Kallt och rått. Nu åker en extra ylletröja på, tidigt på morgonen innan solen hunnit värma. Spira möter mig vid grinden, som jag fick klar sent igårkväll ute i mörkret. Den blev förstås vind så jag ska försöka ändra lite innan jag sätter dit klinkan. Det blir ju sådär när tid är en bristvara och man bygger av återanvända gamla pinnar..

Hagen är ny, men så fett bete är det ju ändå inte såhär på höstkanten. Ändå får Gullie mycket mjölk. Idag minskade jag ett snäpp till på mjölkningen. Avsiningen får ta sin tid. Då är det mindre risk för mastit och vi får en skvätt god höstmjölk varje dag. Spira springer ner till ladan och hoppar upp på "hönskojan" där Lyckan står. De river ner pinnarna på hönskojan, de jag inte tagit själv. De trampar ner det höga gräset som är bra för hönsen att gömma sig i. Men vilken rovfågel vågar sig hit nu när getterna vaktar hönsen?

Torvi står vid ladudörrren och knackar på. En nyfiken Silverhöna sitter i det immiga fönstret. Torvi ger upp och går över trollebron bort till sin mamma (Julia) på andra sidan.

Två personligheter. Den första är Lia, kullsyster med Lalah, den helsvarta - Tildes och tupparnas favorit. Men Lia själv är grå, med alldeles röd hals, mycket vacker, men ganska liten. Alla ur den sista kullen från ifjol var små känns det som, jag tror de växte sämre eftersom de kom ut när det började bli kallt och växte upp på vintern. Men Lia har ändå varit en riktigt bra mor till de tre små kycklingar hon ruvade fram. Hon var inte hög i rang så andra hönor trängde sig in i redet där hon ruvade och de värpte nya ägg där. Lyckligtvis hade jag ruväggen märkta och kunde plocka bort nytillskott, men dessvärre gjorde trängseln i redet så att några ägg trillade ut och blev förstörda. Men hon var ju ruvhöna nr 3 så det fanns gott om kycklingar ändå. Hon är i allafall en fantastisk liten mor..

Granat (Kajsa Granat) är en av de tre första bjurholmshönsen jag köpte. Hon är svart med vita stänk på hals och bröst och en bra värphöna. Hon ruvar aldrig även om hon låtsas att hon vill det ibland på våren. I morse när jag skulle mjölka fann jag henne i en getkätte i ladan. Jag fick öppna så hon förnärmat kunde spatsera ut efter en ensam natt i ladan. Jaa, så går det, sa jag.. Hon vill ju alltid upp på höloftet längst in i ladan. Igår var Tilde upp och kröp efter henne där uppe när hon smet dit framför näsan på oss, och nu var jag tvungen att klättra upp och se så hon inte lämnat något ägg efter sig. Jo, där uppe var bäddat några riktigt fina värpgropar i resterna av vinterns halm längst in. Hon är ju jätterolig. En gång i vintras när jag tog hö därifrån i säcken för att bära ut till getterna så visste jag inte att Granat hunnit smita upp på loftet. Jag tog in hösäcken till gethagen och började fördela ut hö. Under tiden brukade killingarna passa på att hoppa på hösäcken. De busade och hoppade men det var något som inte stämde, de kluckade istället för att bräka! Jag fattade ingenting. Tillslut insåg jag att det låg en höns i säcken! Jag öppnade och mycket riktigt, där kom en tilltufsad Granat utfarande... Senare på dagen skulle jag ge mera hö och tog fram den där säcken igen. Då föll ett ägg ut ur säcken...
En dag när vi satt vid picknickladan och stekte pannkaka och potatis i mourikkan så kom hönorna nyfiket spatserande över skaren i den skinande aprilsolen. Granat kom och kollade vad vi gjorde medan Svärta och Orra var mer intresserade av att sprätta i det gula gräset som tinat fram i diket. Efter en stund upptäckte Granat att mourikkan var källan till den goda doften av stekt mat. Så hon gick fram till elden och gick upp på stenarna som utgör den enkla eldstaden och så tog hon en het potatis! Måste ha varit varmt om fötterna! Barfota i snön som hon var...

Mjölken tar inte slut. Geten behöver vila innan nästa killingar kommer. Egentligen så skulle jag kunna mjölka bra länge till, men jag kommer att göra ett längre uppehåll i år. Åter igen börjar gräsen gulna och torka och mjölken blir så mild och god som en kos. Nu dricker jag den gärna kall som den är. Kanske är det därför det alltid är så svårt att sluta? Jag kommer sakna den.. Men jag har åtminstone börjat ta mindre mängd nu, fast det tar emot.. Idag tog jag bara ca 7dl tror jag, men det dricker vi lätt upp..
Gullies mjölk skummar alltid mer än Julias och jag inbillar mig att den är godare också. Vet inte om det kan vara så. Men Gullie är ju så bra på att stå stilla och inte dra iväg åt nåt konstigt håll när man ska gå med henne. Fina Gullie- min guldget (Lappget- Gullie är sydsamiska för guld)...

Förra veckan kläcktes våra första kycklingar för i år. Det var Orra som var först ut att ruva. Ifjol hade vi bara tre hönor, Orra, Svärta och Granat. Men Orra ruvade fram två kullar. Ur första kullen fick vi en dubbelgångare till Granat (Chicken) och en Silverhöna. Några dagar efter Orras kull så kläcktes Silverhönas ruvade kull. Några ägg blev förspillda precis i slutet så Silverhöna har bara sex kycklingar. Orra fick tio. Men på översta hyllan av redet ligger lilla Lia (från septemberkullen) och ruvar på åtminstone sex ägg som ska kläckas snart. Grannen fick tre hönor ur septemberkullen, varav en "Silverhöna" som också ruvat fram tio små.
Det var kul att Orra fick kycklingar i alla färger. Jag har ännu ingen bild på Silverhönas men de var också mycket varierande. Tyvärr tror jag ingen blir helsvart. Det verkar som att de blir ljusare och ljusare för varje generation om man struntar i färger. Vilket man ska göra när det gäller lantraser som Bjurholmshöns. Däremot sparade hon som hade "originalen" bara på de mörka hönsen. Jag tycker mina har väldigt varierade typer, de grövre och de tunnare. Rödare och svartare. De mindre röda ruvar mer och de svarta med vitspräcklig hals värper och är mindre skygga. Endel har benbefjädring, andra inte. De är stora och små höns.

[Bild]

Precis som för två år sedan tog vi vårt pick och pack och flyttade ut i skogen över midsommar. Det känns alltid för kort med tre nätter.
I år hade jag inte packat riktigt lika mycket. Jag saknade vattenvärmaren lite, när man fick koka diskvatten på spisen hela tiden.
Till skillnad från förra gången har jag nu mjölkning och ystning att ta hand om. Förra gången var det bara Gullie och Tjeephes och de fick ingen killing första året och därav ingen mjölk. I år har jag fem getter. Två mammor och deras döttrar. Pojkarna (bockarna) var inte med ut i skogen. De går fortfarande på bete hos grannen. Och det gick faktiskt över förväntan att hålla rent och kyla mjölk osv. Ute i skogen. Med hjälp av en kylande bäck, värmande järnspis och en sval kylbag att stoppa färdig kaffeost i.

Julia Spira och Torvi

Gullie och Lycka

Det var inte riktigt lika vackert väder i år som 2015 och det var mer mygg på dagarna. Men vi var ute och spelade fotboll och lekte kurragömma med dunk och så. Jag hade med mig lite spel men det blev mest läsning inne i stugan. Det blir så mysigt i den gamla skogshuggarkojan när man bäddar med en massa kuddar och täcken. Viggo hittade en låda full av lappar med förslag och beskrivningar av lekar ute och inne.

Vi klöv ved och stekte vassleplättar med fläsk. Tog en lång promenad efter Eliasleden. Kokade kaffe och tränade volter och så en massa fotboll förstås. För den här helgen är det Piteå Summergames och det är så kul! Imorgon fortsätter fotbollsfesten.

Idag hade Nymans Fiske & Fritid en "dag" ute i skogen och LO Lundgrens hästskjuts var anlitade för att köra folk från parkeringen och upp till skjutbanan där det var full rulle på försäljning, utställning och provskjutning av allehanda vapen. Pappa körde Villmar och Palt och min bror körde Valtra (som jag lånade av honom förra helgen) och Lydia som var väldigt pigg idag. Jag åkte med och stod framför hästarna när folk klev på och av. Sen gav jag dem vatten och sprang mellan och hoppade upp och ned från de höga kuskbockarna hela dan känns det som. Byxorna sprack, så det var tur att jag fick för mig att ha en tunn sommarklänning över istället för T-shirt haha! Nu är jag trött och ska sova! Fotbollscup imorgon. God natt!

Fick chansen att låna en häst till harvningen. Jag har en hästfinka som jag kopplade på och körde iväg och drog hem hästen Valtra och en harv. Sen var det bara att spänna för och harva runt. Jag är inte alls speciellt duktig eller erfaren kusk även om jag växt upp med detta hästande runt mig hela mitt liv. Jag har själv aldrig varit så aktiv... tycker jag... för att vara i vår familj åtminstone..

Några hönor och en tupp hjälpte till att finfördela jorden. Jag körde tre olika omgångar under helgen, eftersom att livet hände under tiden. Valtra övernattade i gamla gethagen nedanför ladan. Den är grön och fin efter att ha varit välbetad två år i rad.

Valtra är ungefär som shettisen Spöket; jättesnäll och lugn och hetsar inte upp sig. Tidigare har vi ju haft Spöket här på somrarna för att hjälpa oss in med höet. Men jag har saknat lite att ha en starkare häst till vissa jobb. Ibland är det stockar som behöver flyttas. Och bara en sån sak som att man skulle vilja ha mer/fler på vagnen när man åker ut.. Så det är kul att kunna köra en stor häst ibland. Men ikväll efter sista rundan med harven så skjutsade jag hem Valtra igen. Hon var nog glad att få komma hem till sina kompisar. Fast hon verkade å andra sidan inte ledsen att vara här heller. Hon strosade omkring och betade och nosade nyfiket på killingarna när vi gick genom hagen med dem.

Idag har jag hållit på med trassel och tjorv. Nät. Jag gillar inte nät. Elnät måste vara väl sträckt och inte ta i så mycket så strömmen "går ut".. Det är inte det lättaste. Särkilt när det hakar fast i ris och stubbar hela tiden. Till sist fick jag ihop hagen och tänkte att jag kan lika gärna släppa in getterna fastän det var en del jobb kvar innan jag kunde slå på strömmen.
De stackarna stod ju uppe i vinterhagen, som killingarna så listigt lyckas krypa ur hela tiden nu när de upptäckt det goda gräset på andra sidan. Så jag tog damerna i koppel och gick genom skogen, ner till den nya strandhagen. Först Julia med sina killingar Spira o Torvi

Sen Gullie och Lycka. Det var soligt och fint. Jag tog mig en välförtjänt paus med dem på den öppna delen av hagen. Det doftade så gott just där, av älggräs som spirade fram mellan de vissna vasstråna. Det blåste lite så vågorna skvalpade bakom oss och jag lade upp fötterna och solade med utsikt över gamla hagen där bara hönsen får gå i år.

Lycka kommer fram och myser med mig. De andra har inte tid. De mumsar i sig av allt möjligt som de hittar. Det är väldigt blandad vegetation i den här hagen, så även om det ser ut att vara mest vissen vass så finns det både olika gräs, sjögräs, lövsly, mossor, lavar och barrträd.

Torvi tog sig också en liten tupplur. Det går mycket bra att släppa dem så här några timmar. De äter och utforskar av hjärtans lust. Men sen vill de hem, det vet man! Så fram emot kvällen vågade jag inte ha dem kvar, utan tog upp dem för övernattning i ladan. Men jag få hagen helt färdig imorgon :)
Ha en bra fortsättning på helgen!

[Bild]