Det tar tid att rensa bär. Mitt i allt blir man hungrig. Jag kokade två dl lingon med lite vatten och en och en halv dl socker. Vispade. Hällde i resten av vattnet, totalt fem deciliter. Koka upp. I med en deciliter mannagryn. Vispa och koka. Vispa mycket med elvisp. Sen blir det rosa fluff som man kan äta med mjölk eller havremjölk. Det är ganska gott men man äter måttligt. I recept på nätet står det att man ska ha saft. Jag tror att man gjort på lingonsylt traditionellt. Jo, för detta är en gammal tradition att äta detta. Jag tror det brukade serveras som efterätt.

Ska visa hur jag gjorde en egen variant på postlådan. Egentligen hade jag ju velat ha någon vacker rustik sak i trä, men det var mer bråttom än så; det kommer ny post imorgon och jag är utan låda. Detta blev min tredje brevlåda sedan jag flyttat hit, alltså på bara några månader(!) i förra huset hade vi postlådan som tanten hade haft, hon som bott där i 91 år.. och vi i tolv...
Jag köpte den billigaste jag såg på Bolist idag. Det var bara dom som hade öppet på en söndag. Jag köpte där även en rulle vit dekorplast. Jag gillar ju inte plast, men jag kan ju inte bara ha en vanlig brevlåda heller??.. Ingen idé att göra nån större insats heller när det verkar vara en så frekvent åtgång på postlådor här i skogsparadiset. Det var så att den första som stod här när jag flyttade in i våras hade lite trasigt lock. Tillslut flög det av en gång för alla och posten blev blöt. Jag hittade en finare variant i fuset. Det var ett litet vitmålat plank i trä, med siffrorna påmålade och en fastskruvad postlåda. Allt uppbyggt på två 45? ben. Jag tog den på skottkärran ner till vägen och satte fast den i ett par väl förankrade rör i marken. Men så här om dagen såg jag att postlådan gått sönder och trillat ner på marken, halva planket hade flugit minst tio meter bortåt skogsdiket. Ett tämligen makabert öde syntes ha drabbat den och jag kände mig tvungen att fundera på om jag ändå inte hade några politiska fiender. Men så är nog inte fallet, även om jag (o)lustigt nog, lite senare, märkte att min trekilosslägga stod lutad mot getstaketet där neråt infarten, storsläggan som jag alltså alltid förvarar i lidret... men sen förvissade jag mig om att det var pappa som hade lånat släggan och jag tror verkligen inte att det var han som känt att han hade något otalt med varken mej eller min stackars brevlåda. Nu har jag ritat en blomma på baksidan av dekorplasten. Ovanför blomman brukar jag göra små daggdroppar eller pistiller, de får nu utgöra siffrorna. Sedan skar jag ut det med en slö tapetkniv som jag hade liggandes. Klister, klister, sen får det duga.. orkar inte mer.. eller förresten, jag var tvungen vända på siffrorna, rita av dem och skära ut dem spegelvänt så att det blir rätt sen när man sätter fast dem... borde väl dra på med nagellack eller lack för att skydda dekoren mot väder och vind. Men vem vet om regnet verkligen hinner nöta ut något innan nästa fartdåre krossar lådan eller åtminstone får locket att flyga av i vinddraget. Det är underbart att bo i ödemarken

Jag kan inte klippa gräset. För det första för att jag inte har någon gräsklippare. För det andra skulle jag köpa en, men då var örtesängen redan så utvuxen så jag började ana dess värde. Där finns kattfot, blåklocka, mängder med rölleka och ormrot, ögontröst, låsbräken mm. Bara några meter därifrån finns värdefulla växter som klotpyrola och skogsorkiden jungfru Marie nycklar.. Det ironiska i allt är att mellan dessa arter har jag en hel vildvuxen plätt med förrymda, invasiva arter som lupin, jättebalsamin, kirskål, någon stor ormbunke, spirea mm.
Det är med blandade känslor jag studerar växtligheten här på gården. Fast nog överväger lyckan över de fina inhemska örterna.

I dikeskanterna växer mycket tätört, sileshår och fler jungfru Marie nycklar.. också ett gäng tistlar som jag ryckte bort idag. De får visst finnas, bara de inte brer ut sig så förskräckligt. Detsamma gäller lupiner och annat oknytt som sprider sig så pass att alla andra blommor trängs bort, redan hotade arter.. Jag drar upp lupinerna med roten. De är odlade växter som inte värnar om biologisk mångfald. De blir fina i en bukett på köksbordet istället. Sedan eldar jag upp dem eller låter dem ruttna i en plastpåse för att inte sprida fröna ännu mer. De är tvååriga men sprider sig ohämmat med sina frön om man inte plockar dem. De är även en ärtväxt som binder kväve i marken så att även om man tar bort dem så kanske inte våra sällsynta ursprungliga arter trivs, de som ofta ska ha mager mark..

Sileshåren ser man knappt om man inte böjer sig ner och studerar dem. Men tänk vad vackra de är när eftermiddagssolen lyser igenom dem.. Så mycket fint det finns om man har tid att titta. Några bilar körde förbi i 100 knyck när jag satt i diket och fotade. Hunden stod uppe på vägen och väntade. De saktar av och undrar vad jag sysslar med. Det kan de gott få göra...

Jag visste inte att jag skulle tycka det var så mysigt i lusthuset. Jag vet inte om det är ett växthus eller ett lusthus, det fungerar lite som både och..
Men det kom en sådan hetta så vi gömde oss i den gamla lilla sommarstugan istället. Där inne var det svalt och skönt. Vi åt chips och spelade spel.
Jag har inte gjort färdigt i alla rum, och resan till det stora möbelhuset har jag skjutit upp av olika anledningar. Jag tänkte köpa en hel del där. Soffa, gardinstänger, ramar till viggos rum och speglar till Tildes. Gardiner har jag köpt några, tunna vita, som jag testat mot tapeten i sovrummet. Det blir nog bra. Jag har mycket planer men, Man får ta allt som det kommer... Jag försöker att inte stressa iväg med allt. Måste vara försiktig i hettan också. I vanliga fall tycker jag om när det är varmt. Men nu kokar hjärnan och jag blir ofta som sjuk av värmen, även om jag är inne på ett kontor och jobbar. Ikväll har jag och Tilde badat medan Viggo var på träning. Det var så skönt att simma omkring i sjön. Nästa vecka har jag semester två dagar. Det verkar bli svalare då, men vi får väl se..

Jag har sanerat huset pga. kattallergi. Jag har låtit slipa golvet på övervåningen och jag har lutat av det och behandlat det med linoljesåpa ett par varv. Gjorde det som en del av saneringen samtidigt som golvet blev mycket finare och skönare och fräschare än innan. Tildes sovrum och mitt sovrum blir uppe. Tilde har fått in en säng och lite saker. Jag har nya tapeter i mitt sovrum men inga möbler än. Jag sover i vardagsrummet än så länge. Där finns madrasser men ingen soffa än. I veckan hittade jag ?mitt? soffbord på rea.. jag har inte köpt några möbler än så allt är lite provisoriskt.

Inte sofflocket som är nytt, men tyget. Jag var lat och köpte ett billigt sängöverkast på Jysk. Ett i grov bomull. Alla filtar är för korta för vår soffa. Men nu klippte jag detta på mitten så det räcker till en ny omklädnad när vi nött upp denna. Jo för denna soffa nöts varje dag. Den är buntas med en madrass som jag också klippt för att den ska passa. Sen häftar jag bara fast tyget med häftapparat.. vi har faktiskt två kökssoffor. De är sköna att vila på. Kaninen heter Snurre Sprätt.. Han var bara inne en stund för att få sin pedikyr.. Han är renrasig dvärgvädur, men han fick ingen stamtavla av uppfödaren eftersom ena örat inte lade sig. Hon trodde det berodde på att de var födda på hösten när det var kallt så öronen drar ihop sig lite och inte växer ut sådär hängigt som det ska.. inte vet jag, det spelar ingen roll för oss... Tilde kallade honom alltid för Ninni när hon var liten. Jag kallar honom också det ibland..

Jag blir så glad av alla fina människor! Tänk att igår kväll när jag hämtade in posten blev jag sittande på kökssoffan med tårar i ögonen. Jag fick ett så fint kort med hemmagjorda julgransprydnader av björnmossa. Så fint och vad rörd jag blir. Jag gick och hängde upp dem i granen. Jag har alltid en fjuttig gran som är rätt gles eftersom det inte ryms någon stor gran i vårt hörn. Men jag vill ha en riktig annars är det som ingen vits känns det som för mej. Vet inte om det är en bra kompromiss att den hellre får va lite tanig då? Är man enveten så är man.. Tilde och jag har klätt den med en blandning av nyare små kulor och gamla kottar,kulor och klockor som jag fått av farmor som hon i sin tur fått med sig från barndomen. En och anan har tyvärr krossats genom åren, men Det värdsliga ska användas och Man ska inte gråta över det materiella... vi har också barnens kreationer i granen: av kristyrdekorationerna är det nästan bara Zlatan som överlevt tre julars hantering, HalloKitty har krackelerat lite men verkar även anfrätt av nån sugen sockerråtta. Under granen väntar några paket.. och tomtarna tassar dit med nya så fort man vänder ryggen till..

Nu är mina långa flätor borta. Jag fick hår runt ansiktet istället för i midjan. Det hänger ju bara ner, så uppe vid ansiktet är det mest platt håret. Men nu är det uppklippt och en aning lugg. Och jag vågar inte fråga mig själv om jag ångrar mej. Jag har nästan aldrig tid att gå till frissan, så det brukar bli att ?toppa? drygt en decimeter en eller två gånger per år... men nu blev det lite mer...