För ett par helger sedan var jag och tvååringen ute med Spöket i skogen. Det bar av över stock och sten. Ibland fick hon hoppa av så att hästen skulle kunna hoppa över ett dike.

I början gick vi efter en gammal väg som annars bara används som slädväg på vintern. Men sedan dök vi in i terrängen för jag ville gå till några platser där jag brukade gå mycket förut. Upp på åsen gick det ganska bra att komma, även om det var ganska stenigt och knöligt under mossan. När jag stannade för att fixa med sadeln en gång, satt ryttaren i mossan och smakade på några lingon.

Över några gamla slåttermyrar var det så blött och snårigt så vi fick vända ett par gånger. Det blev en avstigning igen när jag och hästen hoppade över ett dike och gick för att se hur marken var längre fram.

Det gick inte att komma ända fram. Fastän den här ponnyn är helt fenomenal. Hon kan gå där jag kan gå, hon blir aldrig stirrig för konstiga underlag och drar sig i det längsta för att skutta när hon har en liten ryttare på ryggen. Ändå är hon pigg och rask.
Men det var för blött. Det hade regnat så mycket dygnet innan också. Kanske går det nu, när det frusit på?.. Vi får väl ut och rida snart någon gång igen.

Är det någon som vet vilka små svampar jag hittade i mossan?

ikväll hade jag äran att få gå ut med min son på ridtur. Det var dimmigt och fuktigt i luften. När vi tog in spöket från hagen satt han på. Fast jag såg att hon var fuktig i pälsen så sa han att han ville rida barbacka, " jag kan ju rida såhär! Vi behöver ingen sadel".. Och det kändes helt rätt, vi skulle bara promenadrida och det var längesen han red.

Jag tycker det är lättare att få kontakt med hästen om man rider barbacka. I allafall om det är en liten häst. V är en liten sexåring och ändå känns det som han snart har vuxit ur ponnyn.

Spöket bor på gården där jag växte upp, så jag vet många sköna stigar i skogen. De där skogarna är mitt verkliga hem. Det är helt underbart att få tillbringa tid där i den grå, dimmiga, mörka skogen med honom.

Vi hann bara en liten bit innan det blev för mörkt för att fota. Jag tänkte egentligen att han bara kunde åka med och jag skulle leda hästen. Det skulle inte behöva vara en prestation av honom. Men när han tog tyglarna gick det ju jättebra! Han tränade skänkla och till och med trava själv. Men det bästa är i allafall att bara få vara där ute i skogen och dela tystnaden och vara med varandra.
God natt

dagens lunchlåda (två st) Det blev äggsmörgås idag. Perfekta små överblivna burkar till äggen.

i helgen har vi firat min mamma, som fyllde jämnt. Min syster och moster från sydligare breddgrader var hemma och kusiner och vänner samlades och åt pajbuffe och hade trevligt. Det var så roligt att träffa alla, jag kan inte ens rabbla upp dem här. Men att man kan älska så många och träffa dem så sällan. Tex. en kusin som är hemma från sitt boende i Cypern..
Jag är väldigt trött. Senaste tiden har hjärnan inte fungerat riktigt. Huvudvärken har varit aldrig lämnat mig helt, förrutom den där mysiga torsdagskvällen då vi tog på oss läskiga masker och rövade bort mamma till en fin restaurang, bara vi tre systrar och mamma. Vi drack tom. Ett glas champagne, vilket jag tyckte kändes onödigt i mitt virriga huvudvärkstillstånd. Men efter att ha skrattat mycket hela kvällen och gjort en visit och tänt ljus vid gravarna och avslutat med en brasa hos andrasystern, så var huvudvärken plötsligt borta. Men jag fick bråttom att komma iväg hem sen efter att hon läst spökhistorier för oss och jag såg vad klockan var. Men då kom jag på att jag måste först gå upp till gården bredvid syster, där bor storebror, som tagit över föräldrastället och nu var jag tvungen att gå in i den uråldriga ladugårdsbyggnaden och hämta lite hö hem till getterna.
Det var iskallt ute och jag har alltid hört konstiga ljud i det där fuset och tillochmed sett en mansgestalt gå genom väggen en gång när jag var förglömligt liten. Men såklart ville ingen följa mig upp så jag fick hämta mitt hö själv. Haha, så lättskrämd man är! Jag brukar inte vara mörkrädd ute, men det blev lite dålig timing. Idag har vi kämpat för att hålla oss vakna. Jag hade tänkt lägga upp bild och recept på pajen jg gjorde och morotskakan, men ibland räcker man inte riktigt till. Bäst att ta det lite lugnt. Det är ju ändå början på Vataårstiden nu, så alla borde varva ner lite, äta en värmande soppa och massera fötterna innan sänggåendet. Sköt om er!
PS. Jag har målat stenar igen...

Nu åker jag iväg och blir elev i sex dagar ( jag kommer visserligen hem varje kväll). Berikar mig med kunskapen om livet. Idag var första kursdagen och det är jättekul att jag äntligen kan gå den här utbildningen som jag längtat efter i så många år.
Men jag börjar bara med de första sex dagarna så får jag se om det finns utrymme i tid och ekonomi för att fortsätta senare i höst.. Mycket av det som sades idag har jag redan läst om så det är skönt att det är ganska lätt att hänga med från början. Vi lär oss om olika kroppstyper och hur man balanserar dem. Innan veckan är slut ska jag kunna läsa av en del genom att känna på pulsen, det känns så spännande! men nu måste jag sova, det är visst också viktigt för hälsan ? ha en skön helg!

Jag har varit på besök.
Det finns en del små byar där tiden ser ut att ha stannat. Där husen och ladugårdarna är små och byavägen smal. Det är glest mellan gårdarna och ändå, på något outgrundligt sätt lyckas jordbruket fortgå så pass att åkrar och ängar hålls öppna och till och med små gärdesgårdar får och kor kan ses här och var i någon hage ner mot ån som glittrande ringlar genom landskapet. Stora skogar skiljer byarna åt. Små kullar med hus och någon gammal skolbyggnad eller före detta affär. Knutpunkter bestående av en trevägskorsning ett skyltfönster och en anslagstavla.
När vi kör över bron i en av de här små byarna skymtar en liten grå tomtestuga mellan granarna, på en liten ö mitt i forsen. Och kan ni tänka er, det är min kompis som äger den där stugan!

Vi provade mitt nya smörgåsjärn över elden. Jag fick det när jag fyllde år tidigare i veckan. Det var bra, för annars brukar jag alltid låna mammas. Vi tycker ju om att vara ute och tända små eldar i skogen. Det gör min vän med och den här stugan i forsen passar ju perfekt för sånt mys. Den var så fin...

Om du vill se finare bilder av stället kan du besöka min kompis blogg: www.sandraviklund.se. Hon har alltid så fina bilder och trevliga inlägg om trädgård, virkning, pyssel och inredning, ute-liv, företagande, fjällvandring, hund, höns m.m

Ha en bra helg!

ikväll fick jag örtkryddor av grannarna! Barnen kom hit med dem, så snällt. Nu hoppas jag bara att jag tar vara på dem på bästa sätt. Det är ju så lyxigt med riktiga örtkryddor! Mm..

Jag och Tilde hade just varit ute en tur med Spöket. Och jag passade på att plocka en liten bukett Rölleka till min "örtsamling". Sen fick vi med oss dagens ägg in ikväll. Det blir ungefär ett ägg om dagen nu. Det har varit lite olika.

när vi tagit in höet(förra inlägget) släppte jag ut Spöket för att beta i gethagen. Sen gick jag och hämtade getterna som varit instängda medan vi körde genom deras hage med höet. Dom blev mäkta förvånade när de upptäckte den hornlösa, nonchalanta lilla ponnyn.

Bocken snorklade och skenade iväg, men min lilla favoritget (Gullie) var desto modigare. Hon gick till och med efter Spöket och spanade försiktigt.

Shettisen stallade glatt in sig i det lilla gethuset redan första natten.

Den numer bostadslöse bocken Tjeehpes, solar på bron. Getterna ligger jämt på den där bron, som jag byggde för att kunna köra ponnylass med hö över.

Hönsen fick komma ut i sin lilla utegård. Jag har byggt den med plåttak över, som skydd för både hök och regn. När det känns som att de fattat var de bor och inte är lika rädda längre, samt är noga införstådda i var de ska lägga sina ägg, då ska dörren till stora vida världen öppnas för dem. Frihet.

Ponnyn kom och tittade på de nya djuren i hagen (hönsgården är lite inne i gethagen). Hon är varken rädd för höns, getter eller broar, men hönsen gömde sig noga för henne, under order av Stiv, som tar tuppämbetet på högsta allvar.