dunsaluns

Inlägg publicerade under kategorin skogen/ute

Av dunsaluns - 13 augusti 2015 21:59

jag går en kvällspromenad genom byn. En varm men blåsig dag avslutas med en sval sommarkväll. Dikena kantas av sent blommande örter. Blåklocka, älgört, mjölkört, rölleka, kamomill, flockfibbla, åkerbär och till och med smultron(!) Jag passar på att plocka en stor bukett kamomill, som faktiskt blommar i mängder häromkring. Jag tror nästan att den fick fäste när dikena grävdes om, för tidigare år har jag aldrig sett så mycket kamomill någonstans här i norrbotten. De kom för ett par år sedan. (?)
Jag lägger buketten på köksbordet och hämtar sax och snöre.

Det blev faktiskt en bukett Rölleka också. Och på bron står en bukett med prästkragar eller vad det då är. Jag vet bara att det inte är kamomill. Kamomill har en tjock "mittenknapp" som ibland får de vita kronbladen att luta bakåt/nedåt. Man kan komma ihåg det för att det är en välgörande växtsaft inuti. Prästkrage och baldersbrå har en plattare och finare blomma. Kamomill har tunna dilliknande blad, som Baldersbrå medan prästkragen har glest mellan sina små fina avlånga, rundade blad med "tandade" sidor.

Nu har vi kamomillte så att det räcker för hela vintern :) eller, åtminstone de dagar vi är förkylda. Då är kamomillte med honung bra. Jag brukar även smula ner lite torkad rölleka. Men bars lite, för den är starkare i smaken. Kanske skulle man testa att göra salva? Men jag vet inte hur man gör..

Precis som blåbär är kamomill också Guds gåvor :) mmmm -tack!

ANNONS
Av dunsaluns - 10 augusti 2015 21:31

för ett par dagar sedan var vi ute i skogen och fick med oss lite blåbär hem till stugan. Jag tänkte göra en god blåbärspaj som vi blev bjudna på under semestern när vi var i Torsåker och hälsade på. En liter bär ska det vara till pajen. Men först ska halva degen förgräddas som botten 175 grader ca 10 min. Och bären ska rullas i 1- 1,5 dl socker( jag hade även i lite potatismjöl så att inte bären skulle bli så rinniga).

300! Gram smör
5dl mjöl
1,5 dl socker
2tsk bakpulver
4msk vatten

När halva degen är förgräddad som botten och bären är rullade i socker och ligger i pajbotten tar du andra hälften av degen och kavlar ut ett lock.. Om det går.. Det gick inte för mig, degen är för smörig och fastnar bara. Kanske ska den kylas innan? Jag lyckades platta till den hjälpligt och sen lade jag degbitar på bären som jag kletade ut jämt fördelat. Hade man lyckats, hade man väl sparat en snutt att göra en snygg kant runt om också. Men jag bakar som sagt inte för att det ska bli snyggt.

In i ugnen tills den blir lite gyllenbrun, svalna och sikta över lite florsocker.
Vi åt den med vispad grädde.

Jag hade släpet med mig och fick förutom bären, några granar med mig hem. Av dem har jag börjat bygga en dörr till hönsgården och förbättring av gärdesgården som jag byggde ifjol. Det var mamma som tog bilden. Släpet var ju även bra att ha picknick på ;)

Det är alltid bra att ha en vass yxa. När man är nybörjare på att snickra och dessutom bygger av ojämt material får man mäta noga och ibland bygga osymmetriskt för att det ska passa in.
(PS. Jag känner markägaren och får ta smågranar därifrån, det är ju ganska lyxigt)
God natt! Och glöm inte- blåbär är Guds gåvor!

ANNONS
Av dunsaluns - 8 augusti 2015 23:31

jag och Viggo har sprungit upp på "Eliasberget" ikväll. Egentligen heter det Larssonsberget. Men det fanns en gång en i bygden beryktad tjuv som hade en grotta i just det berget. Tjuven hette Elias och det går en led över berget som heter Eliasleden.
Där finns lite skyltar uppsatta, bla. Information om pärluggla. Och när vi stod stilla och hämtade andan högt uppe på berget, medan vi åt lite blåbär från tuvorna, då hörde vi ett ovanligt läte från skogen.
Väl hemma googlade vi pärlugglans läte och det var nog den vi hade hört.
Som jag skrev sist vi var uppe på berget, så bor det många korpar där i stupen och det är alltid roliga att iaktta. De är inte lika skygga och man hör hur de pratar med varandra med olika tonläge och på långt håll.
Men det mäktigaste idag var ju att vi kröp ner i självaste Eliasgrottan!
Det var så spännande. Det första Viggo gjorde när jag frågade om vi skulle gå upp på Eliasberget idag, det var att gå till sin far och fråga om han hade någon ficklampa, så att vi äntligen skulle kunna gå ner i grottan.
Man måste klättra ner genom en smal öppning. Inget som rekommenderas gravida eller "ledbrutna". Sedan kommer man ner i en liten gång där man får gå böjd. Efter några meter blir gången till ett litet rum med skrevor här och var i taket. Där kunde jag stå upprätt. Vi lyste oss fram med den lilla lampan som var av modell "nyckelring". Jag litade inte riktigt på den lilla tingesten, så besöket i grottan blev ganska kortvarigt.
Sedan fotsatte vi uppåt. Hjälpte hunden uppför en stege och hoppade över lite helvetesgap och stötte på några morrande stenvättar.
Men roligast var att rejsa (race-a) tillsammans över stockar och stenar. Ibland fick vi stanna för att flåsa lite. Tillslut kom vi upp på bergets topp och det var varmt och nästan vindstilla och helt underbart att sitta där och mysa och peka på husen, byarna, vattendragen och vägarna under oss.
På hemvägen "rejsade" vi också. Men vi tog det lugnare och gick mer stilla och åt mer blåbär. Det var en riktigt skön sommarafton??

Jo, ugglan ja... Det liknar nog ingen Pärluggla egentligen, trots prickarna. Det är en fantasiuggla som jag målat på en sten. Det är ju så roligt att måla på stenar! Jag visade bilder på det tidigare i vår, men då kom aldrig ugglan med. Bara några blommor och sånt.. Hade dygnet fler timmar skulle här målas mycket sten ;)
Prova!
Hoppas ni har en riktigt skön slutspurt på vår fantastiska sommar :) take care!

Av dunsaluns - 6 augusti 2015 23:38

På världens bästa shettis, Spöket. Vi har varit ut med henne med Viggo och förra sommaren bodde hon hos oss en vecka. Men för några dagar sedan var det äntligen dags för Tildes premiär som ryttare. Inte en dag för tidigt om vi skulle fråga flickebarnet självt.

Av dunsaluns - 5 augusti 2015 10:54

igår gick jag och Tilde ut i shorts, linne och storstövlar. Kommer det en sån regnfri dag på en sådan sommar så gäller det att passa på.
Vi gav vatten åt kaninen och jag stängde in henne med honom i den stora getkätten medan jag krånglade ut buren.
Tilde tjatade om att få komma ut även om proceduren bara tog en minut. Jag bar fram två stora hässjestolpar och en lie. Det fanns en liten gnista hopp om att hinna slå ett par höstrån att spara till vintern. Det har ju regnat så hiskeligt på mina tidigare åtaganden. Och torrhö finns inte att köpa så långt ögat når. Jag satte Tilde i buren, så hon lekte med kaninen medan jag letade rätt på järnspettet så att jag skulle kunna sätta upp stolparna och åtminstone hänga upp lien. Det är en farlig tingest att ha liggande i gräs..

Nu var det bara brynet till lien som fattades, jag gick en lov för att se om jag stuckit in det i den senaste hässjan eller om det var i ladan. Det är ca 100 meter att gå mellan varje ställe. Tilde blev otåligt och jag hittade inte brynet. Man behöver verkligen brynet ofta när gräset är såhär gammalt och segt och lien är slö.
Tilde gnällde medan jag försökte få upp en stolpe att hänga upp lien på i den steniga åkern. Då svänger Viggo och grannpojken ner till oss med sina cyklar i full fart och undrar om de får åka och bada. Utan vuxen? Eller nej, med en storebror?
Åh, jag vill inte det, fast jag vet att grannbarnen får, så tillslut blir det så att Viggo ska gå och hämta ett badlakan. Jag funderar om jag ska gå med dem och övervaka det hela eller om jag bara är en händig mamma då. Istället ropar jag förmaningar när de sticker iväg med badlakanet som de ber att få hjälp med för att det blir svårt att cykla. Tilde vill följa med pojkarna och när jag vänder mig om ser jag att getterna smiter mitt framför näsan på vallhunden, som är den enda som tar åt sig när jag ropar argt åt dem.
Jag fångar in dem och stänger grinden. Tilde blir ropar att hon vill gå in till getterna. Bocken buffar lätt upp grinden med rumpan och de smiter igen. Jag måste hämta något gott att locka dem med och stänger grinden mera noggrant. Sen går jag in i ladan igen när jag ändå passerar och ser mig om efter brynet. Då hör jag has och knak när bocken trycker sig ut genom grinden. Jag tar in getterna i ladan och går för att sätta i elsladden medan jag ropar åt Tilde att jag kommer snart. Hon har gått barfota och satt sig inne i gethagen på bron och pysslar med något i springorna. Efter lite letande hittar jag elkablarna i det höga gräset men de har vuxit fast så jag får slita mycket innan jag kan börja koppla ihop dem för att få ström ner till hagen. Tilde är på väg upp till mig när jag går ner för att hämta ut getterna ur ladan igen. Vi möts någonstans vid kaninburen så jag ber henne prata med kaninen lite. Det tycker hon ju om. När jag kommer ut med getterna ropar hon glatt att det går bra att rida på hunden.

Snart hör jag hur bocken frustar förskräckt och skenar iväg och bestämmer sig för att inte försöka öppna grinden mer den dagen.
Tilde vill in till getterna igen och de ska ändå få sitt vatten och själv längtar jag efter en paus på denna slåtterdag. Så jag sätter mig på bron och kramas med geten som slickar mina salta armar. Tilde går bort och tittar till gethuset medan bocken studerar henne.
Då kommer främmandet!
Jag har bjudit på tårtkalas för ett par som båda fyllt år. Tårtan som jag skrev om i förra inlägget.
Så vi går upp för att fika, men först måste jag bara stövla iväg till grannarna och hämta hem Viggo.

Det blev ett härligt tårtkalas med baljbad på altanen. Dagen vänder. Direkt efter att de åkt hem hittar jag brynet där jag letade från början, i den förra hässjan. Och sen reste jag en ny hässja. Och ringde och frågade en bonde om de hade något torrhö att sälja ... Det hade han inte...

Av dunsaluns - 1 juli 2015 19:18

mer än så hann jag inte innan lien började trilskas. Årven bröts bakåt när jag slog i en sten. Det gick att lossa skruvarna men den blev inte riktigt sig själv igen :/
Och jag som hade tänkt slå dubbelt så mycket i år..

Man ser geten som en vit fläck där borta i hagen.

Jag tänkte i princip slå hö av allt som inte är gethage och potatisland. Men jag blir glad över varje strå jag lyckas samla ihop, så det är ingen större press på att hinna allt. Jag får se hur mycket jag har lust med/ hinner/ orkar helt enkelt... Just där jag började idag har det blivit mycket tistlar och brännässlor också. Det är inte kul att få tistlar i höet men jag slår dem för att de inte ska ha det så bra på min åker. Sen handplockar! jag bort dem ur gräset innan jag lägger det på hässjan. Några (ganska många säkert) smiter väl med men de plockar jag väl bort i vidare hantering. Höet ska ju en del vändor genom händerna innan det når en mule. Kvar på åkern vill jag ju inte ha tistlarna. Så högen jag rensat ur, slänger jag nog på soptippen eller eldar eller nåt..

Det ser inte jättefint ut där jag gått fram, för jag sparar vissa sjok med örter jag tycker om. Jag tänker mig att de får stå kvar och få lite övertag över de jag kapar av. Växa ifred och fröa av sig..
Klöver är en sån välkommen gäst på vår åker. De hade vi inte mycket av förr. Då var det mest älggräset, med sina pudriga gulvita blommor.
Älggräset har tyvärr inte börjat blomma. Egentligen borde jag vänta ett par veckor innan jag slår, men vi ska bort på en resa och jag vill ha god tid på mig att få färdigt. Man vet ju inte hur vädret blir heller. Men vill man ha riktigt ängshö med fin artrikedom ska man vänta tills blommorna och gräsen får chans att fröa av sig..

Och bocken ligger och idisslar på sin "trollebro". Inte bekymrar sig han över att få in mat till vintern. Geten är desto mer tacksam när jag kommer ner. Hon kramas och pussas och slickar i ansiktet och öronen och armarna. Jag inser snart att jag är visst extra salt och god idag. För man börjar visst svettas så fort man ens tänker tanken på att göra hö...
Nu ska jag se om lien funkar bättre i en annan vinkel, jag har skruvat om den lite igen.

Ha en skön juli!

Av dunsaluns - 29 juni 2015 00:00

efter en varm dag på denna annars så kalla sommar, går jag ner igen för att spana i fårorna.. Geten står och skramlar med sin bjällra högst uppe på stenröset där nere..

Bara några stackars kålrotsskott sticker upp mellan stenarna i raden.

Den första sommaren jag bestämmer mig för att odla på riktigt, och ta vara på så mycket jag bara hinner av vår lilla torva, också blir det ett sånt här kallår. nåja, då har jag ju nåt att skylla på om skörden misslyckas :) det är ju skönt, lite kravlöst hmm...
Och så fint det är när dimslöjorna dansar fram över viken och upp mot gärdesgården..
Nu- god natt!

Av dunsaluns - 22 juni 2015 21:53

Jag har alltid trott att jag skulle vilja bo i en liten stuga ute i skogen. Men jag inser att det är en grav romantisering och att jag i verkligheten skulle längta efter vänner och bekvämligheter och civilisation efter ett par dagar.
Längtan ut till skogen har alltid funnits kvar. När jag var tio år gick jag och min kompis ut och luffade efter egna planer. Vi gick ca en mil per dag och sov i skogskojor. När vi blev tolv år utökade vi och gick ca två mil per dag. Vi hade hund med oss, och ryggsäckar. Våra föräldrar visste vart vi skulle och kom efter med bil och besökte oss på vissa ställen.
I tonåren gick vi ofta ut i skogen med bara någon sovfilt, tändstickor, kniv och pinnbrödsdeg i en påse. Och så sov vi under bar himmel på olika berg eller andra mysiga platser. Det gick alltid bra att samla torra kvistar och kottar, som man kunde elda uppe på berg.
Annars var vi väl som tonåringar är mest och sminkade oss och läste Veckorevyn, shoppade och åkte på fotbollsturneringar. Men det har väl alltid funnits en liten dröm om att bo ute i skogen.
Man väntar alldeles för länge med att prova på idéer som verkar knäppa, onödiga och lite konstiga. Många av mina idéer är just detta och nu orkar jag inte gå och vänta på att mina drömmar ska bli mer normala. Så jag packade getter, nygräddad rabarberpaj, vattenvärmare, kanin, kaninbur, madrasser, baljor, hund, krocket, kuddar, kanelbullar, täcken, köksattiraljer,fotbollar, mat, barnböcker och allt. Ganska mycket lyxgrejer för att göra det mysigt för oss. Nu skulle jag prova flytta ut med hela familjen och se om det verkligen var så härligt att bo i skogen. Jag var beredd på myggdöden, regn, uttråkad familj i mörk stuga, bortsprungna getter, ormbiten hund. Men allt blev bara helt underbart :)
Visst.. Allt är inte en dans på rosor, det krävdes en hel del möda att få upp allt och planera och så. Jag var väl trött och hade huvudvärk första dagen och ungen ville inte somna på kvällen, men det är ju sånt man får ta om man ska envisas...
Fyra dagar var vi där.. Men den tiden gick fort..
Nu luktar det mesta rök och jag har en hel del kvar att fixa med. Trött. Men jag ångrar det inte. Jag hade kunnat stanna betydligt längre. Särskilt om vi fått besök sådär som vi ändå fick, trots att vi var rätt långt ut i skogen. Jag tror att man blir en gladare människa av lite besökande vänner som kommer och äter med oss :)
Jag tror också att man kan göra allt man vill (nästan). Men att man inte säkert vet exakt vad det är man vill, eftersom man kan ha en förskönad bild av sin dröm. Och man måste alltid utgå från de förutsättningar man har...

Presentation


Hej!
Jag tycker om att skriva och göra bilder. Här på bloggen samlar jag bilder och texter om sånt jag blir glad av. Nästan allt bloggande sker via mobilen, delvis därför kommer mina foton vara långtifrån felfria.. Gillar någon bloggen och vill läsa och

Fråga mig

0 besvarade frågor

Copyright

  Alla texter och bilder här skyddas av copyright!

 

Vill du låna en bild (tex. till din blogg)och hänvisa till mej är du välkommen att fråga :)

Att dela mina hela inlägg på facebook är ju också helt ok (eftersom de då kopplas hit till min blogg)

MEN

 Tar du/kopierar en bild/text utan lov, kommer jag hem till dej och river sönder din cykel!!.. eller nåt... >:(

 

 

Kategorier

Senaste inläggen

Länkar

Sök i bloggen

Senaste kommentarerna

Arkiv

Tidigare år

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2019
>>>

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ dunsaluns med Blogkeen
Följ dunsaluns med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se