..här är bilder från inlägget jag just skrev om sommarhagen.. Jag blir så glad när fjärilarna trivs. Jag är noga med att inte riva ner pupporna som hänger i ladugluggen och lite var stans där inne. Till och med på en spik. Varje morgon på sommaren släpper jag ut någon nässelfjäril genom fönstret efter att jag mjölkat. Men det finns många andra fjärilar ochså mycket ängsnätfjäril, olika guldvingar och blåvingar och en massa andra som jag inte vet namnet på...

Jag hittade några bilder från sommaren. En tillbakablick innan vintern kommer...
Jag gick ut och fotade lite blommor och bin och några av alla sorters fjärilar vi har fått här. Plötsligt när de är tillbaka inser man att, så var det när man var liten.. låg man i gräset fladdrade det alltid förbi någon fjäril, och man hade sju sorters blommor inom en armslängd.. När vi flyttade hit växte bara vass och älggräs på åkern. Men efter jag blev frisk i kroppen och började om att ha djur och slå lite hö och ta sly så har det börjat förändras. Så även om det inte är några sällsynta superindikatorer så ser man ju att mångfalden frodas. Det är så roligt. Såg jag en blomma förut aktade jag den noga och hoppades att den fick stå kvar i frid och fröjd. Nu har jag råd att plocka många buketter av enkla men ack så fina ängsblommor. Jag gick runt och fotade, i diket, olika klöver, kråkvicker, humlor, smörblommor, älggräs, rödfibblor, flockfibblor och blåvingar och andra sorters små fjärilar som flög ur bild. Jag gick ner till ladan och fotade pupporna där inne. Varje morgon när jag har mjölkat sitter minst en ny fjäril som just krupit ur sin puppa och väntar i fönstret på att jag ska släppa ut den i sin allra första sommarmorgon. Och där ute väntar smarriga nässlor och vackra, rosa, vänderot (valeriana?) och väntar på dem.. Hönsen solar sig utanför och jag går över lilla trollbron och genom grinden in till getterna. Sitter på bron med dem och myser en stund. Tilde och hennes kompis kommer springande och frågar om de får gå till grannen och leka. De hittar en snäll höna. Och lite surblad att tugga på..

En helg i mitten av september åkte jag ner till några kära vänner i Söderhamn. Det började med en ystningakurs hos getfarmerskan 2015. Sen har vi varit ner och sovit över hos Annika på Krype fäbod samma sommar då vi skulle åka till Skåne, det är ju ?på vägen till Skåne? för oss. I fjol var jag nere på ett småbrukarkonvent som var särdeles intressant. Det hölls på CFL i Söderhamn av några som gått småbrukarlinjen där. ?Fred med jorden? kallades mötet och det var många olika föreläsare. Nu i år fick jag chansen att träffa dessa och fler lika människor igen på denna helg. Framförallt fick jag hälsa på Brita i Brinken som haft getgård i så många år. Hon har ett 70-tal getter och omkring 30-40 får. Alla getter har ett eget namn, generation efter generation. Jag tror inte ens hon sorterar födelseår och begynnelsebokstav. Hur mins hon alla? Vi åkte och hälsade på hennes gamla mor. Vi packade lite kött som kommit tillbaka från slakteriet. Vi förberedde lite mat, dillkött och vaniljsås och ostar som skulle med till mötet. Flera av deltagarna hade med sig mat från sina gårdar. Odlade grönsaker, äppelpaj, fisk och B bjöd alla talare på ett paket korv av sorten ?tack o bock? som var gjord av fyra tackor och en bock. Hon har många goda korvsorter. Men mest har hon god ost. En annan av damerna jag känner där var i te med, men hon hade kokat en fantastisk soppa som värmdes över elden på söndagen då hela församlingen höll till på krype fäbod och besökte Anders odlingar och ateljé. Viktiga saker diskuterades om hur mat framställs idag och hur det skulle kunna bli hållbart. Odling och uppfödning av djur i samverkan med skogsnäringen och hur man kan få bra avkastning och samtidigt binda mer kol i jorden och få en gladare miljö och hälsosammare produkter. Vi diskuterade på vilket sätt fäbodar och dess omgivande miljö borde skyddas och varför hus i stan blir k-märkta, men fäbodar räknas som frididshus och byggs om för lyxkonsumtion, samtidigt som man i samma område till och med tvingas sluta med fäbodbruket till förmån för de som vill ha flugfri landsbygd, ett sommarställe som bara ska finnas där och vara vackert och markerna ska visst hålla upp sig själva.. Några frågor togs med vidare till riksdagen och en talare höll på med UNESCOs världrsarvslista och vi samtalade om olika argument där..
på sista bilden ser man det lilla mejeriet i trönö. Jag tycker det är så mysigt hemma hos B i hennes timrade hus som är fullt av roliga lappar, ordspråk, bilder, minnen och brev på väggarna. Jag blir ju lite rörd i hjärtat när jag ser min tavla på det lilla bordet vid vedspisen. Brevid en bild från fäboden och ett stort bockhorn..
Mycket intressant och mysig helg<3

Den här veckan har jag hunnit upp på två toppar. En i det vackra vädret i måndags med dottern och min mor. Jag hade med mig choklad och smörgås till oss i en ryggsäck. Det ska man tydligen ha när barn är med. Min och mammas lilla hund var också med.
Idag, när jag skulle till svensbyn igen, för att hämta sonen hos en kompis på kvällen, så tänkte jag att jag hinner nog upp på Larssonsberget innan det blir mörkt. En rask promenad upp förbi den läskiga klippan som hänger ut över Eliasgrottan och sen vidare med lite klättring och hjälpa hunden mellan klippskrevorna innan man är uppe på toppen. Härligt!

Vi åkte ut till fäboden i helgen med getterna och några hönor också hunden förstås. Vi sov där hela familjen två nätter och så kom ett par av mina syskon och hälsade på. Mina föräldrar och några fler syskonbarn kom också. Det är bra att va en stor familj <3 <3 <3

Vi åt middag efter jobbet på en liten skogsstuga där vi var mycket när jag var liten. En kiosk faktiskt, som lades ned och den lilla byggnaden fraktades makalöst nog upp till skogen efter en smal liten , liten guppig väg, med lastbil. 86 eller 87 var det... jag minns så väl den tiden i mitt liv. Jag var omkring 6 år och alldeles full av min värld. Vi åkte ofta upp hit om helgerna på den tiden. Vi for i risslor med häst. Vår familj i den ena och ibland kunde min faster köra en rissla med sin häst. Det är hon och hennes man som äger kojan/ stugan.. Den är inte stor, knappt 4x4 meter skulle jag tro. Säkert mindre. Men vi kunde vara här hela vår familj och faster och farbror och så ibland vår andra farbror med familj. På vintern, med alla blöta, snöiga kläder.. hur gjorde vi? Mellan 6-8 barn (beroende på vilket år det var) och 6 vuxna.. Ibland så körde någon skoter hit. Vi var här på höst och vår också.. då lekte jag och sprang på stenhällarna. Men aldrig ner till myren. Än idag har jag en väldig respekt för myrmarker. Månne hade mamma förmanat oss noga. Jag lekte att jag var Ronja Rövardotter. Vi hittade små helvetesgap här och var bland stenhällarna och lillasyster fick vara Birk. Ibland kom pappa smygande, han sa att han var Borka och han jagade mig så vi skrek av skräckblandad förtjusning när han skulle försöka fånga mig. Lillasyster fuskade och sprang till mamma. Pappa hade nog fullt sjå med att hinna ifatt mig, men så hade han med sig de långa tömmarna från hästselen och surrade fast mig vid en tall med flera varv av de långa tömmarna. Jag blev en utbrytarkung så han fick göra svårare och svårare knutar. Jag var så stolt när jag lyckades ta mig lös, fast ibland kunde det ju ta ett tag. När man åker rissla kan man stå på en liten pall längst bak på släden. När resten av familjen låg nedbäddad och pappa satt på kuskbocken, fick jag stå bakom. Ibland hoppade jag av och sprang ikapp. Eller gled på skorna i snön. Men då fick man se upp så det inte kom någon lurig gren att fastna i, eller ett stort hål i snön av hästarnas hovtramp... eller en rykande färsk hästskit.. jag hade ett par näbbskor i skinn. De gled särdeles bra på snön, speciellt i de blanka medspåren. Jag älskade att springa ikapp hästarna, så jag lekte tuff och väntade så jag skulle hinna precis om jag sprang allt jag orkade. Med åren började pappa retas med mig och när jag väntat så länge att jag precis skulle börja springa ikapp hästsläden eller vagnen så kunde han vända sig om och få syn på mig, då flinade han och manade på hästarna för att utmana mig. Det blev ibland svårt att hinna ikapp, men jag var ju för stolt för att ropa att de skulle vänta, och jag tyckte det var jättekul. Många stjärnklara kvällar låg jag under fällen och sjöng tyst för mig själv evinnerliga sånger som jag hittade på eftersom.
Stugan har kvar gästböckerna ända från begynnelsen. Där finns teckningar på barn, slädar, hästar och stjärnor.. I stubbar och stenar här ute finns hela världar av lekar och sagor att förirra sig uti. Alla mossor och lavar och små trumpeter, pistiller och frön... Jag lekte i så liten skala med pyttesmå leksaker.. Jag har många platser som jag tyckt om i livet, men den här är definitivt en som jag haft med mig så mycket av..

Sista dagen på semestern. En helt fantastisk kväll i början av augusti. Skönt i luften och betydligt mindre mygg än på försommaren. Goda vänner och en eld.
Jag och Tilde gick runt hela sjön och inspekterade övernattningskojan på andra sidan. Viggo hittade en padda och Tilde en liten groda.

Det har samlats massor med fåglar hos oss under veckan, vilket är högst glädjande i dessa dystra tider av frekventa bud om massutrotning, bidöd och minskad biologisk mångfald. Massor av svanar på åkrarna. Några kanadagäss och till ochmed tranor, som inte brukar vara här vid vattnet utan längre västerut i byn. Några mindre änder som verkar vara brunand,vigg och kricka. Gräsänder finns här ett par par och någon sorts skrake. En stor skara duvor har jag uppmärksammat senaste tiden och så en skock med mindre fåglar nere vid viken och jag undrar om det är brushanar hela bunten, jag har i allafall skådat något sådant (samt att okänd fågelskådare stod hemma på min åker när jag kom hem från jobbet en dag och sa att han såg brushanar där nere..) Jag är glad över att spovarna drillar här omkring, när min mor sa att de i år saknats.. det kan ju verka skrämmande det där att vanliga arter saknas. Kråkorna känns som hemmakatter här när de flyger och spejar över hagarna. De har ju bo i tallarna och är nog väldigt insatta i hur vi själva lever våra liv. Det har börjat komma mycket måsar som skränar här. Det känns som att det är för långt från kusten, men vi har ju visserligen piteälven alldeles nära, fast de känns ovant och lite kuststadskänsla över ljudet,,,kaj, eller möjligtvis soptipp, i kontrast mot storspovens sång om minnet av barndomens ljuva sommarkvällar på en stillsam inlandsgård. Många småfåglar som sjunger vackert i träden också. Jag har sett bofink, bergfink och rödhake i år. Sädesärlan verkar gilla att vara där hönsen brukar gå. De är inlåsta. De har blivit så få så jag måste vänta tills Orra lägger sig att ruva innan jag vågar släppa ut dem. Dessutom har jag sett lite rovfåglar av mindre modell här.
Idag verkar det i alla fall som att hon lade sig att ruva till sist :) det skulle vara så kul. Ifjol var det så varmt så ingen orkade ruva förrän sent på hösten och det blev inte så bra. De äter för lite när det är mörkt också kommer kylan just när de ska börja gå ut. De korta dagarna, det blir små kycklingar på hösten...
Men nu är det vår i alla fall. Här om dagen fick getterna gå ut i sommarhagen lite extra tidigt. Det är så roligt att äntligen ha lite bete åt dem. De gillar den hagen med stenröset. Skönt också att kunna släppa dem i en fast hage och inte behöva bygga upp ny hage varje gång.. till helgen ska jag kolla igenom elen ordentligt där tänkte jag..
Asså, det blev inga bra bilder. Men nån dag tänkte jag att jag skulle ta med kikare eller kamera och kika på fåglar lite mer noggrant. Än har jag ju bara sett lite snabbt på håll, när jag vattnat getterna.