Jag har påbörjat en ny teckning ikväll. Jag är såklart inte nöjd ens med bakgrunden men jag har blivit lite mer otålig när jag målar, på gott och ont. Mest med fördel, då jag alltid annars fegar så mycket att ingenting blir av. Så nu började jag måla motivet ovanpå bakgrunden trots att den inte kändes klar. Jag orkar inte vänta.. jag skulle testa lite nytt sätt att måla och det är bättre att våga testa och göra en finare teckning nästa gång. På så sätt blir det åtminstone nåt målat.
Egentligen skulle jag ha lämnat vitt som sig bör för motivet när jag målade bakgrunden. Men det blev inte lämnat vitt så jag har fuskat och använt vit gouache-färg för att forma fram figuren i bilden ovanpå bakgrunden. Det är fusk tycker jag, precis som maskenringsvätska på akvarell också är fusk. Men man ska tydligen ha lite roligt också och inte vara alldeles gravallvarlig när man målar. Jag tycker det är svårt. Jag vill alltid ha resultat. Tilde var med och målade med mig, hon blev klar med sin bild. Men nu har hon tagit in den på rummet och sover så ni får se den en annan gång.. mysig målarkväll i regnet..

När jag gick mellanstadiet knytte vi armband åt varandra på rasterna i skolan. Trådar av rosa, lila och blått vävdes ihop av idogt knytande och sedan knöt man fast kreationen runt handleden på sin kompis.
Jag behövde ett band till en nyckel tyckte jag här om dagen. Jag har ofta bråttom och en stor handväska. Jag vill få upp nyckeln snabbt när jag kommer till bilen eller till salongen, utan att stå och rota som en galning när jag har vattenflaskor och lunchlådor fulla händerna. Jo för allt ryms inte i väskan ändå. Jag har oftast med mig ett helt kontor och målargrejor mm när jag åker till stan och salongen. För om en kund avbokar i sista minut eller jag får en lucka så känns det mycket bättre om jag kan sätta mig och måla. Jag går aldrig hemvägen om luckorna blir några timmar eftersom jag har så långt hem från stan.
Nu tänkte jag få ännu mer organiserad ordning i väskan genom att bandet till nyckeln kan kika fram lit så jag lätt kan dra upp den utan att behöva leta.
Jag klippte fem långa trådar och tänkte att det försvinner en del av längden när man knyter så jag gjorde dem ca två meter långa. Det färdiga bandet blev omkring trettio cm. Sedan gjorde jag fler band. Jag var så trött efter en hektisk vecka och fortfarande har jag mycket jag behöver göra klart. Men igår efter jobbet orkade jag inte ens måla. Men jag kan inte gå och lägga mig så tidigt. Plötsligt var knytandet ganska skönt att pyssla på med. Jag satt vid mitt ritbord på vinden och tejpade fast nya trådar och knytte för glatta livet medan ögonlocken stod på halvstång och regnet smattrade på brotaket. Veckan har bjudit på svåra motgångar och stress, men nu kändes det äntligen som jag fick sätta mig och bara lyssna på regnet ett tag. Skönt.
Det är ganska lätt att knyta banden så det rekommenderas till barn och vuxna som behöver något för händerna. Man kan sluta när som helst och men kan tejpa fast de där trådarna lite var som helst och börja om att knyta. Rogivande. Nu blev de här banden lite längre och jag ska se om det finns nyckelringar jag kan fästa i dem. Annars trär jag bara på befintliga nycklar eller nyckelringar.
Det ligger hundra små garnstumpar och nystan på vindshallen och trängs med andra i färger som matchar. Jag vill prova olika färgkombinationer..
Om man vill ha snyggare och jämnare band ska man välja garn eller snöre av samma typ och kaliber. Jag har ju blandat garn vilt och därför är vissa trådar tunnare och vissa är mjukare osv. Jag har både bomullstrådar, akrylgarn och ullblandat garn så det blir lite ojämnt och krokigt. Jag är bara ute efter att få ihop färger som passar till varandra utifrån mina sparade små stumpar..
Några stumpar och nystan fick jag av min farmor för något år sedan. Hon är nittiotvå år nu och bor inne lägenhet med sin man i byn där jag växte upp. Bland garnerna jag fick av henne var det många från hennes mamma, mormor Eva som jag minns från att jag var riktigt liten på åttiotalet. Jag minns saker från väldigt tidig ålder..

Rörig dag. Det har varit blåsigt och jag är lite trött och frusen. Det tog lång tid att komma igång. Men nu är jag äntligen på plats vid skrivbordet. Inte ens yogamattan känns inbjudande. Jag gick ut och öppnade åt hönsen och gav dem lite matrester och pratade med dem. De är ganska otama. Nästan hela flocken är utbytt efter att de flesta gamla hönor är borta och den nya Anki från ifjol inte riktigt är i flocken än trots att hon är mamma till de två tupparna och två små söta svarta.. Kvar av de äldre är bara Fiffi som är guldbrun och Darknight. Men eftersom Anki inte riktigt var helt lugn i gruppen så blev det lite splittrat. Nu hoppas jag ändå det blir lugnare när jag ger dem mer tid och tupparna växer upp och blir trygga i sin roll, det går framåt? Jag har fått dem att komma nära och vänja sig vid mig mer och mer, med lite spagetti och gammalt bröd. Det känns skönt att prata med dem även om ledartuppen är lite feg och knäpp, men det blir bra. Jag måste ha tålamod med allt. Och jag kommer ner i mig själv mer. Kanske kan jag ta mig till några klipphällar eller någon bäck som i förra inlägget snart. Men jag är för lat idag. Jag har lärt mig den hårda vägen att jag måste lyssna på kroppen då.
Jag är ändå glad att jag tog mig hit till skrivbordet till sist. Även om jag säkert inte får något vettigt gjort idag så kanske jag kan öva på att rita och måla och framförallt öva på att ta tag i penseln och bara göra?
Det är stökigt och allt men jag ska ta vara på det jag KAN göra av den här dagen. Jag får se det som en vinst varje gång penslarna blir använda.
För några veckor sedan var jag snäll med mig själv och köpte nya färger till akvarellen. Jag gör nästan aldrig det. Men nu behöver jag i allafall inte vara snål med färgerna. Det är en annan sak med min kreativitet, jag måste ge den utrymme och energi, jag kan inte bara kräva att det ska komma ut tavlor om jag inte tillåter mig att slösa tid på att misslyckas eller slösa pengar på färg.
Jag blev väldigt inspirerad på Valborgsmässoafton, då jag kände mig sjuk så jag stannade hemma på kvällen och då fick jag ju tid att måla. Då tog jag upp oljefärgerna och oj vilken energi jag fick av det. Det var väldigt jobbigt men jag blev så glad efteråt. Jag måste lära mig hur det där fungerar så att jag blir bättre på att rida på vågorna av olika sorters energi..
Det jag framförallt har lärt mig är att jag måste vara snäll och tålmodig mot det kreativa. Jag försöker också tänka på hur jag gjorde som barn, då jag lekte och skapade mycket mer än nu..

Det har varit regn många av våra sommardagar. Jag målar bilder som jag inte vet hur man gör. Provar nya sätt att använda akvarell och blandar med min gamla stil. Den här målningen kommer att kräva många fler timmar. Jag hoppas den blir bättre av det. Tanken är att det ska regna på bilden såsmåningom. Jag lägger nog upp den här då den är klar annars kan man kolla på Pennspår på Facebook. Ha en fin dag och glöm inte att ta ett riktigt djupt andetag då och då.

Jag håller på med en teckning och har naturligtvis börjat rita djur vid en vattenspegel. Så orutinerat att börja måla nåt sånt. Nu måste jag ju måla spegelbilden också. Jag har gjort en del bilder med spegelbild tidigare. Men då har jag bara mätt figuren ungefär och gjort märken på pappret dock börjat måla en likadan figur igen fast upp och ner. För när man ser en spegelblank sjö så ser man ju hela spegelbilden. Eller? Jag har ibland funderat på om det är fel. Jag tänker att det kanske bara ska vara älgöron som sticker upp i spegelbilden bakom de röda buskarna närmast vattnet. Eftersom de röda buskarna är nära spegeln så borde de speglas helt. Men vinkeln mellan vattenytan och tex älgens ben, hur blir den? Kommer benen med i spegelbilden?

Jag hittade ingen video på nätet som visar hur man ska göra. Det enklaste blev helt enkelt att bygga upp en liten scen på skrivbordet. Spegeln från lilltoan får agera sjö. Jag snodde Tildes porslinsfigurer en björn och några träd. Kottar har jag överallt hemma som dekoration för dom är så fina. Jag ställer björnen en bit från strandkanten eftersom älgarna jag målar inte är direkt mot vattenkanten utan måste speglas med en bit strand framför. Kottarna får motsvara de röda buskarna och träden kommer att visa på vinkeln som de bör målas i beroende på hur nära strandkanten de står.

När jag sitter vid skrivbordet visar mig spegeln att björnen visas lite underifrån i spegelbilden och precis som jag trodde så syns inte tassarna eftersom att de försvinner i vinkeln mellan vattnet och björnen det är en bit av stranden som skymmer. Ur den här vinkeln så blir även granarna korta i spegelbilden eftersom att de speglas lite underifrån. Spegelbilden håller sig nära stranden och stor del av sjön speglar bara himlen

Men om jag tänker att det ska se ut som jag stod på andra sidan sjön och fotade älgarna i ögonhöjd så måste jag ju sänka kameran och backa lite. I den vinkeln ser ju sjön kortare ut och spegelbilden som träden mm når längre ut över sjön. Så spegelbilden beror alltså på var betraktarens öga befinner sig. Överst på följande bild ser man lampskärmen och nederst ser man silverramen på spegeln som utgör den tänkta sjön. Det är samma spegel men den ser kortare ut nu när jag backat och sänkt kameran. Om man jämför med första bilden så ser man att sjöns vattenyta inte räcker till för att spegla de högre träden. Toppen på träden hamnar ur sikte i spegelbilden. I denna scen har jag nu lärt mig hur jag ska tänka med reflektionen av björnen eller älgarna på sjöns yta. Det jag inte tagit hänsyn till i denna scen är ljuset. Förutom speglingen i sjön så har jag lyckats göra det ännu svårare för mig genom att göra motljus i bilden. Om jag kommer lyckas lösa det får jag göra ett nytt inlägg om det. Om motljus och spegelbild. Den här gången handlade det bara om att lista ut spegelbilden. Nu har jag lärt mig att man kan låtsas som att man står på andra sidan av en stor sjö och då är det bara att spegla rakt av dvs. att man kan bara helt spegelvända bilden och måla en likadan upp och ner även om det i sig inte är så bara.
Namnet för mina bilder och texter är Pennspår och det finns på Facebook om du vill se mer av mina bilder.

Tips hur jag målar med akvarell.
Jag har nu lagt ner ca trettiosex timmar på den här bilden. Man kan förstå att det brukar ta minst en månad för mig att måla tavlor. Vissa har tagit några år att göra, för man kan nästan aldrig sitta och göra den i en session.

Jag tror att de barnsliga och enkla motiven,det orealistiska och naiva ansiktena med i det närmaste punktögon och tunna läppar (ibland ingen näsa) gör att man tror att de här bilderna är så enkla. För motivet i sig är inte avancerat. Jag tycker dessutom den här bilden blev onödigt kommersiell och kartoonig. Olle saknar själ, tyvärr. Men jag ger inte upp. Jag vill ha enkla motiv och gör istället mycket arbete med färg, struktur och skuggor.

Men trots att det inte är verklighetstrogna bilder så jobbar jag med lager av färg och formande på dessa punktögon. Jag gör lager av färg i ansiktet för att få skuggor och lagom rosighet. På den här bilden ska det lämnas ganska mycket ljust i ansiktet eftersom Olle ska ha solsken i blick. Läpparna har jag inte målat än, bara skissat upp med neutral hudfärg på penseln.
Jag använder aldrig svart. Det mörka är en blandning av marinblå och brun.
Jag målar med tunn pensel, små prickar och linjer som får flyta ut mer eller mindre beroende på hur skarpt det ska vara. Jag vill ha ett mjukt intryck så därför låter jag ofta färgen vara lite genomskinlig och målar istället laget på lager av dessa genomskinliga pyttesmå fält. Vissa av dessa fält är knappt en millimeter stora. Till exempel delar av ögonsvärtan. På tallen och granens bark i förgrunden syns det tydligare hur färgfläckar i olika nyanser lagts på varandra för att få fram önskad struktur, färg och skugga på stammarna. Det samma gäller med mossan i både förgrund och bakgrund. Men i bakgrunden måste det flyta ihop mer för att det inte ska bli så stora kontraster och konkurrera med bildens fokus.
Det här bilden är inte klar. Det ska läggas mer skuggor både i bakgrund och förgrund för att jag vill ha fokus på ljuset i mitten, där huvudpersonerna är, i solljuset. Jag har lämnat mycket vitt. Det vita krymper eftersom men lite kommer att lämnas vitt där solstrålarna kommer fram.
Det var längesen jag gjorde en sån här bild och jag ville träna på att vara snabb och beslutsam och inte fega. Med den ambitionen så lyckades jag trassla till granarna i bakgrunden förskräckligt förvirrande. Till viss del försökte jag få in en ny stil som jag tränat på, där man använder mer vatten och större fläckar, mindre kontrollerat men väldigt effektivt för att få fram landskap och solsken i skog till exempel. Men jag var alldeles för ovan att blanda de två stilarna kontrollerat och flödande, så jag rörde till det rejält. Men man ska inte få panik och har man då redan lagt så mycket tid på bilden så ger jag inte upp. Då försöker jag fixa det med mer skuggor och framförallt eftertänksamhet. Det tar tid. Jag är alltså inte så duktig på att måla, det är tålamodet och tiden som gör större delen av bilderna. För är man duktig så vet man hur man ska göra och bara gör. Jag måste fundera så mycket.
Det är framförallt de här bilderna med skog i hela bakgrunden som tar så mycket tid. Det blir något enklare med snö. Då kan man göra skuggor på snötäcket genom att dra mer flödig med en större pensel. Men mossa, mark, bark, päls, barr, löv, gräs och stenar? allt är ju brunt. Det krävs strategi för att skilja på nyanserna. Till och med pojkens kläder är nsturfärgade. Då måste de ändå stå ut på något sätt mot resten av naturen. I björnens päls har jag till exempel marinblå och mörkbrun men även bara mörkbrun och på vissa ställen har jag målat över lämnade vita highlights med en ljus rödbrun färg för att få kontrast men inte lika skarpt ljus. I ljuset har jag lagt grågul och gul färg.
Blåbärskorgen är mest grågul och på samma sätt har jag dragit ett lager rödbrun över vissa partier.
Det är många fler lager av färg på varje punkt än vad man kan tro. Jag blöter ofta så att det ska flyta ihop.
På den nedre bilden är exempel på två olika stilar som jag vill kombinera. Den kontrollerade med detaljer i ormbunksblad och den flödiga med solljus genom träden.

Man kan ju förstå sig själv lite i det att man inte har tid att måla. Jag har både jobb, barn och en gård och är ensamstående. Min tid måste till viss del inbringa pengar. Därför säljer jag min konst och även trycksaker av den. Men när jag säljer en tavla som jag målat åt någon, för ca tusen kr, så har jag ut av det en lön på knappt ca tio till tjugo kronor per timme.
Jag ser att andra som säljer tavlor i samma storlek är ungefär lika i pris, men jag tror de målar fortare. Så, rent krasst så måste jag lära mig att måla fortare om jag ska ha råd att hålla på med målning.
Såklart ska man måla för att det är roligt. Men om man lägger ner 48 timmar på en vecka på något så konkurrerar det obevekligen om den tid man behöver för att bringa en inkomst. Jag vill ju inte sluta måla?

Kanske blir det bättre om jag tränar intensivt en period? Jag vill inte ge upp?

Nu ska jag gå ut och jobba på gården. Sen ska jag göra klart denna teckning och börja på en ny. Ha en fin dag

Här är ett exempel på hur en tillsynes overklig klump med färg kan bearbetas med nya lager färg och skuggor så att formen framträder utan att det blir en rörigare bild. Det är en ekorre som kurar ihop sig i sitt bo. Boet ska jag måla sen. Ekorren är skissad i blyerts. Sedan suddar jag linjerna för att inte smutsa vattenfärgerna. Jag målar konturerna bit för bit med en tunn pensel varefter jag suddar nästa parti av skissen. Sedan börjar jag färglägga. Lager på lager med olika nyanser av brun, som jag blandar med varandra och med mörkblått för de mörkaste skuggorna. Tunna, snabba streck blir som hår. Sist av allt har jag lagt på vit gauchefärg för highlights. Det får ett lite plastigare intryck än bara akvarell kanske, men jag tycker att det blir en mjukare framtoning av bilden med dessa vita highlights. Det gör inte direkt målningen mer verklighetstrogen, men det är heller sällan avsikten med mina bilder. Jag vill förmedla en känsla och målar symboler och uttryck. Vita highlights ger en viss sötma tycker jag.

Trasiga lakan kan man göra mycket av.. Tilde och hennes kompisar gör små presenter till varandra, jag blev lite inspirerad. Jag ville visa henne hur snabbt man bara kan sy ihop nåt. Bara testa och köra.. inte nåla så noga?