Jag är så glad. I morse var jag ute länge och gick. En ny runda. Jag visste att början var plogad. Sen blev jag så glad att någon kört bil i djupsnön på småvägarna, för jag ville inte vända och gå hem samma väg. Precis sista biten innan mitt hus är det inte bilväg från det hållet. (Första bilden ser man lite av gården när vi närmar oss.)Så där fick vi gå i djupa snön.. hunden tyckte det var dumt. Vi gick inte speciellt långt trots tidsåtgången men vi såg massor av rävspår. Vi såg älgspår och tjäderspår och harspår och spår av möss och ekorre. En korp flög över oss flera gånger. En gång flaxade den så nära mitt huvud att jag trodde jag hörde en hund på avstånd. Jag fattade inte vad det var för ljud, så stannade jag och tittade upp. Då flaxar den vilt för att stiga upp mellan trädtopparna. Vi såg en massa orrar eller järpar eller vad det var.. Det är så mysigt på ett sätt med all snö, trots att jag brukar tycka den är jobbig. Men nu känns det som den begravt alla jordens bekymmer. När man kommer från skogen mot mitt hus, ser man vart den gamla vägen gick mellan träden. Då fattar man varför det gamla lilla garaget är byggt längst in på gården, längst bort ifrån nuvarande bilväg. Plötsligt fattar man att den första bilen som bodde i det där lilla garaget, (Jag såg framför mig en liten Saab v4) skulle köras efter den knaggliga, smala väg jag just går efter. Tänk vad skumpigt det måste ha varit på de gamla hästägarna nedför bodbetget. Jag vet för övrigt att det på nybyggarnas tid var någon av backarna upp hit som kallades skrammelbacken. Det förstår jag. Jag körde ändå suv där med fyrhjulsdrift i somras. Vi körde ner till byn och var tvungen att köra så sakta att jag och sonen var överens om att det förmodligen skulle gå minst lika fort att cykla den där dryga milen. Nu har vi en stor, väldikad, rak asfaltväg på mest gott och lite ont. Den går dock på andra sidan huset och en längre bit ifrån lyvkligtvis.. Korpen tar avslutningsvis en ordentlig lov runt gården och harklar sig uppfodrande och förvissar sig på anonymt avstånd om att vi nu nått vår slutdestination, innan den nonshalant glider iväg bortåt skogen.

Här ser man att vägen en gång i tiden fortsatt rakt fram, förbi gården..

Rävspår i hjulspår

Har en skogsfågel legat under snön?

Korpen lämnar oss

Hemma

 

Amisa

25 oktober 2020 01:27

Vilka fina vinterbilder och vad spännande att du såg så många olika djur på din promenad!

http://min-inre-vagvisare.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det pratas om Healing och att utvecklas som människa. Man möter andra människor genom hela livet. Först blir man både älskad och förstörd av sina föräldrar och bråkar och knyter starka kärleksfulla band med sina syskon och förvirras av relationer med...

Här är ett exempel på hur en tillsynes overklig klump med färg kan bearbetas med nya lager färg och skuggor så att formen framträder utan att det blir en rörigare bild. Det är en ekorre som kurar ihop sig i sitt bo. Boet ska jag måla sen. Ekorren är ...

Lite bilder på killingarna. Geten skulle visst heta Hedda eller Hedvig, och bocken vet jag inte säkert. De är Lappgetter. Jag undrar på gårdsnamn om de ska ha stamtavlor. Myrlandet som Mellanboda har kallats av en författare. Vi är bara åtta åretrunt...

Todays endless story. Sometimes things just don?t work out as planed. Trying again and again, never give up. Even though I thought the last failiure was the end, it never is, everything is eternal. Sometimes life commands us to rest. Back off and wit...

Asså, Torvi är som ett kinderägg. Nu kom det två överraskningar idag när jag kom ut i fuse på kvällen. Helt färdiga och nystöpta. Två starka, fina killingar som inte ens var helt torra än. Tilde har nog aldrig klätt sig så snabbt, hon hade inte ens s...