jag är hemkommen från en otroligt inspirerande och rolig resa till Britta i Brinken. Hon är en väldigt skön och härlig person som äger en massa sköna och trevliga getter. Av getmjölken gör hon ost som säljs vidare till vissa butiker. Allt görs i hennes lilla byamejeri.
Utom förstås den riktiga fäbodosten som tillverkas ute på fäboden om somrarna.. Det är så roligt att lära sig av henne eftersom tillverkningen sker i så pass enkel skala att man kan översätta det till sina egna tillgångar och prova själv hemma. Vi fick lära oss massa nyttiga saker om hygien kring både mjölkning, Ystning, och lagring. Det är ju faktiskt både det svåraste och viktigaste, kan tyckas.. Fast, eller.. Det är ju också viktigt att produkterna smakar bra och att getterna mår bra. Och det gör dom! Vi fick smaka flera jättegoda ostar och getterna blev ihärdigt ompysslade av Birgitta.
Tyvärr ballade kameran ur hela tiden så jag hann inte få några bilder som gör den vackra verkligheten rättvisa..

idag har varit en bra dag. Städat och fint hos folk och fä här hemma. Jag har även jobbat. Och ikväll gjorde jag en variant av ett fröknäcke som jag hade recept på. Men jag köpte inga ingredienser, istället gjorde jag en skafferirensning på gamla fröer. Några stackars bortglömda pinjenötter fick också följa med, samt lite flingsalt,fastän de inte fanns i receptet. Det blev jättegott!

sen gjorde jag en plåt med kola också.. Det var ju fredagsmys ;)

Också virkade jag på Tildes evighetsfilt framför TVn. Den har fått väldigt fula kanter på senaste varven. Jag hoppas det går att jämna till sen när jag virkar en kant runt om.

Innan jag gick och lade mig såg jag min teckning på skrivbordet. Jag tänkte ge den en chans att bli klar, men tyckte att den var för dålig och ful för att få bli framsida.. Men jag vet inte... Den börjar bli lite bättre sen jag fick på mer färg.. Vet inte om motivet är bra som framsida.. Lite för rörigt och lite för ofint/enkelt.. Samtidigt gillar jag att det är lite informativt... Nåja, jag får se...
Ha en trevlig påsk alla fina människor!

det känns att ljuset är tillbaka. På morgnarna är det redan ljust när man går ut till djuren och man vill bara stanna och lyssna på fåglarna som kvittrar överallt.
Man börjar redan tänka på sommaren och allt roligt man vill göra då. Jag hoppas kunna få några växter att gro i år igen. Det är ju med varierande resultat som jag varje år satt frön i jorden. Jag är sugen på att plöja upp ett riktigt potatisland, och kanske ge det lite mer kärlek.
Kärlek... Min syster ska giftas i sommar också, så jag planerar för fullt den långa resan till bröllopet och kanske en ännu längre därifrån. Det ska bli kul att komma iväg ordentligt och försöka hinna med så många roliga saker vi hinner på vägen.
Redan under våren kan det komma att hända en del spännande saker, men de är inte riktigt klara för avslöjande än.
Bara känslan av att en ny blomstertid ska komma kan man ju bli lycklig av. Kanske blir det nya kycklingar om vi har tur... Dessutom har geten sprungit och bocken snörvlat ovanligt mycket, vilket kan betyda att hon brunstar igen och i så fall kan vi ha en liten killing färdigbakad i slutet av augusti.
Det finns mycket att se fram emot.. Sen ska jag göra den här teckningen färdig också ;)
Nu ska vi på kalas .
Ha en underbar fortsättning på vårvintern!!

vi ville inte gå in

Tilde spillde ut alla tändstickor. Viggo hjälpte henne att plocka ihop

Sen gick vi ner på isen

Då kom en skoter långt bortifrån

Det var ju pappan!

vi gick ner och slappade vid en liten eld.

Tränade parkour

Getterna låg bredvid och solade

Lite virkning

Lite mys

Lite middagsovning under en gran

vaknade upp till en strålande morgon och skuttade snabbt ut i bara pyjamas för att sätta en burk i frysen. Det var misstänkt tyst ute. Jag gick ner till vägen och spanade ängsligt mot gethagen. Precis som jag var rädd för: inte en get i sikte.
De står förstås uppe hos grannarna och käkar frukost i deras fågelbord. Ååh!
Mm, men vad hade jag väntat? I helgen började de smita allt mer och både morgon och kväll har jag ägnat tiden till att bygga och förstärka där nere vid hagen så att de inte ska ta sig ut.
Grannarna som inte får ha fågelmaten i fred är väl tålmodiga men kanske inte allt för glada. Så getterna har fått vara inne två arbetsdagar och bara komma ut på kvällen( som ena andra stackars kontorsråttor).
Men igår kväll bestämde jag mig för att det fick vara nog och lät dem sova ute för att kolla om de skulle ta sig ut mer.
Jag ropade lite på dem där jag stod ute i pyjamasen. Geten brukar alltid svara, men nu var det tyst som i graven. Jag bara hoppades på att de inte hörde mig för att de fortfarande låg och sov. Det är inte världens mest morgonpigga kreatur jag har...

Efter att ha tagit på mig mer kläder och hämtat hunden och vattenhinken gick jag ner mot hagen. Det hade frusit på under natten så det var härligt stadig skare istället för blötsnö att gå på. Solen lyste väldigt vackert mellan träden och fåglarna sjöng högt överallt. Men hoppet var ju inte stort att finna några getter i hagen.
Så gissa om jag blev glad när tillslut ett litet vitt huvud syntes inne i vindskyddet. Hurra! Hagen håller! ... Än ett tag i allafall..

ikväll när jag var ute och spatserade runt ägorna med min stora kälke och några halmbalar fann jag ett nytt fynd bland bråten. I bagarstugan på en bänk där jag lagt undan en ful virkad duk, en gammal oanvänd skurmopp från 62 ,en tvättstöt och ett par mattpiskor låg en liten loke!
Under alltsammans kikade den fram. Jag har ännu inte tagit reda på allt vi fick med vårat husköp. Men eftersom den stackars ladugården revs och brändes upp blev jag väldigt glatt överraskad att hitta denna.
För alla er som inte är hästmänniskor kan jag berätta att det inte var någon liten pojke med namnet Loke som låg där på bänken, utan den främre delen av en gammal dragsele som använts till hästar.
Men nu har Loke blivit ett vanligt tilltalsnamn och hur kan det komma sig? Har det något sammanhang?
Ja! Detta seldon har troligtvis fått namnet efter sin form "låga" , loken är smidigt välvd som en eldslåga av trä för att passa hästens nacke/ hals.
I historien hade vi en fornnordisk Gud eller "van" som kallades Loke/Loki. Han åsamkade ofta gudarna olika problem och många skulle kalla honom ond, eftersom han fungerar som en slags antagonist i gudasagorna. Därför kallas han den oförutsägbara lågan - Loke.

En loke brukar vara buntad med filt eller skinn på insidan för att inte ge hästen skavsår också brukar man ha en rem eller dyl. högst upp för att hålla ihop den.

Tilde följde med ner med kälken för att lasta halmen. Kanten på kälken är en ram som jag byggde åt hönorna i somras, den kom inte till någon bra användning förrän jag hittade kälken. Så trillar inte flickan av ...

Vi fick små, söta, fina, goa vaktelägg av ett par snälla människor. De hade köpt fyra kaniner som fick åka med oss när vi ändå skulle iväg och hämta getter på samma ställe.
Det var ganska lång väg så de ville ge oss något som tack för hjälpen.

Man får inte koka dem för länge. Tre minuter räcker gott och väl..