När jag gick mellanstadiet knytte vi armband åt varandra på rasterna i skolan. Trådar av rosa, lila och blått vävdes ihop av idogt knytande och sedan knöt man fast kreationen runt handleden på sin kompis.
Jag behövde ett band till en nyckel tyckte jag här om dagen. Jag har ofta bråttom och en stor handväska. Jag vill få upp nyckeln snabbt när jag kommer till bilen eller till salongen, utan att stå och rota som en galning när jag har vattenflaskor och lunchlådor fulla händerna. Jo för allt ryms inte i väskan ändå. Jag har oftast med mig ett helt kontor och målargrejor mm när jag åker till stan och salongen. För om en kund avbokar i sista minut eller jag får en lucka så känns det mycket bättre om jag kan sätta mig och måla. Jag går aldrig hemvägen om luckorna blir några timmar eftersom jag har så långt hem från stan.
Nu tänkte jag få ännu mer organiserad ordning i väskan genom att bandet till nyckeln kan kika fram lit så jag lätt kan dra upp den utan att behöva leta.
Jag klippte fem långa trådar och tänkte att det försvinner en del av längden när man knyter så jag gjorde dem ca två meter långa. Det färdiga bandet blev omkring trettio cm. Sedan gjorde jag fler band. Jag var så trött efter en hektisk vecka och fortfarande har jag mycket jag behöver göra klart. Men igår efter jobbet orkade jag inte ens måla. Men jag kan inte gå och lägga mig så tidigt. Plötsligt var knytandet ganska skönt att pyssla på med. Jag satt vid mitt ritbord på vinden och tejpade fast nya trådar och knytte för glatta livet medan ögonlocken stod på halvstång och regnet smattrade på brotaket. Veckan har bjudit på svåra motgångar och stress, men nu kändes det äntligen som jag fick sätta mig och bara lyssna på regnet ett tag. Skönt.
Det är ganska lätt att knyta banden så det rekommenderas till barn och vuxna som behöver något för händerna. Man kan sluta när som helst och men kan tejpa fast de där trådarna lite var som helst och börja om att knyta. Rogivande. Nu blev de här banden lite längre och jag ska se om det finns nyckelringar jag kan fästa i dem. Annars trär jag bara på befintliga nycklar eller nyckelringar.
Det ligger hundra små garnstumpar och nystan på vindshallen och trängs med andra i färger som matchar. Jag vill prova olika färgkombinationer..
Om man vill ha snyggare och jämnare band ska man välja garn eller snöre av samma typ och kaliber. Jag har ju blandat garn vilt och därför är vissa trådar tunnare och vissa är mjukare osv. Jag har både bomullstrådar, akrylgarn och ullblandat garn så det blir lite ojämnt och krokigt. Jag är bara ute efter att få ihop färger som passar till varandra utifrån mina sparade små stumpar..
Några stumpar och nystan fick jag av min farmor för något år sedan. Hon är nittiotvå år nu och bor inne lägenhet med sin man i byn där jag växte upp. Bland garnerna jag fick av henne var det många från hennes mamma, mormor Eva som jag minns från att jag var riktigt liten på åttiotalet. Jag minns saker från väldigt tidig ålder..

När jag skulle hämta sonen ikväll från träningen i stormen så vände jag mig om och fotade snabbt norrskenet som lyste starkt som en virvel över gården. Tyvärr kunde jag inte fånga det så bra med telefonkameran. Oj vad det blåser. Det var ett väldigt starkt norrsken som följde mig över skogen ner mot människobyn, men det var såklart nästan borta då vi kom hem igen.

Jag var ute och fixade lite med en hage idag. Satte ny järntråd till jorden, jag tror det var riktigt bra. Det verkade bli sprutt på elaggregatet.
Jag har varit väldigt trött i helgen. Så jag tog det lite lugnt idag.jag och Tilde tog en promenad ner i hagen med getterna och visade var det finns bra med löv att äta fortfarande. Vi gick ner till bäcken och hämtade nytt vatten till hennes grodyngel. Det var mycket roliga saker i det mörkt rödbruna vattnet. Mygglarver mm. Vi tog upp en hink på gården och hällde över till en ny skål. Sen fångade vi mygglarver ur hinken med en tesil. Så nu är det mycket små kryp i vårt lilla miniakvarium.
På kvällen gick jag ut och gjorde klart en krans till dörren och plockade några blåbär här på gården. Jag plockar precis nedanför huset, där jag ska göra en gethage sen. Men det blev inte så många. Sen kom det besök på fyrhjuling genom skogen. Vi pratade med getterna. Jag och Tilde har skojat lite på kvällen, surrat i telefon och lyssnat på musik och tittat på hennes gamla teckningar.

Jag har samlat Rölleka, daggkåpa, rödklöver, groblad och nässlor. Jag hängde upp buketter av rölleka och daggkåpa i köket. Jag har börjat klippa gräset men nu tjorvar det med trimmern. I början av sommaren låter jag gräset växa så att alla blommor får blomma och sätta frön. Jag har mycket blåklocka, kattfot, rölleka, daggkåpa mm. Men nu har jag nog plockat in åtminstone rölleka så jag klarar mig ett tag. Jag gör mest te av dem men det går egentligen att använda till annat också.
Nässlor och daggkåpa innehåller fytöstrogener som kan vara speciellt bra för kvinnor och rölleka innehåller blå bitterämnen som neutraliserar lite syra i kroppen och är snäll mot levern bland annat. Den smakar ochså blommigt och gott att ha med i teet..

Det har varit en fin vecka och en fin helg. Mycket jobb, matlagning och en liten drink, små promenader i solen och lite vila och bakning. Idag fyller min son 15 år. Det är helt otroligt. Han har blivit så stor och klok och rolig. Fast det har han ju som alltid varit. Han fyller år när ljuset börjar återvända och vi går över kanten från fimbulvinter till vårvinter med hoppingivande solsken och en och annan pippi som blottar sin ljuva stämma. Inte än riktigt. De fåglar jag hörde i helgen under Storforsens avlägsna dunder, var fortfarande bara hackspettar som gnisslade och trummade lite. De har sina gömmor. Men här kommer solen trots att kölden är hård än emellanåt och man mest bara bär ved och vill gå i ide. Jag kan inte annat än glädjas åt ljuset och förundras över dess effekter på de naturscener som utspelar sig. Vi bor i en vacker del av världen och även om jag kan tröttna på avstånd och bilkörning ibland så kan jag så ofta njuta av himlens alltidiga förändring och naturliga ljusfenomen som briljerar där inga gatlyktsljus når fram att störa dem.
Jag studerar gärna ljuset men är ännu så obevekligt långt ifrån att kunna måla det på ett någorlunda tillfredsställande sätt. Därför har jag nu hakat upp mig rejält på teckningen som jag höll på med. Hur ska jag någonsin komma överens med den grotestka solavbildning jag påbörjat? Bara måla vidare och pilla på med vatten och färg.
Jag fortsätter väl fota solsken i hopp om att finna bor och bättring på min skapelse så länge, tack för att solen lyste även idag då.
God natt

Nu hade jag ingen passepartout som passade. Men jag är så glad att jag äntligen målat något klart. Det ger mig en sådan glädje och inspiration. Får väl skaffa en ny passepartout eller byta ram bara. Ha en fin helg.

Om du läste förra inlägget så kommer fortsättningen här.
Jag lyckades ta mig ut och det gick faktiskt bra att binda en krans av enriset som låg i snickarboden trots att det legat så länge. Det hade inte hunnit vissna bli sprött och barra. Jag gick i liret och letade fram avbitare och sekatör. Den bästa sekatören hittade jag inte, jag minns att jag tog rätt på den efter att vi plockat enriset. Att jag tänkte lägga den på ett bra och strategiskt ställe? men nej.. Jag släppte ut getterna ur fuset. Lyckan rejsade runt ute I snöyran, jag började skotta mig fram till snickarboden, Torvi började härja i mörkret i liret. Hon hade hittat några kärvar med vårsly som jag torkat för vintern. Jag tog ut en åt dem var och gömde resten. Jag kom in i snickarboden och märkte att enriset var mjukt och formbart, Torvi kom in och slet tag i lite enris så att det for ut på golvet. Det luktar gott för dem, så de vill gärna smaka, men jag tror det är för vasst för dem. De fick några avhuggna kvistar från julgranen istället. Sen var jag otrevlig nog att stänga dörren till snickarboden medan jag gjorde en krans. Efteråt skottade jag mig in till glashuset. Jag bar dit allt överblivet enris i två stora trälådor så det är grönt och fint där även på vintern. Där är en låda oskördad broccoli kvar och en kruka med grönkål som såg ut att leva. Jag tände smålamporna och tänkte att det skulle vara mysigt att elda där inne och dricka glögg om man lade en duk på bordet och tog ut lite getskinn och fårskinn att sitta på. Jag tänkte fota. Men getterna kom in i glashuset och plötsligt låg nåt på mattan som jag inte fattade var det kom ifrån. Det visade sig vara en uppochnervänd kruka och en massa jord. Sedan var det bara en ynka stam kvar av grönkålen. Jag bad getterna utrymma lokalen och sopade upp och stängde. Sen hängde jag upp kransen på dörren, tog in lite ved, tände en brasa i köksnoran och kokade knäck. Sen blev det lugnt hela kvällen.

Ett gammalt grangolv blir som nytt. Det luktar så gott av linoljesåpan också.. Golvet är väl ca 100 år. Det var lackat när jag köpte huset. Alldeles gult och medtaget av repor, färg och annat. Jag anlitade en person som slipade golvet. Sedan behandlade jag det med lut för att gulningsprocessen ska avta. Golvet blir väldigt ljust? Nästan vitt men om man inte behandlar på något sätt så gulnar det fort. Efter att jag fått bort lutet så behandlade jag tre varv med det linoljesåpa. Den tränger in i träet och gör golvet tåligare. Det bästa är att efter att man behandlat det nedsåga några varv så räcker det sedan med att skura som vanligt med linoljesåpa hur många gånger som helst och golvet blir bara vackrare. Dvs. Man behöver inte ?göra om? golvet efter 20 år, som andra typer av golv eller behandlingar, tex vax osv..
När man såpabehandlar ska man ha fet linoljesåpa som blir ett skydd för golvet. Man ska alltid ha kallt vatten. Jag har tre hinkar: en med såpvatten, en med rent vatten och en tom att vrida ur trasan i. Jag har en ritbordet och grova skurtrasor av bomull. Man kan med fördel använda plasthandskar och knäskydd kan jag komma på i efterhand..
man börjar längst in i rummet och tar några plankor åt gången. Man gnuggar alltid längs med fibrerna. Jag tar rent vatten med en plåtmugg först och gnider med trasan ut det över tre till sju plankor så de blir fuktiga, inte blöta. Det är viktigt att inte sätta såpa på torrt golv. Sen tar jag starkt blandat såpvatten och gnuggar ihärdigt in det med rotborsten i träet längs fiberriktningen. Ibland suger träet åt sig mycket av såpvattnet, annars kan man ta trasan och torka upp lite och vrida ur i den tomma slaskhinken. Sedan tar jag kallt rent vatten med muggen igen och häller på det såpade området och torkar noga upp med trasan. Denna sköljning, där man tar bort överflödigt såpvatten med kallvatten upprepas minst två ggr. Man torkars torrt som det går så att inte golvet ligger blött i onödan. I värsta fall kan fibrerna i träet börja resa sig och orsaka stickor. Men ju fler gånger dusåpabehandlar desto ?fetare? och tåligare blir golvet. Det ska naturligtvis inte kännas fett. Inte heller torrt. Lyckas man får golvet en slät och väldigt behaglig yta.