Hela sommaren har jag gått och tänkt att, snart, snart, kanske, kanske kan jag börja ha getter igen. Vi skaffade ju höns, men nu byggs ladan om för att kunna hysa några små getter också. Hagar har länge planerats och jag har tagit in både hö och löv. Nu fattas bara de där killingarna som jag har längtat efter så länge.
Jag gick och önskade mig en helvit get. Och så hittar jag två helvita killingar det första jag gör! Det är dessutom min lilla Julia som är mamma till dem! Julia, min favoritget, den första killingen som föddes hos oss. Nu bor hon på Forsnäs Hemman och har haft flera fina killingar sen hon flyttade härifrån. (På länken finns en massa bilder på Julia med killingar)
Om våren och om hösten brukar min längtan vara särskilt stark. En gång när jag hade en sån saknad efter killingar om våren, målade jag den här tavlan som finns att beställa på (min) Pennspårs hemsida.
Nu ska jag ut i den härliga höstsolen. Ha en bra dag kära läsare!

Jag försöker få lite tid till att måla, men det går segt med det. Utanför fönstret skuttar alla inneboende i vedbon, utom Vita, ut på gräsmattan. Vita ligger nog i redet och värper ett ägg. Det är trevligt att ha dem utanför fönstret. Jag kommer nog att sakna det när de flyttar ner till sitt nya fina vinterbo.

De har gjort sig ett litet jordbad nere vid parkeringen Vita och Gullefjun. Röding håller vakt. Det här är mina favoriter, de är de enda som lägger ägg nu när det är ruggningstider. Ändå hinner de ut och strosa runt mycket om dagarna. Vita går ofta ut själv om ingen annan hakar på. Till och med i regn!

I förrgår hade vi en sån härlig dag i skogen. Det var riktigt skönt väder. Jag och barnen och hunden åkte till Blåsmark och hämtade Spöket, den lilla shettisen. Ut med barnvagnen och några burkar att plocka bär i, bananer, kex och dricka.. Syster yster var hemma när vi passerade hennes hus, så hon följde också med, med sina två hundar.
Vi blev som en liten skock efter vägen. När vi kom in i djupa skogen började jag genast plocka bär. Viggo fick rida omkring helt fritt mellan träden. Plötsligt tjöt han till under en gran, han hade kört fast med lillponnyn! Han hade ridit för nära en liten gran och satt liksom mellan kvistarna, som rev i hans bara armar medan Spöket snällt stod stilla och väntade på en lösning av problemet. Det gick ju bra, efter att Elina trasslat ut dem ur granen ville han fortsätta rida runt lite. Hon fotade honom också, det här är en av hennes bilder. Vi var så imponerade över hans ryttarframsteg. Bra balans i terrängen och att han kunde styra så bra. Hållning och sånt får man träna på sen. Det ska va kul att rida :)
Så värst många bär blev det ju inte, Tilde tröttnade tillsist och min lillasyster skulle hem. Så vi gick med henne hem också, det var så mysigt.

Vi hittade blåbär och hallon iskogen, och vaniljsås på affären.

Vi hittade blåbär och hallon i skogen, och vaniljsås på affären..

Hela kycklingburen har jag släpat upp på gräsmattan. Där får de komma ut i solen en stund medan jag städar iordning åt dem. Ebbe och Viggo är duktiga på att passa kycklingar och bära och skotta sand.

Flingo, Lillan och Apelsin (i förgrunden)

HönaPöna och Lady Kluck lär dem ivrigt hur man sprätter och pickar..

Det går undan! Det gäller att hinna med i pickningen innan det är dags att lägga sig och värma sig igen. HönaPöna krafsar och kluckar i rasande fart.

Morgonen efter den fjärde kycklingen var född (dag två) var Flingo (den förstfödde) så trött och orkade inte hänga med i svängarna. Han brydde sig inte alls om sin mors ivriga förmaningar att äta. Han bara satt där och blinkade lite. Jag trodde att han skulle dö och gav honom lite vatten. Sen hämtade jag ett kokt hackat ägg och en snutt banan att "kicka igång" honom med. Vet inte huruvida detta var bra eller nödvändigt men han var då pigg som en mört på kvällen.
Det kanske var som Viggo trodde/hoppades "han var kanske bara lite trött för det var morgon" ...
Nu är han fyra dagar gammal men mycket kan hinna hända.
Livet är bräckligt, var rädd om det!

Vi hoppas att Flingo är en liten höna.