Another twirl
another twist
they?re skipping through the fog and mist
-dancing in the breath of earth,
while silverbeams brings morning-birth?

Den här dikten kom jag på ikväll när jag gick i skogen. Men färgerna ska torka innan jag lägger på dimma och älvor på tuvorna..

Jag gick en promenad bort till några fina klipphällar. Där tycker jag att det är jättefint att sitta och vila och det är alltid soligt. Där finns gamla knotiga tallar och små figuriga mossor eller lavar.
Jag går en yogautbildning, så jag tog med mig en filt att öva på och ett block att anteckna i också började jag skapa ett yogapass. Sen åt jag chiapudding och drack rölleka-te på filten i solen. Det är så skönt nu innan myggorna kommit och det är ovanligt torrt i markerna trots att all snö inte är borta än. Men fjärilar och myror och en och annan groda har tinat fram. Men än är det kyligt i luften och jag hade både mössa och täckbyxor på mig.
Det hade varit roligt att få göra yoga med en grupp nån gång, men det känns väldigt svårt på nåt vis att vara tydlig och prata samtidigt som man visar. Jag har ju ett tag kvar att träna på min utbildning, men det känns ändå kul fast spännande. Ha en fin avslutning på april <3

När jag skulle hämta sonen ikväll från träningen i stormen så vände jag mig om och fotade snabbt norrskenet som lyste starkt som en virvel över gården. Tyvärr kunde jag inte fånga det så bra med telefonkameran. Oj vad det blåser. Det var ett väldigt starkt norrsken som följde mig över skogen ner mot människobyn, men det var såklart nästan borta då vi kom hem igen.

Den ser så liten ut i tallen. Och på himlen, högt, högt upp. Den syns knappt i ungskogen när den sitter hukad över ett renkadaver. Men precis när den lyfter och flyger iväg, när den ännu är nära och inte hunnit över talltopparna. Då är den såå stor. Vingspannet är större än något jag själv kan mäta.
Men jag har varken kunskap eller utrustning för att då till någon bra bild. På ett sätt är det bra. För oftast så struntar jag i att fota och bara tittar. Upplever det själv.

Det var så fint idag. Fast blåsigt. Ibland sätter jag mig i lingonriset eller ligger på en klipphäll. Det är så många myrar här. Stora och små. Vattentäckta och helt torra. De lyser extra gula på hösten.
Igår gick jag en sväng till skoterbron. Där låg jag och vilade ett bra tag och såg på skummet från ån som blåste upp ur vattnet och seglade in i skogen över mossan. Det var som trollskum, så lätt och fast. Sista bilden är från igår..

Jag har samlat Rölleka, daggkåpa, rödklöver, groblad och nässlor. Jag hängde upp buketter av rölleka och daggkåpa i köket. Jag har börjat klippa gräset men nu tjorvar det med trimmern. I början av sommaren låter jag gräset växa så att alla blommor får blomma och sätta frön. Jag har mycket blåklocka, kattfot, rölleka, daggkåpa mm. Men nu har jag nog plockat in åtminstone rölleka så jag klarar mig ett tag. Jag gör mest te av dem men det går egentligen att använda till annat också.
Nässlor och daggkåpa innehåller fytöstrogener som kan vara speciellt bra för kvinnor och rölleka innehåller blå bitterämnen som neutraliserar lite syra i kroppen och är snäll mot levern bland annat. Den smakar ochså blommigt och gott att ha med i teet..

Ja, man kan bada i Mellanboda. Men utan garanti för att bli renare på alla ställen. Jag har inte joggat på länge men med slipknot i lurarna så orkar man vad som helst. Musiken är en grav kontrast till den vackra naturen runt om som jag njuter av. Jag stannar och vilar och tar lite kort. Myrarnas tuvull lyser så vackert vitt mot den jordiga dyn och solen kastar långa strålar på kvällshimlen. Det går inte fånga med min mobilkamera. Men jag lufsar vidare mot bäcken. Jag får ont i knät och går en bit. Sen joggar jag igen. Det har varit en otroligt varm dag så det känns jätteskönt att lägga sig i bäcken. Det är inte ens kallt i vattnet. Jag hade hoppats på att den skulle vara lite djupare dock. Men det är skönt med vatten. Lite som en hund känner jag mig, en retriver som uppsöker alla dypölar på en skogspromenad och bara vältrar sig. Men jag blev inte lerig i allafall. Nästa gång ska jag springa till en annan bäck med större flöde. Det märks på bäckarna att det är mindre vatten än vanligt. När jag tar på mig joggingskorna igen så är det plötsligt mycket lättare att springa hem. Men det är som sagt längesen jag sprang så jag går ibland för jag får bara ont i huvudet om jag överanstränger mig. Jag kan inte pressa mig så som när jag var yngre, jag har fått lära mig att lyssna på kroppen under några år nu. Det är en svår balansgång tycker jag. Men jag har hjälp av min utbildning i ayurveda. På vägen hem fotar jag ett litet djur på en blomma. Jag såg en likadan i början av joggingturen men jag vet inte vad det är. Är det nån som vet?

När det blir vår uppe i myrlandet får knytt och oknytt hoppa mellan tuvorna för att inte bli blöta om fötterna? Nu är det ju vårvinter, men snart är blötvåren här och det börjar porla, kvittra, kuttra och kurra överallt i skogen.