än den gamla vi hade så det blir nog inte lika stora tunnbröd. Kanske nån gång ändå att man får tid att använda den och göra eget tunnbröd och mjukkaka igen. Lingon har jag visserligen plockat ifjol men inte så att det räcker så här länge. Men jag är så petig när jag rensar lingon, så det var ju tur att jag inte plockat så mycket :)
Mjölken är det enda som är hemmagjort i brutan. Jag har börjat mjölka Gullie eftersom hon har så mycket mjölk. Så här på sommaren brukar den inte vara lika populär att dricka, då grönskan på betet ger mer getsmak åt mjölken. Så då är det bättre att spara ihop mjölk till ystning. Men det blir bara 100g ost av 1 kg mjölk, så då är det ju lika bra att dra igång och mjölka en get till då man ändå är i farten. Så i morse bråkade jag lite med ettåriga Torvi för att få henne att stå stilla och inte smutsa ner i mjölkkoppen. Så får jag någon dl av henne också om jag sätter ett knä bakom frambenen på henne så att hon inte backar ner från bordet. Lite akrobatik, tjurskallighet och mycket tålamod krävs för att mjölka in en ungget. Men hon är fin lillTorvan. Och hennes dotter Fina ser ut att kunna bli en riktigt fin get hon också. Dock är Torvi av en annan modell än Gullie. Torvi har mindre spenar och är mer segmjölkad, som sin mamma Julia. Julia har än en gång flyttat från oss till Forsnäs Hemman, efter ytterligare två år hos mej. På Forsnäs bodde hon i sex år. Jag sålde henne dit när hon var ett år gammal. Då var hon min favorit och mitt ?hopp om framtiden?, men min kropp orkade inte. Efter två år av foglossningar gav jag upp och sålde alla getter.
Fyra år senare var jag så pass bra i kroppen igen så jag vågade drömma om att ha djur. Jag byggde hagar och slog hö och hässjade. Och så i november körde jag till Vilhelmina och köpte Gullie, en av Julias vita döttrar, och en passande bock till henne. Gullie betyder guld på sydsamiska. Hon är min guldget, ger god mjölk som jag tex. idag dricker bara som den är trots grönsäsong. Hon står så stilla när man mjölkar så man kan ställa muggen under henne och mjölka med båda händerna. Tre lugna, fina, vita bockar har hon fått, och två svarta flickor.
Det är Gullie som brukar ha klockan på sig. Hon är matriark i hagen, över Julias tvillingdöttrar Spira och Torvi, och sin egen dotter Lyckan. Hon har jämna lättmjölkade juver och ingen mastit. Mjölken är mindre slembildande än komjölk och snällare mot magen. Många laktosintoleranta tål getmjölk. Ja, killingarna går med sina mammor hela tiden, men det blir mjölk över till oss ändå. Och snart är småbockarna tre månader och då måste de skiljas från sina mammor ändå pga. inavelsrisk..

Vad mer kan man säga? Våren är här trots snödjupet.

Jag är trött. Bältros.
Solen skiner, jag ska hälsa på nere i hagen. Det funkar bra med getflocken. De små hittar in i kojan när de är ute. Där kan de ligga på en mjuk varm bädd. De vuxna bara äter och äter. Hoppas höet räcker tills snön far bort! Såå mycket snö kvar. Tur att solen jobbar flitigt.

Torvi fick en getkilling.