mina tre befjädrade damer är minsann inte gjorda av socker. En av anledningarna till att skaffa Bjurholmshöns var att de inte är så känsliga för väder och vind. Jag öppnade luckan... Men inte vill ni väl gå ut idag? De har visserligen tak över buren, men marken var ju alldeles full av vattenpölar. Getterna fick sitt hö inne. De verkade nöjda. Getterna brukar ju alltid gå ute i hagen, men idag skulle de ändå bara stå inne i stugan i skydd för regnet, resonerade jag och lämnade dem i sina kättar i ladan. När jag kliver ut genom ladudörren är det inte långtifrån att jag trampar på en höna. De har redan hunnit ut i plasket alla tre. De bryr sig inte ens om att vara under taket. Tack vare den milda hösten finns det fortfarande mycket att picka i sig ute. Men Svärta och Orra ruggar och har inte så mycket fjädrar på kroppen. Och jag som har både skor och jacka drar mej ändå för att plaska ut i gethagen med hö. Orra går in och betar under ett bord och Granat sprätter i sanden alldeles nära mej. De ser inte ut att ha några planer på att gå in. I samlad trupp spatserar de ner mot diket.

Mot bordet har jag lutat några störar och lite granris. Där under kan de gömma sig för rovfåglar..

Under den lilla trollebron står de också i skydd för regnet