Experimentet går ut på att göra en slags täckodling av potatis. Täckningen består av vad jag skottat ut ur getladan. Ett års strö med innehåll av diverse som kommer av getter. Näringsrikt. Inte närmelsevis som från en ko, men ändå. Kaningödsel finns med i ströet också. Tilde var förstås med och kastade glatt potatisar i varje hål, men aktade noga potatisarnas ögon. Hon gjorde faktiskt spontant en hel film om hur man sätter potatis (och varför getbajs är så bra) men den blev drygt 5 min lång så den gick inte att ladda upp. Hur långa filmer kan man lägga upp här?
Vi skrattade en massa, det är ju jättekul!
Innan vi gick in och lade isäng ungen så hälsade vi på båten nere vid viken. Dunsa följde med.

Jag njuter varje dag av denna vargavinter. Trots en del besvär som kylan för med sig så är jag lyckligt lottad att vara frisk nog att tackla kung Bore nuförtiden. Det gör att jag kan vara ute och svettas i -24 och se norrsken och stjärnor varje kväll och ibland även på morgnarna fastän det nu börjat ljusna tidigare., jag har sett flera ljuspelare o halogrejjer alltså ljusfenomen på vinterhimlen just den här tiden.
På dagarna är jag på jobb och undrade om jag någonsin skulle få tid att lära min dotter åka skidor. (Jag har förfrusna fötter som är väldigt känsliga för att vara stilla ute i kylan tex. om man måste stå och vänta på en liten som ska lära sig åka.) Så hittade jag de där pjäxorna i söndags och de passade! Och vad ännu bättre var; ungen kunde ju redan åka :) de har åkt på dagis så det gick ju jättebra. Jag var tillochmed tvungen att be henne vänta så att jag skulle hinna fota henne.
Vi åkte ner på isen och hon ramlade några gånger men skrattade bara hela tiden. Det var verkligen jättekul. Vi har hunnit åka två gånger också har jag och hunden varit ute hela rundan en kväll. Men idag blev det promenad utan skidor för jag och hund. Det var -30,6 i morse när jag vaknade och inte så speciellt varmt nu heller.
Men det vackra jag ser på kvällarna kan jag inte fota, då måste man ha proffskamera. Tur att jag inte har någon, då skulle jag missa allt och bara fota hela tiden.
Nu ska jag sova. God natt

I helgen har jag gjort ett tappert försök att få färdigt tapetseringen i sommarstugan. Det är inte så väldans roligt att tapetsera men äntligen börjar det se lite fint ut.
Jag har tagit pauser med att vara med barnen och så var vi ut och åt igårkväll. Idag svamlade vi bort hela förmiddagen och sen har jag hunnit vara på ugglesafari också. Jag och hunden var ute i skidspåret igen, fast det var nästan inger skidspår kvar. Allt var sönderkört av skotrar. Men jag tog mig runt och halva vägen fick vi sällskap av lappugglan? När jag kom fram till skogsbrynet där man svänger av ut mot åkrarna så satt han där i en björk. Men han flög iväg en bit så jg fick klättra med skidor o allt över några snöhögar för att fota och sen när jag kom närmare la telefonen av. Vi återvände till spåret och hade korsat byvägen då den plötsligt flög över skidspåret igen. Västerut, bra, då behöver jag inte skrämma bort den för snart svänger spåret österut och hem igen. Den satt där på ledningarna en bra bit bort och tittade när vi passerade. Men så plötsligt hoppade den ner från ledningen och flög rakt över oss, riktigt nära. Den var inte riktigt lika stor som den jag mötte ifjol men nog var den tillräckligt stor och mäktig ändå. Den flög precis över hunden som gick bakom mej men den hade ögonen på något annat framför sig. (Österut) Där hade en annan lika stor uggla dykt ner i snön och höll på med något. De satt i snön båda ugglorna och såg oss svänga och komma efter spåret. Den andra ugglan flög upp och satte sig på sin stolpe igen medan "min" uggla genskjöt oss och satte sig på en stolpe framför oss efter skidspåret. Jag saktade av, nu måste jag ju skrämma bort den igen. Jag vill ju inte störa dem för det är ju så kul att få se dem. Precis när jag kom fram till stolpen flyttade den bara till nästa. Så jag blev tvungen att "jaga" den framför mig. Hela fem gånger bytte den stolpe framför mig innan den avvek från spåret. Efter några minuter närmade jag mig hemmet och då kommer en uggla flygande över spåret igen. Från vår bockhage., då var grannarna just på väg ut på isen för att åka rundan...
Mm. Snart är tapetseringen klar. På järnspisen står en flaska linoljesåpa. Jag har ju såpskurat några varv, men man kan göra fler gånger för att få det vitt och fint..
Tur att Janne jobbar så mycket snabbare än mej, han sa att han skulle lista här inne sen. Sen ska jag försöka få ordning på muren. Jag bävar för att välja rätt färg och framförallt att få bort den gamla eller hur jag då ska göra..?? Det verkar ju vara en akrylfärg och den sitter jättehårt framme vid spisen men på murstocken är den flagad. Jag tror man ska använda en enkel limfärg som rör sig med underlaget.. Är det någon som vet får ni gärna kommentera här. Jag kommer ändå välja så giftfritt alternativ som möjligt. Sen hoppas jag innerligt att vi kan få själva skorstenen testad och fixad så det går att elda i spisen. Det var det jag längtade efter mest för ett år sedan när det började förbereda för att göra i ordning här inne... Ha det bra!
Näst Sista bilden är från en dag när spåret var som det skulle.. Sista bilden är färgflagor på murstock..

Ännu ett inlägg om hagar. När allt gräs gulnade och de långa energifattiga stråna ratades och man tillslut började lägga in hö på en åkerplätt som skulle betas, måste man ge upp och inse att säsongen är slut och det är dags att plocka in lösa hagar och vintra hela geteriet till hödiet..
Men så var det ju ändå rätt så mycket grönt kvar nere vid stranden, så för ett par veckor sedan så flyttade getterna ner dit igen. De blev upplivade och gick friskt lös på buskar och återväxt. Här fanns det ju mycket mat för ett gäng getter!
De får komma in i ladan på nätterna.
Nu har det varit ösregn i två dagar så de har faktiskt, tyvärr varit helt installade två dagar eftersom det inte är jättebra regnskydd i den hagen.. Ikväll kom de dock ut en stund på bete medan jag, Tilde och spöket rastade hunden. Tilde red genom skogen, vi gick ner och tittade till båten. Där nere på andra sidan stängslet gick getterna och letade något strå och löv här och där. Det är som om två dagar räcker för att förvandla tiden från höst till vintermånad. Vi har varit lite förkylda och i karantän, så vi har varit mer nere hos getterna och myst i skogen. Det behövs ibland, annars är det mest fullt ös hela tiden så jag inte hinner skriva här heller..

Sveriges största fors(?) med massor av småforsar och fall runt omkring. Men vem har kunnat bygga vallarna i forsen?! Och hur länge stoppar de där stockarna?

[Bild]

[Bild]

[Bild]

[Bild]

[Bild]

Hittade en tätört igår. Eller flera, såg jag sen, så då plockade jag ett par rosetter, för det vore spännande att se om man kan göra fil av dem.
Någon sa att man kunde riva tätört med rivjärn och hälla över en kopp spenvarm mjölk, direkt efter mjölkning. En annan sa att man skulle gnida ovansidan av bladet i en bunke så att saften pressas ut, och sen fylla på med nymjölkad spenvarm mjölk.
Men tätörten hinner ju torka ihop till ett litet snärt innan det är morgon och dags för mjölkning igen. Så jag vet inte om det blir nå fil av det hela. Jag menar, har den torkat ihop är det ju inte mycket växtsaft kvar som kan göra sin verkan? Jag mosade i alla fall återstoden och hällde över lite varm mjölk i en kopp. Nu står den i kylen, men det verkar inte hända så mycket. Kanske man skulle ha låtit sen stå framme längre?
Kan ju vara att själva växten var lite gammal o trött också... Vi var egentligen ute och plockade hjortron och blåbär och ljung. Vi fick väl en handfull av varje ungefär ;)
.. Får se nu om det kommer med någon bild. Det har inte gått att ladda upp bilder på senaste tiden. Och inte heller har det gått att uppdatera appen..
Ha det bra!

I onsdags for vi till Eliasgrottan igen. Jag och Viggo var där och sprang söndagkväll. Men nu var Tilde också med. Och det gick då inte mycket långsammare för det! Hon var ju snabb lillan. Klättrade och gnetade som en stenget. På vissa ställen är det riktigt högt och brant och svårt att klättra. En bit ovanför själva grottan blir det lättare väg och jag tog fram mobilen för att fota Viggo medan Tilde fortsatte i rask takt uppför och ur bild. Vi hade ficklampa och ljus med oss så vi kunde krypa ner i det kolsvarta hålet där stortjuven Elias en gång gömde sina skatter. Grottan har varit större förr, men jag tror den är ca 12 meter lång och drygt 1,5 meter bred. Det känns spännande att vara där nere. Den här gången var det fortfarande regnvatten under marken från dygnet innan, så grottans väggar var fuktiga och man hörde lite dropp, annars tror jag alltid det har varit torrt när vi klämt oss ner genom öppningen. Sen gick vi ända upp på toppen av Larssonberget (som vi kallar eliasberget)

[Bild]

[Bild]

[Bild]

Det är inte så ofta en mor blir lämnad helt åt sitt öde. Alltid är det något som ska förberedas eller plockas undan eller någon som ska tas omhand. Förra veckan jobbade jag ohyggligt mycket (även om det är på en mycket trevlig arbetsplats) Min syster hämtade barnen och sen fick jag inte tillbaka dem när jag gick av mitt pass klockan 15:00!! Jag ringde mamma och hon sa att nu kommer inte barnen hem utan de sover över hos dem. Kom å ät glass i jävre om du vill.. Det är ganska långt till jävre och jag skulle ju hem och göra middag och ta ut hunden... Fast det visade sig att det fanns ingen kvar att höra middag åt. Så vi blev helt fria hunden och jag. Egentligen borde jag... 1000 saker på min lista. Men istället tog jag med hunden upp på Larssonsberget, förbi Eliasgrottan och upp på toppen där jag lade mig på klipphällarna och vilade ett bra tag. Ingen tid att passa. Utsikt över infjärden och en massa andra byar efter älvfåran och ut över markbygdens skogar, bergen och det flackande landskapet bortemot havet..
Solen och den raska promenaden värmde fortfarande medan vinden svalkade och blåste bort myggorna. Hunden undrade lite varför jag bara låg där. Men till slut reste jag mig och började gå mot mellerstberget och mjösjöberget. Jag gick runt och letade efter vattenhål i skrevorna och hoppade över djupa bergssprickor.
Så småningom vände jag om och gick neråt igen. Hade jag inte varit så trött redan innan hade jag nog vandrat hur länge som helst. Men jag hade dubbelpass att gå upp till dagen därpå och så... Hunden var förvånansvärt duktig på att klättra/hoppa mellan de branta klipporna. Det är kul att hon kan följa. Men det var inte så mycket korpar som det brukar vara..