måndag kväll. Redo, direkt efter jobbet. Är man förberedd hinner man köra långt ut till skogs och laga mat över elden. Det gäller att passa på innan vinterkylan sätter in. Halva syskonskaran och hundarna. Hit åkte vi ofta häst och släde om helgerna när vi växte upp. Det var lång väg att åka från gården upp i skogen. På sommaren kunde man köra efter skogsbilsvägen, även då blev det oftast med häst. Det är fasters stuga. De har byggt om en gammal kiosk och ställt upp den på hällarna. Kanske ska jag berätta nån gång om när jag och min storebror var små och körde dit själva med pappas första brukshäst... Men det blir då inte ikväll, jag är för trött.. Hoppas ni haft en bra dag! God natt!

Det börjar bli lite ont om mat i bockarnas hage. Getterna har en beteshage full med högt gräs som visserligen börjar gulna, men snart hoppas jag kunna släppa dit Gammelbocken, Tjeephes. Kloke däremot får inte gå med sin mamma nu när brunstsäsongen närmar sig. Så de sällskapar i gamla hagen med lilla ponnyn. Hon betar det getterna ratar. Egentligen ratar de ingen speciell växt, men de betar högre än hästar, så hon går efter och putsar.
Egentligen skulle Spöket åka hem till pappas hästar efter att vi kört in vårt hö med henne, men hon blev kvar ett par veckor till. Snart får hon nog komma hem..
På morgnarna går jag ner mot viken och har börjat såga ner sly där som jag kastar in hos bockarna. De älskar att äta sly. En och annan lövkärve sparar jag under granarna där nere. Det känns onödigt att gå runt hela ägorna och kånka lövkärvar till höladan på morgnarna. Så jag testar om de håller sig fina under granarna.
Tidigare år har jag och Viggo varit där nere och röjt en gång genom slyet. Vi följde den gamla övervuxna stenarmen. Jag tänkte att det skulle bli som en fiskeväg ner till vattnet. Jag hade förlorat hoppet om att kunna ha någon båt i den här grunda viken som bara krymper och krymper för varje år.
Men gissa vad som ligger längst ner efter vår lövtunnel nu? Jo, vår lilla båt! Det är så kul att vara ute med den och fiska. Synd bara att våra svenska fiskar är fulla av gift. Jag blir så ledsen när jag kommer ihåg det. Visste inte att det var så.. Jag som trodde att fisk var nyttigt!!?
I mitt slyröjande sparar jag alla små alar numera, eftersom det är gott att röka med alspån. Jag hade hoppats få upp några fiskar att röka, det är ju så gott ...också fick jag en fin, tidig födelsedagspresent av svärföräldrarna; ett mjärde :) det ska bli kul att testa!
Ha det bra!

Jaha, hur kan hon ränna till fjälls då när hon har getter att mjölka och barn att se efter och kycklingar att räkna på kvällarna. Jo, jag har hjälp av världens bästa nya granne som mjölkar och världens bästa herre som sköter de andra djuren och barnen och allt och världens bästa hunddam som tar med hunden på husvagnstrip igen och världens bästa mamma som låter barnen sova över när pappan är upptagen och världens bästa syster som tar dem på bio!
Jag är på resa med mitt jobb och väldigt tacksam för all hjälp! Vi har haft fina dagar här och sett mycket vackert även om vi inte kan tillryggalägga några långa sträckor. Fjällen är enormt stora! Men jag känner att jag vill hit igen. Det är nog det vilda landskapet som lockar, samtidigt som det är just vildheten som gör det så svårframkomligt och oåtkomligt. Jag önskar att jag kunde stanna tiden en månad eller nåt, då tror jag man skulle känna sig flinkare och snärtigare på att bestiga höjder om man kunde träna varje dag. Får se när man kommer sig till fjälls igen. Jag har en viss längtan men bara att vara här under sommarhalvåret, jag är tyvärr ingen skotermänniska.
På vintern är det ju mer som en öken av snö, mycket svårare att leva i och hålla livsvärmen.
Tidigare i mitt liv trodde jag att jag skulle bli en sån som skulle fjällvandra på alla lediga stunder. Jag älskade fjällvärlden med sina små söta björkar och lämlar och jokkar, men tid, kropp och pengar satte alltid hinder för att det skulle bli av. Dessutom förstod jag efter ett tag att det var skogen och inte fjällen som var mitt rätta element. Även om fjällvärlden är så mycket mer ursprunglig än de tall-odlingar vi har som mest..
Jag har varit förvånad över att kunna hitta så många olika arter av blommor och svampar och blad här överallt. Jag undrar om den ena bilden här under är tätört? (Någon som läser detta kanske kan svara ?)

Jag undrar också vad den här lilla vanliga örten heter. Den är gråaktig och ser ut att få lilaaktiga blommor högst upp. Tyvärr blev bilden lite suddig. Jag fotar ju bara snabbt med kameran.

Japp, här är jag framför en liten jokk. Det trodde ni inte va?

Jag suger ut det sista av semestern: i fredags åkte vi till grannkommun och skulle kolla på lite vandrarkängor till mej och sånt. Mina skor börjar vara rätt slitna efter tolv (!) år. Vi var borta rätt länge, för på hemvägen beslöt vi att äta middag inne i stan på festivalen. Jag passade på att testa mina nya högklackade finskor som jag ska ha på ett bröllop senare i höst. Trött i fötterna och med en lagom urlakad familj svängde vi hem på gården, dit det tydligen levererats nät dagen till ära.
Oj! Ja då vet jag vad jag ska göra ikväll..
In med alla saker, lägga barnen och ta av sig finkläderna igen, sen blev det ner med lien och röja upp ett spår för 200 meter elnät genom den värsta delen av åkern. Nätet var dock ganska lätt att ställa upp. Sen raskt i säng, för på lördagen skulle vi ut med Laponia.
Vi hade bokat plats på en lunchkryssning ut till Stenskär där vi gick på en guidad tur och barnen badade i havet. Det var strålande väder. Direkt vi såg ön slog det mig att den såg ut som grekland(!) Jepp! Mitt i bottenviken har de släppt ner en bit av Grekland. Jag tror det är sandmarken i kombination med att det betats hårt(?) av fiskefamiljernas kor och getter som kanske gjort att ön ser ut sådär?..
Det var sand och sten och ett lågt, lågt lager av lingon, kråkbär och lite strandvial. Nästa steg i växtlighet var tallar. Det ser ut som en park eller en trädäng eller nåt.
Där fanns flera stenlabyrinter som legat sedan 1100-talet. De finns på många ställen runt hela norra ishavet och ner hit.

På hemvägen satt vi uppe på soldäck och såg alla båtar och öar runt omkring. Vi pratade och hamnade på ämnet; tält. Viggo ville tälta nån gång. Vi skaffade ett tält ifjol som aldrig blev använt. Och ja, det var sista chansen innan min semester slutar så vi beslöt att åka och tälta redan samma kväll.
Pappan skulle träffa en kompis och åka till stan, så vi andra passade på att tälta. Åkte direkt ut till skogen och satte upp tältet. Bara en liten picknick och en kort promenad innan vi gick in och läste boken. Åskan mullrade i horisonten, men jag sa att den inte skulle komma hit.. Lyckligtvis gjorde den inte det heller :) Det var perfekt för tältpremiär, vi var ju jättetrötta och sov gott hela natten.

Idag har jag plockat undan efter alla roligheter, sen färdigställde jag den nya beteshagen till getterna. Precis nu ikväll när jag fipplade med eltrådarna och det nya,starka elaggregatet, slog åskan till. Jag stod alldeles mellan några trådar och NÄRA aggregatet när det small till uppe vid huset samtidigt som himlen öppnade sig. Jag blev tvärrädd och tog ett skutt över trådarna och sprang halvvägs upp mot huset. Där stannade jag som en skraj hare, jag kunde ju inte lämna hagen bara halvt stängd, men inte tordes jag gå tillbaka. Då såg jag herr herre komma gående mot mig i mörkret. Det regnade så stora droppar och haglade stora isbitar så vi sprang in ändå... Efter en stund kunde jag gå ut och göra klart. En sparad halmbal tog jag med mig och visade getterna sitt nya hus igen. De vill nog gärna bo i sitt gamla innan de vant sig. De är vanedjur det där...
Men så skönt det var att få den färdig! Och så roligt och lyxigt vi har haft det i helgen.
..

När man var liten var livet så okomplicerat. Jag hade det nog ganska bra. Men ändå, man har så många chanser kvar, man behöver inte på samma sätt engagera sig och det är väl tur. Nu skriver jag inte det här för att jag har det så speciellt besvärligt som vuxen, utan mer för att jag just upplevde den där känslan som är precis samma som när jag var liten och sprang ner till stranden på sommarkvällarna för att ta ett dopp med hunden innan man sprang sig torr på väg hem igen. Det där att bara vara. Det är inte lika lätt när man har små barn och annat att tänka på, som man bara inte får försumma.
Vi for till sjön och fiskade ikväll.
Linorna trasslar sig och någon tjurar lite och den minsta sitter borta i skogen och klagar på ett skavsår. Den andre vill hämta nåt i bilen och på väg dit plumsar lillan i ett surhål. Som tur var hade jag i farten snott med mig ett par små tights åt henne , så det löste sig bra ändå. Sen plötsligt plockar hon blåbär i godan ro medan vi andra får ordning på krokarna och allt är bara sådär.. precis som det ska vara.. Min lillebror kom med en kompis (fastän det är festival i stan!) en kopp kaffe med en skvätt mjölk som jag kylt i sjön. Äntligen getmjölk igen. Jag har varit tre dagar utan och saknar den redan. Varför får ni veta en annan dag..
Så underbart. Kastar och metar om vart annat. Rensar hjärnan. Jag var lite trött. Jag och Viggo fick in en hässja till idag. Den sista har tyvärr inte torkat färdigt riktigt.. Det blir mycket hö. Inget man behövde oroa sig för på riktigt när man var ung. Eller hur man skulle hinna allt innan sommarlovet var slut. Man bara gjorde, tids nog började skolan om ändå. Jag ska njuta av de sista dagarna på semestern utan bekymmer.. Även om det ser ut som en plog skenat över gården. Jag började städa och rensa ogräs igårkväll. Men så byggde vi också en koja, som uppskattades mycket av oss alla, inte bara barnen. Det är så kul, man kan inte njuta nog av de här sommarstunderna. Glömmer att jag haft huvudvärk hela dagen. Fick ju lagad mat av herr herre i eftermiddag. Älgfile! Inte dåligt.

så vände det.. Efter två dagars ihopsäckande, så fick jag ny energi någonstans ifrån. Det har varit bakning och kalas i två dagar sen dog jag lite på måndagen. Då tappade jag helt sugen, men lyckades ändå komma iväg med barnen på en liten ridtur till skogs. Vi tog ingen sadel, då är det lättare för barnen att rida båda samtidigt. Vi har nog aldrig varit så oengagerade i ridningen någon av oss. Det var förstås roligt ändå, men det blev ingen lång sväng. Jag har varit väldigt trött.
Herr herre kom ner till mej när jag mjölkade i morse och han föreslog att vi skulle åka upp till Sikfors camping och se hur det var där. Jag gjorde klart och duschade och drog på mig en fin klänning och så stack vi iväg. Det var kul att se nåt annat igen, åka iväg på semester ett par timmar. Några vi kände var där och vi badade i poolen och köpte lite glass och så. Sen skulle Janne iväg och hjälpa en kompis och Viggo hade också kompisar att träffa. Jag och Tilde blev själva. Hin ritade lite i sina nya ritblock medan jag bar upp hässjevirke ur skogen. Sen kom hon ut och hjälpte mig lite. Det var härligt. Så lättarbetad den där mellersta delen av åkern. Det var mindre flygfän ute och inte så hett heller eftersom vi började sent på eftermiddagen. Underbar kväll. Nu är man "back on track" igen.
Som tack för hjälpen fick Janne en älgfile av den där kompisen. En frusen älgfile. Kastad åt sig från flera meters håll. I motljus. Parerade med smalbenet. Du kan inte tro vilket hål en älgfile kan göra i ett smalben! Stackars killen, fick åka hem och sätta på ett plåster.. Vi har ändå skrattat åt den konstiga olyckan. Skadad av en älgfile...

Det är en unge där bakom hötussen

Paus på ett par "golv"... Tilde fotade mej i pausen. Sen roade hon sig med att peta in gräs i min vattenflaska medan jag slog med lien längre bort. I slutet fick hon gå in och se sin nya pippifilm, hon har ju nyss fyllt år lyckosten :)

Ha det bra!

dagen lilla lunch, mitt i slåttervärmen. Jag var inte så hungrig men sugen på nåt gott. Några skivor getost och en bunt stackars små blad som lyckats växa i min planteringslåda. Jag är minsann kvinnan med de minst gröna fingrarna på jorden tror jag. Men osten fick jag åtminstone till. Mjölkar båda getterna nu, fastän det är lite olika med hur mycket man får ut av Gullie. Saltade lite när jag bröt ostmassan den här gången och jag tror det var bra att få in saltet i stekosten. Känns som det behövdes mindre mängd salt för att få till god sälta på det sättet. Och salt vill man ha när man är ute och svettas mycket. Förra inlägget blev lite konstigt skrivet, för då satt jag bara och tog en liten vätskepaus, precis som nu. Snart ska jag ut och slå hö igen. Vill få upp åtminstone två små hässjor innan jag är nöjd.
Men det är så mycket med allt hela tiden, bara att bära fram virket till en ny hässja tar ju tid och ork. Så det går inte fort. Igår morse kokade jag en panna kaffe och ställde på borde med en lapp: "kaffe kokt idag varsågod". Om det kommer nån slipper de vänta så länge för att få sig en kopp och det blir smidigare för mej att verka trevlig om kaffet är klart. Men alla var nog och badade..? Det var mest jag och tuppen.
Ha en skön sommar ni me!

Stekosten passar väldigt bra med mynta. Idag hade jag ingen mynta hemma, men grönkål var också väldigt bra till.

Bjurholmshönan Granat och tuppen SprättLarsson vankar omkring på sina domäner och undrar lite vad jag sysslar med. Han spankulerar och vaktar sina kycklingar mot fasantuppen som stryker omkring. Man hör fasanens hesa rop runt om gården på dagarna. Och i morse hittade jag en av hans långa randiga stjärtfjädrar på stigen ner till ladan.